En hemlighet

Denna kväll var inte som alla andra kvällar.Det här var en kväll som skulle sätta starka spår i vårt fortsatta unga liv. Vi visste båda att vi gjorde något som var fel, förbjudet, en oskriven regel, men tvekade ändå inte för det kändes ändå så rätt.Spänningen i rummet var starkare än någon jag någonsin känt tidigare i mitt liv. Vi märkte båda två av den, men på nåt konstigt vis så förbisåg vi den och glömde bort att den fanns där. Vi tittade på film den kvällen, i alla fall var det det som vi planerade at göra, men vi tittade mest på varandra. Vi tittade på varandra med djupa blickar och insåg att vi båda tänkte på samma sak, men försökte hindra oss eftersom det var fel. Det här får bara inte hända. Men vi visste ändå att vi just den här kvällen var på samma ställe som vi var för flera år sen, kvällen som vi båda tänkt på länge men inte velat inse, det faktum att vi ännu en gång var tillbaka i gamla fotspår. Vi har många gånger tidigare skämtat om det, men då var det så oskyldigt som det kan bli vänner emellan. Vi såg på varandra och vi visste båda två vad som var på väg att hända.Jag satte mig i ditt knä och böjde mig fram och strök ditt hår, blåste lite lätt i ditt öra. Det började som vanligt väldigt oskyldigt, sådär som vi alltid gjort förut för attreta varandra. Du blåste tillbaka. Jag kände din varma andedräkt i mitt öra och när du blåser mig i örat finns ingen återvändo och det vet du. Jag började sakta dra mina fingrar i ditt hår, åh jag tycker om det där håret, sen kysste jag dig lätt över läpparna. Först ryggade du tillbaka men hejdade dig sen och kysste mig tillbaka. Jag kände där jag satt att något började resa sig under mig. Jag tänkte att jag skulle få förklara för en viss person dagen efter varför jag kom hem så sent, men innerst inne brydde jag mig inte, jag kände att det här var något av det bästa jag gjort på länge. En varm känsla flödade i hela min kropp och jag kände att allting var så rätt, fastän det var så fel. Våra lätta kyssar hettade till mer och mer och vi båda visste att detnu inte fanns någon återvändo längre. Jag kände att jag var med i någon hollywood film och gjorde de där heta scenerna som man tidigare bara föreställt sig på tv. Jag ville bara slita av dig kläderna och du detsamma. Vi gick in till sovrummet till den lilom. De som jag känner mig så trygg i, när du kramar om mig. Du sa att du tyckte att det var lite ojämn ställning, att du hade mycket mer kläder än vad jag hade och jag sa: gör nånting åt det då. Okej, sa du, då tar vi av dina med... Jag knäppte upp dina byxor och du mina. Det enda som återstod nu var våra intimaste underkläder... dom åkte av kort därefter. Timmarna gick där vi låg i sängen och myste. Vi retades länge innan nånting hände.

En underbar kväll, en kväll att minnas. Som alla kvällar jag spenderat med dig var den här alldeles speciell. Vi duschade sen och fortsatte mysa där, en varm skön dusch. Jag tvålade in dig och du mig, vi fortsatte retas lite lätt. Efter ytterligare någon timme åkte jag hem. Jag visse att jag nu hade mycketatt förklara, många frågor att svara på, men just nu ville jag bara njuta av detta underbara som hänt. Vi visste båda två att vi skulle försöka låtsas som om den här kvällen aldrig hade hänt...
När vi träffas officiellt så låtsas vi som om det aldrig hänt. När vi tänker efter så har vi egentligen inte gjort något fel, men det är en oskriven regel. Men hemma i din lägenhet är det precis som förut, hett och vilt och som något annat jag någonsin upplevt.
När vi ses på ute eller bland folk försöker du undvika mig, men vi återförenas nästan alltid åter i din lägenhet, i din säng.

Han med stort H vet inte, det är bara vi som vet. Ingen annan vet heller något. Ingen annan kommer någonsin heller få veta. Ingen av oss vill berätta. Det vi gör är våran ensak och det behöver ingen annan få veta och lägga sig i. Men kanske kommer jag någon dag att berätta, kanske snart, vem vet. Inte imorgon och inte nästa vecka... Många kvällar efter just den här har nu passerat och jag har fortfarande inte berättat. Kanske kommer jag aldrig göra det, för innerst inne vet jag att både du och jag trivs som det är nu. Utan några krav på varandra, utan bara vara, ta det som det kommer. Tanken har slagit mig många gånger om och jag har många gånger ångratatt vi inte blev ett par. Men du och jag skulle nog inte funka ihop, vi har en för lång historia som vilar på våra axlar, för många personer som skulle försvinna ur våra liv om det här kom ut...

Så det här får nog fortsätta att vara din och