Att bryta ensamheten

Gabriel stirrade ut genom bussen smutsiga fönster. Utanför var det mulet och det blåste för fullt. Bussen var praktiskt taget full med så många människor det bara gick att trycka in i den. De allra flesta gick på hans universitet. Trots att det var så fullt i bussen så satt det ingen på sätet bredvid honom. Folk kastade nervösa blickar åt hans håll ibland, men annars så låtsades de att han inte fanns. Han suckade tungt.

Han hade ett rykte om sig, han var farlig!
Och det kanske han var, men inte på det viset som de trodde. Ryktet hade han fått med sig sedan tredje året på gymnasiet. Han tränade flitigt, framförallt alla kampsort han bara kunde hitta en tränare i. Att komma som ny till en skola med sådana intressen var tydligen detsamma som att be om att bli utmanad. Och han hade blivit utmanad. En dag efter skolan hade 5 killar från en parallellklass hoppat på honom och försökt ge honom en omgång. Men det hade slutat med ett försök. De hade alla åkt på stryk och efter det spred sig ryktet som en löpeld över skolan. Den nya killen, han var livsfarlig!

Och allteftersom tiden gick hade rykten byggts ut tills ingen visste sanningen längre. I vissa historier var han ungdomsbrottsling, i andra var han gängledare, i ännu en variant var han en kampsportsmästare.

Nu var han 24 år gammal och alla var livrädd för honom på hela campus. Visst hade han försökt förklara i början vad som hade hänt, men han hade svårt att prata med folk, han var helt enkelt för blyg och många gånger kände han sig alltför sårbar tillsammans med andra människor. Och när ingen trodde honom så lät han helt enkelt allt bara vara och hoppades att allt skulle bli bättre när han började universitetet. Men inget hade blivit bättre. Nu hade han lidit sig igenom snart 5 års ensamhet.

I alla de vilda historierna om honom fanns en ständigt återkommande detalj. Hans föräldrar var sedan länge döda, han hade ingen familj som vill veta av honom. Och just den detaljen var nog det enda somvar sant mitt i allt kaoset. Han lutade pannan mot det svala glaset. Ensamheten var nog det allra värsta. Han slöt ögonen och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Han var så trött på att vara ensam.

Anna fingrade på busskortet i sin fickaärkte efter att ha stått upp hela dagen, hon ville bara sjunka ner på ett säte och vila en liten stund. Hon gick sakta bakåt samtidigt som bussen började rulla, folk stod upp i gången och hon krängde lite när hon försökte ta sig förbi dem.
Men såfick hon syn på ett tomt säte! Åh, ljuva lycka. Hon sken upp och suckade lättat.

På sätet bredvid satt en kille med huvudet lutat mot bussfönstret och med ögonen slutna. Han hade mörkt rött hår som kvar klippt i en rufsig frisyr som verkade göra lite som den ville. Hans ansikte var blekt och läpparna smala. I hans panna, strax vänster om hans vänstra ögonbryn syntes ett ärr under den rufsiga luggen. Hans mörka jacka hängde öppen, en svart tröja låg i småveck över, vad som i alla fall så ut att vara, en väldigt vältränad mage. Han hade ljusa nötta jeans som hade fransiga hål över knäna. Han var faktiskt riktigt snygg.
Hej, är det ledigt här? Sa hon och tittade lite undrande på honom för att se om han kanske sov. Men det gjorde han inte, när han hörde hennes röst så slogs han ögon häftigt upp och hon såg rakt in i ett par isgröna ögon som stirrade misstroget på henne.

Gabriel kände knappt att bussen stannade, han försökte somna och stänga ute världen.
Bussen började rulla igen och den krängde lite på den halkiga vägen. Folk som stod upp fick hålla sig fast i sätena för att inte tappa balansen.

Hej, hörde plötsligt en ljus röst med norrländsk dialekt, är det ledigt här? Han slog upp ögonen och mötes av ett par mörkt blå ögon som tittade frågande på honom. Han stirrade på ägaren till rösten. Det var en blond tjej, förmodligen i hans egen ålder, klädd i grön vinterjacka och mörkt blå jeans. Hennes hår var långt och hängde i en fläta ner över hennesvänstra axel. Hon hade ett par gympadojor på sig och en nött tygväska hängde från hennes axel och vilade mot hennes lår. Han kände det som om hjärtat gjort en skutt, hon var vacker!
Ville hon sitta bredvid honom? Visste hon inte vem han var?
Men han hittade rösten och mumlande fram ett försiktigt: Visst.

Sätet fjädrade lite när hon satte sig och hon la väskan i känt. Han tittade på henne i ögonvrån, han hade nästan hört sina klasskamrater dra efter andan när hon slog sig ner.t han kunde känna doften från hennes parfym, hon luktade svagt av viol. Han tittade ner i sitt knä igen. Men hon drog hans blickar till sig som en magnet och han sneglade mot henne igen, den här gången såg han rakt in i hennes mörkt blå ögon, hon hade sneglat på honom precis samtidigt. Hans första instinkt var att slå bort blicken, men hon höll den kvar och de stirrade på varandra. Så, plötsligt log hon. Ett litet, blygt och underbart leende som visade lite av en jämn vit tandrad. Han kände det som att luften gick ur honom, och längtan drabbade honom som ett slag i magen. Hon såg så otroligt rar och snäll ut.

Anna kunde känna hur han sneglade försiktigt på henne. Hon undrade lite stilla varför han verkade så blyg, en sån snygg kille måste ju vara van vid att flickorna flockades runt honom.
Hon studerade hans händer som låg knäppta i hans knä. De var ganska stora och huden såg sträv ut. Händer som brukade göra saker. Hans knogar var ärrade och hon undrade vad han gjorde för att det skulle se ut så.
Hon vände upp blicken mot hans ansikte och stirrade plötsligt in i hans ljusa ögon. Han såg helt förskräckt ut när han upptäckte att deras blickar nu möttes. Hon kunde känna hur huden på kinderna blev varm, men hon vände inte bort blicken och det gjorde inte han heller. Så hon log, lite försiktigt mot honom. Hans reaktion fick henne nästan att flämta till. Hans ögon mörknade och den längtan hon kunde se brinna i hans blick höll nästan på att ta andan ur henne.

Hon harklade sig försiktigt, det här fick bära eller brista!
Sen höll hon fram handen och log nervöst mot honom. Hej sa hon, och blev förvånad över hur stadig hennes röst lät. Jag heter Anna, trevligt att träffas.

Gabriel höll på att sätta inandningsluften i halsen när hon talade. Hon höll fram sin lilla vita hand mot honom och hennes röst klingade klar och spröd över alla ljuden i bussen. Han stirrade på henne i några sekunder innan han försiktigt fattade hennes lilla hand i sin stora och förvånades över hur mjuk den var. Rösten höll på att stocka sig i hans hals, men han fick ändå fram: Gabriel, och detsamma.
Nu log hon. Ett ärligt och lite förvånat leende som fick henne att se lite generad ut. Vilken hållplats ska du av på då Gablliga läppar. Hon sken upp, Jaså? Där ska jag också av.

Anna kunde känna hjärtat hoppa till i bröstet. Nästa hållplats, hennes hållplats. Och plötsligt kände hon bussen bromsa in. Det var redan dags att stiga av. Hon reste sig och väntade på att bussen skulle stanna helt och dörrarna skulle svänga upp. Hon hörde honom röra sig bakom henne och sedan stå upp strax intill henne. Bussen saktade in, men gjorde sedan en ganska tvär inbromsning för att inte åka för långt. Bussen krängde till och Gabriel trycktes mot henne. Hon kunde känna hans höfter tryckas mot hennes mjuka bakdel och sekunden efter grep han om hennes axel för att inte tappa balansen. Hon drog in andan och kände hur hela kroppen hettade till. Vad var det för konstig effekt den här killen hade på henne?

Gabriel kände hur huden på hans kinder blev heta, hennes mjuka kropp trycktes mot hans och han skämdes över de tankar som nu rörde sig i hans huvud. Han kunde känna hennes mjuka rumpa trycka mot sitt skrev och hans andning blev snabbare på ett ögonblick. Han grep om hennes axel för att återfå balansen med insåg för sent att det bara förde henne närmare honom. Han kunde känna henne andas in häftigt och han undrade hur det skulle vara att få trycka sig nära hennes kropp utan en tråd emellan, känna hud mot hud och höra henne flämta. Hans hjärta bankade av längtan och av lust. Hon var inte livrädd för honom, men kanske hon borde vara. Kraften i hans begär skrämde nästan honom själv.

De steg av bussen, Anna hängde väskan på axeln igen och försökte lugna ner sitt bultande hjärta. Hon vände sig om och tittade på honom. Han tittade tillbaka med intensiv blick. Hemma stod hennes lägenhet, full med flyttkartonger som behövde packas upp, och av någon anledning vill hon inte säga hej då till honom ännu. Han verkade inte vilja att hon skulle gå heller, hans isgröna ögon betraktade henne både längtande och bedjande på samma gång.
Hon tvingade sig att le, Var bor du då Gabriel? Hennes röst lät darrig. Han tittade på henne och hon kunde se hur en liten glimt av hopp fladdrade till i hans blick där han stod, han jeans var blöta längst ner vid skorna och han hade kört ner bägge händerna i fickorna. Åh, gud! Hennes hjärta fladdrade snabbare än någonsin. Han var s inte mer än 100 meter från busshållplatsen. Oj, vilket bra läge du har! Hennes röst lät varm och glad. Det här är vansinne, tänkte han men han öppnade ändå munnen och hörde orden komma ut: Vill du följa med upp och se hur jag bor?
Han kunde se att hon tvekade och han bad till gud att hon skulle svara ja. Det kändes som om hans hjärta skulle brista om hon gick sin väg. Sen kom det, hon mötte hans blick och ett stilla: Okej! Han kände hur ett brett leende spred sig över hans läppar och hon skrattade till. Vad fin du är när du ler viskade hon lågt. Åtrån kände som ett slag i magen sekunden innan han tänkte tanken: Åh, vad jag vill ha henne!

De gick stilla bredvid varandra fram till hans port, han slog in portkoden och gick före henne uppför trappan. Hon lät blicken vila på hans rumpa och konstaterade att han förmodligen hade den snyggaste rumpa hon någonsin sett. Han stannade framför en dörr på andra våningen och letade i sina fickor några sekunder innan han hittade nyckeln, låste uppoch öppnade dörren för henne. Hon klev in i en liten och prydlig hall. Hon tittade sig omkring medan han tog av sin jacka och hängde upp den på en galge. Hon öppnade dragkedjan på jackan och sekunden efter kände hon hur han försiktigt hjälpte henne att ta av den. Hon drog fötterna ur skorna och vände sig mot honom. Han hängde upp hennes jacka och sedan vände han sig mot henne och log ett lite snett leende. Hon kände hur hela kroppen hettade till och innan hon visste var hon fått modet ifrån så tog hon ett steg framåt och la armarna om hans hals. Hon kunde höra sina egna hjärtslag i huvudet när hon ställde sig på tå och sakta smekte hans läppar med sina. Han stod helt stilla, men när hon sakta smekte hans läppar med tungan stönade han till, la armarna om hennes midja, drog henne till sig och besvarade hungrigt kyssen.

Han tryckte henne hårt mot sin kropp, han kunde inte fatta att hon kysste honom! Hennes mjuka, varma läppar rörde sig mot hans och hennes tunga utforskade försiktigt hans mun. Han hade aldrig blivit kysst förr och upplevelsen fick hela hans kropp att hetta och han kände hur det började bulta i skrevet när upphetsningen steg och kuken långsamt hårdnade under jeanstyget. Han stönade hett mot hennes läppar och lät händerna vandra, du är hemma hos en kille du inte känner, som kysser dig som om det vore det sista han nånsin kommer att göra i livet, du borde gå nu! Men just då bröt han kyssen och såg henne i ögonen och med hes, bedjande röst viskade han: Lämna mig inte, snälla.

Orden kom av sig själv, han kunde inte hjälpa det. Han var så förtvivlat ensam och hon hade väckt något som han aldrig trodde skulle hända honom. Hon såg på honom och han såg en ömhet i hennes ögon som fick hans hjärta att jubla. Sekunden efter kysste hon honom igen och han stönade högt och öppna villigt munnen för hennes tunga.

När hon drog sig undan andades de båda häftigt och hennes ögon hade blivit blanka av åtrå. Var ligger ditt sovrum? Viskade hon och log ett litet lockande leende som fick hans redan hårda kuk att bulta smärtsamt. Han sträckte ut handen som i trans och pekade på en dörr bakom henne. Hon log, vände sig om, öppnade dörren och gick in. Han höll nästan på att snubbla på sina egna fötter i sin iver att följa efter henne. Han stannade i dörröppningen och stirrade på henne. Hon stod vid hans säng, hennes blonda hår hade slitit sig ur flätan och hängde nu fritt över hennes rygg. Hon tog långsamt av sig, först tröjan och sedan jeansen. Nu stod hon mitt på golvet ien vit spets bh men matchande trosor. Han blick rörde sig hungrigt över hennes kropp, brösten var runda och fylliga, midjan var smal och höfterna rundade under torsorna tyg. Det kändes som om han hjärta skulle hamra sig ut ur hans bröst. Kuken spände motjeansens gylf så att det tog ont. Hon log, ett långsamt, sexigt och lockande leende. Sedan gick hon fram mot honom. Han öppnade armarna och hon gick rakt in i hans famn. Hans händer tycktes få egen vilja och de smekte hennes rygg och rumpa.

Hon smekte hans bröstkorg genom tyget på han svarta tröja. Kände hur han darrade under hennes beröring. Hon hade aldrig träffat en kille som verkade så sårbar förr, eller så upptänd!
Hon drog upp hans tröja över magen och sedan upp över hans breda bröstkorg innan hon tillslut kunde dra den över hans huvud och släppa den på golvet. Utan tröja var han magnifik. Hans bröstmuskler var vältränade, hans mage täcktes av hårda rutor och hans överarmar svällde av starka och smidiga muskler. Hon suckade aväppte upp dem snabbt. Hans händer grepp själva om byxorna och drog ner dem. Hans boxers följde med av bara farten och sen stod han där, naken, med upphetsning fullt synlig. Hon tittade på honom med stora ögon, han var välutrustad! Hans ögon brann av längtan och det gjorde henne svag i knäna och fick hennes fitta att sava av lust. Hon drog smeksamt händerna efter hans överarmar, ner till hans händer innan de vandrade vidare till hans mage och sedan hans höfter. Hennes kropp darrade, när hade hon senast varit så upptänd?

Han kände hur hennes händer smekte hans höfter. Han var nervös. Men han längtade, åh som han längtade. Hennes händer smekte hans lår nu, högre och högre upp. Långsamt och lekfullt. Han stönade mellan tänderna. Snälla! Han stötte ur sej orden i en het viskning. Snälla, smek mig! Hon darrade till vid hans ord och hennes händer sökte sig allt närmare hans pulserande kuk. När hennes varma, smala fingrar slöts om den trodde han att ha skulle dö av upphetsning.
Anna! Han viskade hennes namn, hörde henne stöna till, sekunden efter gick hon ner på knä framför honom. Vad tänker hon göra? Hans tankar virvlade runt i huvudet alldeles för fort. Men ögonblicket efter visste han. Hennes mjuka tunga slickade långsamt han svullna ollon. Han kastade huvudet bakåt och stönade. Och när hans bultande lem gled in mellan hennes mjuka och våta läppar, in i hettan i hennes mun, så skrek han högt av njutning. Hans händer flätades in i hennes långa blonda hår och hans höfter började röra sig av sig själv. Han stötte djupare och djupare in i värmen och kände hennes tunga smeka oavbrutet över toppen på hans kuk. Han kände hur kroppen darrade och sedan började han skaka när han kom kraftigt i hennes sugande mun. Han stönade långt ner i strupen tryckte höfterna hårt mot henne. Hon svalde allt. Han släppte hennes hår, och blev rädd en sekund. Hade han gjort henne illa? Eller gjort något han inte borde? Men när han såg ner i hennes blå ögon såg han bara värme, njutning och en kåthet som fick honom att tappa andan.
Hon slickade sig om munnen med ett mjukt leende, ställde sig upp och gick med svängande höfter fram till sängen.
Kom och vila dig lite, viskade hon och såg på honom.
Han gick på skakiga ben fram mot henne. Han ville i