24/7 - en saga - del 3

Hon vaknade av hans händer som girigt sökte sig över hennes kropp. Hon låg på sidan med ryggen mot honom utan att låtsas om att hon var vaken och njöt av att han tog på henne. Tankarna sökte sig förstås till gårdagen. Såg man tillbaka på det var det faktiskt inte riktigt klokt. Det hon hade gjort, vad hon hade gått med på. Inte riktigt klokt. Men helt rätt. Hon kände hur han smekte fittan bakifrån och hon kände glädje över att han tog för sig som han gjorde. Hon kunde inte låta bli att ändra sin ställning något för att han skulle komma åt ordentligt. Han måste ha förstått att hon var vaken, eller? Hon fortsatte låtsas och han verkade spela med - om det nu var ett spel. Det spelade ingen roll. Inte för henne. Inte för honom. Det var fortfarande mörkt ute.Vad kunde klockan vara egentligen? Hon kanske skulle ringa och sjukanmäla sig idag. En dags karens var det helt klart värt. När han efter en stund lugnt beordrade henne att suga av honom var det både väntat och välkommet. Hon antog en position så att hanskulle ha något att titta på medan hon tog hand om hans stånd. Han var helt tyst, förutom några korta instruktioner då och då om hur han ville ha det. Han var tyst, men hans kropp talade, spänningarna i magen och låren, hans ena hand ömsom i hennes hår, ömsom på hennes kropp. Signalerna fanns där, ändå kom utlösningen som lite av en överraskning. Men hon fann sig snabbt, svalde allteftersom och fortsatte sin behandling tills han var tömd, slak och ren. Han sa inget, men hon visste att han var nöjd och hon fylldes av glädjen som den insikten gav.

- Kom och lägg dig hos mig.

Hon kröp upp och la sig med huvudet på hans bröst och föll i sömn medan han smekte henne över axeln, sidan och ryggen. Hans tankar snurrade runt utan atthan kunde få grepp om dem. Till slut gav han upp och somnade om han med.

Han vaknade med henne på sitt bröst. Det hade ljusnat något men det var fortfarande tidigt. Han hade kunnat ligga kvar så i en evighet, men det skulle inte vara en bra idé. Han hade inte planerat för en övernattning och dagens åtaganden måste prioriteras. Han gled försiktigt ur sängen utan att hon vaknade - om hon nu inte låtsades, förstås.

Det var iskallt i badrummet. Han hade glömt stänga fönstret igåkret hade gårkvällens upplägg fungerat bra, men nu? Det fanns egentligen bara ett alternativ, och så fick det bli.

Hon vaknade av kaffedoften som hade letat sig in till sovrummet. Det och att hon var i desperat behov av att kissa. Hon tassade ut i badrummet och gjorde vad hon skulle, tacksam för att ringen inte var lika kall som igårkväll. När hon var klar gick hon ut till köket och in i hans väntande famn. Han var redan klädd och spännet i bältet grävde sig in i hennes nakna hud när han höll om henne hårt.

- God morgon, hjärtat. Har du sovit gott?

Hon nickade till svar. Han log - lite med munnen men mest med ögonen - och strök hennes kind. Så drog han sig bakåt något. Handen gled ner och kupade sig runt hennebröst. Han klämde till försiktigt och lät tummen söka sig över bröstvårtan. Deras blickar möttes igen.

- Vet du vad? Jag tror att om kaffet ska ha en chans den här gången, så ska vi nog hitta något du kan ha på dig.

En knapphalvtimme senare satt hon, iförd hans jeans, t-shirt och tubsockar, vid köksbordet och drack det sista av kaffet. Jeansen hölls uppe med ett tunnare rep som skärp. Mjuk musik strömmade från högtalare hon inte kunde se. Hon hade först bara önskat kaffe -den frukost hon brukade ta vanligtvis - men han hade insisterat på att hon skulle äta något lite åtminstone. "Ja herre" hade hon svarat, mest på skämt men kanske med ett korn av allvar ändå, och han hade skrattat hjärtligt och hon log brett. Sedan hade hon ätit med god aptit, ja glupskt nästan. Hon hade varit hungrig utan att känna det.

- Vad är det för musik? Jag tror inte att jag hört det förr.

- Passande nog är det Vangelis "Come to me".

De skrattade igen och avslutade frukosten. Det var dags att gå. Hon fick låna att par gympaskor som även de givetvis var alltför stora men när hon satte foten på den grusade uppfarten var hon tacksam för dem. Solen hade börjat stiga över den lilla höjden och diset mellan träden skulle snart lösas upp. Om man stod alldeles stilla och väntade kanske man skulle få se rådjur. Hon drog in den kyliga luften och fyllde lungorna. Han la armen om henne och sa mjukt;

- Visst har det sina poänger med att boh såg på varandra en lång stund efter att de hade stannat. Till slut la han handen på hennes kind och hon borrande sig in i den och kysste den.

- Jag skulle gärna ha följt dig till dörren. Men det blir inte lättare, eller hur?

Så drog han henne till sig och kysste henne intensivt. När de lösgjorde sig från varandra tog hon emot telefonen och nycklarna som han hade tagit hand om kvällen före.

- Jag hör av mig snart. Kommer du att låta mig vänta igen när jag ringer?

Frågan var retorisk och kändes som en pisksnärt, trots att tonen var varm och len som honung. Hon lovade att vara lydig och svara meddetsamma. Sedan tog de sitt motvilliga adjö och när hon gick den korta grusgången fram till porten kunde hon nästan känna hans blick efter henne.

För henne hade förmiddagen blivit hektisk; först hemma för göra sig i ordning och sedan fullt kaos på jobbet. Det var kanske tur att det blev som det hade blivit, för en sjukdag hade inte varituppskattad av kollegorna idag. Ja, det hade varit tempo ända fram tills det började närma sig lunchtid. Den senaste halvtimmen hade det lugnat ner sig lite, hon var tillbaka i sitt lilla kontor och hon hade kunna unna sig att återuppleva trevliga minnen från gårdagen och morgonen. Så hörde hon hans röst, tydligt och klart, som kommenderade henne.

- Du ska ta det här samtalet.

Hon tittade på telefonen. Det lyste "24/7" i displayen.

- Ja herre?

Hennes leende kunde tydligt höras på rösten. Hans också, när han bestämde åt dem att de skulle äta lunch tillsammans, på ett ställe i närheten av hennes arbetsplats. Det tog henne inte många minuter att avsluta och ge sig av. Den korta vägen till restaurangen tog inte heller någon tid. Hon visste att hon skulle vara först och hon visste att han skulle bli mycket nöjd med henne när han såg henne. Väl inne i restaurangen, fri från sin varma kappa, gick hon en snabb tur till toaletten för att ta av sig trosorna. Hon ville vara lättillgänglig för honom och dessutom hade redan börjat sava lite av ren förväntan och det vore opraktiskt om trosorna skulle bli genomfuktiga oavsett aktiviteter.

Hon hade valt ut ett bord till dem lite i skymundanfredsställd och hur hon skulle ställa upp med hela sin kropp till hans förfogande.

När han kom var det hon som reste sig upp och vinkade honom till sig. I sin nya ljusgula tunna sommarklänning stod hon verkligen ut mot det hav av moderiktigt svarta och grå kläder som omgav henne. Han gick med lugna steg fram till henne och slöt sina armar kring henne i en varm omfamning. Så tog han ett steg tillbaka och såg på henne igen.

- Jag är förstås mycket nöjd med klädvalet.

Hon njöt av bekräftelsen och de satte sig till bords. Sedan gick tiden alldeles för fort. De hade pratat och skrattat och ätit gott och alltför tidigt hade en mycket trevlig lunch tagit slut. När de skulle skiljas åt utanför restaurangen hade hon ännu inte knäppt sin kappa och när de skulle till att kramas smög han in sin hand innanför den. I den omfamningen, med handen vilande på hennes stjärt, frågade han henne när hon slutade för dagen. Hon trodde att det kanske kunde bli sent - man kunde inte riktigt veta med hennes jobb. Han klämde till, långsamt men bestämt.

- Då ringer du mig när du är klar helt enkelt. Du har ju plikter att se till ikväll.

- Ja herre.