Förändingens vindar del 1 (analt, tvång, grupp, mm)

Del 1

Skicka ett mess om ni vill ha fortsättningen, totalt sex delar

Vinden tilltog så Jocke drog jackan tätare omkring sig. Som om inte livet vore skit som det var så verkade det som om det skulle börja regna också.
Han hatade november, mörkret, kylan och fukten. Ja, inte bara november just nu hatade han allt, framför allt hatade han sig själv och sitt liv.
Allt var åt helvete. Igår hade han arbetet sin sista dag på jobbet, nästa vecka börjar nedmonteringen och hela skiten ska flyttas till Polen. Å så det där med Kerstin, när han äntligen vågat närma sig henne, visserligen bara fikat några gånger men det var ett framsteg för att vara honom, så visar det sig att hon fått nytt jobb i Stockholm och flyttar i slutet av månaden. Livet var inte rättvist, 28 år gammal, inget jobb, ingen utbildning, ingen tjej, inga barn, ingen framtid, vad fanns det kvar att leva för?

Det där med tjejer var dessutom värre än allt annat, det bara funka inte, så fort han skulle ta kontakt så låste sig allt, han våga bra inte. Bara när han var riktigt full vågade han ta kontakt och då var det ju självklart ingen som ville ha honom. Jocke var ju i det närmaste oskuld, visserligen hade han knullat några tjejer på fyllan, men det är knappast något som kan kallas sexliv, dessutom var det säkert fem år sen sist.

Fan vad allt var orättvist.

Som om det inte vore nog att bli arbetslös nu skulle man dessutom behöva gå och lyssna på någon utvecklingskonsult som företaget hade anlitat för att hjälpa kommunen med alla som de friställt. Jocke visste att han inte hade något val, gick han inte dit ficka han inte behålla de 6 månadslönerna som de fått i avgångsvederlag, enda sättet att komma undan var ju om man fick ett jobb och det var ju helt omöjligt i den här lilla hålan. Dessutom så visste han att han skulle bli kvar här, själv hade han inte samma mod som Kerstin, att bryta upp och flytta. Här var han i alla fall trygg och tanken på att bo i en storstad skrämde honom.

Äntligen var han inomhus, det hördes dämpade röster från samlingslokalen längre ner i korridoren så han utgick från att det var där informationen skulle vara. Han hälsade lojt på några arbetskamrater, slogs sig på en av de bakre platserna. Medvetet satte han sig en bit från sina arbetskamrater, ville inte prata just nu, han ville lida i enskildhet. Samtidigt blev han medveten om att han egentligen inte hade några direkta kamrater. Det satte sig som en klump i magen när han blev medveten om sin ensamhet, han umgicks ju bara med arbetskamraterna på jobbet. På fritiden umgicks han ju inte med någon. Jo det är klart han träffade sin mamma ibland och så några gånger per år besökte han sin systers familj i Göteborg, men annars var han ju ensam.

Hela hans värld föll samman framför honom, sanningen trycktes ner i hans hals, han blev yr, allt snurrade plötsligt runt honom och han höll på att spy rakt över bordet han satt vid.
Han rycktes tillbaka till verkligheten av att dörren framme i salen öppnades och att folket runt honom tystnade. Företagets VD hade kommit in i rummet och efter honom kom en kvinna, hennes svarta hår var uppsatt i en perfekt frisyr, ansiktet var strikt men vackert. Hennes formella ansikte passade bra till den svarta dräkt hon bar. Den vita blusen var knäppt ända upp till halsen men hennes byst framhävdes perfekt ändå. Jocke utgick från att kläderna antagligen var formsydda. Den tillhörande kjolen slutade mitt på låren och de långa benen var helt perfekta. Han hatade redan den här stockholmsfittan som stod framför honom, och henne skulle han behöva lyssna på och träffa regelbundet det närmsta halvåret.

Snacka om förnedring, hon stod där som en symbol för allt han föraktade och avskydde i livet, och ändå var han avundssjuk. Innerst inne visste han att det var det livet han ville leva men han visste också att han inte hade det som krävdes, han var feg. Just så var det han var feg, ordet ekade i hans inre, men så var det, han var feg, han hade alltid varit feg. Så var det, det var därför han var ensam, det var därför han aldrig träffade några tjejer.

VD:n var klar med sitt inlägg och presenterade Eva, som var konsult och coach.

Eva började vant att presentera sig själv och satte igång en PowerPoint presentation om vad som skulle hända de närmaste sex månaderna. Eva svepte med blicken över rummet och hennes ögon mötte Jockes uppgivna blick. Jocke ryggade tillbaka, blicken var hård, men samtidigt varm, hennes ögon var klara och vackra, instinktivt slog han ner blicken i bänken. Det hjälpte inte han kände sig iakttagen, han kände hur hennes blick trängde in i hans inre.

Varje gång han lyfte blicken var hennes ögon där och såg rakt in i hans, osäkerheten kom genast krypande i honom. Hon hade hittat sitt offer det kände han på sig, han var som ett bytesdjur som satt fast i rovdjurets klor, hur han än slingrade sig kom han inte undan hennes blick. Den fanns där hela tiden, inträngande och krävande.
Eva hade honom helt i sitt grepp hon styrde honom som hon ville, samtidigt som hon helt oberörd slutförde sin presentation. Hon var proffs, inga fler än Eva och Jocke visste vad som försiggåtts.

Mötet var slut och Jocke ville därifrån snabbt, men var tvungen att sätta sig igen, benen bar honom inte, det kändes som det gått flera minuter innan han kunde lämna lokalen, hela kroppen skakade och benen ville inte riktigt bära honom. Han var skakad, han var rädd, han kände att hela hans liv, hans trygghet var i fara.

Ute i korridoren hörde han hur ett par högklackade skor närmade sig bakifrån. Jocke försökte snabba på sina steg men kroppen lydde honom inte. Han kände ett bestämt grepp om sin arm, en mjuk doft nådde hans näsborrar, men han vågade inte vända sig om, han hade inte mod att se henne. Han kände att hon stoppade något i hans ficka. Hennes varma andedräkt var vid hans öra.

- Klockan sju ikväll, prick, viskade hon.

Rösten var bestämd och han ryste i hela kroppen, han darrade av rädsla, men han var villrådig. Det var frågan om att våga ringa henne heller inte, hennes röst hade varit så bestämd att han inte heller vågade låta bli. Hans kropp lydde äntligen, han vände sig om men hon var redan borta. När han stoppade ner handen i fickan för att ta upp lappen insåg han att det inte skulle bli några problem med att våga ringa eller inte.

Det var ingen lapp hon stoppat i fickan. Det var en mobiltelefon…