Juliette och Greven - Kapitel

Juliette och Greven - Kapitel 2

Juliette visste inte hur hon hade kommit hem när hon vaknade omstoppad mellan rena svala lakan hemma i sin stora säng. Hon hade en kall handduk över pannan och när hon förde handen till huvudet för att ta bort den så kände hon att hon blossade av feber.

Ingen nämnde någonsin för henne hur de hade hittat henne. Hushållet förbigick hur Juliette hade hamnat i sin belägenhet med tystnad och koncentrerade sig istället på att vårda henne tillbaka till hälsa.

För Juliette själv så tedde sig det hon kom ihåg om en natt på Place des Vosges som en feberdröm. Medan hon sakta tillfrisknade så bleknade minnena mer och mer och tedde sig till slut verkligen som feberdrömmar.

Efter några dagar så kunde hon lämna sin sjukbädd och åter röra sig i sina salonger om än fortfarande försvagad. Vardagliga göromål hjälpte henne att åter nå inte bara fysisk utan även själslig jämvikt och Juliette kunde inte längre minnas vad det var som hade varit så speciellt med den där egendomlige greven som hon stött på i de sociala salongerna.

Men det som tyckts vara drömmar blev i ett slag verklighet när hon öppnade det brev som hennes tjänsteflicka levererade på silverfat till henne en mörk kväll som Juliette spenderade läsandes framför brasan. Juliette hade inte reflekterat närmare över brevet frånsett att det kanske kom lite sent på kvällen. Men när hon öppnade det så kände hon genast igen handstilen från det brev som drivit ut henne i natten iklädd endast päls och underkläder.

Vid insikten började hennes händer som höll i brevet genast att darra och hon var tacksam över att tjänsteflickan som gett henne brevet redan var på väg ut genom dörren. Hennes ögon svepte snabbt över brevets innehåll som för att ta in helhetsintrycket av handstilen och brevets form innan hon började försöka tolka dess innehöll.

”Snart kommer en droska för att hämta dig till mig. Du kan räkna med att vara borta över natten och bör vidta lämpliga åtgärder.”

Juliettes kinder blossade och när hon reste sig för kalla på sin tjänarinna så slogs hon av att hon inte ens hade reflekterat över att låta bli att lyda instruktionerna i brevet. Hon informerade sin tjänarinna at sig för att vänta.

Inom en halv timme så kom tjänsteflickan åter och väckte Juliette ur de funderingar som hon försjunkit i med budskapet att droskan hade anlänt. Fortfarande lätt omtöcknad av de gryende insikterna av vad denna färd skulle leda till steg hon igenom rummen på väg till porten och slank in i droskan utan att ens se åt kusken. Så snart hon hunnit sätta sig så rullade droskan iväg över gatans stenbeläggning.

Juliette försjönk fullständigt i ett kontemplativt tillstånd medan droskan rullade genom Paris gator. Inte så att det var några bestämda tankar som hon kunde ta på som tog hennes sinne i besittning. Det var snarare så att vetskapen om att hon var på väg för att återse sin älskade Greve och vad det kunde tänkas innebära som försatte henne i ett tillstånd någonstans mitt emellan mental kraftlöshet och andlös förväntan.

Juliette följde inte droskans väg och märkte inte ens att den stannat utan ryckte till lite när drosken öppnade dörren. Han höll upp den och pekade mot en liten halvöppen dörr på sidan av ett stort stenhus. Som i en halvdvala snavade Julitte över gården mot dörren som såg ut som en köksingång. Väl inne i mörkret innanför dörren så kände hon en späd hand gripa henne om armen och leda henne vidare in. In i ett svagt kök där den svartklädda bistra kvinna som fört henne dit pekade på en hög kläder.

Juliette tog några steg närmare klädhögen på egen hand men det var först när kvinnan med barsk röst sa

”Nå!”

som Juliette fick bråttom att klä av sig sin kostbara men moderiktigt enkla klänning och underkläderna. Till slut stog hon naken på det kalla tegelgolvet och tog ytterligare ett steg närmare de främmande kläderna. Så fort hon tog i dem så kände hon att de var av enklare snitt än vad hon vad van vid. Sakta började hon dra på sig de svarta strumporna och fästa dem i den medföljande höfthållaren hon letade hon förgäves efter några trosor innan det gick upp för henne att några sådana inte hade blivit framlagda.

När hon lyfte upp den svarta klänningen för att ta på sig den så gick det slutligen upp för henne vad det var för en klädsel som hade blivit framlagd åt henne. Det var en tjänarinneklädsel av den enklare men ändå mer utm så drog hon på sig den svarta klänningen och fick osynlig hjälp från den bistra kvinnan bakom henne med att knäppa de få knappar som höll klänningen på plats. Hon omgjorde sig med det vita förklädet och som det slutliga beviset på hennes undergivenhet så fäste hon det vita spets diademet i sitt omsorgsfullt uppsatta hår.

När hon var fullständigt klädd så tilläts hon inte en sekunds vila utan samma bestämda hand som tidgare fört henne in i detta stora och tillsynes övergivna hus tog återigen tag i henne och förde henne vidare in i vindlande korridorer. Färden gick i sådan takt genom främmande rum och salar att Juliette närmast snubblade fram. Men när de passerade en stor guldinramad spegel flankerad av de två enda brinnande ljus som Juliette än så länge sett i detta stora tomma hus så stannade hennes beledsagare till och lät henne få god titt på sig själv i de fladdrande lågornas sken. Under andra omständigheter så hade Juliette blivit förfärad över vad hon fick se men istället kändes det som en bild av en flicka Juliette inte kände, någon som var vagt bekant som någon hon tidigare bara skymtat eller sett i en dröm.

Innan hon han tänka tanken till slut så gick färden vidare i samma tempo och tog henne upp för en stor stentrappa som hon förstod började vid detta hus huvudingång. En våning upp mynnade trappan i en stor foaje inramad av stenstatyer. De stumma statyernas oseende ögon betraktade Juliette och gjorde henne medveten om vad hennes klädsel och följsamma beteende gjorde henne till.

Medvetandet bleknande bamhärtigt när hon lämnade foajen för en serie av förrum. Men förrumen tog slut och Juliette märkte hur handen på hennes arm hade förvunnit. Hon fortsatte av bara farten några steg till och närmare sig enstor öppen eldstad. En mörk gestalt stod vid sidan av eldstaden med ryggen vänd mot henne. Sakta vändes sig mannen mot henne och i eldens flammande ljus kunde hon se vad hon anat, det var Han. Lågorna smekte Hans ansikte när den av en mycket välansad mustach och skägg inramade munnen tog till orda:

”Du vet att du är här för min njutnings skull och du kommer följa mina instruktioner in i minsta detalj. Förekomma mina behov och sträva efter att hela tiden behaga mig och de mina.”

+ndade sig fram till bordet och tände ljusen i ljusstaken med de svavelstickor som hon också fann där. Nu såg hon föremålen på bordet tydligt.

Hon behövde inte tänka efter, det kom naturligt till henne. Hon fyllde kritallkupan med congac och närmare sig karmstolen med kupan på en liten silverbricka. Väl framme så föll hon på knä på den stora björnskinnsfällen som bredde ut sig framför eldstaden och erbjöd med nedslagen blick sin brickas innehåll. När kupans accepterats och lyfts av brickan så väntade hon i samma position några sekunder innan hon reste sig igen och hämtade en cigarr, en cederträsticka, svavelstickor och cigarrsnoppare. Detta frambar Juliette på samma sätt på silverbrickan och erbjöd återigen från knästående med nedslagen blick. När Greven tänt sin cigarr och lagt tillbaka släckt cederträsticka, svavelsticka och snoppare så försjönk Juliette i sin knästående position brevid karmstolen och tittade djupt in i elden.

Juliette hade fullständigt förlorat förmågan att mäta tid och när hennes Greve reste på sig var hon genast där med silverbrickan för att ta emot det han kunde vilja sätta ifrån sig. Hon väntade i knästående position tills Han hade vänt sig om och var på väg åt ett annat håll innan hon reste sig och återbördade bricka och innehåll till bordet. När hon vände sig om så såg hon hur Greven var på väg ut ur salen och hon gjorde sig klar att följa efter honom. Med ett avstånd dem emellan som gjorde att han knapp kunde avgöra om hon följde honom eller vara fullständigt säker på att hon fortfarande var på rätt spår så fortsatte hon att följa efter honom tills hon kom till matsal där tre män redan satt och hennes Greve precis satte sig.

Hon förstod först inte vad det var frågan om men sedan så såg hon ett mindre bord vid sidan av fyllt med uppläggningsfat med mat och karaffer med vin. Juliette drog ett djupt andetag och gjorde sig beredd att tjäna.

Det stod ett antal rätter uppställda på bordet, de flesta dolda under kupor för att hålla dem varma. Hastigt lyfte Juliette på de olika kuporna för att få en överblick över vilka rätter som dolde sig där under. Måltiden bestod av rätter som Juliette inte kände till utan tycktes henne kommandes från ett land vildare och mindre civiliceratGreven fortsätter hon till mannen efter och känner hur denne hårt ryckte till i hennes hår. Då såg hon att han hans lem var ute ur byxorna och stod hård och stolt i hans knä. Omtöcknad av den totalt främmande situationen och hans ordlösa begäran, nej befallning, kunde Juliette varken erbjuda effektivt motstånd eller villigt villfara det hon förstår är hennes härskares önskan utan lät sig sakta föras närmare den stolta stocken.

Det blodfyllt lila huvudet gled mot hennes fuktiga läppar, en beröring som sakta förde Juliette mot den mörka botten i hennes undergivenhet. Den första beröringen blev djupare när huvudet fuktat av hennes saliv gled längre och längre in i hennes mun. Hon slöt munnen tätt om skaftet för att inte missa en bråkdel av känslan av att ha honom inne i sig. När han bottnade i henne så förde han återigen upp henne och av från sin stock. Det ögonblick han beträtt henne hade varit ett stort svart hav utan tid eller dimension för Juliette. Nu tvingades hon kämpa sig upp till ytan igen för att fullfölja sina plikter.

Som i en dvala serverade hon de resterande pastejerna till de tre andra herrarna innan hon återgick med sin bricka till serveringsbordet. Det röda fylliga vin som fyllde en av karafferna precis som hon nyss varit uppfylld kändes rätt att servera med pastejerna och Juliette började skänka det till sin Härskare och sedan till de andra. När hon skänkt vinet till en av männen och var på väg mot nästa så kände hon mannens grova hand bryskt föras upp längs insidan av hennes ben upp under kjolen och hårt smeka hennes öppna sköte. Stunden då det skedde drogs ut i det oändliga i hennes sinne trots att det bara var ett kort ögonblick. Männen samtal nådde ett krechendo och Juliette kunde bara gissa vad det var de pratade om. Om hennes nakna sköte och den skamliga väta det fylldes av.

Med kinder brännande av skam och ögonen undergivet nedslagna stod Juliette brevid serveringsbordet och väntade på en uppgift att fylla. Hon lyssnade till den ständigtstigande och fallande tonen i männens samtal på det hårda och karga språk de talade. Så snart hon ser att de förlorat intresset för förrätten så dukar hon ut den och serverar den varmrätt bestående av stora möra marinerade och sedan grillade köttbitar medre tillstånd av outtalad mörk undergivenhet och märkte därför inte att vinet tagit slut i en av herrarnas bägare. När hon skyndade dig fram för att hälla upp med så lyckades hon snubbla och spilla av vinet på den närmsta herren. Med en gorv svordom resermannen hon spillt på, tar hårt tag i hennes hår och trycker ner hennes huvud och överkropp mot bordet. Kjolen lyfte han över hennes huvud och blottade hennes nakna bak. Innan Juliette hinner hämta sig från chocken så landar ett första rapp från ridspöt över hennes bak. Hennes skrik är ljudlöst och spöt landar snart på hennes oskyddade bak igen. Rappen fortsätter tills det inte finns någon del nedanför hennes svanskota men ovanför hennes strumpor som inte svider som om hon flåtts levande.

Först då släpper mannen sitt grepp om hennes hår och hon stapplar upp på osäkra ben. Genom hennes kropp flödar starka känslor av förnedring och total undergivenhet. Hennes Härskare har ännu inte förärat henne en blick eller ens tagit i henne ens. Hon är bara här för att visa sin undergivenhet för sin Härskare genom att villigt upplåta sin kropp åt dem han väljer. Hon känner hur hennes kärl är tunnt och bräckligt men hur det sakta börjar fyllas med de röda pulserande blod som är hennes Härskares Dominans.

En av männen som fortfarande sitter i sin stol men långt ute på kanten tar tag i henne och för henne över sig. Hon ser som genom ett töcken och den enda känsla som kan skära igenom detta töcken är känslan av hur hans hårda lem förs upp i hennes jungfruliga gång. Välkomnad av varm och len väta så glider den hårt upp och hon skriker till när den i ett okänsligt slit avlägsnar det fysiska beviset på hennes oskuld. Hans grova händer kramar hennes ömma bak och för henne upp och ner över hans kuk.Själv tar hon tafatt tag i stolens rygg för att balansera sig.

Den kalla och oväna beröringen av den tredje mannen når hennes baks rosett när han smetar ister över henne och trycker in ett och sedan två finger i henne. Obehaget gör att honlutar sig ännu mera framåt och känner den sittande mannens ansikte mellan hennes gräddvita bröst. Hon kan knappt tro att det händer när den tredje mannens stolthet hårt trycks in i hennes mest förbjudna gång. Det river och sliter i henne så att hon tror as isär och pressas ihop som bara en tunn hinna dem emellan. Hon har fullständigt upphört att förnimma och bara är när den man som nyss piskat hennes kommer fram och trycker ner hennes mun runt hans kön. På det sättet naglad mellan tre pålar rider de in hennes otämjda kropp. Juliette förlorar sakta men säkert kontakten med omvärlden och känner hur henne bräckliga kräl fullständigt fylls av grevens kryddstarka blod. Hon sjunker ner i mörkrött djup av undergivenhet där hon inte längre kan se upp till utan utan bara är i undergivenhet inför sin Härskare. En efter en så lossar hans Dominans löjtnanter sin last i henne och hon faller ner i mjuk medvetslöshet. Den sista glimt som fastnar är hur ett mörkrött rosenblad faller från hans läppar ned mot henne.