I'm learning to fly, but I ain't got wings

I'm learning to fly, but I ain't got wings... coming down is the hardest thing

Vi sitter vid ett bord nere vid sjön, det fläktar skönt på bryggan där vi sitter – vi hittade en plats med parasoll. Jag har just träffat dig men vi har mailat och pratat och utbytt mängder med fantasier och tankar... Jag väntade på dig utanför kaféet och du gick rakt fram emot mig, tog av dig solglasögonen och tittade in under min keps, kramade om dig och sade hej som om vi känt varandra länge. Jag drog mig bakåt några decimeter för att se ditt ansikte och jag kände dina armar om mig... du tänkte inte släppa mig. Forskande såg jag in i dina ögon. Du såg lugnt ner på mig. Lät mig betrakta dig utan att vika med blicken eller göra någon knäpp grimas. Dina ljusgrå ögon var allt jag såg. De var klara och sade allt jag behövde veta... Jag kände mig plötsligt som en tonåring, lite överrumplad och nästan generad av den rena åtrån.

Nu sitter du mitt emot mig vid bordet, tillbakalutad i stolen. Jag kan inte prata, bara svara kort på tilltal. Jag betraktar dig lite i smyg. Du har en grön tunn tröja med uppdragna ärmar, jeans och en rutig tröja över axlarna – ser egentligen rätt alldaglig ut – och så lite gråsprängt ljusbrunt hår... Du hade nämnt att du var drygt 190 lång men du känns som en jätte... och jag inser med förfärande klarhet att längden tilltalar mig... mer än jag trott.
Din blick är oavvänt riktad mot mig och du ler nästan roat. Jag känner hur jag rodnar häftigt... jag slår hastigt ner blicken... darrar på handen när jag dricker ur kaffeglaset framför mig. Det här var verkligen inte vad jag tänkt mig. Jag är framåt, social, van att ta kommandot, sitta på tu man hand med folk och diskutera avtal, jobb, löner... men jag har ju aldrig suttit och pratat med någon som varit ”lovlig” förut... jag ler lite besvärat...

- Börjar du ångra dig? hör jag din mjuka röst lite avlägset.
- Va? Neej, det är bara... det att... att...
Rösten bär inte längre. Jag försöker möta din blick och känner igen hur det hettar i kinderna. Du ser nästan deltagande på mig och lutar dig framåt och ställer ner ditt glas på bordet. Du sträcker mjukt ut din hand och rör vid mina fingrar...
- ...bara... att jag... att jag är så fruktansvärt kåt... viskar jag och måste slå ner blicken igen. Där kom det, jag skäms som en hund trots att vi inte skrivit annat till varandra och jag nästan visste mer om dig än din fru. Du skrattar lågt och lutar dig tillbaka igen i stolen.
- Det är bra, säger du bara och fortsätter att betrakta mig...
Jag ser mig stressat omkring. Det känns som om alla lyssnar och jag kan inte säga något rumsrent överhuvudtaget...
- Jag står inte ut här längre, måste bort från allt folk, jag kan inte prata här, säger jag halvkvävt.
Jag sveper hastigt det sista av kaffet. Du tar längre tid på dig, nästan demonstrativt långsamt reser du dig och ställer dig vid min stol. Jag tror att du skall dra ut den åt mig så jag gör en ansats att resa mig men du lägger händerna på mina axlar, trycker ner mig igen och masserar lätt runt nacken.
- Slappna av nu, säger du mjukt. Vi har ingen brådska, du har väl bokat in hela eftermiddagen? Du ler igen och ser forskande ner på mig.
- Jo, ja... jag måste vara hemma sju, säger jag och försöker slappna av. Värmen från dina händer sprider sig i axlarna och jag lutar försiktigt huvudet mot din vänstra arm... Jag tror att jag håller på att bli galen, det här är inte klokt. Pulsen dundrar i mina öron och jag måste anstränga mig för att andas regelbundet... Med stor ansträngning tvingar jag kroppen att slappna av... jag andas ut och du tar bort händerna från mina axlar. Jag saknar dem genast.

Du böjer dig ner och tar min hand och reser mig upp. Jag plockar åt mig min jacka.
- Kom, säger du. Jag har bilen här borta.
Du visar med din fria hand och börjar gå, fortfarande med min hand i din. Jag följer efter och undrar vart vi ska... Vi har inte bestämt något annat än att träffas på kaféet. Ändå är jag mer än nöjd, jag måste bort och det spelar ingen roll vart.

Väl i bilen sitter du stilla och tyst en stund. Jag ser att du tänker och jag vill absolut inte störa. Min hjärna går också på högvarv – går igenom alla möjliga platser i närheten där man kan vara lite avskild. Inser att jag sitter stel som en pinne i sätet och leende stirrar rakt fram. Tänk om du hade förutsett allt detta..! Tänk om du visste vart vi skulle..! Jag kan inte låta bli att skratta till lite... Ser att du kastar ett snabbt öga på mig, lite frågande. Sen startar du bilen...
- Följer du med vart som helst, frågar du allvarligt och ser på mig.
- Jaa, svarar jag förvånat och inser att jag menar det...
Du ser rakt fram, ler stilla och stänger av motorn... går ur bilen och runt på min sida... öppnar bakdörren och gräver i en väska... stänger den dörren och öppnar min dörr och knyter en tunn sidenhalsduk över mina ögon. Den är blågrön och allt jag ser är skimmer. Jag lutar huvudet tillbaka mot nackstödet och suckar njutningsfullt, då böjer du dig över mig och kysser mig. Jag känner din hand som lätt smeker mitt lår... din hand darrar lite... Jag vill ha mer och höjer händerna för att få tag på dig men du stänger snabbt bildörren och sätter dig i förarsätet igen.

Vi åker uppskattningsvis en halvtimme, solen lyser mest på din sida så vi åker västerut. Jag blir så nyfiken så jag trevar vid dörren och öppnar fönstret... inga bilar... lukten av skog... Du stänger fönstret omedelbart men säger ingenting. Jag fortsätter att le – känslan är helt overklig.

Du saktar ner och svänger in och parkerar. Fortfarande asfalt...
- Vänta här en stund, säger du hastigt och stänger dörren.
- Visst, jag väntar, säger jag. Knäpper upp säkerhetsbältet och känner försiktigt vid ratten om du lämnat nyckeln i. Nej, den har du tagit med dig. Det slår mig att du inte förmanat mig att inte ta av bindeln... det känns bra, som att du litar på mig. Jag tänker inte ta av den...

Du kommer snabbt tillbaka och hjälper mig ur bilen, fortfarande med bindeln för ögonen. Vi kommer in genom en öppen dörr, folk pratar där inne, det är stengolv.
- Känns det bra? frågar du och håller mig om ryggen.
Vi är på något slags hotell. Klart att du måste försäkra dig om att jag är OK. Vad du sagt till personalen kan jag bara gissa...
- Inga problem, säger jag och skrattar till. Du skrattar också lågt.
- Bra, säger du kort och jag ryser...

Du låser upp en dörr, för in mig i ett rum, det luktar friskt, anonymt och mycket bekant. Vädrar efter din doft, varm och lite söt... Du tar min jacka...
- Du kan stå där ett tag, säger du och försvinner... jag blundar innanför ögonbindeln... Står alldeles stilla... hör dig komma bakom mig och jag motstår frestelsen att vända mig om...
Du ställer dig tätt intill mig och jag stönar lätt. Dina händer börjar smeka mig mjukt, retfullt, du kysser min hals, för undan mitt hår...
- Jag vill att du gör precis som jag säger, säger du lågt med läpparna mot min hals...
- Mm... pressar jag fram, hör att det mer låter som en klagan... Mina ben viker sig nästan och jag lutar mig mot dig...

Jag höjer händerna för att röra vid dig men du för dem bestämt tillbaka, håller fast dem bakom min rygg och säger varnande:
- Om du inte kan hålla händerna i styr måste jag binda dig, det förstå du... eller hur?
- Mm... jag förstår, pressar jag fram... Men det är så svårt...
- Sch, viskar du intill mitt öra... och jag ryser igen...

Du smeker mina bröst med andra handen... masserar bröstvårtorna rätt hårt... Jag flämtar till... vill ha mer... mycket mer... Inom mig är allt i uppror, skall jag inte få göra någonting? Och jag som är så kåt! Jag försöker få loss mina armar ur ditt grepp men du bara skrattar.
- Du skall stå STILLA, säger du med eftertryck...

Känner hur du börjar knäppa upp min blus och tar av den... åååhhh... detta är nästan olidligt... du tar av alla mina kläder och jag försöker pressa låren mot varandra för att om möjligt få lindring i min våta, pulserande fitta...
Åter tar du tag i mina armar och låser dem bakom min rygg.
- Sära på benen, säger du och trycker in din fot mellan mina fötter... Jag vill se!
Jag flämtar till men ställer lydigt benen mer isär... jag darrar lätt... jag håller på att brinna upp... vill att du skall kyssa och slicka mig... smeka mig... den enda lindring min kropp förstår... mitt rakade kön pulserar... men du rör mig inte...
- Snälla... smek mig lite... ber jag och inser direkt att det kanske inte hjälper
- Åh? Du skrattar lågt. Börjar det bli jobbigt? Din röst är mjuk och retsam och jag kvider tyst. Jag känner plötsligt din mun mot mitt bröst... en snabb slick och en sugande kyss... din fria hand smeker lätt över min höft... sedan drar du dig tillbaka...
Jag försöker desperat få loss armarna så att jag kan känna dig. Du morrar till och släpper mina armar, tar mig snabbt om axlarna och för mig beslutsamt längre in i rummet.
- Jag varnade dig, säger du lågt.
Lite vingligt rör jag mig försiktigt i rummet, hittar sängen och sätter mig ytterst på kanten... Jag suckar djupt och känner hur det bränner bakom ögonlocken... blinkar bort tårarna bakom bindeln... fittan värker... jag kan snart inte andas...
Du röjer i din väska igen och jag anar vad du hittar... Jag lägger uppgivet händerna på ryggen och du binder fast dem med ett mjukt rep. Jag måste ändå provdra i fängslet men känner att du surrat ordentligt. Det gör lite ont men jag kan inte låta bli att le, män som inte kan surra en trefot göre sig icke besvär...

- Ställ dig upp... säger du.
Jag ställer mig upp.
- ...och vänd dig om, fortsätter du.
Jag vänder mig om... hör att du närmar dig mig... känner plötsligt värmen från din nakna kropp och din kuk som rör vid min stjärt... när har du haft tid att klä av dig, far det igenom min upphettade hjärna...
- åååhhh... stönar jag och trycker mig bakåt mot dig. Du för mig bryskt framåt igen och jag känner nu hur din kuk rör vid mina bakbundna händer... åååååååhhhh... den kittlar mina handleder och jag gnyr och försöker lirka mig undan... du håller fast mig i axlarna och stryker kuken över min kropp... du är så lång att din kuk når till mig svankryggen... min kropp går i vågor och jag flämtar...
- Åh... jag måste få smeka dig... måste måste måste... kvider jag och försöker vända mig om.
Det första slaget träffar min skinka och jag är helt oförberedd. Jag rycker till och kan inte hindra ett litet skrik.
- Du skall göra det jag ber dig, säger du lågt med skärpa i rösten.
- Va..? säger jag förvirrat.
Nästa slag träffar andra skinkan... det hettar i huden och jag känner hur tårarna börjar rinna igen... NEJ, inte tårar! tänker jag desperat. De går dock inte att hindra... jag är så upphetsad och frustrerad att de bara rinner... jag böjer ner huvudet och låter dem rinna... tyst...
- Du skall bara göra det jag ber dig, säger du igen, så kommer jag kanske att vara snäll mot dig...
- Ja... viskar jag, och snörvlar till lite... Jag skall bara göra det du ber mig...