En otippad händelse.

Mitt namn är Gabriella, jag är 19 år, strax under 1.70 lång, blond, har blå ögon och är ganska vältränad.
Tyvärr är jag inte så väl utrustad vad gäller bröst, men det är änsålänge ingen som har klagat så varför ska jag göra det?

Tregånger i veckan tränar jag på gym på Gustavsvik i Örebro, för att hålla mig i trim och få jobba av mig.
Jag och mina föräldrar flyttade just till ett nytt område, för mindre och billigare lägenhet, vilket var rätt skönt.. jag gick för ett par månader sedan igenom ett ganska jobbigt avslut med min pojkvän sedan ca. 1.5 år, och ungefär nu har jag börjat inse att min kropps behov inte direkt har sinat.
En av de tre dagarna på gymmet, varje måndag, dyker en speciell person upp som alltid fångar min blick - det känns ganska genant faktiskt, speciellt som jag inte kan sluta titta på honom hur jag än försöker.
Ibland drömmer jag mig bort till en strand, äng, eller vanlig säng.. gärna med denna nämnda person (beundran på avstånd är trevligt, så varför inte använda fantasin när man ändå håller på?).. när jag vaknar upp inser jag att han tittar tillbaks, rätt in i mina ögon, och jag slår undan blicken för att inte rodna. Jag menar, han är väl en aning för gammal för min smak, förmodligen ikring 40, men med en kropp värdig gudar finns det väl ingen som inte förstår varför mina ögon trivs med att vila på honom?
När jag satt och stretchade av en dag kom han och hans kompis upp till gymmet, han placerade sig inom ungefär 1-2 meter och jag kände hur pulsen ökade och jag frös i rörelsen, som av nervositet, och kände doften av en deodorant eller aftershave eller liknande (har nog aldrig varit bra på att placera sådana lukter).
Plötsligt ställde han sig vid stretchingpålen precis brevidmig och en nervös rysning spred sig från topp till tå, så våldsam att jag kunde svurit på att håret på huvudet försökte resa sig.
Jag slöt ögonen, tog ett djupt andetag och tittade försiktigt upp mot honom, mötte hans blick och tittade ner i marken ungefär lika fort. Jag lyckades med alla mina krafter hålla tillbaks rodnaden i kinderna.

En helg hade mina föräldrar rest iväg för att hälsa på min syster, och jag stannade som vanligt hemma för att passa katterna.. en chans att sköta omknäpper lagom så att den går att knyta precis nedanför brösten, den röda bhn med svarta hjärtan på.. den skotskrutiga kjolen (vissa tänder på att titta på dom, vissa tänder på att vara dom), ett par minimala svarta stringtrosor och sedan svarta stay-ups..
Jag ställer mig framför spegeln i hallen och suckar, nöjd över det jag ser.. som en mörk version av en söt liten skolflicka..
Jag passar på att syna mig själv extra en sista gång innan det är dags att gå ut, kommer att tänka på mannen från gymmet och undrar på något plan om han skulle tycka om att se mig såhär.

Utgång.. inte mycket mer att säga än att Örebro inte var världens mest spännande, efter fyra drinkar begav jag mig hemåt, då var jag lite lullig.. tillåter mig aldrig att bli mer, vantrivs med att vara full.. dessutom räcker det fullt och fast för att känna att dom vanliga gränserna ska suddas ut..
Jag känner den kyliga höstluften mot min hud, den får dom små håren på armarna att resa sig och mina bröstvårtor att styvna omedelbart.. mina tankar återgår till främlingen från gymmet - hade han någonsin spanat in mig på samma sätt?
Jag föreställde mig hans blickar på min kropp och kände hur en välbekant värme spred sig inom mig.

När jag var ungefär halvvägs hem fick jag för mig att jag skulle gå en bit till, bara för att natten var så skön.
Som tidigare nämnt, lullig, bryr man sig inte lika mycket om precis hur mörk den dåligt upplysta parken är. Jag dansade omkring ibland träden tillsjag blev andfådd och lutade mig mot den skrovliga barken på en gammal ek för att delvis pusta ut, delvis återfå fokus på världen som vid detta laget snurrade med i dansen.
Medan jag stod där svepte en vindpust med en bekant doft förbi mig, jag drog in den och funderade över varför jag kände igen den, men kunde inte placera den.

Plötsligt hörde jag tillhörande bekant röst på väldigt nära håll viska i mitt öra "Är det verkligen ett lämpligt ställe för en flicka att vara klädd sådär, helt ensam?".
Jag ryckte till, är det någonting som kan få en människa att nyktra till helt är det nog att bli totalt överrumplad, och försökte av reflex backa undan - men blev bryskt påmind om att jag stod lutad mot ett träd.
Mitt hjärt finner sig ståendes framför en lastbil i full fart.
Ett par intensiva sekunder av tankar senare insåg jag var jag befann mig, och vem som faktiskt stod där framför mig. I mitt huvud rörde sig tankar som en skock med yra hönor.
Jag försökteröra mig åt sidan men insåd att han stod lutad mot trädet med en arm på var sida om mitt huvud nu, armar som verkade ännu mer muskulösa på nära håll.. jisses..
Mitt huvud kanske kände sig nyktert, men min kropp och min normalt väldigt skarpa bedömningsförmåga valde båda att anamma alkoholen i mitt blod.. kroppen reagerade med att rysa av upphetsning och bedömningsförmågan med att inte infinna sig överhuvudtaget.

Fan.

Jag öppnade munnen för att säga någonting men inte ett ändaste ord ville infinna sig, så det blev en invand standardfras.. "Kanske inte". Vilket svar! Skrattretande.. han måste känna sitt överläge som ungefär lika stort som det faktiskt var.
Jag ruskade på huvudet, intalade mig att det var endröm eller illusion, men blev även nu brutalt avbruten när jag kände en hand greppa min käke, liksom dra mitt huvud framåt och sedan kände jag hur han placerade sin andra arm bakom mitt huvud.
Tydligen var jag inte förmögen att stänga min mun, somfortfarande letade efter bättre ord att slänga åt honom.
Min kropp darrade, antagligen lite på grund av rädsla, jag visste inte hans avsikter.
Mina tankar stannade upp när jag insåg att han sa någonting.. "Jag har sett hur du iakttagit mig"..
Min kropp reagerade utan min tillåtelse, jag var tvungen att vidröra hans muskler, och min hand vandrade upp längs hans mage och bröstkorg och min underläpp darrar..
Jag känner hans andedräkt, han ser mig rakt i ögonen och fortsätter.. "Följ med mig"..
När jag tvekar använder han armen bakom mitt huvud för att fösa mig med sig, och när jag av reflex spjärnar emot behöver han bara ta i lite till för att påpeka för mig att han verkligen tycker att jag ska följa med.. jag vet hur stark han är, och kan likväl följa med frivilligt.

En kilometer bort går vi in genom en port, och jag känner igen komplexet som det som ligger granne med vårat.
En trappa upp går vi in i en dörr, jag glömmer att kolla namnet mig skorna och tar ett prövande steg mot honom, han blir otålig, drar mig till sig och tar tag i mitt huvud, ser mig i ögonen och spänner blicken.
Sakta resignerar jag, mest av rädsla och respekt för hans styrka. Det måste ha synts i mina ögon, för han mjuknar, skjuter mig lätt mot en vägg och kysser mig.
Resten av min kropp resignerar och trycker sig mot honom, instinkten tar över. Jag känner hur han drar sig bort och jag stelnar till när jag hör en befallning "Fortsätt vara tyst och klä av dig".
Det hade jag inte förväntat mig, jag känner mig förolämpad djupt inuti och öppnar munnen för att säga emot. Då känner jag ett ökande vinddrag och hinner precis akta mig för handen som ven förbi mitt ansikte.
Instinkten fortsätter att vara min starkaste herre just nu, jag morrar åt honom och mina muskler späns. Han verkar lite shockad över en människa som morrar, men viskar sedan någonting till mig, mjukt och börjar gå runt mig.. omfamnar mig sedan bakifrån med en arm över min bröstkorg och en över min hals. "Inga sådana fasoner", djupa, mörka ord även dom nästan morrande.
Han släpper greppet och börjar sakta klä av mig, jag känner hans utstrålning, ett metodiskt och behärskat lugn som gärna skulle få brista. Jag beslutar att inte göra motstånd, vet inte vad det skulle hjälpa mig.
Plötsligt står jag där, naken, fortfarande med honom bakom mig, och nu ser jag spegeln framför oss.
Medan hans händer vandrar över min kropp, utforskad den, ser jag i spegeln samtidigt som jag känner ett växande stånd genom hans byxor. Jag sväljer hårt och låter min ena hand lyftas för att stryka honom över håret, den andra får vandra neråt och stryker honom över den växande bulan.

Han börjar andas tyngre och föser mig sakta in i sovrummet, med en stor, bäddad säng. Han tar tag om mina axlar och viskar åt mig att klä av honom.
Min kropp lyder utan tvekan, och snart står vi båda två där i ett rum utan annan belysning än den från gatlyktor.
Han lägger sig på sängen och tittar vädjande på mig med en liten nick.
Jag stannar upp, låter min blick vandra över hans kropp, ännu vackrare än jag sett genom kläderna på gymmet, med ett praktstånd därtill.
Han verkar himla med ögonen "Vad väntter min hand smeka över hans kulor, och får ett lätt stön som gensvar.
Efter en stund verkar han tröttna, säger åt mig att sluta, jag går upp mot honom, han rullar över mig på rygg och tränger med stor kraft in i mig med vad jag garanterat vet varen morrning.
Jag kastar bak mitt huvud och biter ihop när jag känner mitt inre töjas till bristningsgränsen, och precis när jag tror att den ska passera börjar han jucka, kraftfullt och taktfullt. Jag känner njutningen fylla min kropp efter ett par tag, känner hans tag om mina höfter och förlorar mig själv för en stund helt i hans våld.
Han lägger sig ner över mig, med en arm under mig håller han mig tätt intill, jag nafsar efter hans nacke och han stannar upp.
Han andas mycket tungt när han stannar upp, ser mig i ögonen, med en förvånansvärt allvarlig blick, spänner blicken i mig igen och skakar sakta på huvudet. Sedan sluter han ögonen igen, får mig att stöna högs med långa, djupa, hårda tag och till sist når vi klimax tillsammans.
Efteråt smeker han mig över magen och brösten och påpekar för mig att "Nu tillhör du mig"..