Lisa blir gruppvåldtagen

Hon hade stämt träff med Jonathan i skolans cykelgarage. Det var sent på natten, och hon gjorde sitt bästa för att ta sig fram genom mörkret. Vallundaskolan låg i den nordvästra utkanten av den lilla staden, till större delen omgärdat av ett skogsparti, och även om gatlyktorna lyste upp gångvägen någotsånär så gjorde de också så att man knappt kunde se något alls av fälten och buskagen på sidorna.

Lisa svalde. Nervöst såg hon sig omkring. Hon hade hört många historier om oförsiktiga flickor som blivit överfallna och våldtagna just i det här området, men hon hade redan tidigare bestämt sig för att hon inte skulle låta sig skrämmas. Hon var en tuff tjej; kanske inte ledare i någon av skolans inneklickar, men ändå uppfattad som kaxig och självsäker av vännerna och skolkamraterna. Hon hade haft sin beskärda del av hångel och fyllesex, men allt det var bara torftig förströelse i brist på bättre, i brist på Honom.

Jonathan var den mest perfekta kille hon någonsin sett; lång och reslig, lockigt, korpsvart hår ner till skuldrorna, mörka kläder, dominant. Och ögonen. Stålgrå ögon, En stadig, hypnotisk blick som trängde igenom alla hennes barriärer av tuffhet och kaxighet, trängde ända in till den nervösa, osäkra tjej som gömde sig innanför. När han såg på henne med den blicken, även om det bara var för några ögonblick när de passerade varandra i korridorerna, var det tillräckligt för att hon skulle börja rodna och stamma, till hennes tjejkompisars fnittrande förtjusning.

Han var den enda killen på skolan som hon aldrig skulle ha vågat ens tala med, men så hände det otroliga. En dag i skolan stannade han upp när hon gick förbi honom på väg till en biologilektion. Hon vågade knappt tro det var sant, men han pratade med henne, gav henne komplimanger för kjolen hon hade haft på sig den dagen. Efter skolan den dagen började de prata på MSN; om henne (men nästan aldrig om honom), om livet, om staden, om skolan. På dagarna var det dock annorlunda. Han hälsade på henne kort när de stötte på varandra, men han verkade alltid ha bråttom därifrån, och hon ville inte förstöra allt genom att pressa honom.

Nu hade det gått två veckor sen de först började prata, och dagen innan hade han äntligen, *äntligen* föreslagit det hon väntat på. Cykelgaraget vid skolan. Två timmar efter midnatt. Samma kjol som han berömt henne för den där underbara dagen. Hon hade dessutom gjort mer än så. Hon visste inte om han bara ville att hon skulle suga av honom eller om han ville ha sex med henne, men hon hoppades på det senare och hade ägnat en lång stund på morgonen åt att noggrannt raka sitt kön, och innan hon gick hemifrån hade hon tagit av sig trosorna. Hon visste att hon hade en snygg kropp. Visst, hon var ingen fotomodell; hennes bröst var inte särskilt stora och hon var absolut inte den snyggaste tjejen på skolan, men hon träningssimmade regelbundet, vilket märktes på hennes lår och rumpa. Och som hon nu såg ut, i hennes snygga, tajta kjol, rakad mellan benen och utan trosor, självklart skulle han väl vilja ha henne?

Hon var framme vid skolan. Den stora betongbyggnaden stod grå, mörk, tyst och öde. Bara några få meter kvar, runt husknuten. Hon stannade upp och hämtade andan. Kollade på klockan; hon var fyra minuter för tidig. Var han redan där? Hon tog mod till sig, gick runt byggnaden och ner i cykelgaraget. Några enstaka cyklar som stod fastlåsta, men annars var det helt tomt. Det var väldigt mörkt, men utrymmet var så litet att hon såg att hon var ensam där. Typiskt. Tänk om han inte skulle komma, tänk om han ändrat sig? Hon började bli nervös igen. Tiden gick; en minut, tre minuter, tio. Hoppet började sjunka i bröstkorgen, men precis då hörde hon fotsteg som närmade sig, och vad som såg ut att vara ljusskenet från en ficklampa. Han, Han med stort H, steg in, och hon kunde inte hejda ett brett leende på sina läppar. Hon skulle precis gå fram och säga något när hon märkte att han inte var ensam. Efter honom klev ytterligare tre killar in. Två av dem kände hon igen från skolan; de gick i trean precis som Jonathan och hette Kim och Jesper. De var båda lite kortare än honom, men ändå minst en decimeter längre än hon själv. Kim hade rött, taggigt hår, medan Jesper hade blond, rufsig lugg. Den tredje personen, som hon inte kände igen, var lika lång som Jonathan, och kusligt lik honom till utseendet. Alla bar liknande kläder; långa, mörka rockar och svarta plagg under.

Hon tog ett steg bakåt, besviken och osäker på vad det var frågan om. Hon försökte forma läpparna till ord, men utan att få fram något. De fyra killarna betraktade henne i några sekunder, innan främlingen av dem bröt tystnaden. "Är det hon?"
Hans kamrater nickade. Jonathan gick fram mot henne, och utan att för ett ögonblick släppa blicken på henne höll han upp en handflata mot de andra, manade dem att stå kvar. Han ställde sig alldeles framför henne, lyfte handen och smekte försiktigt hennes hår.
"Vad... Jag trodde..." fick hon till slut ur sig, men han satte bara ett pekfinger lodrätt över hennes mun och hyschade försiktigt.
"Förlåt om jag är lite sen, Lisa", började han och log, "Jag var tvungen att vänta på de andra. Kim och Jesper känner du säkert från skolan, killen längst till höger där är min kusin Adam."
"Men, men..." stammade hon. "Jag trodde det bara skulle vara du och jag?"
Jonathan log ännu ett försiktigt leende. "Det kommer bli du och jag, oroa dig inte för det. Jag tog med killarna därför att de ska hjälpa mig att rida in dig."
Hon tittade oförstående på honom, hennes ögon började fyllas av tårar. "Jag förstår inte?"
Jesper suckade irriterat. "Vi ska hålla fast dig och knulla dig tills du skriker, fattar du?"
Jonathan vände ansiktet mot sin kompis och gav honom en kort, isande blick. Jesper slog ner blicken.
Hon började darra, och tårarna strömmade ner för kinderna. Hon såg på personen framför henne, vem var han egentligen? Menade de allvar?
"Jag har haft ögonen på dig länge nu. Du borde vara stolt, jag har faktiskt inte kännt så för en brud på bra länge nu. Problemet är bara att du är så uppnosig och kaxig. Du går runt på skolan och snackar om jämställdhet och att kvinnor ska ta för sig mer, du vet inte din plats." Lisa lyssnade på honom utan att tro på det hon hörde. Han fortsatte "jag tänker göra dig till min lilla sexleksak, min lilla slavinna, men först måste jag bryta ner dig, få dig att inse att du precis som alla andra kvinnor är underlägsen, att ditt syfte är att lyda och tillfredsställa."

Han lät sin högra hand vandra ner över hennes kropp, in under hennes kjol. Han smekte försiktigt hennes lår, hennes rumpa, lät fingrarna glida in mellan hennes ben. Hon knep ihop låren, men försent. Han lyfte på kjolen, och Kim lyste så att ficklampans sken avslöjade hennes rakade fitta likväl som frånvaron av trosor. Kusinen, Adam, visslade till högt. "Ser ni? Vi kanske inte behöver anstränga oss alls, hon verkar ju redan vara en villig slampa!"

"Snälla", snyftade Lisa, "Jag vill inte, jag vill verkligen inte... Snälla kan ni inte bara låta mig gå? Jag lovar att inte berätta för någon..."
Jonathan skakade på huvudet och suckade. "Det funkar inte så, vi kommer inte ge oss förrän vi tagit det vi vill ha. Du kan skrika om du vill, ingen kommer höra dig ändå. Du är chanslös, vi kommer att våldta dig, punkt slut. Gör som vi säger åt dig bara, så kommer du nog märka att det inte är så hemskt trots allt." Med fasta grepp tog han tag om hennes armar, och tvingade ner henne på alla fyra. Han nickade åt sin kusin, som likt på en given signal knäppte upp ett nitat bälte, vek ihop det med ändarna mot varandra så att metallspetsarna pekade utåt. Lisa hade knappt ens hunnit förstå vad som skulle hända förrän bältet smällde till mot hennes skinkor. Smärtan var så skarp och så överväldigande att hon skrek till högt. Killarna verkade inte bry sig, och snart föll nästa rapp, och igen, och igen, och igen. Hon grät högt och öppet nu, och med sina lungors fulla kraft skrek hon "SLUTA! SLÄPP MIG FÖR HELVETE!"

Som svar fick hon två ordentliga örfilar, en över vardera sida av ansiktet, och sen släppte de henne. Hon föll ihop i en hög på det kalla betonggolvet, och när hon tittade upp med tårfyllda ögon stod de runtomkring henne. De hade knäppt upp gylfarna på sina byxor, och hon insåg direkt vad de ville att hon skulle göra. Fortfarande med våta kinder kröp fram till Kim, som stod närmast. Hon lirkade fram hans kuk ur kalsongerna, och med några lätta rörelser började hon smeka förhuden fram och tillbaka. Hon kastade en snabb blick uppåt, och såg hur den rödhåriga killen blundade och andades tungt. Lisa slickade sig om läpparna, och förde in ollonet i sin mun. Hon såg noga till att inte komma åt med tänderna, och försiktigt slickade hon hans hårda kön samtidigt som hon runkade honom med händerna. "Bra, duktig hora..." stönade Kim, "vad bra du är på att suga kuk, ett riktigt proffs..."

På något sätt var det inte riktigt lika hemskt längre. Visst var det förnedrande, men på något sätt gillade hon ändå det beröm hon fick. Men hon ville ju inte! De utnyttjade henne mot hennes vilja. Eller? Plötsligt insåg hon att hon inte var säker på vad hon ville. Hade hon någonsin varit riktigt säker? Som nästan alla andra av kvinnligt kön hade hon haft fantasier om att bli dominerad, tagen hårt och utan pardon, men det var felaktiga tankar. Fel, fel, fel. Hon fick inte tända på sånt, det gick bara inte, så hon hade alltid förträngt sådana tankar, låtsats att de aldrig existerat i hennes huvud.

"Nej!" bestämde hon sig till slut för, "nej, de får inte göra såhär. Jag måste fly, jag måste iallafall försöka att komma undan, rädda min stolthet, min värdighet." Utan förvarning sprutade Kim hennes mun full av varm sperma. Hon försökte svälja allt, men lite kom utanför och hamnade på hennes ansikte och i håret.

När Kim pustade ut efter orgasmen tog hon tillfället i akt. Med en kraftansats som förvånade killarna, men allra mest henne själv, tryckte Lisa undan förrövaren framför henne och rörde sig så snabbt hon kunde mot utgången. Hon hörde hur de ropade till där inne, men hon fortsatte, ut, förbi, bort, för allt benen bar. Det dröjde flera minuter innan hon var tvungen att stanna till och pusta ut, och då insåg hon att hon var mitt ute i skogen. Hon hade hamnat helt fel och inte tagit sig tillbaka till gångvägen in mot staden, istället måste hon ha hamnat på andra sidan. Inte långt därifrån såg hon det flackande skenet från killarnas ficklampor, där de rörde sig i hennes riktning. Hon blundade, klamrade sig fast vid den beslutsamhet hon hade kvar. Flykten var det enda som gällde nu. Hon började röra sig igen, halvt springandes, halvt snubblandes, stängde ute känslan av trötthet. Där borta såg hon gatlyktorna, vägen, närmare och närmare. Hon snubblade till igen, och när hon reste sig upp bländades hon av ljuset från en ficklampa. Adam över henne, och han såg rakt in i hennes ögon utan att säga något. Hon snyftade till, försökte ta sig förbi, men han stoppade henne. Med den lilla kraft hon hade kvar försökte hon ta sig ur hans grepp, men det var lönlöst. Hon var fast.

Vad värre var, hennes kropp hade förrått henne. Den ökade pulsen, kroppsvärmen som byggts upp under hennes flykt, kampen för att komma undan från Adam, få honom att släppa taget, allt det hade bidragit till att hela slidan blivit genomfuktig. Hade den varit det redan innan hon sprungit ut ur cykelgaraget? Hennes desperation övergick i förtvivlan, och hon började gråta igen. "Snälla, snälla" snyftade hon, och till hennes förvåning släppte hennes överman taget, och hon ramlade bakåt rakt in i en tjock trädstam. Hon såg sig om, vägen och gatlyktorna var bara några meter bort nu, men Lisa orkade inte fly längre. Hon mötte Adam med blicken, sen överlämnade hon sig helt till de djuriska och primala instinkter som genom nedärvd erfarenhet fick henne att göra som kvinnor i samma situation gjort i tiotusentals år. Hon satte händerna mot trädstammen, vände upp rumpan mot mannen bakom henne och särade på benen.

Det var över nu, striden var slut och hon hade förlorat, inte bara mot de som jagade henne, utan mot sig själv. Oavsett vad hon tyckte och ville så hade hennes kropps biologiska funktioner tagit över, gjort henne våt, gjort det lätt för en honom.
Hans kuk var hård och grov, och hon flämtade högt när han trängde in i . Med stadiga stötar tog han henne bakifrån, samtidigt som hans händer vandrade upp längs hennes kropp, in under blusen och runt hennes bröst.
Nu gällde det att överleva, bita ihop och blunda så skulle det snart vara över. Koppla på autopiloten. Stänga ute alla känslointryck, alla tankar. Omöjligt.
Hon provade en ny taktik; hon lät tankarna vandra, beröra helt andra saker. Människor hon mött, läxor hon måste göra, festivaler hon skulle besöka till sommaren, men inte heller det gick. Igår och imorgon var försvunna, eliminerade, allt som existerade var nuet. Hon, Lisa, stod upptryckt mot en trädstam i vårnatten, blev knullad som ett viljelöst hondjur, ett stycke kött. Det gick inte att komma från; hela situationen gjorde henne mer och mer upphetsad, hur mycket hon än försökte att låta bli.

Hon var så kåt, kättjan brände och kliade mellan benen på henne. Den enda möjligheten för henne var att följa naturens ordning, att underkasta sig. Hon började jucka tillbaka mot hans kön och gny sammanbitet, uppmuntrade honom att fortsätta. Hon förstod hur meningslösa de saker varit som hon varit så mån om att skydda; värdighet, stolthet. Påhittade, konstruerade begrepp som inte betydde något. Det enda som betydde något var att hon var kvinna, att hon gav sig åt honom. Han bekymrade sig inte om att tillfredsställa henne, men det behövdes inte. Hennes roll var att bli tagen, utnyttjad, använd. Till slut stötte han kuken långt in i henne och höll kvar i någon sekund innan han exploderade och pumpade henne full av säd.

Kort därefter drog sig Adam ur, och hon kände hur en ny kuk gled in mellan benen på henne. Hon såg sig över axeln, alla fyra hade samlats där bakom nu. Det var Jesper som var den som för tillfället knullade henne, och han var betydligt mer hårdhänt än den förre våldtäktsmannen. Han närmast klöste hennes bröstvårtor med sina fingrar, och bet henne i nacken och öronen samtidigt som han trängde in i hennes kladdiga fitta. Detta gjorde henne bara ännu mer upphetsad, och hon började stönade högt samtidigt som hon svankade på höfternak. De unga männen runtomkring henne skrattade hånfullt åt henne, förnedrade henne, kallade henne hora, slampa, luder. De sa att hon förtjänade den behandling hon fick, att hon var en riktig slyna som ville bli knullad på det här sättet. Någonstans visste hon att hon borde bli förbannad, men hon kunde inte. De hade ju rätt.

Det var ju så skönt, det mest naturliga som fanns; en kvinna som underkastar sig en grupp dominanta män och låter sig bli tagen, vad kunde vara mer rätt än så?

Hon hörde hur Jesper började stöna högre och högre, han var nära nu.
"Ã…h, Ã…H!" stönade hon. "Våldta mig, snälla, våldta mig!"
Sekunder senare kände hon återigen hur hennes slida fylldes av varm sperma, och den känslan var så härlig att hon skrek ut samtidigt som hon kom i en kraftfull orgasm. Efteråt föll hon ihop på marken, för trött för att kunna stå längre, lade sig på rygg och särade på benen så att Kim skulle få sin tur. Sen var allt som i en dimma, Lisa flämtade tyst och slappnade av medan hon utnyttjades, mer som en sexleksak än som en levande varelse. När också Kim sprutat inne i hennes fitta återstod bara Jonathan, men istället för att ta henne där han också lyfte han upp henne i sin famn, och bar henne tillbaka till cykelgaraget. Hon hade blåmärken över kinderna, en blåtira på högra ögat. Hennes underliv var helt kladdigt, och sperma rann ner längs låren. Hennes rumpa och bakre lår var täckta av stora röda märken och sår efter nitläderbältet, och hennes kläder var helt söndertrasade.

Jonathan lade försiktigt ner henne på golvet, och hon tittade upp mot honom och log trött. Hon vred på huvudet för att blotta strupen, lyfte på knäna och särade på benen, visade att han fick göra vad han ville med henne. Hon var så vacker, så kvinnlig, när hon låg där; besegrad, nedbruten. Han fick bita ihop för att hålla tillbaka när han äntligen trängde in i henne. "Förstår du nu varför vi gjorde som vi gjorde?" viskade han i hennes öra. Lisa nickade. "Förlåt att jag kämpade emot först" viskade hon tillbaka. Han log. "Tvärtom," sa han, "hade du inte gjort motstånd hade det ju inte varit någon våldtäkt, och då hade vi inte kunnat erövra dig." Hon log tillbaka och de möttes i en djup kyss.