24/7 - en saga - del 1

En slags början

De hade bara växlat några få e-mail, pratat på telefon två gånger och nu hade de stämt träff. Kanske dumt. Kanske helt rätt. Han hade åtminstone varit av den åsikten att ett möte var viktigt i ett tidigt skede, för att se om någon slags kemi fanns mellan dem. Nu gick hon längs med ett av huvudstråken i köpcentret i riktning mot den överenskomna mötesplatsen.

Han hade klargjort att detta bara var ett kort och helt förbehållslöst möte. Bara träffas efter jobbet, ta en enkel fika, prata lite, se hur den andre såg ut i levande livet. Ja, så där ungefär. Hur avslappnat som helst. Ändå hade hon ägnat en god stund åt att göra sig redo för detta. Hon hade läst e-mailen flera gånger och spelat upp deras telefonsamtalför sitt inre, i jakt på ledtrådar om vad han kunde tänkas uppskatta och förvänta sig av henne. Hon ville vara till lags. Trosor eller inte? Äh lägg av! Bara prata var det ju. Dessutom verkade det inte vara hans stil. Men en fin urringning är aldrig fel,oavsett. Fixandet med sin uppenbarelse hade kostat en halvtimmes flex, men det kunde det kanske vara värt. Eller så var det hela bara patetiskt. Pirrigt var det hur som helst, precis som det ska vara.

Hon nådde serveringen, som en ö i den breda gången, och där satt han. Komfortabelt i en av sofforna i utkanten av serveringen. Han hade inte sett henne. Hon skulle kunna fortsätta gå, passera tätt bakom honom, och försvinna. Men hon visste att det skulle hon inte. Hon skulle göra det som var förväntat av henne och dyka upp - i tid. För även om hon hade känt honom så väldigt lite kände hon sig manad av hans önskningar. Det var sättet han uttryckte sig på, den lugna rösten, tonläget när han hade bestämt var och när de skulle träffas. Det var inte de som hade stämt träff, det var han och hon lydde. Då såg han henne, log brett och vinkade henne till sig.

När hon närmade sig reste han sig, hejade och la armarna om henne. Lång var han, och det var en omfamning som kändes varm och trygg. Som att komma hem. Nervositeten rann av henne och medan hon önskade att han kunde fortsätta hålla henne avbröt han deras hälsningskram.

- Roligt att du ville komma. Fast det visste jag att du skulle göra. För du är ju en lydig tjej, ellånigt det där lät. Men sant.

På bordet stod redan en bricka med en halvfull kaffekopp och resterna av något ätbart. Det låg ett anteckningsblock med cirklar, rutor, pilar och streck, och en hel del oläsliga kråkor. Hon sneglade ner mot bordet.

- Har du fått vänta?

Han log igen och bad henne sätta sig.

- Nej, egentligen inte. Jag var lite tidig bara, men som du ser har jag roat mig själv under tiden. Vill du ha något? Kaffe, te, kaka, något annat?

Hon tackade ja till en kopp svart bryggkaffe och han tog brickan och tog sig fram till disken. Medan han var borta tog hon av sig jackan och la den prydligt till sidan. Sedan sneglade hon på blocket igen i ett försök att dechiffrera orden. Hon vände försiktigt på ett blad, och sedan ett till. Hennes koncentration gjorde att hon inte var beredd på det när han kom tillbaka och hon kände rodnaden krypa fram över kinderna.

- Hittar du något spännande?

Så pinsamt. Hon slog ner blicken och bad om ursäkt.

- Det är lugnt. Oroa dig inte.

Det sista sa han med en lägre ton, mjukt och ändå kändes det som en pisksnärt. Han skulle inte glömma, det visste hon.

- De hade inte"inge-kaka" så det fick bli äppelkaka med vaniljsås istället. Jag hoppas det smakar ändå.

Efter det övergick deras fika i en avslappnad konversation om vardagen med jobb och barn, om intressen, framtidsplaner och drömmar. Hon noterade också med glädje att hans blick gärna oblygt sökte sig till decolletaget under samtalets gång.

- Du, jag tycker att det här var varit mycket trevligt. Jag är verkligen glad för att vi kunde träffas så här...

Hon stelnade till. Redan slut? Hon tittade reflexmässigt upp mot en klocka i närheten. Det hade gått en dryg timme och tiden han hade sagt sig ha idag var slut.

- ...men det är vissa saker vi inte har pratat om och jag måste alldeles strax gå.

Hon nickade. De hade inte för ett ögonblick berört anledningen till att de sökt varandras sällskap. Han spände ögonen i henne.

- Är du lydig?

Återigen den där mjuka tonen som på något vis samtidigt innehöll en betvingansträckte ut sin hand.

- Kom med mig.

Hon följde hans exempel och tog hans hand. De gick i maklig takt. Hon såg för sin inre syn hur han skulle befalla henne till att suga honom, antingen på en toalett eller i hans bil. Hur han skulle få sin utlösning medan hon sög och säga åt henne att svälja hans sperma. Hon såg fram emot det, att få vara ett redskap för hans njutning. Hon log inombords när hon tänkte att han hade sagt "bara prata lite". Istället gick de in i en klädesbutik och han drog med henne till en lite lugnare del av affären.

- Jag uppskattar ditt klädval. Är det för mig eller är det vad du brukar ha på jobbet?

Han la handen på hennes bröst medan ha sa det. Tänk om någon såg? Men hon ville inte bry sig utan blundade och svarade med en viskning.

- För dig.

Han lät handen falla neråt i en smekning längs sidan.

- Bra. Jag har valt ut något till dig som jag vill att du ska ha på dig till nästa gång vi ses.

Han gick bort en bit, tog fram en ljusgul knälång tunn klänning och räckte den till henne.

- Kom så får vi prova om den passar eller om min känsla för klädstorlekar är sämre än vad jag inbillar mig.

I den lilla provhytten satt han ner medan hon började åla sig ur sina kläder. Det hördes ljud från liknande aktiviteter i hytterna bredvid och hon var inte så säker på att ingen hade sett dem gå in gemensamt. Men han var tyst och hade bara använt sig av gester. Hon stod framför honom i bara trosor och bh och tvekade för ett ögonblick. Han tittade upp mot henne och nickade och hon i sin tur kunde inget annat än att lyda hans order att ta av sig allt. Han pekade på klänningen och indikerade att hon skulle ta den på sig.

Den funkade, men i ärlighetens namn kanske en storlek mindre hade passat bättre. Medan hon reflekterade över detta framför spegeln kände hon hur hans hand rörde sig uppåt i en sakta smekande rörelse längs med baksidan på hennes lår. Han klappade lätt högt uppe på låret och hon särade på benen för att han skulle komma åt. Hans fingrar gled mjukt över hennes fitta, fram och tillbaka, för att sedan låta ett av dem leta sig in i henne. Så tog det slut och han lutade sigskulle byta den mot en som passande bättre.

- Jag kommer att kalla på dig. Snart.

Hon såg efter honom när han lämnade henne i provhytten och viskade

- Ja, herre.