Frivilligarbete

En vanlig dag, eller rättare sagt natt, på vakt. Hjälper brorsan igen och har ryckt in som funktionär med nattpass. Det är tidig vår och kyligt. Jag sitter i den varma vaktkuren utanför Globen och håller koll. Just nu är det ett jätteevenemang med motorfordon och det står en mängd märkliga skapelser parkerade framför mig på planen. Stadens ljus gör att det aldrig blir mörkt och jag älskar skymningsljuset, orangegult, varmt och svagt. Några mindre lastbilar åker förbi men de måste åka långsamt här – det är smalt... annars är jag ensam hela vaktpasset men jag har bra utsikt, en termos med kaffe, en komradio och penna och papper. Precis lika spännande som det låter.

Klockan är snart halv två på morgonen och komradion sprakar till. En karl i keps kommer ut och måste ha en nyckel till container 2. Han jobbar med ljuset och jag har sett honom där inne. Han är OK och har både bricka och komradio. Han rycker klämtjäckt i glasfönstret, böjer in huvudet.
– Är det inte ensamt här ute? undrar han menande.
– Joo vars, svarar jag och plockar bland nycklarna.

Han ger sig inte
– Behöver du sällskap så hojta på Lasse så kommer jag... säger han och ler hult.
– Mm..., säger jag och ger honom nyckeln. Shit, han kommer ju tillbaka med den också, då måste jag avspisa honom ordentligt så att han ger sig. Jag orkar inte ha en kåt Lasse springande här hela nätterna. Jag skall ju sitta här hela veckan.

Jag ser upp, ler och ger honom nyckeln.
– Varsågod...

Han tar nyckeln och ser forskande på mig, så nickar han och traskar iväg. Container 2 står en bit bort i en rad med 4 st och är full med materiel till uppvisningarna. Jag ser långt efter honom och undrar vad han skall in i den för såhär sent. Fantasin sätter igång... nej, fel, den satte igång när jag gick ut hit för över en timme sedan. Den hoppar upp ett snäpp. Det är som att trycka på en knapp. Nattpass = erotiska fantasier. Jag brukar klottra en del på blocket i kuren... och riva ut det sen så att ingen annan ser... och skrynkla ihop det och lägga i papperskorgen så att någon kan hitta skisserna och bli överraskad.

Går ut och tar en cigarett och älskar natten, det är kyligt men jag är lite för varm inne i kuren. Blåser ut röken och stirrar rakt upp i den guldskiftande himlen. Ljudet från trafiken är som ett mjukt surr i bakgrunden.
– Du verkar vara en bra nattvakt, hör jag en röst precis bakom mig. Jag har inte hört honom komma och pulsen stiger i raketfart. Kroppen börjar darra och jag känner hans svaga doft runt omkring mig. Hm... Jag vänder mig snabbt om och krockar nästan med en av förarna till monsterbilarna.

– Öh, jag stod visst och drömde, svarar jag och försöker ordna ansiktet. Utan att tänka kastar jag ciggen och dödar den med foten. Jag sneglar i smyg på honom, han ser vrålpigg ut, tänker jag avundsjukt men jag inser att jag måste säga något. Han lägger huvudet lite på sned och ser på mig... Han kan vara drygt 50... Veteran... Jag rycker upp mig.
– Skall du se till kärran? säger jag lite onödigt glättigt.
– Jag tänkte det, säger han och studerar mig uppifrån och ner. Ska fixa lite mer efter uppvisningen...
– Nu? frågar jag. Mitt i natten?
- Så kan jag sova lägre i morgon, säger han och ler. Men jag måste in i container 1 först.

Visst ja, gubben i containern, honom hade jag glömt. Jag började spana bort mot raden av mörkblå plåtlådor. Ingen gubbe i sikte.

- Jag hämtar nyckeln, säger jag och går in i kuren. Jag märker att han följer efter. Han måste huka sig för att komma genom dörren. Jag öppnar nyckelskåpet och han sätter sig ner på min lilla snurrstol vid skrivbordet. Är han inte klok! Jag vänder mig ilsket om men blir svag i knäna när jag ser honom. Han ser på mig och ler, ser utforskande på mig och jag känner hur jag rodnar. Jisses, han klär av mig med blicken...

- Var det 1:an? frågar jag med lite darrig röst.
- Mm, säger han men gör ingen ansats att ta nyckeln som jag sträcker fram. Istället tar han hela min hand i ett varmt, mjukt grepp. Jag flämtar till men drar inte tillbaka handen. Jag måste slå ner blicken – detta är inte klokt. Han drar mig intill sig, veteran... jo jag tackar... den här mannen kan alla handgrepp som finns.

- Kom här, säger han och drar mig framåt så att jag sitter gränsle över hans höfter. Hans ögon är i samma höjd som mina. Jag sitter alldeles stilla, vet inte vad jag skall göra. Hans händer är lite nariga och smutsiga av olja och de smeker mig utanpå kläderna. Jag inser att slaget är förlorat och jag böjer mig fram och andas in hans doft vid halsen.

Mmmmm... Känner hans händer innanför min tröja, de smeker mina bröst och drar upp bhn och tröjan, min kropp längtar efter mer, mer... Mina händer rör sig av sig själva, klöser lätt över hans nacke, knäpper upp hans skjorta och smeker över hans byxor och stryker över hans stånd. Hans hand smeker min pulserande fitta utanpå byxorna och jag stönar till. Jag flyttar mig och knäpper upp hans gylf, försiktigt lägger jag handen innanför som skydd och hans ändrar också ställning för att underlätta för mig. Jag smeker hans kuk, tar försiktigt om pungen... längtande...

Plötsligt slår det mig att vi sitter i en vaktkur med glas på tre sidor, visserligen bara ifrån midjan och uppåt men ändå... Han ser min flackande blick och tar mjukt mitt huvud i sina händer och kysser mig. Hans händer darrar lätt och det lyser i hans ögon... vilken spjuver! Men när jag känner hans tunga över min hals är jag förlorad igen. Han reser sig upp försiktigt och lägger mig på mage över bordet, jag stönar av njutning när hans händer smeker av mig byxorna och utforskar mitt innersta. Jag stöder armbågarna på den breda fönsterskivan, brösten skaver mot brädan och jag andas mot fönstret så att det blir immigt. Han sätter sig på stolen igen och tränger in i mig... åååh... hans glider så lätt in jag är plaskvåt... jag blundar och njuter, rider honom långsamt, djupt. Hans händer om min kropp.

Ett kallt vinddrag får mig att rycka till... helvete... jag har inte låst skjutfönstret. Lasse står där ute och bara stirrar. Mina bröst har gjort märken i imman på glaset men nu är glaset borta och kylan är underbar, befriande. Mitt huvud är ovanför skjutglaset och jag ser honom stå med nyckeln och en massa rep i ena handen. Hur länge har han stått där? Hans andra hand smeker kuken som reser sig genom den öppna gylfen. Så tar han ett steg närmare, släpper repen och nyckeln och smeker mina bröst. Min kropp darrar häftigt och jag har svårt att andas... Mera, stönar jag och föraren bakom mig tar i lite extra... hans kuk känns upp i mina lungor och brösten hoppar vid varje stöt. Lasse framför mig börjar slicka mins bröst också och andas mycket tungt. Hans kuk är sprängfylld och hans arbetar den hastigt. Föraren bakom mig stannar av men jag blir vansinnig och stöter mot hans kuk, igen och igen och sakta börjar han ta mig... hela min kropp drar ihop sig vid orgasmen och jag trycker ut brösten i öppningen mot Lasse. han begraver sitt ansikte mellan dem och stönar högt – han sprutar rakt på kuren, kommer flera gånger, och strax efteråt lyfts jag upp på förarens kuk. Han kommer i mig, och drar mitt huvud bakåt, i håret, böjer sig fram och slickar min hals och stönar lågt... Han drar mig från fönstret och fortsätter pumpa och jag känner hur min kropp vibrerar, gång på gång...

Jag sjunker ihop på skrivbordet, känner sperman rinna nerför min fitta som fortfarande pulserar som av små elstötar. Lasse står kvar utanför, han ler försiktigt och samlar ihop sina rep, lägger nyckeln på brädan.
- Du var visst inte så ensam, säger han. Detta kommer jag att drömma om länge. Så vänder han och går och jag ser efter honom. Hur skall jag kunna möta honom igen? tänkte jag. Nå, vi kanske tänker så båda två... han hade trotts allt visat sig vara handlingskraftig...

Föraren bakom mig har dragit på sig kläderna men sitter kvar i stolen. Han lyfter mina fötter och drar på mig trosor och byxor igen. Mjuka, varma händer. Jag ser på honom och ser bara hans ögon... leende... uppmuntrande... Jag sätter på mig kläderna och sätter mig i hans knä.
- Vilken fantastisk kvinna! säger han.
Jag ser på hans gråa hår och njuter av ömheten i hans röst.
- Jag är här i morgon natt också, viskar jag nästan ohörbart. Om du har vägarna förbi...

Försiktigt lösgör jag mig från hans grepp och räcker honom nyckeln till container 1. Nu tar han den, skrattar lågt, reser sig och lämnar mig ensam. Ensam men extremt tllfredsställd.