Drifter

Drifter.
Det finns saker som helt enkelt driver människan.
Som får henne att göra saker som kanske inte verkar så förnuftiga.
Våra drifter rår vi inte riktigt över.
Drifter driver.

Jag ville egentligen inte ens ha med honom att göra.
Inte min typ.
Vad nu som egentligen är min typ.
Vi hade gemensamma bekanta, det var allt som band oss vid varandra.
Vår enda gemensamma beröringspunkt.
Så där från början.

Vi hade träffats på några tillställningar.
Visst gillar jag intelligenta människor.
Visst tyckte jag om hans underfundiga humor.
Sen var det stopp.
Okej, rakvattnet var det inte helt fel på.
Men sen var det stopp.
Kanske var jag smickrad över hans komplimanger, de fick mig faktiskt att känna mig som en prinsessa.
Efter det var det verkligen stopp.
Stopp stopp stopp.
Inte min typ.


Klockan var mitt i natten och jag svor så det osade när jag såg att sista pendeltåget rullade ifrån mig i höstmörkret.
Rösten bakom mig fick mig att hoppa till: först kunde jag inte ens komma på var jag hade hört den lite skorrande dialekten. ”Tänk så att en så underbar skönhet kan befläcka sina ljuvliga läppar med så heta eder… det klär dig faktiskt…”
Hans ögon skrattade när jag snurrade runt och fräste åt honom, att missa sista pendeltåget kändes inte som det jag hade lust med just då: mina klackstövlar satt plågsamt hårt efter en kväll i varma lokaler, behåns byglar kändes som om de skulle tränga in mellan revbenen.
Jag ville hem: slänga av mig kläderna och fötterna högt.
Vilket jag också förklarade för mitt oönskade nattsällskap.
”Lugn, hjärtat, du kan ta nattbussen från Odenplan. Jag kan gå med dig.”

Det kändes ändå rätt trevligt att få sällskap i natten.
Vi traskade från Karlberg mot St Eriksplan lågmält samtalande.
Precis i början av Birkagatan pekar han på en skylt: ”Magi, gumman, ska vi titta in och se om vi kan bli förtrollade – det verkar ju vara öppet fortfarande. Jag bjuder!”
Jag skulle precis tacka nej, när jag hörde min mun säga: ”Ja, tack!”

Vi trängde in oss och fick två platser med ryggen ut mot baren och en röd tegelvägg framför oss. Över en värmande Irish Coffe haglade våra skämt om att ”gå in i väggen” och andra uttryck som kändes fruktansvärt roliga just då.
Kändes ganska bra att sitta där erkände jag motsträvigt för mig själv.

Min lårlånga röda sidenklänning kändes väldigt kort när jag satt uppklättrad på den höga barstolen i skinn. Jag insåg för sent att mina stayups hade glidit ner under promenaden: den breda spetsbården stack fram under klänningskanten.
Försökte diskret rätta till eländet genom att hasa lite på stolen.

”Känns det skönt lilla damen?”, skrattade han lågt och jag insåg att han satt och studerade mina ansträngningar.
Det är just det som var så irriterande med honom.
Den där lilla cynismen som döljs bakom alla vackra ord. Hans ständiga försök att få en hanes övertag.
När han mitt i folkvimlet lägger handen mjukt på mitt knä och säger: ”Sära lite istället… vill se!”, då trodde jag skulle explodera av ilska och genans.
Snabbt tryckte jag handväskan rätt in i magen på honom och fräste att han skulle hålla den och stolen. Han tappade andan av smällen mot mellangärdet och såg lite förvånad ut.

Jag kände mig nästan lite nöjd med mig själv för att jag vågat trycka till honom.
Med ett par irish i blodet så kände jag mig lite kaxig och log åt mig själv när jag upptäckte att tanken: ”den killen borde straffknullas” passerade som en banderoll efter ett flygplan.
Rättade till stayupsen i redan toalettkön och lät de yngre flickorna, som väntade, titta och fnittra.

Inne på toaletten kände jag hur pappret gled i såphalkan när jag torkade mig. Skrattade lite när jag stack ner två fingrar och smekte lite. Magi. Trolleri. Efter att varit utan partner ett tag så var väl trollstaven den jag träffade oftast.

Det var då jag gjorde det jag aldrig väntat mig: jag trasslade ned trosorna och petade ner dem bland pappershanddukarna i korgen bredvid handfatet.
Det var som fan flög i mig.
Vill han titta så ska han fan få titta också!


Han såg lite fånig ut när han satt med min handväska i famnen och handen på min stol.
Bröstvårtan syntes tydligt genom tyget och han måste ha känt den när jag gled upp bredvid honom och lät mitt bröst nudda hans överarm.
Jag knyckte lite stöddigt på nacken och satt mig på pallen.
Nästan förskrämd drog han åt sig handen.
Han var märkbart generad över sitt tilltag nyss.

Jag satte min pekfingernagel i gropen under hakbenet på honom, kisade emot honom och högt sa jag ”Du… du ville titta. Gör det då, din lilla skit!”
Förvånades över skärpan i mina ord, men jag visste att Housemusiken skulle dölja orden för de övriga i lokalen.
”Titta då! Ser du nått du vill ha?”, jag särade på benen och klänningen gled upp över låren.
Nu var han inte så kaxig längre.
Han låssades rätta till sina skosnören och böjde sig framåt.
Tittade rätt upp på mitt rakade sköte.
Jag hörde honom dra efter andan.
Blixtsnabbt sköt jag ner handen runt nacken på honom och tvingade honom kvar.
”Titta då… lilla snuskis! Känner du doften av kön… fittsaften?”
Jag var väldigt säker på att i det larmet så skulle ingen höra eller uppfatta vad som skedde vid den långa bardisken av björk.

Hans kinder blossade när han reste sig upp igen.
Uppfattade inte att han hade koll på situationen.
Han beställde in var sitt glas champagne utan att ens fråga mig först.
Svepte sitt och viftade till sig ytterligare ett från den rödlätte servitören.
Så snart servitören vände ryggen åt oss tog jag i hans örsnibb och drog honom mot min mun.
”Vet du vad småskitar gör nu? De smakar!!
Tog tag i hans arm och styrde snabbt upp handen i mitt sköte!
”Känn då! Var det det här du ville ha?”, skrattade jag åt honom.

Hans stånd var inte osynligt för någon.
Det vittnade om att min kaxiga attityd eggade honom oerhört.
”Nu…”, ropade jag genom musiken, ”Ta för dig! Slicka av dina fingrar!”
Jag såg glittertrådarna mellan hans fingrar när han förde dem till sin mun.
Jag tittade intensivt när han slickade som om han hade doppat handen i gudarnas nektar…

Jag nästan släpade honom ut förbi garderoben.
Knuffade, puffade, småskällde på honom hela vägen ut.
Trots att han var längre än jag dansade han som en vante efter mig.
Stora, kaxiga, duktiga, killen.
Nu var han helt i mitt våld.

Jag vet så här efteråt inte hur jag vågade, det var ju inte riktigt likt mig.
Han var inte min typ.
Mitt sätt var inte mitt sätt.
Det var något annat som drev mig.

Jag halvsprang med honom ner mot Odengatan.
Vi snubblade ut i Vasaparkens blöta kalla höstmörker.
In bakom glasskiosken och uppför backen.
Lämnade de huttrande hundägarna med sina svarta bajspåsar.
Upp bland buskarnas skyddande grenar.

”Lägg dig ned på marken”, sa jag samtidigt som jag knuffade honom baklänges, ”lägg dig!”
Paff damp han ner på gumpen bland de våta löven.
Jag drog upp klänningen och gränslade hans bröstkorg.
Mina vita lår klämde runt hans kinder.

Det är då driften trädde in på allvar: när jag kände att jag måste glida fram närmare hans mun.
Han kom ingenstans.
Jag höll om hans axlar och beordrade honom att dra ner sina byxor så jag kunde se hans lilla ynkliga kuk. Eller pitt sa jag, Ett ömkligt ord. Så förnedrande.
I oktoberkylan lyste hans bleka hud mot de bruna bladen.
Hans så lockande stånd lät jag stå orört.

Istället gled jag fram ytterligare så att mitt sköte hamnade över hans mun.
Jag tittade honom stint i ögonen och sa åt honom att slicka.
Han öppnade munnen och drack min saft.
Lät tungan tränga djupt in i mig.
I min takt.
Hela tiden hade jag ögonkontakt.
Fastklämd mellan mina våta lår kunde han inte röra sig.
Jag red hans tacksamma ansikte.
Lät honom slicka mig hela vägen.
Straffknullade.
Tryckte ner min bak över hans ansikte.
När hans tunga pressade sig in i mitt anus hörde jag honom stöna till.

Plötsligt kom den första kåtstöten.
Jag pressade mig hårdare emot honom.
Red honom intensivt, nästan aggressivt.
Han drack mig.
Åt mig.
I stora munsbitar tvingade jag honom att ta för sig.

Orgasmen kom som ett eldklot och träffade mitt sköte.
Sen var det tomt och ljudlöst en evighet.
Genom sju himlar hörde jag honom skrika intryckt i mitt sköte.
Hans ensamma kön sköt sin säd genom natten och träffade mig över hela ryggen.
Han vred och ålade för att komma loss.
Min kropp föll tung över hans.
Länge låg jag där för att hitta tillbaka till min kropp.

Jag reste på mig och drog ner klänningen.
Kände den kalla sperman klibba mot ryggen.
Utan ett ord vandrade vi sakta ner till Odenplan.
Nattbussen kom precis när vi kom fram till hållplatsen.
Ordlöst klev jag på bussen.
Vände mig inte om.
Förstod att han stod kvar och tittade länge efter mig i den fuktiga höstnatten.

Samma ordlöshet fick mig att styrka hans kind när vi möttes på en middag några år senare.
Någonting drev mig till att röra vid honom.
Igen.
Våra drifter rår vi inte riktigt över.
Drifter driver.




© M-press 2006