BlodsBand

Sommarkvällen är varm. I gläntan tornar det höga huset upp sig och avtecknar sig svart mot det rödsprängda himlavalvet. Den unga kvinnans klänning formar sig kring hennes vackert solbruna ben när hon med tveksamma steg närmar sig huset. Förbannelsen som vilar över platsen skrämmer henne inte, utan det är mörkret.. Snart kommer inte solen längre kasta sitt ljumma sken över landskapet, och både vargar och björnar härjar i skogen nattetid.
Hennes lätta sandaler krasar i det torra gräset som kantar huset. Allting är tyst. Till och med vinden tycks stå stilla. Som om tiden inte existerade...

Så bryter ett vargylande tystnaden. Det är långt och utdraget, nästan plågsamt för öronen. Flickan skyndar på stegen och står innan hon vet ordet av framför den massiva trädörren. Hennes hand greppar om mässingnyckeln som ligger på räcket som ramar in verandan, och med ett ljudligt gnisslande ger dörren vika och huset öppnas för henne.

Det är kallt, rått och fuktigt. Hennes ficklampaletar sin väg längst den avlånga hallen, då solens sista kvällsstrålar inte tycks kunna leta sig in i huset. Flickan tar ett djupt andetag och söker igenom nedanvåningen. De gamla och slitna möblerna ger huset ett dystert utseende. Luften är tung, och svår att andas. Ett tjockt lager damm pryder det annars vackra trägolvet, och hennes fotsteg lämnar små märken efter sig.

Hade hon varit mer uppmärksam, hade hon kanske hört hur något rörde sig på ovanvåningen. Hur någon klev upp från sin bädd och vandrade omkring. Kanske hon känt de kyliga vindpustar som letade sig ner till den nedre våningen och smekte hennes kropp så de små, blonda hårstråna på armarna ställde sig rakt upp. Då kanske hon hunnit fly.

Men flickan har lugnat ner sig. Huset tycks vara obebott. Inga steg i dammet förutom hennes egna. Inget användande av möblerna. Inga ljus. Ingenting. Förrän hon når fram till trappan...
Den är smal, brant och slingrar sig uppåt. Så högt upp att hon inte kan se slutet på den. Men hon är modig nu, och nyfikenheten är en stark drift hos henne. Trappstegen knarrar under hennes sulor när hon tar sig upp. Det tycks ta en evighet innan hon slutligen når avsatsen.

Hela tiden har han varit medveten om hennes närvarona ögonen och det långa, linblonda håret är en syn för gudarna. Varelsen glömmer med ens bort sin hunger och står tyst i hörnet och betraktar.. väntar...

Flickan sveper med ficklampan över rummet. Hela ovanvåningen tycks bestå av ett enda stort rum. Ett oerhört stort rum, för ljuset från lampan når inte bort till väggarna. Istället får hon se vackra, gamla möbler, till syntes orörda av tidens tand. Underbart fina trähyllor med detaljerade sniderier. Till flickans förtjusning smyckas flera av hyllorna av böcker. Hundratals färgglada bokryggar möter hennes blick, och fascinerat sveper hon med lampskenet över dem. Med ryggen vänd mot den resterande delen av rummet märker hon inte att hon inte är ensam..

Varelsen släpper henneinte med blicken för en sekund. Alltför lång tid har gått sedan han på något sätt hade med människor att göra. Skogens djur har stillat hans hunger genom de århundraden som gått, då han varit okapabel till att ta en människas liv. Nu kan han inte tänka på något annat. Att få ta på denna människovarelse, få röra henne, att få smaka på henne... Hans kropp börjar reagera på tankarna och en välbekant känsla av hunger fyller honom, tvingar honom att lyda de instinkter han förbannats med..

Han glider tyst, nästan ohörbart, fram till henne. Stannar precis bakom henne och sluter ögonen. Han behöver inte ens röra vid henne för att känna hur det varma blodet pulserar genom hennes kropp. Själva luften mellan dem tycks för honom vibrera. Han står så ett bra tag. Lyssnar till hennes mumlande då hon läser igenom de många boktitlar som pryder hyllan.

Flickan stelnar plötsligt till, då hon tycker sig känna en kylig vind strömma emot henne bakifrån. Hon sväljer hårt och står helt still etttag, innan hon till slut vänder sig om.
Ingenting. Lampans sken lyser över ett tomrum. Då får hon syn på ett halvt öppet fönster bakom henne och börjar skratta tyst för sig själv. Mer för att bryta tystnaden än av lättnad.

Han ser efter henne när hon går fram för att stänga fönstret. Det var med nöd och näppe han lyckats ta sig bort från henne. Han vet att han inte kommer lyckas med det en andra gång, hungern kommer då att förtära honom inifrån. Denna vackra kvinnovarelse.. Hennes s ficklampan när den slår i golvet och slocknar, blandas med flickans skrämda ljud när hon försöker ta sig loss.
Hennes första tanke är att fly. Hon stretar emot med alla krafter, men varelsen håller henne i ett järngrepp. Han tycks vara många gånger starkare än henne, och hon inser att hon inte kommer klara av att slå sig ur detta. Hon ger sakta upp och slutar streta emot, och blir först nu varse den kyla som trycks mot hennes kropp.

Den känsla som nu sprider sig genom varelsens kropp trodde han aldrig att han skulle gå uppleva igen: Värmen från en kvinnas kropp, hennes mjuka kurvor och underbara doft. Han håller ett lugnt tag om henne, och handen över hennes mun gör den andra sällskap vid hennes mage och sluter sig hårt om hennes ena handled. Återigen sluter han ögonen och njuter av stunden. Han lutar sig lite framåt och andas in den underbara doften av hennes hår, och blir samtidigt varse rysningarna som går genom flickans kropp. Hon säger inte ett ljud, och står helt stilla. Varelsen andas henne tungt i nacken och bryter slutligen tystnaden med sin mörka, hesa stämma..

-Var inte rädd min flicka, jag ska inte göra dig illa.. Var inte rädd...

Flickan finner hans röst lugnande, och tillåter sig själv att slappa av lite. Men hennes hjärtslag avslöjar hennes rädsla, då bröstkorgen höjer och sänker sig våldsamt upp och ner. Hade hon kunnat urskilja något i mörkret, hade hon sett att hennes händer nästan var vita då varelsen kramat så hårt om hennes handleder. Stilla står hon, och lyssnar på ljudet av deras andetag.

Varelsen ställer sig närmare henne.. Hans mörkbruna hår ramar in hans vackra ansikte när han med njutning i blicken blir ännu mer medveten om flickans värme. Han släpper sakta taget om hennes handleder, och ser på henne när hon står kvar på stället. Med varsam handen stryker han hennes mjuka hår åt sidan. Med sitt perfekta mörkerseende kan han urskilja hennes vackra hals. Ljus och orörd. Han böjer lite på nacken och andas tungtmot den. Känner blodet pulsera inom henne och måste lägga band på sig för att inte stilla sin hunger direkt. Hans läppar snuddar försiktigt vid henne..

Ett tyst jämrande undslipper flickans läppar då hon känner sig kluven. Varelsens kyliga besitta..
Nyfiken på vem det är, vänder flickan sig sakta om. Hennes ögon finner dock ingen trygghet i det kompakta mörkret, och de famlar i blindo..

Han tittar roat på henne då han förstår att hon ingenting ser. Hans händer letarsig upp över hennes armar för att fingra lite på hennes hals. Ett tärande begär gör sig påmind inom hans kropp, men han ignorerar det och fortsätter upptäcktsfärden ner över nyckelbenet.. tills han känner klänningstyget under sina fingrar. Med en snabb rörelse har han slitit itu klänningen uppifrån och ner. Tyget lägger sig vid flickans fötter och varelsen betraktar lystet hennes nakna kropp från topp till tå. Han hindrar hennes händer när de försöker dölja den unga, kvinnliga människokroppen, och ignorerar hennes ljusa röst som bönfaller honom att låta henne gå. Han vet att hon redan är förlorad. Han vet att hon kommer bli hans. Och han vet att hon vill det.

Flickan förstår inte vad som händer. Hennes medvetande skriker åt henne att fly, men hennes kropp står som fastfrusen på stället. Ett mörkt moln glider förbi utanför fönstret och avslöjar en vacker fullmåne. Dess ljus flyter in i rummet likt en böljande slöja av dimma, och hon får se varelsen i all sin prakt. Först kan hon inte se honom klart i de svarta trasorna, men synen blir mer och mer uppenbar för henne. Hans vackert mjuka hår, nötbrunt och halvlockigt, som ramar hans undersköna ansikte. De spända dragen är så finskurna att de ser ut att vara överjordiska. Hans tydliga käklinjer.. Och de där ögonen.. Så mörka att de nästan övergår till svart. Glimtar av guld ger dem en strålande blick, och flickan är förlorad. Hon vet det själv.

Varelsen ser på henne. Hans ögon möter hennes, och de drunknar en kort stund i varandra. Hans händer är fortfarande om hennes överarmar, och greppet mjuknar en aning. Han placerar dem till sist på hennes nakna rygg och drar henne till sig. Omfamningen är hård, men samtidigt har flickan aldrig känt något mjukare. Hans kalla kropp skickar rysningar genom henne, och hon trycker sig hårdare mot honom för att dela med sig av sin värme. Hon ser upp mot honom och tittar in i hans tårdränkta ögon. Han gråter. Kinderna är blanka av tårar, och med varsamt hand stryker hon bort dem.

Kförsiktigt ner henne på det mjuka underlaget, ställer sig vid sängkanten och tittar på henne. Hennes skönhet är mer slående nu än förut. Det blonda hårsvallet ligger vackert över kuddarna, hennes bruna ögon lyser upp mot honom.. Han låter blicken vandra vidare neråt tills den når hennes bröst.. Han drar tyst efter andan och smeker med blicken de vackert välvda kvinnobrösten, ser hur antingen upphetsning eller kyla har gjort hennes bröstvårtor styva och eggande. Den slanka magen leder vägen ner till hennes runda höfter, och mannen vet inte av sig av upphetsning när han låter blicken glida vidare neråt. Flickans ben är smått uppdragna och lätt särade. Han återvänder med blicken till hennes ögon och får bekräftelsen att han inte behöver oroa sig. Att hon vill lika mycket som honom. Han lägger sig ner bredvid henne, och känner återigen hungern när han ser hennes orörda hals. Han tvingar sig att tänka på annat och rullar istället upp över henne.

Han kämpar för att hålla sig en bit ovanför henne då han inte vill göra henne illa. I hans ögon är hon extremt skör och sårbar under honom. Hennes blick söker hans medan hennes händer rör sig över hans trasiga klädnad. Med ett fast tag om hans axlar drar hon ner honom över sig, njuter av hans tunga kropp mot hennes. Mannen rycks med, och fattar ett stenhårt tag om flickans handleder, trycker ner dem i sängkläderna ovanför hennes huvud. Han kan tydligt se flickans uttryck som för en sekund skvallrar om rädsla och total utlämning. Men det byts snabbt ut mot ömhet igen, samtidigt som hennes ben slingrar sig om hans midja.

När hon trycker ner honom mot sig med hjälp av benen känner mannen tydligt värmen från hennes kropp. Strömmar av varmt blod som pulserar under honom. Han lägger ansiktet mot flickans bröstkorg och känner hennes lena hud under sina läppar. De söker sig sakta uppåt, och han blir plågsamt medveten om sitt tillstånd då hon börjar rulla med höfterna mot hans skrev. Han andas betydligt tyngre och njuter fullt ut av hennes behandling. En blick upp mot henne visar tydligt att även hon gillar det: hennes huvud är lutad bakåt och ögonen slutna.. Med halvt öppen mun andas också hon tungt. Han ser hennes blottade hals och låter läpparna skynda sig upp till hennes nyckelben, vidare uppnnes hud, svarar hon genom att röra sig häftigare mot hans skrev. Hennes nakna kropp gnider sig mot honom.. vädjande.. bedjande..

Men mannen är inte redo. Hans läppar lämnar hennes hals och kysser sin väg uppför hakan. Han stannar upp precis ovanför hennes läppar. Snuddar vid dem. Andas mot dem. Innan han försiktigt smakar på dem. Flickan slutar röra på sig och njuter istället av hans kyssar. Det står snabbt klart för honom att hon inte varit med om detta innan, och han fylls av känslan att ta hand om henne.. lära henne.. göra henne till sin..

Han sätter sig upp och ser på henne. Trasorna lämnar hans kropp, och flickan hinner knappt få en skymt av honom innan månen igen döljs av nattmolnen. Hon känner hans händer på hennes lår, som han försiktigt särar. Att hon darrar kan han inte undgå att märka, och lugnande smeker han henne längst benen. Ända från låren ner till vaderna. När hon självmant särat mer på benen tar han återigen plats över henne. Hans läppar finner hennes ochhan kysser henne hårt, leker med tungan vilt i hennes mun. Något förbluffat besvarar hon hans kyss, och hennes kropp stelnar till när hon känner hans ena hand leta sig nerför hennes mage. Hon försöker hindra honom från att fortsätta, men han ignorerar henne och kysser istället henne hårdare. Hans hand finner sitt mål mellan hennes ben och ett dämpat stön hörs från hennes sida. Hon är fuktig. Varm och välkomnande. Kvinnlig.. Mänsklig..

Försiktigt rör han vid hennes känsliga ställen, låter först fingrarna nyfiket utforska henne. Hennes läppar nafsar i hans, samtidigt som hon gör sitt bästa för att dölja de lustfyllda skrik som trängs i hennes strupe. Hans röst hörs klart och tydligt. Men inte i öronen, utan i hennes medvetande..

Var inte rädd min flicka. Du vet att jag inte ska göra dig illa. Njut istället.. Jag kan ge dig det.. Du vet det..

Samtidigt som hon hör hans röst släpper hennes rädsla helt och hållet. Hennes kropp slappnar av och hon fylls av ett underligt inre lugn. Mannen lägger märke till det, och lägger sig tillrätta ovanpå henne. Med en mjuk rörelse har han trängt in i henne, och han tystnar hennes smärtfyllda skrik med en djup kyss. De är helt stilla. Han rör sig inte, utan ligger stilla och väiktigt börjar han röra sig över henne. Flickan grimaserar av smärta ett tag, men musklerna i hennes ansikte slappnar till slut av och hon sluter sakta ögonen. Tysta stönanden lämnar hennes läppar, och först nu blir mannen uppmärksam på sin egen njutning.Hundratals år av förträngda känslor bubblar upp inom honom, men han kontrollerar sig och inriktar sig på flickan. Betraktar henne. Hon andas tungt och sakta, häver sin kropp i takt med hans stötar. Ingenting tyder på att hon har ont, och mannen tillåter sig själv att öka takten en aning. Han stöter lite hårdare, och jämrandet från flickan manar honom till att fortsätta.

Hela tiden ligger han tätt ovanpå henne, värmd av hennes mänskliga kropp. Inte ens för att komma bättre till ändrar han ställning. Väl medveten om att han inte kan hålla på länge, saktar han ner på tempot igen. Flickans ben slingrar sig återigen runt hans höfter och drar honom hårt till sig för varje stöt. Sakta och djupt. Hennes kropp skälver under hans, och återigen lutarhon huvudet bakåt och blottar halsen. Denna gång hinner han inte tänka utan böjer hastigt på nacken och nafsar henne i halsen. Hans tänder rispar lätt över hennes hud, och hennes pulsslag känns närmare än någonsin. Han tar henne återigen lite hårdare, och att döma av flickans läten är hon inte långt ifrån.. Hennes ben kramar hårt om honom, och han blir varse om hennes händer på hans axlar. Naglarna river över honom, manar honom att ta i hårdare. Han lyder henne villigt, och ökar takten. Det underbara ljudet av två kroppar som möts klingar i hans öron samtidigt som hans hunger växer sig allt större.

Just när han tror att han inte ska klara mer börjar flickans kropp skaka under honom. Ett ljudlöst skrik lämnar hennes läppar och hon kröker på ryggen under honom. Hennes bröst pressas upp mot hans bröstkorg, och naglarna begravs i huden vid hans axlar. Sekunden efter drar han sig ur henne för att hårt tränga in igen, och kaskad efter kaskad tömmer han sig i hennes värmande inre. Hans sökande läppar finner den känsligaste delen av flickans hals och han känner hennes kropps skakningar då han hårt och skoningslöst låter tänderna sjunka in genom hennes mjuka hud. Känslan som sprids i hans kropp går inte att jämföra med något annat. Ett morrande und

Hennes ögon är slutna, håret tillrufsat och kroppen nästan stilla. Mannen blir varse hennes svaga puls när han ömt slickar upp blodspåren från hennes hals. Han lämnar sängen och sätter sig i en fåtölj bredvid. Bevakar henne. Det tar ett par timmar innan förändringen. Då går hon upp i en våldsam brygga som skakar hela hennes kropp. Ett skrik lämnar läpparna och hennes fingrar försvinner ner i sänglakanen för att få någon sorts stöd.

Vampyren ser på henne. Det är den vackraste synen som någonsin mött hans ögon. Hon dör och blir en del av honom. Hans för alltid.