Älskar - Älskar Inte

Det kändes i hela kroppen att det var något speciellt med den här dagen. Det liksom killade och sprang som små myror över hela kroppen. Trots att sömnen tyngde ögonlocken i värmen under täcket stack jag ut benen över sängkanten och kände försiktigt på det kalla golvet med tårna. Vi hade kommit hit i går, jag, mamma, och min allra bästa vän, Rico, för att bo i farmors sommarhus en månad. Allt var precis som jag mindes det, men saltdoften från havet och solljuset bakom farmors, blå-vitrutiga gardiner. Gänget vid bryggan. Jag visste att det var något speciellt med den här dagen.

Snabbt hoppade jag u ett par shorts och ett linne och sprang nerför trapporna. Väl nere i köket såg den solvarma gräsmattan farligt lockande ut. Snart stod jag där men tårna nerborrade i gräset och bara andades in sommaren. Då hörde jag rösten.

- " Hej Amanda"

Jag vände mig hastigt om. Jag hade varit så inne i mina drömmar.

" Oj, förlåt om jag skrämde dig."

Det var Rico, killen som jag delade allt med. Han var med mig överallt och utan honom kändes allt så tomt. Men Rico och jag skulle aldrig kunna bli mer än kompisar, för han gillade ju killar₦

" Det är ingen fartod bara och tänkte lite. Vad är det du ska berätta för mig ikväll egentligen? Jag är orolig. Jag har inte kunnat sova något inatt."

"Jag skulle inte berättat något förrän i kväll. Du blir ju alltid orolig för mig."

"Men det är ju bara för att jag bryr mig så mycket om dig. Det vet du ju. Du är så sällan allvarlig mot mig."

Egentligen visste jag inte varför jag var så orolig. Rico skulle bara berätta en sak. Men vad! Jag kunde inte låta bli att tänka på det. Tänk om han träffat en ny kille! Jag skulle aldrig stå ut med att se Rico gå hand i hand med någon annan än mig. Jag älskade honom. Om bara han kunde älska mig.

"Jo, jag vet. Och jag är jättetacksam för att du tänker på mig. Men försök att inte vara orolig. För min skull.."

"Ska försöka", sade jag tyst.

Rico klädde sig bättre än många killar jag kände, och han var väldigt noga med att sköta sitt utseende. Ganska typiskt för gaykillak reda på att min katt Baby hade blivit överkörd av en taxi.

"Nä, nu måste jag dra darling", sade Rico plötsligt, samtidigt som han lade armen om mig. "Men vi ses väl på bryggan ikväll vid sjutiden då?"

"Självklart, jag kommer."

Alla ungdomar här på ön träffades alltid vid bryggan på lördagskvällarna. Det var som en tradition. När Rico gått, återvände jag till sängen, jag var fortfarande trött. Jag vaknade igen av att solen sken in vid tolvtiden, och jag bestämde mig för att inte låta dagen rinna i väg helt, så jag borstade i ordning håret, och gick ner till köket. Mamma hade nog tagit färjan över till stan. Jahopp, tänkte jag, då får jag väl spendera dagen för mig själv. Det kändes bara skönt. Runt fyra drog jag ned till second - hand stånden vid hamnen. Där fanns det alltid coola kläder till fyndiga priser. Jag tyckte inte att gå omkring som alla andra. Det var kanske det alla gillade med mig. Min lilla shoppingrunda resulterade i en gul/limefärgad klänning med små söta blommor på. När jag gick genom parken på väg hem såg jag alla nykära par gå omkring i det nyklippta gräset. Ett par red tillsammans, ett annat kysstes ogenerat under ett träd, samtidigt som de berömda ekorrarna iakttog dem nyfiket. Jag kände mig så ensam, men ikväll skulle det bli annat av. Jag var utbjuden av Rico, och även att han var gay så kändes det på något sätt bra att gå ut med en kille. Det var ikväll jag skulle få veta vad han ville berätta för mig. Varför kundejag inte sluta tänka på det.

Klockan närmade sig sju och jag trappasserade ner till bryggan. Rico utmärkte sig direkt, trots att bryggan var det populäraste stället att träffas på.

"Åh, vad snygg du är!", sade Rico uppriktigt när han fick syn på mig. "Är den där klänningen ny?"

Jag skrattade. Rico hade koll på alla plagg i min garderob.

" Ja, den är ny, köpte den i dag. Ska vi gå till parken nu?"

Vi började gå och Rico tog min hand. Hans hand var varm och torr och greppet utstrålande trygghet. Jag undrade lite varför han tog min hand just nu.

Vi satte oss under ett träd. Jag hade otroligt kul och Rico var den perfekta sällskapet. Han passade upphan god smak, till skillnad från Raffe, mitt ex, som visserligen var snygg, men som envisades att ha för korta byxor, och fula tröjor, som han trodde han såg cool ut i.

Rico tog min hand och tittade djupt i mina ögon.

"Amanda, du vet väl hur mycket jag tycker om dig?"

Jag kände mig smickrad, men aningen förvirrad. Varför var han helt plötsligt så mån om att bedyra sin vänskap för mig.

"Självklart, Rico. Jag tycker ju om dig också. Detvet du."

Jag såg lika djupt in i hans ögon och jag trodde han skulle be mig om en tjänst. Men vad det var kunde jag inte lista ut. Man kunde aldrig veta med Rico.

"Får jag kyssa dig?", sade han plötsligt.

Jag visste inte hur jag skulle reagera. Visst hade han kärleksfullt snuddat vid min kropp ett otal gånger, men Rico var homosexuell. De gillade helt enkelt fysisk kontakt.

"Vad menar du?!"

"Vadå menar? Du vet mycket väl vad jag menar, Amanda. Jag har ju försökt komma nära dig hur många gånger som helst nu, men du verkar ju bara vilja vara kompis med mig."

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag letade i minnet efter saker Ricohade sagt, men kunde inte hitta några direkta bevis att han var intresserad. Jag var förvirrad, men inom mig brusade jubelkänslor upp, likt små bubblor. Jag kunde inte hålla mig utan brast i ett stort skratt. Rico stirrade på mig, som jag inte var riktigt klok. Det var alltså det här han skulle berätta för mig. Jag som hade varit så orolig. Rico var inte gay. Han älskade mig, och jag honom.

"Men jag var ju säker på att du var gay."

Nu började det rycka i Ricos mungipor också. Han tog min nacke och förde min mun mot sin. Kyssen jag fick var full av både ömhet och ren kärlek.

- "Nå, tror du fortfarande att jag är gay?", frågade Rico, men ett belåtet flin på läpparna. Jag skakade på huvudet och såg hur Ricos ögon blänkte. Jag visste att Rico skulle ta hand om mig. Han var min bästa kompis. Och nu, kanske mer₦