En nattvakts sexäventyr.

Av:

Sir Göte Borgare.






Skrivkrampen härjar fortfarande, men här är i alla fall resultatet av den senaste tidens försök att skriva något.
Själv är jag inte helt nöjd med vad jag har lyckats åstadkomma, men ni får läsa och bedöma själva. Kanske har jag bara för stora krav på mig själv. Jag vet inte.

Just nu känns det helt tomt, så jag har inte den blekaste om när nästa novell kan komma.

Kommentarer mottages i all fall tacksamt. Både positiva och negativa.






Detta hände en gång för en del år sedan, och som ni kanske förstår av rubriken så jobbade jag då som nattvakt. För tillfället på ett stort nybygge, och som sällskap och hjälp hade jag min schäferhund Bamse med mig. Bamse gjorde skäl för namnet, för han var en riktig bamse, fast väldigt snäll, men det syns ju inte på honom. Det roligaste han visste var att springa efter pinnar och bollar som jag, (eller någon annan), kastade.
Det var både trevligt och praktiskt att ha med Bamse, för det var verkligen ödsligt och lite skrämmande att gå omkring bland alla maskiner och högar med byggnadsmaterial i mörkret.
Bamse hörde ju så mycket bättre än mig också, så skulle det smyga runt någon illasinnad individ på området märkte han det långt innan mig.
Ytterligare en fördel med Bamse var att jag inte tror att det var så stor fara för att eventuella ”busar” skulle hoppa på mig när han var med.

Sent en mörk och kulen söndagskväll i början av december när jag sitter i kontorsbyssjan och fikar får jag se två mörkklädda figurer som går runt och lyser med ficklampor, och jag tänker:
– ”Fan vilka dumma tjuvdjävlar, gå runt och lysa med ficklampor på det viset, har dom inte läst skyltarna som säger att området är bevakat.”
Jag tar med mig Bamse och går ut, kollar in var dom är, tar en genväg och går ikapp dem medan jag ryter:
– Stanna där ni är, annars släpper jag loss hunden.
– Släpp inte hunden. Vi är poliser i tjänsteärende.
– Ok, gå före mig ner till kontoret så får jag titta närmare på er.
Det känns riktigt skönt att få kommendera snuten på det här viset.

Väl inne i ljuset ser jag att det verkligen är två snutar jag har haffat, och på min fråga om varför dom smyger omkring på bygget mitt i natten svarar dom att dom tyckte sig se en efterlyst tjej smita in där.
– Ok, då går vi ut och letar alla fyra så får vi se om vi kan hitta något, svarar jag, och det tycker dom är en bra idé.

När vi har kommit ut släpper jag Bamse med orden ”sök busen” och han sticker iväg ivrigt lyssnande och vädrande.
Vi letar på alla möjliga och omöjliga ställen, men varken vi eller Bamse hittar ett spår efter någon rymling, så efter en stunds letande ger vi upp och går tillbaka till kontoret för att ta en fika i stället.
När vi kommer tillbaka ser jag att dörren inte gick i lås när jag slängde igen den efter oss när vi skulle ut och leta efter tjejen. Nåja, skit samma. Det är väl knappast någon som har smugit sig in för att stjäla något ändå, inte med en snutbil parkerad strax utanför.

Vi fikar och snackar en stund och Bamse morrar då och då utan att jag förstår varför.
– Det kanske är för att vi är här, tror den ena snuten.
– Jag tror inte det. Det gör han aldrig annars när jag har besök.
– Konstigt, men vi måste ändå gå nu för vi har ju också ett jobb att sköta, så får du och Bamse lite lugn och ro och kan sköta ert.
– Skulle jag få syn på någon misstänkt så hör jag av mig.
– Bra, i så fall kommer vi tillbaka direkt.

När snutarna har gått ser jag att Bamse stirrar på ett klädskåp som står i ena hörnet av rummet medan han morrar dovt, men när jag öppnar dörren och tittar in ser jag bara en stor hög med smutstvätt.
– Vad är det Bamse, skrattar jag. Gillar du inte smutstvätt?
Bamse går fram och kör in nosen i tvätthögen, som då far upp med ett tjut.
Djävlar vad skraj jag blir. Det hade jag inte väntat mig. Jag känner hur vartenda hårstrå på kroppen ställer sig rakt ut, och det är inte långt ifrån att jag skiter på mig i ren förskräckelse.
Bamse studsar baklänges med raggen stående på ända medan han stormskäller, och det är nog bara en tillfällighet att han inte hugger i ren förskräckelse.
– Stå still ryter jag, och det är ett kommando både till Bamse och ”busen”.
Bamse vet att när jag ropar ”stå still” ska han avvakta vidare order från mig innan han gör något mer, och förhoppningsvis vet ”busen” också vad det betyder.

Fram ur smutstvättshögen tittar en vettskrämd ung tjej med en väska hårt tryckt mot kroppen, och jag förstår att det är ”rymlingen” som jag och snutarna har letat efter.
Kallblodigt av henne att smita in på kontoret och gömma sig, och sedan bara sitta kvar där i klädskåpet medan jag och snutarna sitter och snackar om vart hon kan ha tagit vägen.
– Är det dig som jag och poliserna har gått runt här på bygget och letat efter?
– Ja, kommer det som ett vettskrämt litet pip.
– Vet du att du har gjort olaga intrång?
– Ja, men jag var så rädd, kommer det lika ynkligt.
Min första tanke är att ringa till snuten och säga att jag hittat rymlingen, men på samma gång tycker jag synd om henne, för hon ser verkligen ynklig ut där hon står och darrar, så jag bestämmer mig för att avvakta lite. Hon har ju ingen chans att komma undan ändå.

Jag ser att hon tittar långt på min smörgås som jag bara hann ta ett bett på innan jag fick syn på ficklamporna utanför så jag frågar:
– Är du hungrig?
– Jaa, kommer det tyst. Jag har inte ätit något på tre dagar.
– Vill du ha mina mackor?
– Ja tack, gärna.
– Ta dom då, jag kan äta när jag kommer hem.
Med en misstänksam blick på Bamse som har lugnat ner sig och lagt sig för att sova i ett hörn tar hon försiktigt en smörgås, men sedan är hon inte försiktig längre, för hon slänger i sig smörgåsen nästan utan att tugga.
– Ta det lugnt tösunge, skrattar jag, du kommer att få ont i magen och må illa annars.
– Ja men jag är så hungrig, flämtar hon fram mellan två tuggor.
– Ät sakta ändå. Det är ingen som tar mackorna från dig.
Hon nickar och äter lite långsammare.
– Vad heter du förresten?
– Maria, kommer det tyst.
– Göte heter jag. Vill du ha en mugg te?
– Ja tack, gärna.

Medan Maria äter upp det sista av smörgåsarna och noga plockar upp varenda smula som har lossnat, kokar jag upp tevatten som jag häller i två muggar tillsamman med ett par tepåsar.
– Socker?
– Ja tack. Två bitar.
Medan vi väntar på att teet ska svalna lite säger jag.
– Hur länge har du varit på rymmen?
– Nästan två veckor.
– Så länge.
– Jo.
– Och du har klarat dig hela tiden.
– Jo.
– Varför rymde du?
– Mamma och pappa bara söp och bråkade så sociala hämtade mig och satte mig i ett fosterhem, men dom var inte snälla mot mig där heller, så därför stack jag därifrån.
– Var kommer du ifrån?
– Från Karesuando.
Karesuando är väl ett samhälle någonstans långt upp i norra Sverige vill jag minnas från skoltiden, och det stämmer mycket riktigt får jag veta när jag frågar närmare. Väldigt långt upp i Sverige till och med. Längre upp kan man ju knappast komma utan att halka in i Norge eller Finland med ena foten.
– Vart är du på väg då, eftersom du är här nere i Göteborg?
– Till Hörby. Min moster bor där och hon tar hand om mig, det vet jag.
– Hörby. Ligger inte det långt nere i Skåne?
– Jo, det gör det.
– Tror du att du kommer dit då?
– Ja, om du inte ringer polisen som du sa till dom att du skulle göra.
– Jag ska fundera på saken.
– Snälla. Gör inte det.
– Jag ska fundera på saken sa jag.
Hon tittar ner i golvet innan hon säger:
– Du får göra vad du vill med mig om du inte ringer polisen.
– Tack för erbjudandet. Jag ska fundera på den saken också.

Hon ser ju gullig ut, så varför inte, men först måste hon tvättas, för hon verkar inte allt för fräsch. Men det är klart, har hon varit på rymmen i nästan två veckor så …
– Från Karesuando till Hörby, det måste väl vara ett par hundra mil, mumlar jag mest för mig själv.
– Jo.
– Kunde du inte ha hittat något närmare ställe att sticka till.
– Jo, men inte som jag vet att jag är välkommen till.
Efter ytterligare lite prat om ditt och datt säger jag:
– Jag tror att du behöver duscha, Maria.
– Ja, säkert. Jag har inte kunnat duscha sedan jag stack.
– Kom då så ska du få duscha.
– Ja, Göte. Tack.

Vi går över till en av barackerna där arbetarna har sitt omklädningsrum, där finns en duschkabin, och jag säger:
– Här har du tvål, hårschampo och handduk. Sätt igång och tvätta dig.
– Ja Göte. Tack så mycket. Vad härligt det ska bli.
Medan Maria klär av sig utan blygsel tittar jag på henne och konstaterar att hon är en riktig liten sötnos.
Ungefär lika lång som jag. Halvlångt mörkblont hår. Slank, med ganska stora bröst och en lite vildvuxen ”porrtofs”.

När hon har gått in i duschen tar jag kläderna hon hade på sig, plus dom hon har i väskan och slänger in alltihopa i tvättmaskinen som står där. Jag inser att vi inte hinner köra så mycket mer än en maskin om kläderna ska hinna torka också, så det blir både ljust och mörkt, tunt och tjockt i samma tvätt.
När tvättmaskinen går hojtar jag till Maria:
– Ta god tid på dig, Maria. Jag och Bamse ska ta en sväng på området.
– Ja Göte, hör jag henne svara genom vattenbruset.
Jag är inte rädd för att lämna henne utan tillsyn, för jag är helt säker på att hon inte sticker någonstans utan torra kläder, för även om hon är desperat och på rymmen så undviker hon nog att fly ut i decemberkylan med våta kläder.

När jag kommer tillbaka från rundan står Maria mitt på golvet, helt naken bortsett från en handduk om håret och hon säger undrande:
– Var är mina kläder Göte?
– Där, svarar jag och pekar på tvättmaskinen som just håller på att centrifugera.
– Jamen, jag kan väl inte gå ut med våta kläder.
– Bara lugn flicka lilla. Här finns torkskåp också.

Medan jag hänger in dom nytvättade kläderna i torkskåpet sneglar jag på Maria och ser att hon har rakat av det vildvuxna runt ”porrtofsen” och ansat den lite, så nu ser hon mer lockande ut.
När jag har startat torkskåpet kommer Maria, fortfarande naken, fram till mig och lägger armarna om halsen på mig och medan hon trycker sig mot mig viskar hon i örat på mig:
– Tack Göte. Du är så snäll så du får göra vad du vill med mig.
– Det kallas mutor att säga så.
– Hi hi hi. Ja, jag vet det, men du är väl inte dummare än att du tar emot mutorna? Eller?
– Nej, jag ska ta emot dina mutor, skrattar jag och klappar henne lite lätt i rumpan.
– Hurra, då ringer du inte polisen. Du är jättesnäll!
– Sedan när jag har fått vad jag vill ha av dig ska jag ringa polisen så dom kan hämta dig.
– Nej! Du får inte ringa pol … Du luras bara, va?
– Ja, jag retas bara med dig, säger jag skrattande medan jag lyfter upp henne i famnen.
– Fy vad du skrämde mig Göte.
Jag skrattar bara medan jag bär henne till andra ändan av baracken där sjukavdelningen är, för där vet jag att det finns en säng.

När jag har lagt ner Maria på sängen biter jag lätt i hennes ena bröst och hon gnäller:
– Inte så Göte. Älska riktigt med mig.
– Värst vad du är otålig då.
– Jag blev så kåt när jag pillade lite på mig själv i duschen.
– Hinner ja ta av mig kläderna först?
– Ja, men skynda dig.
Medan jag trasslar mig ur kläderna frågar Maria oroligt:
– Det är väl ingen risk att någon kommer och överraskar oss?
– Nejdå, det är ingen fara. Dom enda som kan komma är poliserna.
– Du har väl inte ringt och sagt att jag är här!
– Nej, naturligtvis inte, Maria.
– Du är snäll Göte.
– Det gör jag inte förrän jag har fått vad jag vill ha.
– Nej Göte! Du får inte … men Göte! Du skrämmer ju livet ur mig!

När jag har fått av mig kläderna kysser jag Marias bröst, och hon drar mig lätt i håret medan hon gnäller.
– Nej, inte mer så. Kom och gör det riktigt.
I stället för att göra som hon vill kysser jag mig nedåt så att jag kommer åt att slicka i hennes navel, och medan hon fortsätter att dra mig i håret gnäller hon:
– Kom Göte, älska med mig.
– Jag fortsätter att ignorera hennes böner och flyttar mig i stället längre ner så att jag kan kyssa hennes kåtsvullna blygdläppar, och Maria gnyr:
– Åhh, Göte. Ja, gör det, jag är ju så kåt.

Hittills har jag stått på golvet jämte sängen, men nu flyttar jag mig så att jag kommer till kortändan av sängen, varefter jag tar tag i Marias ben och drar ner henne så att rumpan kommer alldeles vid sängkanten.
När Maria ligger så lägger jag en kudde på golvet som jag ställer mig på knä på. Jag trycker hennes ben bakåt innan jag biter lätt i hennes kåtsvullna blygdläppar och Maria gnäller:
– Ja, slicka min kåta lilla fitta.
Jag är inte sen att göra som hon säger, utan sticker in tungan så långt jag kan och vispar runt.
– Ja Göte, mer, gnäller Maria medan hon trycker mitt huvud mot fittan. Jag är så kåt så jag tror att jag dör.

Med långa svepande rörelser slickar jag insidan av blygdläpparna och på clittan medan jag för pek- och långfingern in och ut i slidan i en allt snabbare takt och Maria kastar med underkroppen medan hon gnäller högt.
Bamse som har lagt sig att sova under ett bord tittar undrande på Maria och funderar säkert på varför hon låter som en liten hundvalp.

Efter en liten stunds slickande och pulande går det för Maria med ett långdraget stönande och hon rycker med underkroppen.
När hon har hämtat sig lite frågar jag, fast jag redan vet svaret:
– Var det skönt, Maria?
– Jaa, det var underbart.
– Är du nöjd nu då?
– Nej! Nu vill jag smaka på din stora härliga kuk.
– Visst ska du få det, skrattar jag, ligg bara still som du ligger nu.
– Ja, kom. Knulla mig riktigt. Jag är fortfarande kåt, smågnäller hon.

Jag lägger en kudde till på golvet och då kommer jag i precis lagom knullhöjd, så Maria får ligga kvar som hon ligger, med rumpan längst ute på sängkanten.
Jag lägger upp hennes ben på axlarna innan jag sakta pressar in det glansiga blålila ollonet i hennes trånga härliga fitta, och hon gnäller:
– Gud vilken stor kuk du har. Det är nog det största jag har haft i fittan. Ta det lite lugnt så jag hinner vänja mig.
– Ingen fara Maria, jag ska ta det försiktigt svarar jag allvarligt medan jag sakta juckar mig allt längre in.

Så småningom når jag botten av slidan och Maria gnäller till:
– Försiktigt, Göte, du är ju redan långt uppe i magen på mig.
– Du fantiserar bara, sötnos, jag har ju bara fått in halva kuken ännu.
– Bara halva, flämtar Maria. Du är inte klok. Du kommer att skada … Nu luras du bara igen, va?
– Ja, jag luras bara. Jag har fått in hela.
– Vad du skräms Göte. Sluta med det och knulla mig i stället.
Stående så på knä tar jag tag om Marias höfter och knullar henne med långa hårda tag och hon gnäller till nästan varje gång jag kör i botten.
Efter så där en kvarts hårdknullande kommer Maria åter en gång med ett högt stön och några små gnällanden, och än en gång tittar Bamse undrande på henne och undrar varför hon låter så.

Eftersom jag inte har kommit ännu frågar jag Maria om hon tar satsen i munnen, och hon svarar glatt:
– Ja, gärna. Jag älskar smaken av sperma.
– Ok, då byter vi plats.
När jag har lagt mig på rygg i sängen ställer Maria sig på knä med fittan mot mig och jag smeker henne lätt över blygdläpparna och skinkorna medan hon runkar och suger för brinnande livet.
På grund av den frenesin som hon lägger ner vid sugandet kan jag inte hålla mig så värst länge, utan snart sprutar jag i långa strålar i hennes ivrigt sugande mun, och hon sväljer girigt varenda droppe hon kan få ut.
När jag har hämtat mig lite säger jag till Maria:
– Sov du en stund, Maria, jag måste sköta mitt arbete, men jag väcker dig i god tid innan arbetarna kommer i morgon.
– Tack Göte, vad härligt det ska bli att få sova i en riktig säng.

Jag tror att Maria somnar innan jag ens har hunnit få på mig kläderna, så när jag har lagt filten till rätta över henne och går ut för att ta mig en inspektionsrunda hör jag att hon sover tungt.
När jag kommer tillbaka ser jag att det står en bil med ljuset på utanför kontoret, och jag undrar vem det kan vara. Det är i alla fall för tidigt för byggjobbarna så det kanske är basen som har kommit för att se om jag sköter mitt jobb som vakt.
När jag kommer fram ser jag att det är snutarna som hälsar på mig, och på deras fråga om jag har hittat rymlingen än svarar jag nekande, så dom åker igen.
När snutarna har åkt tittar jag till Maria som fortfarande sover djupt.

Så förflyter natten, och klockan fem går jag över till ett bageri som ligger i nästa kvarter och köper några färska frallor av bagaren.
Medan tevattnet kokar upp går jag och väcker Maria, som vaknar med ett litet tjut, för hon drömde att snuten jagade henne.

Medan Maria vaknar ordentligt går jag och hämtar hennes kläder som nu är helt torra och när hon har fått dem säger jag:
– När du har klätt på dig och packat din väska kan du komma över till kontorsbyssjan och äta frukost.
– Frukost, flämtar Maria, vad härligt, jag är jättehungrig.

Maria klämmer med lätthet i sig fem frallor medan jag nöjer mig med en, så jag förstår att hon verkligen måsta vara helt utsvulten.
När Maria har plockat i sig dom sista smulorna tittar jag på klockan och ser att den har hunnit bli en bit över 6, så jag säger till Maria att hon måste ta på sig ytterkläderna och gå innan byggarbetarna kommer, och det förstår hon, så hon slänger snabbt i sig det sista av teet.
Medan jag får en avskedskram av Maria ser jag i ögonvrån hur den första bilen med byggjobbare svänger in på parkeringsplatsen, och jag förstår att min arbetsnatt är över, men innan Maria går sticker jag till henne en femhundring med orden:
– Här Maria, använd den till mat.
Medan det trillar en tår piper Maria:
– Åh Göte, du är så snäll. Jag ska betala tillbaka så fort jag kan, och efter en snabb puss sticker hon iväg.
Medan jag drar mig hemåt med Bamse funderar jag på hur Maria ska bära sig åt för att betala tillbaka femhundringen, men kommer inte på något vettigt.

Cirka en vecka senare får jag ett brev av basen när jag kommer, och han säger:
– Det här brevet måste vara till dig, för det står att det är till nattvakten på bygget.
När jag har blivit ensam öppnar jag brevet och där ligger en femhundring, en hundring och en lapp där det står:

”Hej Göte!

Tack för allt. Jag kom lyckligt fram och tack vara dig slapp jag att vara hungrig.
Hundralappen är ränta.
Jag kommer aldrig att glömma dig.

Puss. Maria.”

Den natten kändes det extra lätt att jobba.