Einars Äventyr, del 1 – Mötet

“Det blir fyrtionio och femtio, tack.”

Kassörskan på ICA Maxi i Hägersten gav Einar en lång blick. Han skrattade till av nervositet, och lämnade darrhänt fram den ihopknycklade femtiolappen med Jenny Lind på. Efter bara några sekunder tryckte kassörskan femtioöringen i hans hand. Einar hade aldrig förr fått växel på ett sånt kärleksfullt sätt. “Hon bara måste tycka om mig”, tänkte han medan han tog sitt sexpack Heineken och försvann hemåt.

Einar hade varit där många gånger förut. Visst var det en omväg, Coop Forum låg säkert en kilometer närmare, men han visste vad han hade att vinna på att välja ICA framför Coop. Coop hade en tant som hette Barbro, med en skäggig vårta på hakan. ICA hade Jennifer. Ja, hon hette så. Det hadeEinar redan listat ut, genom att skickligt iakta hennes röda namnskylt på bröstet. Denna Jennifer, som hade förhäxat Einar i flera års tid. Hon var säkert 25 år, med långt böljande hår och ett gnistrande leende. Hon hade kurvor på alla de rätta ställena,och inte ens den stramt åtsittande röda ICA-kavajen dolde tillräckligt av hennes fylliga barm. Denna barm kunde Einar sällan eller aldrig hålla ögonen ifrån.

När Einar kommit hem ställde han ölen på bordet, satte sig i en stol och bara blundade. Tankarna snurrade vilt i hans huvud, och mest av allt behandlade de sådana ämnen som varför en pangbrud som Jennifer skulle vara intresserad av hans finniga anlete, och hans feta hår. Kunde han ha sådan tur? Nej, troligen inte.

*rrrriiiing*

Einar vaknade till ur tankekoman med ett ryck. Han drog upp mobilen ur fickan, men den var tyst och utan vibrationer. Det tog inte lång tid innan han förstod att det var på dörren det ringde. Han öppnade den försiktigt, och i springan kunde han se att det var Jennifer som stod där, med andan i halsen. Hon öppnade självmant dörren och klev in, medan Einar gapande reflekterade över det faktum att hans drömtjej just nu stod i hans egen hall.

“Du glömde kvittot” ropade hon, precis som om hon blivit halvt döv av att ha jagat honom hem. “Oj, tack” sa han småchockat, men innan han hunnit säga något mer så tryckte Jennifer sin hand i hans, och presenterade sig. “Jag vet vad du heter” sa Einar och pekade på namnbrickan. “Jag haent av skulle döda honom på fläcken, han visste ju inte om hon kunde Kung-fu eller något.

“Hihi… Du kanske vill känna också?” fnittrade hon, och utan att lyssna på svaret förde hon hans hand mer än lovligt djupt under kavajen. Rent reflexmässigt började hans pek- och långfinger bläddra över de styva bröstvårtorna, och hon gav ifrån sig ett svagt stön. Einar blundade och log för sig själv, och när han öppnade ögonen så fann han sin objudna gäst i färd med att dra av honom läderbältet och sedan jeansen. Jennifer formligen slet av honom byxorna, så fort att hans stenhårda organ fjädrade tillbaka och daskade henne på hakan. Hon tjoade till av förtjusning, och började strax massera glans penis med sin blöta tunga. Det var helt obeskrivligt skönt; Einar var tvungen att tänka på kvantmekanik och överkörda grävlingar för att inte komma efter bara några sekunder.

Efter ett tag slutade hon med den underbara behandlingen. Här var det minsann hon som bestämde. Hon ställde sig upp igen, spände ögonen i honom, och beordrade honom att betäcka henne bakifrån. Sagt och gjort. In trängde Einar, med både åderpåle och några fingrar på köpet. Till en början kunde ordet “lågmält” beskriva Einars sexuella prestation, men efter en stunds ihärdigt juckande fick han det att börja kittla till rejält i hennes kropp. Jennifer bet ihop med händerna mot väggen, och innan hon visste ordet av så kunde hon inte hålla emot den väldiga orgasmen längre. Hon älskade det. Hon älskade honom. Hon älskade livet!

De rytmiska kramperna var för mycket för Einar. Nu skulle det gå för honom. Han drog sig ur henne, och befläckade skrikandes hennes svettiga rygg. De långa strålarna av säd färgade hennes rödflammiga kropp, likt hur en amerikansk flagga pampigt vajar i horisonten. Med en sista kraftansträngning gav han Jennifer en avslutande kyss, och föll sedan ihop på golvet. Snart sov de där, tätt intill varann. Einar och Jennifer. Paret mot alla odds. Nu var det de mot världen.