Solen fick himlen att brinna då den föll mot horisonten bakom träden. Skogen stod tyst och beaktade skådespelet, stilla som om den höll andan inför finalen. Myggorna surrade kring träden, trötta av hunger och nästan som en manisk dans till galen orkester for de runt i små oregelbundna mönster. Sjön låg spegelblank och stilla och visade himlen hur vacker den var. Bara små fiskar störde ytan ibland och skapade små perfekta ringar som skulle nå stranden i en obetydlig kraft långt senare.
Anja skapade en sådan ring med sitt finger där hos satt vid strandkanten bredvid en stor gammal ek. Hon såg himlens blodröda sken och förundrades av naturens magiska krafter, för visst var detta magi? Och månen vaknade till toner av kvittrande fåglar, men syntes bara som en svag siluett mot den klara men ack så obestämda valvet av färger.
â‚ÂÂIkväll blir det fullmåneâ‚ tänkte Anja och log för sig själv. En viss känsla av lycka rusade genom hennes kropp. Det var varmt,jorde henne varmare. Vattnet var så svalt och skönt, och hon lät sig sakta dras ner i sin egen spegelbild. Den omedelbara känslan av det svalkande vattnet vandrade från hennes vader, sakta upp mot låren. Hon andades tungt och kände varje centimeter av kroppen som skar mot ytan. Kanske lite dumt att inte ta av sig sidenklänningen och linnesjalen som täckte hennes barm och axlar, så när hon var över knäna upp med vatten, snörade hon upp de små band som höll klänningen kvar vid axlarna och barmen. Som på beställning släppte klänningen och sidentyget smekte hennes nakna kropp då den for av och fuktades av vattnet. Hon stod så, helt naken och lät vattnet vandra up över låren, en rysning inför den stundande mynningen av liv som snart skulle svalkas.
Anja var liten och nätt, runda höfter och smal midja, fromma bröst en hundfull stora som i stunden bar små hårda nyponröda tuttar. Håret var långt och krylligt i kastanjens färger som ramade in ett litet och sött ansikte. Liten näsa, röda läppar och stora ögon, svarta som natten. Och bakom det vilda håret gömde sig öron som inte liknade någon annans. Älvor hörde inte hemma i människornas värld.
Vattnet slöt sig kring hennes sköte och fuktade hennes kring livet. Den klara ytan lät sig vandra upp övergick ner bakom träden, men värmen lät sig inte besegras. Månen tog över himlavalvet och delade den med stjärnorna, men små mörka moln formade sig för att belägra den runda månen. Molnen ringades in av månens sken likt markerade gränser av ljusa siluetter. â‚ÂÂMånen kommer att vinna inattâ‚ÂÂ, tänkte Anja där hon stod vid eken i sin sidenklänning som vinden torkat åt henne. Den var lång men aningen genomskinlig till den grad att hennes vackra former lyste svagt igenom med månens hjälg mot den stora eken och andades lätt. Myggorna hade slutat plåga henne. Istället dansade små glödande eldflugor över vattnet. De såg så många ut då de speglade sig fåfängt över ytan. Inatt låg något speciellt i luften, hon kunde känna det. Och hon älskade sin skog då den var hennes egen, men det kunde kännas ensamt ibland. Ibland mycket ensamt, som nu när fullmånen lyste och dess strålar gick genom hennes kropp. Lusten var svårast att besegra. Lusten och kärleken₦ och ensamheten.
Atrade upp i sin stora och gamla ek som inatt, liksom så många andra nätter var hennes hem. Hon lutade sig mot en stor tjock gren och lade handen på en tvillinggren som rotade sig ur klyftan hon vilade höfterna på. Sidenklänningen lade sig mjukt mot barken och hängde ner från grenen och skapade en sällsam siluett mot sjön. Hennes ben blottades då de låg mot varandra, och huden lyste blått i den halvljusa sommarnatten. Skuggorna parerade sitt gömställe bakom tråden för att undkomma månen. Men ibland kom eneldfluga och störde skuggans trygghet. Alva tittade på månen som fortfarande var belägrad av några små moln, och hon frågade rätt ut, â‚ÂÂVill du vara min inatt måne? Vill du vara min?â‚ÂÂ, men hon fick inget svar. Istället föreställånen kom ner och omfamnade hennes varje del av kropp och själ. Och genast vandrade hennes händer, först från skuldrorna och sedan nätt över barmen, över sidenknytet och över magen. Hon stannade inte, men lät ena handen bli kvar vad magen medan den andra fortsatte ner över skötet och de nakna benen. En pirrande känsla hade väckts hos henne. Kring livet kom ett rus av vagt välbehag som bara ville bli större.
Anjas smekte sig kring innanlåren, särade på benen och händerna gick av egen kraft upp moten glänsande nyfiken, men dock så skygg måne. Inatt är du min!
Och Anja smekte lätt sitt finger ovanför sin ena tutte som blev styr och vass mot tyget, och med andra handen slöt sig blygdläpparna kring hennes finger. Det letade sig in i hennes våta mynning och lite upp mot en styv liten knopp som tycktes vara vägen till hennes största upplevelse. Med små rörelser runt den känsliga knoppen ilade små rus vid ljumsken ner till innanlåren och samma väg tillbaka upp genom livet i små aningar av att enexplosion av känslor snart skulle ske. Hon nöp sig över brösten och styrde sitt finger runt knoppen och plötsligt hände det. Och eldflugorna tycktes rycka med i känslosvallen då de först drog sig närmare eken och plötsligt som en chockvåg slungades ut över sjön. Stjärnorna såg nyfiket på, men månen rodnade och blundade och mörkret slöt den. Bara en siluett kunde skönjas i himmel och hav. Anja andades häftigt och stönade, vred sin kropp i välbehag och knep sedan ihop med låren, pustade ut och landade utmattad mot ekens kraftiga arm. Hon slöt ögonen och lät allt annat försvinna. Det var då hon hörde något, en död gren brytas i marken. Hon tittade snabbt dit i fasa och sekunden senare hade hon utan att tänka gömt sig så gott hon kunde bland de skydd eken kunde ge henne. Till sin skräck stod någon en bit från eken.
Jon hade lämnat allt bakom sig, ville bara bort från sin håla och förvillat sig i skogen. Så hade han sett sjön, tagit av sig kläderna och vadat ner i den. När hon gick upp hörde han stön och fick se den vackraste varelse han någonsin skådat i denna värld. Hon hade suttit där på en stor stark gren och givit efter i sitt behag. Hon hade fört sin hand kring skötet och stönat, och hon hade smekt sitt bröst. Jon bara önskade atthon skulle låta barmen synas så att han fick se en liten skymt av hennes hemlighet. Men så hade månen gömt sig. Till hans räddning kom eldflugorna som lyste upp trädet i sällsamt sken, men när hennes stön överljöd så flydde de tillbaks ut i vattnet. Ett litet steg för att komma närmare och hon hade märkt honom. Men stämningen var inte borta. Han kände sig berusad av lust. I pulserande slag växte sig hans organ sig stort och stående. Glöden lyste sig lika starkt i Jon som bland alla eldflugornas glöd tills var gömd såg hon vad hon ville ha, en nyfikenhet som hon burit på så länge, att få vara med en man. Och Jon stod där, brunstig i sin längtan att få vara med en kvinna igen, och någon så skön som denna älva. Så Jon tog ett steg fram och försökte visa siglugn och vänlig.
â‚ÂÂJon heter jag, jag såg dig. Det var inte meningen, om du vill ska jag gå. Men jag vill så gärna se dig. Du är vacker, jag är så ensam. Om du vill att jag går, säg då så, för månen kommer snart fram och det blir svårgömma sigâ‚ÂÂ
Tystnad, han hörde inget och såg bara konturer av trädgrenen som kunde vara hon, eller bara trädet. Hon sa inget och månen verkade dröja sig kvar bakom sitt gömställe. Jon nickade för sig själv och sitt nederlag och skullea ett steg tillbaka då månen öppnade sitt öga och kastade sitt sken över eken och Anja lystes upp där hon låt i ekens stora famn. Hon bara tittade på honom med en nyfiken blick. Hon låg på sidan och lät sidenklänningen ännu en gång hänger ner och blotta hennes nakna ben. Håret letade sig också ner och blottade hennes ena spetsiga öra, och strax ovanför huvudet vilade hennes arm medan den andra kramade trädet. Bakom henne, den spegelblanka skön och alla tusentals eldflugor som lekte kring månens fåfänga spegelbild.
Jon tog ett steg framåt, och ännu ett. Hon såg lite rädd ut, men han kunde se att även hon bar på längtan liksom han. Med försiktiga steg tog han tag i första gren och arbetade sin väg upp till henne, men ett klumpigt steg och han landade på mossen. Anja skrattade till och förde ena handen till munnen och gömde ett mystiskt leende med tindrande stjärnklara ögon. Jon reste sig och log mot henne med rodnad. Ännu en gång jobbade han sig upp mot hennes plats, denna gång mer varsamt. Anja såg hans muskulatur jobba och hur skuggspelet målade hans kropp. Han var något längre än henne, stark som björnen, kanske lika skygg. Han hade brunt spretande hår och mörka bruna ögon. Han kom upp till henne och hon tittade nyfiket på honom och hans vackra drag, och han såg hennes underbara skönhet och lusten var större än någonsin. Anja såg månen i honom och bad tyst en tacksägelsebön till den stora lyktan.
â‚ÂÂJon heter jagâ‚ upprepade han, men fick inget svar. Han försökteite salt, kanske också något söt smak av hennes finger. Ett finger blev två, och hon drog dem mot sig och han följde med och slutade vid hennes läppar och de kysste varandra. Tungorna gick som hjulen i ett drev och de små lysande prickarna dansade kring dem denna sommarnatt. Jons händer smekte hennes kropp och kärleksdansen var i full gång, nu dansade älvorna vid sjön.
Berusad av varsin hetta for deras händer över varandra. Anjas händer smekte Jons skuldror, muskulösa och håriga bringa. Hon kundekännas hur hans väldiga kuk stod mot hennes sköte och hon blev vansinnig i sin lust. Och Jon smekte hennes nakna skuldror, hennes rygg och sidenklänningen skrynklade sig och smekte. Han smekte hennes hår och kände hur öronen var förundrande spetsiga, ochAnja tog varsamt hans hand därifrån och förde den till hennes bröst och styva tutte. Han smekte dem varsamt och i pirrande nyfikenhet snörade han upp de band som höll klänningen samman. Och när sista knuten var lös for sidenklänningen ner över hennes kropp och hennes barm blottades, hennes hemlighet var för hans ögon. Och där från ingenstans lyste månen på deras kärleksdans. Han kysste Anja, lät munnen vandra över hennes ansikte akompenjerat med tunga andetag och stön från den båda. Och han söker sig till hennes bröst och suger tag i begär. Suger som om han önskade att det skulle komma. Han hörde Anjas hjärta slå och kunde bara tänka sig hur hans eget måste slå.
Anja känner hur små strålar från tutten letar sig ut över kroppen och hur våt hon blivit. En kittlande droppe väntar på att släppa taget från mynningen, men hon för sin hand dit, fångar upp den och smakar, som sött rött vin. Hon omfamnar Jons huvud där han smeker brösten med händer och tunga, kramar det hårt mot sitt bröst, andas häftigt och njuter. Sedan visar hon varsamt vägen upp mot sina röda läppar igen och kysser honom, bara för att själv leta sig ner över hans bringa och smeka hans kropp ner över naveln och möte hans väldiga kuk. Hon får krama båda händerna runt den för att mäta upp längden, ändå är det inte tillräckligt.
â‚ÂÂHur ska den någonsin få plats i migâ‚ tänkte hon.
Ollonet svällde sig stort och hon pussade det lite lätt vid mynningen. Hon lät tungan smaka på det lite. Hon drog förhunt. Och Anja slickar från pungen, roten och hela kuken upp och ner igen, sluter sina läppar kring den och suger. Låter läpparna gå fram och tillbaks över ollonkanten och Jon tycks leva i extas. Hon kramar pungen lite lätt, retas lite och varvar med att ta handen fram och tillbaka över kuken samtidigt som hon tittar upp mot Jon med stora tindrande ögon, och månen där mitt i. Små stön och andetag.
Jon känner hur den ilande känslan närmar sig, men just då avbryter hon. Hon reser sig upp och Jon tarsin hand över hennes höfter och letar sig ner mot rumpan. Han hat i ett fast grepp och för henne till sig. Han smeker hennes kropp och händerna går ner mot skötet och ett finger letar sig in i den våta mynningen. Den uppsvällda knoppen som väntar på att spricka ut i grönska får Anja att stöna. Han smeker den och hon vrider sig och skakar. Hon håller inte tillbaka sin lust, hon låter den komma och i nästa stund bryter hon ut i ett långt och hörligt stön. Och i nästa stund glider Jons kuk in i henne och Anja tappar andan för en sekund, och den explosion hon just kände bara fortsätter med den härliga känsla som uppstår när en man tränger in i en kvinna.
En glödande eldfluga letade sig upp i trädet där de var och lyste upp hennes behag. Och månen lät sig inte längre belägras av mörka moln, ty den var själv ett väsen av lust inatt. Jon trängde in i Anja tills den var helt inne och Anja var i bristningsgräns. Den starka känsla hon hade fått hade dämpat eventuell smärta av att han var så stor, och nu var hela inne och en skön kittlande känsla långt inom henne kunde skönjas. Och han förde försiktigt tillbaka, och sedan in igen. Fram och tillbaka i halvstående ställning med Anja lutad mot Ekens stora arm, Jon över sig och en nyfiken eldfluga som surrade.Bladen prasslade till deras akt. Jon ökade takten liksom stön då det fortare gick mot slitage innanför hennes buskage. Hon njöt, kunde känna kuken inom henne och hur det pirrade precis överallt kring livet. Hon underkastade sig helt hans styrka och njöt av varje sekund. Och snart var hon där igen, och hon kramade sina bröst hårt, nästan mot smärtgränsen, och krampaktigt skakade hennes ben och en känsla hon aldrig varit varse om tog henne in och ut. Hon skakade och den lilla eldflugan flydde liksom de andrstönade högt och Anja tog ut den, börjde sig ner och sök, runkade honom och sög. Inom Jon pulserade allt blod ner till kuken och den började rycka till lite lätt, och strålar av säd fyllde Anjas mun och ansikte. Anja kände den varma säden i munnen, den salta smaken och hon slickade i sig varje droppe. Sug lite till och tittade på Jon med nöjd blick, något flämtande.
Tillsammans pustade de ut och satta sig mot varsin gren, fast med hennes sköte mot hans där de stora grenarna möttes i en klyka. Månen låg klar i sjön tillsammans med tusen små glödande partiklar. När andetagen blev lugna tittade Anja på Jon.
â‚ÂÂJag heter Anjaâ‚ÂÂ
Och månen speglade sig i sin fåfänga.
Sugen på sexleksaker?
Författare: 
Publicerad: 2005-05-24
Kategori: 
Kommentarer
Inga kommentarer än så länge. Bli först med att kommentera!