Höstmörker

Höstkvällen var mörk. Dimman låg tät och fuktig över gatan. Dimman bildade en gloria runt gatlyktornas lampor vars sken inte nådde ner till marken. Kvinnan stannade till och lyssnade. Hon vände sig om och försökte se genom dimman....lyssnade..... allt var åter tyst. Hon raskade på stegen lite, hon hade inte så långt kvar till sin port. Kvinnan stoppade ena handen i fickan och tog upp sin portnyckel. Småspringade tyckte hon att hennes andetag hördes över hela kvarteret. Hon darrade...svetten lackade. Fan...givetvis skulle hon tappa nyckeln. Hon böjde sig ner för att ta upp den men hann inte förrän hon kände en hand över sitt bröst. Kvinnan höjde ena armen som skydd. Mannens ögon syntes knappt i mörkret, hon siktade mot dem men han gled smidigt undan.
Älskling vakna...du har en mardröm. Vakna! Sakta gled kvinna upp till vaket tillstånd, tittade på den nakna mannen som hon älskade så djupt. Hon smög snyftande in i hans trygga famn....han strök henne varsamt över håret tills hon somnade lätt snyftande mot hans nakna bröst ...han fortsatte att smeka henne tills hennes andetag var lugna. Han kysste mjukt sin kvinna och somnade med sina armar som en skyddade sköld runt hennes mjuka varma kropp.