Blev fri från sig själv

Dagen efter regnade det fortfarande, det verkade inte vilja sluta, men Tobias stod i dörren vid samma tid som dagen innan.
Johanna kröp in under hans paraply och det gick mot skogen, precis som dagen innan.
Det är något jag vill visa dig, sa han och vände sig mot henne med det där leendet, det pirrade till i Johanna när han såg på henne sådär, och hon slog ned blicken. Han gjorde så stark intryck på henne, att hon fick fjärilar i magen. Han tog henne under armen och hjälpte henne över de snåriga stigarna, tills de nådde en stor glänta.
Min favoritplats, sa han finurligt och förstod honom verkligen. Gläntan var som en stor katedral, helt otroligt vacker.

Så plötsligt, utan att hon riktigt hann fatta vad hon gjorde, sträckte hon upp sina fingrar mot hans ansikte och rörde vid hans läppar. De var varma och hon lutade sig fram för att kyssa honom. Han stod stilla och verkade först lite förvirrad, men Johanna fortsatte och efter ett tag gav han med sig. Den kraft som hon skymtat i honom tog då plötsligt överhanden och han kysste henne så innerligt, mjuk och passionerat på samma gång, att hon glömde bort skogens mörka tystnad, hon glömde bort alla sina bekymmer nere i Stockholm, glömde bort att vara rädd eller generad; det va som att hon för en stund blev fri ifrån sig själv.
Kyssen tycktes vara i evighet, en evighet lika vacker som skogskatedralen de stod i, och hon märkte knappt när Tobias lyfte iväg henne och la henne ned på en torr plats under ett stort träd. Det fanns en naturlighet över allt han gjorde, en enkelhet som var han ett djur, och även om det verkade lite som att han aldrig gjort det här förut så skedde det så naturligt. Det kändes faktiskt som att Johanna inte heller hade gjort det här förut, de var som de första människorna.
Men det pojkaktiga leendet var plötsligt som bortblåst, ersatt av allvarligheten hos en man som visste vad han ville ha.
Han fortsatte hela tiden att kyssa henne medan han drog av sig sin tjocka tröja. Under hans t-shirt skymtade Johanna en välbyggd överkropp som kändes lika naturlig som resten av honom. Han fortsatte att le, men med den där nya glöden i ögonen som hon hade skymtat förut.

Bakom hans leende lyste dock den djuriska kraften igenom och när han knäppte upp hennes kappa kände hon hur hon nästan fick gåshud, så stark var hennes närvaro, och hans fingertoppar var som elektricitet över henne. Hans energi var otrolig, och när han drog upp hennes tröja och lät tungan röra sig ned mot hennes bröst, över hennes bröstvårtor och så vidare ner mot magen i små cirklar, kändes det som att tiden stod stilla. Hon kunde inte annat än att ligga där framför honom, se på honom och försöka ta in hela hans uppenbarelse. Han var plötsligt oändligt vacker.
Tobias tunga gick lugnt nerför magen, medan han med händerna drog ned hennes jeans och trosor så att han kunde komma åt hennes kön.
När han nådde fram med tungan var Johanna redan så upphetsad att hon skulle komma vilken sekund som helst. Han slickade henne lugnt och metodiskt, han höll henne kvar en stund och så satte hans sig upp. Hon låg blottad framför honom och han på henne medan han knäppte upp sina byxor. Johanna lutade sig framåt för att ta hans stånd i handen. Han var varm. Hon rörde försiktigt vid honom och lutade sig snart fram för att komma åt honom med munnen. Det var en underlig känsla, som om hon för första gången såg en man, som om hon rörde vid en för första gången. Hon var fascinerad och upphetsad samtidigt, kunde inte få nog av att smeka den.
Tobias lutade sig framåt över hennes rygg och medan hon arbetade hans kön smekte han långsamt av henne tröjan. Det va kallt ute, men deras upphettade kroppar kände inte av kylan.
Han sträckte sig över henne som en båge och började dra ned hennes jeans. Han bad henne att vända sig om, och hon släppte honom motvilligt.
Johanna stod nu på knä framför Tobias på marken, och han förde genast upp hennes stjärt framför sig och tog tag i den med båda händer. Han lutade henne framåt och gled långsamt in i henne. Hon tog emot honom med ett lågt stön och tog spjärn med händerna i mossan och mötte honom vid varje stöt.
Hon behövde inte spela teater, inte överdriva något, en tyst suck räckte för att han skulle förstå henne, förstå att hon njöt lika mycket som han. Det kändes som det var första gången, första gången någonsin som hon var med en man, första gången någon kom så nära, kom så djupt. Hon andades lugnt av upphetsning och lycka och när han började röra sig snabbare. Hon ville ha honom längre in, hela vägen in i sitt innersta, för att spara honom där för alltid.
Det var som att de båda var oskulder, som att hon va oskuld igen. Som att allting upplevdes på nytt, en befriande känsla som fyllde henne med en sån berusning vid varje beröring att alla hennes år liksom flög undan. Hon kände sig ren och fri.

Tobias la huvudet mot hennes axel, och hon kunde känna hans blöta hår mot sin nacke. Hans lugna och metodiska pumpande kändes som jordens rörelse, och medan regnet droppade mot lövverket ovanför dem andades Tobias tyngre och tyngre.
Han älskade henne så lugnt, så medvetet, men ändå naturligt. Som två djur blandades deras andning med regndropparna på lövverket ovanför dem, och det var som första gången för dem båda. Aldrig, aldrig hade hon känt en sådan gemenskap med någon, aldrig en så naturlig instinkt, en sådan befrielse. Det fanns ingenting som kändes fel. Samtidigt som han var som en liten pojke över henne, var han som den äldste, visaste man hon någonsin känt. Hennes bekymmer försvann i takt med hans långsamma stötar, och när han med sina starka armar lyfte upp henne så att hon kunde sätta sig i hans knä blev hon till skogens gudinna som red havsguden. Han kom så långt in i henne nu att hon snart inte kunde hålla sig tillbaka längre. Hon tryckte sig hårt mot hans kropp och han höll ett stadigt tag runt hennes midja för att följa med hennes stötar och komma längre in i henne.. Hans fingrar var ivriga mot hennes bröstvårtor och hon kunde snart inte hålla tillbaka längre. Hon lutade sig tillbaka och han tryckte henne snabbare och snabbare ned mot sig tills allting löstes upp i en stor kaskad av frihet och hon lycklig föll ihop i hans armar.
Tobias skakades samtidigt av orgasmens starka ryckningar, och han vilade sitt huvud mot hennes bröst. De var som två barn, trötta men förnyade. Tillfredställa och lyckliga.
Hon strök honom mjukt över håret, och hon mindes inte hur länge de satt där och höll om varandra. Innan de gick hemåt åt varsitt håll…
The end…