Flickan från ”andra sidan”. Del 9.

Har haft en del datakrångel då allt jag hade lagrat på hårddisken försvann, men nu har jag efter en del letande i gamla backupper lyckats att återställa dem mesta.

Alltså dags för nästa avsnitt av "Flickan från "andra sidan"".




Del 9.



Av.


Sir Göte Borgare.





Förord.

Som du ser är detta del nio, och har du inte läst tidigare delar ännu rekommenderar jag att du gör det först. Naturligtvis finns det inget tvång på att du gör det, men för sammanhangets skull är det bäst, då allt är sammanlänkat i en lång berättelse.





Medan Karin krånglar sig ur klänningen smågnäller hon:
– Kom och knulla mig älskling. Jag har ju inte fått något sedan i morse.
– Jag kan inte. Jag har ju brutit kuken.
– Dumma dig inte, skrattar hon, och kastar klänningen på mig.
– Jamen det är ju sant, skrattar jag tillbaka, ser du inte hur han hänger.
Denna gången är det kudden som kommer farande innan hon svarar:
– Kom du bara hit så ska jag nog bota det ”brutna” genom ”handpåläggning”.
När jag kryper upp i sängen säger jag fortfarande skrattande:
– Jag kan inte ligga här utan kudde, och den har du slängt ner på golvet.
Småfnittrande hoppar Karin snabbt ner för att hämta kudden, och då passar jag kvickt på att rulla in mig i filten, så när hon kommer tillbaka upp i sängen igen ligger jag inlindad som en kåldolme.
– Göte, fnittrar Karin och kastar kudden på mig en gång till. Sluta att reta mig.
Och så sätter hon sig grensle över mig, och medan hon sliter och drar för att få av mig filten hoppar hon upp och ner.

När jag känner att armarna är fria tar jag ett snabbt tag om hennes midja och ropar högt:
– ”Bööö”.
– Iiiii, tjuter Karin, försöker du skrämma ihjäl mig.
– Ja, skrattar jag till svar, men det går ju inte, du är ju redan ett spöke.
– Snälla Göte, sluta att reta mig, knulla mig i stället, jag är ju såå kåt.
– Upp och rid då.
– Ja, älskling. Gärna.
Eftersom kuken inte är styv ännu slukar hon den medan hon runkar den halvslaka skinnfliken så gott det går.
Karin har verkligen lärt sig fort hur hon ska göra, för det behövs inte många minuter av hennes behandling innan kuken står i sin fulla prakt.
– Ska jag suga och svälja först?
Det är svårt att höra exakt vad hon säger när hon har munnen full av kuk, men jag tänker bara till svar:
– ”Ja, om du vill.”
Tydligen uppfattade jag hennes fråga rätt, för hon runkar allt intensivare medan hon rör huvudet upp och ner i en allt snabbare takt. Dessemellan låter hon tungan virvla över ollonet, samt fram och tillbaka över kukskaftet.

Jag har inga samvetskval för att jag låter henne jobba, för trots allt så är det ju hon som är yngst och kåtast.
Nåja, yngst och yngst. Det kan kanske diskuteras förstås. Men kåtast är hon ju alla fall.
Jag känner att det snart är färdigt för mig, men gör inget för att hålla tillbaka utlösningen, utan låter det bara komma i det ena långa sprutet efter det andra i hennes söta lilla sugmun.
Knappt har hon fått i sig varenda droppe förrän hon snabbt är uppe och spetsar sig på pålen med ett belåtet leende på läpparna och orden:
– Äntligen. Åh vad jag har väntat länge på det här.
Jahaja. Väldigt länge. En 7-8 timmar kanske. Nåja, tid är ju något relativt. Men det är klart, har hon väntat i 250 år innan så har hon ju trots allt en del att ta igen nu.

På det viset rider Karin sig till tre orgasmer som alla tre ackompanjeras av hennes obligatoriska orgasmskrik.
När hon har lugnat ner sig lite efter den sista orgasmen, får hon lägga sig på rygg, varefter jag slickar henne till ytterligare två, med tillhörande skrik.
– Det räcker Göte, inte mer nu, flämtar Karin. Nu är jag är helt slut.
– Ånej, lite till orkar du allt. Jag börjar känna dig nu.
Jag tar tag om kuken och låter den glida upp och ner mellan blygdläpparna och Karin gör automatiskt små motjuck, så helt slut kan hon ju inte vara.
– Snälla Göte, var rädd om mig.
– Är du inte kåt nu längre då?
– Joo, lite.
– Så lite så du vill inte smaka på kuken då?
– Joo, det vill jag. Knulla mig riktigt, älskling.

Jag är inte nödbedd, så jag låter kuken sakta glida in den lilla fittan, varefter jag lägger mig på henne. Hon korsar benen över rumpan på mig så att hon kan trycka på extra varje gång jag skjuter in, och så knullar jag i långa hårda tag tills det med ett nytt litet skrik går för henne än en gång.
Jag känner att jag kan spruta nästan när som helst, men slutar att jucka när det går för Karin, för jag tänker att jag ska ta henne i rumpan också.
– Nu älskling är det bara rumpan kvar som ska ha sig en omgång också.
– Nej snälla Göte, jag orkar inte, flämtar hon. Inte mer i kväll.
– Vem var det som gnällde för att hon fick alldeles för lite för bara en liten stund sedan?
– Hi, hi, hi. Lite till orkar jag nog, fnittrar Karin till svar medan hon sneglar på mig med glittrande ögon. Jag älskar dig, Göte.
– Lägg dig på mage då älskling, så ska du få en sista vända innan natten.
Karin rullar runt och lägger sig med benen brett isär som jag lärt henne, och jag tar saliv på fingrarna innan jag trycker in först två sedan tre fingrar i hennes söta lilla rumpa.
När jag har juckat in och ut några gånger känner jag att det går lättare och jag tänker byta ut fingrarna mot kuken, men så bestämmer jag mig för att hon ska få en ”fingerorgasm” innan jag knullar henne på allvar.
Snabbare och snabbare juckar jag på med fingrarna och det tar inte lång stund innan hon återigen skriker ut sin orgasm.

Sådär ja. Nu är det dags för kuken. Fast jag precis har haft tre fingrar långt inne i rumpan på henne är hon ändå härligt trång när jag kör in kuken.
Med långa hårda tag knullar jag på så fort jag kan, för jag känner hur det redan håller på att byggas upp en ny utlösning för mig igen. Nu bryr jag mig inte om att vänta på Karin. Hon har ju redan fått flera orgasmer i kväll så hon klarar sig nog.
När det går för mig pressar jag in kuken så långt det går och tömmer mig med ett högt stön, och när Karin känner hur sperman bombarderar henne långt uppe i tarmen är det färdigt för henne på nytt, och med ett nytt skrik kommer hon ytterligare en gång.

Såja, nu är jag nöjd för natten. Som det känns nu måste det nog till ett mindre under för att få upp kuken i arbetsläge en gång till, så jag rullar bara av Karin och lägger mig på rygg jämte henne.
Efter någon minut bestämmer jag mig för att jäklas lite med henne i alla fall, så jag rufsar runt lite i hennes blonda kalufs medan jag säger:
– Karin älskling. Kan du inte suga upp kuken och ta dig en sista ridtur innan vi lägger oss och sover? Det skulle vara så skönt att få spruta en gång till.
– Nej snälla älskade Göte, du KAN bara inte orka mer i kväll! Jag är så trött att jag ...
Och så sätter hon sig rakt upp i sängen innan hon fortsätter:
– Göte! Måste du hålla på och lura mig så? Jag trodde faktiskt att du menade allvar nu!
– Jamen, det gör jag ju.
– Det gör du inte alls! Jag hör allt dina tankar. Åhh. Jag förstår inte varför jag älskar dig så mycket som jag gör när du bara retar mig hela tiden.

Jag har inte en aning om vad jag ska svara, så jag sträcker bara upp armarna mot henne och säger tyst:
– Kom älskling så får du en kyss.
Karin slänger sig direkt i min öppna famn och medan jag kramar henne hårt kysser jag henne länge och djupt.
Efter kyssen viskar jag:
– Älskling, vill du göra mig en annan tjänst innan vi somnar?
– Om jag orkar.
– Följ med mig ut när jag nattpissar, så kan du göra dig ”osynlig” ute så vi slipper sölet i sängen.
– Hi, hi, hi. Ja, det orkar jag.
Medan jag pissar ”försvinner” Karin, och när jag kommer tillbaks till sängen ligger hon redan där och ler förälskat mot mig.
Klockan har redan hunnit bli långt in på natten, men det inte senare än att vi orkar kramas och kyssas en bra stund innan jag somnar. Fan vet om Karin sover något eller hur hon gör, för jag har aldrig kunnat hålla mig vaken så länge så jag kan se om hon somnar.

När jag vaknar nästa morgon upptäcker jag till min förvåning att Karin inte ligger i sängen jämte mig, och jag hinner bli riktigt orolig innan jag hör ljud från köket, och strax hör jag henne kvittra:
– Älskling, du kan komma och äta när du vill. Maten är färdig.
Fortfarande halvsovande släpar jag mig ut i köket medan jag gäspande frågar:
– Vad är det nu på gång eftersom du har gjort i ordning frukosten till mig?
– Ingenting. Jag vet ju bara att du är hungrig på morgonen.
– Så att jag får energi och orkar knulla dig menar du?
– Nej! Det var inte alls det jag tänkte på. Jag ... men Göte, älskling, måste du reta mig det första du gör på morgonen?
– Ja, det måste jag. Jag älskar dig, och jag älskar att retas med dig, gullungen min.
– Åhh, Göte, älskling, viskar Karin och slänger sig om halsen på mig. Jag älskar dig så mycket så jag kan inte bli arg på dig vad du än säger.
– Jodå det kan du visst.
– Nej, aldrig. Det är säkert.
– Det har du ju redan blivit en gång.
– Nej, svarar hon med eftertryck.

Men när jag bara flinar fortsätter hon lite tveksamt:
– När då?
– När jag kallade den vita klänningen du fick av Johan för ”en gammal trasa”, då blev du verkligen arg på mig.
– Ja, det blev jag. Förlåt mig, Göte, det var inte meningen, men du FÅR inte kalla den fina klänningen för en gammal trasa.
– Du vet ju att jag inte menade det.
– Ja, jag vet, men du får inte säga så ändå, även om du inte menar det. Lova mig det Göte.
– Ok, jag lovar, men då får du sitta i mitt knä och mata mig nu.
– Hi, hi, hi. Du är inte klok, fnittrar Karin, men hon gör som jag säger.
Med Karin naken i knät är det inte lätt att hålla fingrarna i styr, och jag hinner trots hennes protester klämma och känna en hel del innan frukosten är avklarad.

Efter maten går vi fortfarande nakna ut på gårdsplanen, och jag ser att solen skiner från en klarblå himmel och det är helt vindstilla. I dag kommer det att bli en underbart varm dag, det känns redan, och medan jag smeker Karin lätt över rumpan frågar jag:
– Ska vi inte gå ner till sjön och bada?
– Jamen Göte, du vet ju att jag inte har några badkläder.
– Då får du bada naken.
– Aldrig, piper Karin. Det är bara du som får se mig naken.
– Tja, då får vi väl slänga på oss lite kläder och ta en sväng bort till Johan och höra om han kanske har någon baddräkt kvar efter sina ungar.

När vi är på väg mumlar Karin:
– Jamen Göte, Johan kanske vill vara ifred.
– Han är så förtjust i dig så vi är hur välkomna som helst, det vet jag.
– Jamen, jag har inga känslor för honom. Jag älskar bara dig!
– Du får låtsas. Ge honom bara några kramar och kyssar.
– Nej, Göte. Jag vill inte! Jag älskar bara ...
Stackars Karin låter helt förtvivlad innan hon fortsätter:
– GÖTE! Nu retas du ju bara med mig igen. Du menar inte alls att jag ska kyssa och krama Johan.
Och så slänger hon sig om halsen på mig och kramar mig hårt med orden:
– Jag älskar dig ju, Göte. Varför måste du lura och reta mig så?
– Bara för att jag älskar dig, lilla gullungen, jag retas alltid med den som jag älskar.
Karin tänker efter noga innan hon allvarligt svarar:
– Då får du reta mig, och efter ytterligare några sekunder fortsätter hon:
– Hoppas du aldrig slutar reta mig.
– Ett par kramar kan du gott ge Johan, om inte annat för att du har skrämt bort så många av hans hyresgäster.
– Nej, men kanske för den fina klänningen.

Under tiden vi har pratat har vi kommit bort till Johan, och jag ser att han sitter i hammocken och slöar.
– Tjänare din latmask. Hur är det, tjoar jag.
– Göte, så du säger, flämtar Karin förskräckt
– Hejsan Karin och Göte, kom in och sätt er. Här är det bara bra, skrattar Johan.
När han ser Karins förskräckta min fortsätter han:
– Du behöver inte vara orolig, Karin. Vi är sams även om det inte låter så.
– Hur är det Johan, du har händelsevis inte någon baddräkt efter ungarna som Karin kan ha?
– Jo, det kan det nog finnas. Det står en låda med kläder på vinden som jag har för mig att det ligger flera bikinis i, vi får väl se om någon av dem kan passa henne.

Medan Johan är inne för att hämta badkläderna lägger jag ner Karin i hammocken, som står med ryggstödet mot huset, och medan jag smeker henne över brösten kysser jag henne. Först strävar hon emot lite, medan hon mumlar:
– Nej, Göte, tänk om Johan kommer.
Men hon mjuknar snart och när jag knäpper upp ett par knappar i klänningen och börjar suga på hennes fina tuttar, smågnäller hon:
– Nej, du är inte klok Göte. Inte nu. Du vet ju att jag blir så kåt när du gör så.
Trots hennes protester knäpper jag upp klänningen helt och viker den åt sidorna så hon ligger helt naken framför mig.
– Nej. Du får inte Göte, piper Karin förskräckt. Johan kan ju komma.
– Låt honom komma då, skrattar jag.

Så lägger jag upp hennes ena ben på hammockens ryggstöd, som en signal till Johan att här pågår det något, och låter det andra benet falla ut över sittdynans kant så att foten hamnar på gräsmattan.
Mums, nu ligger hon härligt blottad framför mig.
– Nu ska du få vad du längtar efter, älskling, mumlar jag medan jag begraver ansiktet mellan henne ben.
– Nej Göte, nej.
Protesterna är väldigt svaga, så jag bryr mig inte om dem.
Karin drar lätt i mitt hår för att få mig att sluta, men ett par slick bara så går dragandet över i smekningar medan hon mumlar:
– Ja älskling, ja. Jag är så kåt. Jag fick ju inget i morse. Ja, knulla mig riktigt.

Jag fortsätter att slicka och suga på den lilla klitorisen, och det tar inte många minuter innan det går för Karin med det obligatoriska lilla orgasmskriket.
En titt över ryggstödet på hammocken säger mig att Johans inte syns till ännu, så jag dyker direkt ner på härligheten för att slicka Karin till ytterligare en orgasm nu när vi ändå är i gång.
Snabbt och intensivt slickar jag vidare och ganska snart är det dags för ytterligare ett skrik från Karin som kvitto på att det har gått för henne än en gång.

Jag tycker att det får räcka för denna gången, så jag sätter mig upp medan Karin ligger kvar i samma ställning med ett lyckligt leende på läpparna.
– Är ni klara så jag kan komma ner, hörs Johans röst uppifrån huset.
– Javisst, kom du bara så ska du få se Karin naken, skrattar jag.
– NEJ, du är inte klok Göte, tjuter Karin.
I tumultet som uppstår när stackars Karin ska försöka få ordning på och knäppa klänningen knuffar hon till mig så att jag ramlar ur hammocken och ner på gräsmattan.
– Förlåt Göte, det var inte meningen, gnäller Karin.
Med den ena handen försöker hon hjälpa mig upp, på samma gång som hon med den andra försöker knäppa klänningen.
– Karin, ropar Johan. Du får säga till när jag kan komma. Jag vet att Göte gillar att retas med dig så jag litar inte på honom.
Karin släpper taget i mig och knäpper skyndsamt klänningen innan hon ropar till svar:
– Nu kan du komma, Johan.
Därefter tar hon tag i mig med båda händerna och drar upp mig i hammocken med orden:
– Du får inte skrämma mig så, Göte. Jag vet ju aldrig när du menar allvar.
– Du kan ju läsa mina tankar.
– Jag vet, men jag hinner inte så fort.
– Vad tänker jag nu då?
– Du tänker: ”Jag älskar dig, Karin,” och jag älskar dig också, även om jag inte kan förstå varför, så retsam som du är.
– Nej, det förstår inte jag heller. Du får väl lämna mig då.
– NEJ! Aldrig!
Karin slänger sig över mig och kysser mig häftigt.

– Jag tyckte ni sa att ni var färdiga, skrattar Johan, och Karin hoppar till.
– Nej, helt färdig med Karin blir jag aldrig, skrattar jag.
– Det var Götes fel, fnittrar Karin medan hon rodnar. Han retade mig.
– Ja, ja, ja, skrattar Johan till svar. Jag tror inte att du har så mycket mot det du heller, Karin.
Karin rodnar ändå djupare medan hon sneglar från Johan till mig, och tillbaka igen. Hon är nog inte riktigt säker på var hon har Johan ännu.
– Här har jag en kartong med några bikinis du kan prova, Karin, fortsätter Johan.
– Bikinis, säger Karin frågande.
– Ja, den baddräktsmodellen heter bikini.
– Men jag kan väl inte prova här, säger Karin skrämt med en blick på mig.
– Jovisst, flinar jag. Släng av dig klänningen bara!
– Göte! Du är inte klok! Jag kan väl inte ... Göte! Nu retas du ju bara igen!
– Bry dig inte om Göte, skrattar Johan. Gå in i bersån där borta, där får du vara ifred.

Karin tar kartongen med bikinis och hinner gå två steg innan jag säger:
– Vill du inte ha en kyss till Karin?
Direkt snurrar hon runt, släpper kartongen på bordet jämte hammocken och slänger sig om halsen på mig med orden:
– Åh, Göte, älskling. Jag älskar dig så mycket. Kyss mig.
Mitt i kyssen sliter hon sig fri och piper fnittrande:
– Nej, Göte. Inte så nu.
Fortfarande fnittrande tar hon min hand och slår mig på fingrarna innan hon tittar på mig och ser lite rädd ut när hon inser vad hon har gjort, men när jag bara skrattar åt henne snappar hon kvickt åt sig kartongen med bikinis och går iväg mot bersån.
Med ett par snabba steg är jag i kapp henne och nyper henne lätt i rumpan.
– Iiiii, tjuter hon, och hoppar framåt.

När jag sätter mig i hammocken igen frågar Johan:
– Vad hittade du nu på eftersom hon slog dig på fingrarna?
– Jag klappade henne bara i rumpan, flinar jag.
– Bara klappade?
– Ja, under klänningen.
– Varför kan du inte vara snäll mot lilla Karin?
– Jag är snäll mot henne. Så där håller vi på jämt.
– Jag tror hon hade det mycket lugnare när hon var spöke på riktigt.
– Lugnare ja, men hon trivs mycket bättre som hon har det nu.
– Jaa, säger Johan dröjande, det tror jag säkert, med någon hon kan älska, och som älskar henne tillbaka.

Jag ser att Johan försvinner långt bort i sina tankar, och jag säger inget heller för jag tänker på Karin och den kärlek vi hyser för varandra. Jag fattar inte hur jag har kunnat fästa mig vid Karin så fort som jag har gjort.
Jag tror inte att jag har älskat någon annan, inte ens min fru när jag var gift, så innerligt och djupt som jag älskar henne, och ändå är Karin inte en människa utan ”bara” ett spöke.
Att hon älskar mig tvivlar jag inte en sekund på, även om jag inte kan kontrollera hennes känslor för mig lika lätt som hon kan kontrollera mina. Hon läser ju bara mina tankar så vet hon direkt om jag skulle ljuga för henne.

– Du, Göte, säger Johan och avbryter mina tankegångar.
– Va? Ja.
– Jag har lite samvetskval för alla dom gånger jag har gapat och skrikit åt Karin där uppe i torpet när jag har försökt att få henne därifrån.
– Jag vet, Karin har sagt att du har gjort det, men tänk mer inte på det nu, Johan. Nu är det nuet som gäller.
– Jo, jag vet, och jag ska försöka kompensera henne så gott jag kan.
– Det har du redan gjort, Johan, med råge. Den vita klänningen du gav henne blev hon så glad för att hon grät.
– Jamen, det var ju bara en gammal kasserad klänning.
– För Karin var den något helt fantastiskt. Jag höll på att inte få bort henne från spegeln, skrattar jag.

Mer hinner vi inte innan Karin ropar bortifrån bersån.
– Göte, dom här baddräkterna kan jag ju inte ha.
– Varför då?
– Jag är ju nästan naken!
– Vaddå nästan naken?
– Det saknas ju en hel massa tyg överallt.
– Kom hit får jag titta på dig.
– Nej! Jag kan ju inte visa mig så här för Johan.
– Varför inte?
– Jag är ju nästan naken har jag ju sagt!
– Älskade lilla Karin, Johan vet hur du ser ut i bikini. Han har ju två egna döttrar som har sprungit omkring här i bikini hela somrarna.

Så ser vi Karins blonda kalufs och blåa ögon försiktigt titta fram vid bersåkanten, innan hon snabbt drar sig tillbaka igen.
– Kom nu älskling, skrattar jag.
– Jag kommer. Vänta lite bara.

Efter någon minut kommer Karin försiktigt fram medan hon håller klänningen framför sig, och medan hon fortsätter att hålla fast klänningen som om hon trodde att den skulle smita iväg av sig själv trippar hon sakta fram till oss.
– Hittade du något som passade, undrar Johan.
– Det är ju så litet, piper Karin medan hon fortsätter att trycka klänningen mot sig.
– Ta bort klänningen så vi får se, skrattar jag.
– Nej, jag är ju nästan naken!
– Jag blundar så får du visa dig för Göte. Honom är du väl inte blyg för.
Johan blundar och vänder ryggen åt oss.
– Tack Johan, du är snäll, säger Karin tyst och tar sakta bort klänningen och lägger den på hammocken.

Hon har fått på sig en ljusgrön bikini med en massa vita prickar i olika storlek, och är hur söt som helst.
– Titta hur liten den är, piper hon.
– Den ska vara så liten, älskling.
– Nej, du luras bara.
– Läs mina tankar då.
Hon tittar koncentrerat på mig innan hon säger:
– Jag tror du luras ändå.
– Hur skulle jag bära mig åt då?
– Jag vet inte.
Nu är hon osäker.
– Fråga Johan då.
– Ja, det ska jag. Johan, ska baddräkten verkligen vara så här liten?

Nu tänker hon tydligen inte på att hon är som hon säger, ”nästan naken”, när hon ber honom titta på sig.
Johan vänder sig om och tittar noga upp och ner på Karin innan han svarar:
– Du var verkligen en liten sötnos. Ja den ska inte vara större.
Av Johan ord blir Karin medveten om att hon står ”nästan naken” framför honom, för hon försöker skyla sig med händerna medan hon piper:
– Göte, får jag min klänning.
– Nix, svarar jag skrattande och sätter mig på den. Kom hit ska du få en kyss i stället.
– Göte, gnäller Karin, medan hon trycker sig hårt emot mig, var snäll nu.
– Lilla söta Karin. Baddräkten ska inte vara större än så.

Medan Karin försöker gömma sig i min famn mumlar hon:
– Är det säkert? Ni luras väl inte nu?
– Nej, vi lurar dig inte, säger Johan allvarligt. Men du kan inte gå till stranden med det såret som du har där mitt i mellangärdet.
– Det gör inget. Jag har inte ont av det.
– Nej, kanske inte du, men alla andra på stranden som ser det kommer att ha, säger Johan allvarligt. Jag vet hurdana folk häromkring är, dom har ont av allting, och dom kommer garanterat att tro att det är Göte som har gett dig det.
– Då kan jag inte gå och bada då?
Karin låter både besviken och lättad på samma gång.
– Jodå, jag ska ordna det.

Johan går upp till huset och han hinner inte mer än vända ryggen åt oss förrän jag lägger ner Karin i hammocken och kysser henne glupskt. Efter ett par kyssar drar jag upp bikiniöverdelen och börjar suga på brösten och Karin stönar svagt.
När Johan kommer tillbaka hojtar han:
– Vågar jag komma ner eller håller ni på med något nu igen?
– Kom du bara, du var så snabb så vi han inte börja på allvar.
– Vänta lite, piper Karin, medan hon försöker få ordning på bikinin igen.

Johan har med sig ett plåster, en ljusgul frottébadrock och ett par foton på sina döttrar när dom är klädda i bikini. Fotona ger han till Karin med orden:
– Titta här Karin. Det är mina döttrar när dom är på stranden.
Karin tittar noga på fotona innan hon pekar på det ena hon säger:
– Är det den baddräkten jag har?
– Ja, det är det.
– Då ska den inte vara större då?
– Nej, det är därför du får se fotona på mina döttrar.
– Har dom andra flickorna på stranden också så här små baddräkter?
– Ja, dom flesta har det, eller ändå mindre, och många av dem har plockat av sig överdelen också.
– Nej, flämtar Karin, nu luras du i alla fall!
– Jag luras inte, säger Johan allvarligt. Du får se själv när du kommer dit.
– Jag tror dig inte. Du luras bara, mumlar Karin för sig själv.



Privata kommentarer: [email protected]