Hämnden är ljuv

Din novelltext här
Sedan jag var i 10-årsåldern hade jag intresserat mig för pappas fötter. Nu var jag 14 och pappa skulle snart fylla 40. Hans välformade och stora fötter intresserade mig fortfarande. Jag hade massor av härliga tillfällen att beskåda dem; upplagda på en pall iförda strumpor, när han kröp omkring på golvet och lekte med min 5-åriga lillasyster, när han kom ur duschen iförd badrock,för att nämna några.
Pappa var rätt hård mot mig, kritiserade mig ofta och var ironisk. Lydig skulle jag vara och inte säga emot honom. Ofta retade jag mig på honom så jag kunde bli galen.

Vi har en sommarstuga på landet, ensligt belägen och där är vi under pappas semester. Så också denna sommar då pappa varit ovanligt sträng mot mig och nu gick jag och ruvade på hämnd. En måndag for mamma in till stan med min lillasyster som skulle till tandläkaren. Pappa och jag skulle vara ensamma hela dagen.

En bit från sommarstugan låg en bondgård där jag hämtade mjölk varje dag. På gården arbetade under sommaren två killar från stan. Varje gång jag hämtade mjölk bytte vi några ord och ett par tre gånger beklagade jag mig över pappa. Det gjorde jag också denna måndag och en av killarna sa:
- Skall vi ge far din en omgång?
- Vad menar du?
- Precis vad jag säjer.
- Stryk då, menar du? Han nickade och jag fortsatte:
- Kan ni slå honom under fötterna?
- Visst grabben. Det är bra ställen att slå för det gör gräsligt ont. Vi tar en videkäpp och ger honom ett antal rapp på fotsulorna tills han ber om nåd. Du kan gömma dig och titta på.
Det pirrade till i kroppen på mig vid hans ord. Ja, jag blev helt enkelt kåt. Att se pappa piskas på fotsulorna skulle vara härligt.
- Men tänk om pappa känner igen er och går till polisen, sa jag.
- Vi skall se till att han inte känner igen oss. Oroa dig inte, sa den andre killen och skrattade.
Jag berättade att pappa och jag var ensammma idag.
- OK, sa en av killarna. Gå hem med mjölken nu och säg till farsan att du går ut i skogen ett tag, men göm dig någonstans i närheten så du kan titta på föreställningen. Han skrattade.
Jag gick hem, sa till pappa som låg på en solstol iförd shorts och gymnastikskor.
- Jag sticker ut i skogen en stund. Jag släntrade iväg, men stannade bakom uthuset.
Tio minuter senare komtvå figurer mot sommarhuset. Jag hade aldrig sett dem förr, men förstod att det var killarna från bondgården som gjort sig oigenkänliga. Där jag stod bakom uthuset hade jag full översyn av trädgården där pappa nu låg och solade sig.

Sedan gick allt snabbt. Pappa som bländades av solen överrumplades av killarna. Dom kastade ner honom på marken, band hans armar på ryggen. Böjde upp benen och surrade snabbt hans vrister. Skorna slets av och han låg med dom nakna fotsulorna pekande mot himlen. För att han inte skulle skrika alltför mycket fick han en liten mungavel. Sedan gav dom sig på fotsulorna med var sin smidig käpp. Jag hörde hur käpparna ven i luften och slaffsandet när dom träffade fotsulorna. Pappas stön hördes också och jag såg hur han vred sig av smärtan. Slag på slag ekade och jag kunde inte hålla räkning på hur många. Men många var det. Känslan att så där och titta var underbar och mitt stånd kunde jag inte klaga på.

Plötsligt slutade killarna behandlingen, löste pappas bakbundna armar, men inte vristerna. Sedan försvann killarna snabbt. Jag såg hur pappa slet upp repet runt vristerna och reste sig för att gå. Men ack, han satte sig snabbt på en stol med plågad min. Det smärtade i fossingarna. Där satt han och efter cirka 10 min. kom jag släntrande tillbaka. Pappa sa inte ett ord, men att han hade ont såg jag.Han var svettig efter behandlingen. Jag låtsades inte märka nått, men tjuvkikade på hans randade fotsulor. Han hade lagt upp fötterna på en stol. Antagligen gjorde det ont att ha dem på gräset. Kära nån var röda och fina dom var. Det skulle smärta länge. Under flera dagar hade pappa svårt att gå och till mig och mamma sa han att han antagligen fått problem med en hälsena. Åh vad jag njöt, så kom inte och säg att hämnden inte är ljuv!