Den Hjälplösa Flickan

Det var glest mellan bilarna nu. Hon hade tagit av från den mer trafikerade Ringvägen och gick med snabba steg på den mindre gatan längs med parken. Ibland sneglade hon i något skyltfönster men var alltför spänd för att stanna till. Vintermörket var massivt, ingen snö lyste upp och så här strax före midnatt fanns inte många människor ute – hon kunde knappt tro att hon bodde i en miljonstad.

En äldre man med en tax hade nyligen mött och gått förbi henne åt motsatt håll, förmodligen på väg hem från kvällsrastningen. Mitt emellan två svagt lysande gatlyktor längre fram såg hon ett par gestalter, två - trodde hon - figurer som stod stilla dunklet. Väntade. På vad? Vid denna tid?, undrade hon. Hon kastade en blick bakom sig. Ingen. Mannen med taxen hade försvunnit. Osäker slog hon av på takten. Det fanns heller ingen tvärgata mellan dem och henne, ingenstans där hon på ett naturligt sätt kunde byta färdväg. Skulle hon vända? Hon gick med tveksamma steg vidare. Med ungefär femtio meter kvar såg hon gestalterna röra sig som om de gjorde sig redo till angrepp. Var det hon som var bytet? Villebrådet? Hon visste att hon måste vända nu, att hon till varje pris måste bort från dem innan hon kommit för nära. Hon stannade och vände sig om till hälften. Plötsligt kände hon en järngrepp runt sina armar och sin kropp. Ur skuggorna i porten bakom henne hade en annan man tagit ett par snabba, tysta steg och låste henne nu i sitt grepp med stark arm, pressade henne mot sig. Den andra armen placerad högre och med en hand hårdhänt över hennes mun. Hon kände paniken växa…

”Tyst”, väste mannen, ”inte ett knyst!”. I ögonvrån såg hon de andra männen närma sig med snabba steg. Ett metalliskt ljud och hon uppfattade hur bakdörrarna på en minivan öppnades, den stod alldeles intill henne, och en fjärde man kom fram. Männen hjälptes åt att hålla fast hennes armar, mannen från skuggorna i porten ännu tryckt tätt intill henne med handen över hennes mun. Hon föstes bryskt fram bakom bilen och knuffades in. Tre av männen var strax efter henne och dörrarna stängdes. Nästan samtidigt startades bilen av den fjärde mannen och de var redan i rörelse. I det halvskumma ljuset såg hon att männen var klädda i något slags halvmilitära kläder. Kängor, någon med kamouflagefärgade byxor och alla med mössor. Det var svårt att uppfatta några anletsdrag. En hade till och med en rånarluva med ett hål för munnen och två för ögonen. All uppmärksamhet var vänd mot henne och de tryckte sig tätt intill. Någon började knäppa upp hennes kappa och hon kände händer på sin kropp. Händerna tryckte och klämde… lät hennes kappa falla till golvet, höll fast hennes handleder då hon försökte värja sig. Med gråten i halsen och rädslan som en klump i magen frågade hon ynkligt: ”Vad vill ni?”. Männen skrattade och hon kände sig ensam, dum och liten. Hon visste ju redan…. En av männen smekte hennes kind: ”Det vet du nog, flicka lilla” Han lutade sig fram, borrade in näsan i hennes hals. ”Vilken liten godbit vi fått tag på”. Han drog in ett djupt andetag genom näsan. ”Du doftar underbart” viskade han i hennes öra. ”Du ska bli vår leksak i natt…vår egen lilla knulldocka!”

Färden varade i knappt tio minuter. Anna hade kastats mellan männen, de hade turats om att tafsa på henne, kysst henne. En av männen fattade ett fast grepp i henne hår och låste hennes armar bakom ryggen. En annan fattade tag i hennes blus och ryckte till så att knapparna flög. Hennes bröst gungade till och hon kände händerna som smekte hennes mage och vidare upp. Push-Up behån som hon tyckte lyfte fram hennes bröst så bra, drogs upp och hennes bröst blottades. En hand kramade det ena hårt och hon kände en mun som nafsade i det andra.

När bilen stannat lyftes hon upp och ut ur bilen. En av männen hade gått i förväg och öppnat dörren till vad som såg ut att vara en lagerlokal. Lika snabbt hade de förflyttat sig in i lokalen och så snart dörren stängts hade lyset tänts. Annas stirriga blick uppfattade ändå att hon var i en stor fönsterlös lokal. Vattenledningsrör och ventilationstrummor löpte längs väggarna alldeles under taket. Männen slängde av sig sina ytterkläder, de först klara återvände snabbt till sitt byte. Omilt började de nu klä av henne allt. Blusen slets av och behån som ännu hängt kvar rycktes bort. Kjolen landade vid hennes fötter och nu tog männen tag i henne, en man för varje ben och en för varje arm. De lyfte upp henne så att hon låg vågrätt i luften mellan dem. Deras ögon lyste av kåthet och mannen som höll i hennes högra lår började massera hennes kön genom trosorna. Hon halvkved och kände ilningar av njutning rusa upp längs ryggraden. Ofrivilligt krökte hon kroppen så att hennes underliv höjdes. Hon hade fantiserat om det här… att vara hjälplös med främmande män. Män som utnyttjade henne hänsynslöst. Hon hade legat vaken många nätter, sakta smekt sig till fantasierna om hur hon våldtogs gång på gång. Hon kände upphetsningen nu, blandad med skräck. Männen vid hennes ben tog plötsligt tag i trosorna och drog ned dem på låren. Hennes kön nu vidöppet, fingrar smekte hennes fitta ännu våtare. Hennes svullna, öppna blygd kontrasterade skarpt mot det ljusa hullet och det fina könshåret. Hon tryckte hakan mot brösten och såg ner på sin egen kropp. Generad såg hon att hennes styva bröstvårtor pekade rätt ut och hon visste att männen såg alla tecken på hennes upphetsning och kåthet. Hennes högra hand släpptes plötsligt och mannen där fattade tag under hennes skuldra. ”Showa lite för oss nu”. Hon tittade frågande upp och tvekade någon sekund. Han grep tag om handleden och förde ner hennes hand och pressade ner den mellan hennes lår. ”Smek dig lite, knulldockan min” Hon kände skammen, fullkomligt förnedrad och rodnande smekte hon sig framför dem…. Hennes kåthet än mer uppenbar. Låren rörde sig spasmiskt… så naken, så hjälplös, så rädd….och ändå… en himmelsk njutning, hon hade aldrig varit kåtare, aldrig känt en intensivare njutning som uppfyllde hela hennes kropp

”Vi lottar om vem som går först”, sa en av dem. De ställde ner henne på golvet igen och började leta efter lappar för att fastställa ordningen. Hon stod naken och ensam på golvet, tafatt försökte hon skyla sin nakenhet men när hon försökte täcka sitt kön med sin hand fick hon lägga band på sig för att inte fortsätta sin intensiva smekning. Hon darrade i hela kroppen och fick en impuls att lägga sig ner, blotta sig skamlöst och återuppta jakten på orgasmen här och nu, mitt framför dem.

Mannen med rånarluva, den ende vars ansikte hon inte kunde se, tog kommandot i ”lotteriet”. Han höll upp handen med fyra små papperslappar. Plötsligt tog paniken över och hon for iväg bort mot en annan dörr. Utan en aning om vart hon skulle ta vägen sprang hon med små nakna fötter över det dammiga cementgolvet bort mot en möjlig räddning. De andra var inte sena att ta upp jakten. Anna hann fram till dörren, ryckte upp dörren som hon till sin lättnad fann olåst och rusade vidare in i ett annat större rum. Men hon hann inte många steg förrän en av jägarna fick fatt i hennes arm och hon kastades omkull. Nu hände allt med en enorm intensitet. De slet och drog i henne, alla vilt upphetsade. Hennes nakna kropp i centrum, rullades runt. Brösten pressades mot det smutsiga golvet, händer överallt, fingrar som hårdhänt pressades in i hennes fitta. Hon baxade runt igen på rygg, armar och ben isär och en av männen – lotteriet helt bortglömt – pressade sig plötsligt in i henne, stötte hårt och stönade av upphetsning. En annan hade knäppt upp sin gylf och gick klumpigt fram på knä mot hennes huvud. Han lyfte upp hennes huvud och tryckte in sin kuk i hennes mun.

….

En god stund senare slog ytterdörren igen efter att tre av männen lämnat lokalen. Hon låg vidöppen och utmattad på ett bord som de lyft upp henne på för att efter den intensiva förleken, var och en få ta för sig i ett lugnare tempo. Den kvarvarande mannen smekte bort rånarluvan från sitt huvud. Hans blottade ansikte var blankt av svett, blåfärgat ludd satt kvar i hans skäggstubb. Han kysste henne ömt. Hon rörde sig knappt. ”Åhh, Anna. Jag tror aldrig att jag upplevt något så intensivt skönt i mitt liv. Hur känns det?”. Han såg oroligt på henne. Hon lyfte på överkroppen och la armarna om hans hals. Tryckte sig mot honom.

”Det var… otroligt. Men ett tag fick jag panik…det var så verkligt, jag blev riktigt rädd. Det var det skönaste jag upplevt……Men jag vill aldrig mer göra om det. Aldrig. Däremot ska jag drömma om det resten av mitt liv.”

Hon tryckte sig närmare sökte efter tryggheten. Han la sin rock på hennes axlar. ” Jag har bilen utanför. Nu åker vi hem”. Hon gled sakta ner från bordet och stödde sig på honom de få stegen mot dörren. ”Men de då? Måste jag se dem igen! Vilka var det?”

”Bry dig inte om det nu…och nej, du kommer aldrig mer att träffa dem”, tröstade han. Han längtade redan efter att ligga med henne i sängen. Hålla om henne och titta på henne när hon somnat. Bilden av henne i deras klor skulle aldrig blekna. Han kysste henne lätt och stängde dörren.