Jag och doktor F Del 1

När det ringer på dörren ökar min puls. Jag har varit spänd av förväntan hela dagen. Jag öppnar och där står du och ler självsäkert. Jag känner mig tafatt och nervös, men du går bara rakt in och hänger av dig. Du tittar dig omkring och går in i vardagsrummet. Jag stänger dörren och följer sakta efter. Du sätter dig i min röda soffa och jag sätter mig en bit ifrån. Tittar ner i marken och funderar på vad jag ska säga.
- Sa jag att du skulle sätta dig?; frågar du med mjuk röst.
Jag ställer mig snabbt upp.
Du tittar på mig och suckar högt,
- Du är så ouppfostrad, vi måste göra något åt det. Sätt dig, där borta i hörnet.
Du pekar och jag börjar gå dit du vill.
- Nej; säger du bestämt.
Jag stannar upp.
- Kryp.
Jag står som fastfrusen. Kan jag ställa upp på det här? Vill jag det här? Jag står med ryggen mot dig och känner din blick bränna sig in i min rygg. Jag hör på din andning att du börjar bli arg, riktigt arg. Panikkänslorna växer sig allt starkare och jag är helt handlingsförlamad, och livrädd för att du ska slå mig. Jag sjunker ner på knä och kryper bort mot hörnet. Sätter mig med ryggen mot dig och väntar.
- duktig flicka!; Säger du med varm röst. Det var väl inte så svårt att göra som jag säger, va?
- Nej; svarar jag med trotsig röst.
Tystnaden som uppstår är fruktansvärd och jag skulle vilja bita av mig tungan.
Jag kniper ihop ögonen när jag hör hur du reser dig upp. Hukar mig och vill bara försvinna. Jag hör dina steg stanna upp bakom mig.
Jag är helt oförbered när du sliter tag i mitt hår och drar upp mig på fötter. Du vänder mig brutalt om, och handflatan som träffar min kind gör mig tårögd. Den varma stickande smärtan sprider sig över mitt ansikte
Du smeker mig över kinden, jag stirrar i golvet och är livrädd för att möta din blick.
- så går det för ouppfostrade flickor. Kan du uppföra dig nu?
- Ja; mumlar jag med blicken fortfarande fäst vid golvet.
- Kom nu; säger du, med den snälla rösten jag tycker om, och leder mig bort till soffan.
Du sätter dig ner och drar mig närmare. Jag sjunker tacksamt ihop i din famn.
Du smeker mig över håret och håller om mig.
- små slynor som du ska veta sin plats. Om du inte kan uppföra dig blir det piskan..
Jag stelnar till och det går en rysning genom hela min kropp.
- för det vill du inte? Eller hur?
- Nej, svarar jag snabbt. Det vill jag inte.
- precis vad jag trodde. Lyssna bara på mig och gör som jag säger så blir det bra.
Du kan börja med att klä av dig. Nu!
Jag ställer mig upp och knyter upp bandet i sidan på klänningen, släpper den på golvet. Under är jag helt naken. Skyller mig med händerna, men en hård blick från dig för mig att ställa mig rakt.
- Bra! Duktig slyna! På alla fyra, här framför mig. Visa mig vilket litet duktigt bakvägsluder du är!
Jag ställer mig framför dig. Känner mig förvånansvärt kåt och längtar efter att du ska ta på mig. Men du låter mig stå. Rör mig inte alls och minuterna går. Jag känner mig fånig och sätter mig ner och vänder huvudet för att kolla vad du gör.
- stå still tills jag säger något annat, väser du fram med elak röst.
Jag vänder mig snabbt om igen.
- att du inte bara kan göra som jag säger, att det ska vara så svårt. Jag tänkte vara snäll, och leka snälla lekar med dig. Men det går tydligen inte.