Min fantasi. del 1

Ensam står jag där väntandes, människor passerar mig med stressen i deras kroppar och ögonen på jakt efter en tid av stillhet och ro. Inom ler jag och känner förväntan stiga, ett lyckorus fyllt av spänning och lust.
Plötsligt ringer telefonen, lyfter den till mitt öra och svarar med en röst som försöker låta lugn, men som genomskiras av en lätt nervositet. Rösten som når mig säger att jag ska sluta mina ögon och lita på honom, att jag bara ska stå där alldeles stilla och vänta. Rösten är bekant för mig, jag har hört den förr och jag har kommit dit för att åter få höra den. Märker snart att mitt öra inte längre hör hans röst så jag tar sakta bort telefonen. Sen står jag där, ensam med mina ögon stängda. Jag hör nu bara människorna passera mig, hör deras snabba steg. Står där och sakta börjar spänningen och lusten blandas med nervositet, jag vet att jag är iakttagen, jag vet att någon står och bevakar varje andetag jag tar. Det känns som jag står där en evighet innan jag märker att någon står bakom mig, tätt intill, utan att ändå inte beröra mig. Jag hör hans andhämtning. Med slutna ögon märker mina övriga sinnen hans längd, styrka och hans manlighet. Kanske borde jag vara mer nervös än vad jag är. Men jag har öppnat min själ och mitt hjärta för denna man och ger honom min fulla tillit. Snart känner jag hans hand leka med mitt hår i nacken, lugnt och stilla. Han fortsätter med lätta fingertoppar sin vandring över min nacke, hals och öron. Han lägger nu sin andra arm runt mig, låter sin hand vila mot min mage. Han drar fingrarna genom mitt hår och jag svarar med att sakta luta mitt huvud bakåt mot hans bröst. Nu hör jag hans röst i mitt öra, han viskar tyst: Hej min sköna. Sen lutar han huvudet nedåt min hals och börjar med lätta, lena läppar kyssa min hals. Han låter tungan utforska min hals, följa min käklinje samtidigt som hans hand på min mage trycker mig hårdare emot hans kropp. Vi står där, med alla människor passerande. Efter en stund slutar hans mun och tunga smeka min hud och jag känner hur handen från mitt hår försvinner. Det lämnar en saknad och längtan, en förhoppning om att de snart ska återvända. Nu fylls mitt öra av hans röst igen, denna gång säger han att jag ska fortsätta stå alldeles stilla med mina ögon slutna. Han ber mig lita på honom. Men han vet att han redan har mitt förtroende, att jag lagt min tillit i hans händer, hans makt. Sen känner jag ett silkeslent tyg smeka min hals, hur tyget sakta fortsätter smeka min kind. Sakta förs det silkeslena tyget framför mina ögon och jag vet vad som ska ske. Han mörklägger nu mina ögon med det silkeslena tyget. Jag känner att det inte ens är någon ide att försöka öppna ögonen nu, för allt ljus är borta från mina ögon och jag kan nu endast förlita mig på hans ögon. Sakta vänder han mig om, vi står nu ansikte mot ansikte, men jag kan ändå inte se hans. Med lätta fingertoppar utforskar han stilla mitt ansikte, hans fingrar leker lätt med mitt hår. Snart känner jag hans varma andedräkt komma närmare mig och snart känner jag hans lena läppar mot min mun. Han ger mig lätta pussar och jag börjar snart besvara dem och tillsammans förenas vi en kyss. Fastän jag nu äntligen får besvara alla känslor, all beröring känner jag att han ännu har makten. Han styr allt, även min kyss.
Hans händer stryker sakta sig upp och ner över sidorna på min kropp. Mina händer har jag nu låtit vila på hans bröst, jag låter dem sakta smeka över hela hans bröstkorg och ner över magen, för att sen återvända uppöver bröstkorgen. Snart slutar våra händer sin vandring och vi står bara där tätt intill varandra. Han omsluter mig med sina armar och jag förenar mig med honom i hans omfamning. Han viskar sen i mitt öra att nu ska jag lita på honom och att han inte kommer att göra mig något ont. Sen löser han upp våran omfamning och lägger sin arm runt min midja och sakta börjar vi gå. Vart han för mig vet endast han, men jag följer frivilligt med. Givetvis känner jag en lätt rädsla för vad som komma ska, har jag lagt min tillit i rätt mans händer. Men fastän han till en viss del skrämmer mig så känner jag samtidigt att han är någon som jag kan lita på. En man som har en stryka som lockar mig, men samtidigt en själ och ett hjärta som får mitt inre känna sig tryggt. En man som kanske kommer få mig till tårar av osäkerhet, smärta och rädsla. Men en man som även kan se när denna osäkerhet, smärta eller rädsla behöver bli stillad av godhet, ömhet och kärlek.
Vi går där, sida vid sida, med hans arm om min midja. Jag ber att han med sin andra hand håller min. Ännu är jag inte bekväm med att gå utan mina ögon som leder mig framåt. Hans hand sluter sig i min och jag känner direkt en trygghet, och nu känner jag att varje steg jag tar känns säkrare. Nu låter jag hans ögon leda oss vidare och jag känner att mina dolda ögon ej behöver ljuset för att vandra framåt med honom. Hans ögon leder min väg och jag känner mig trygg i hans närhet.
Efter en kort vandring stannar vi. Han ber mig stå still och att han kommer lämna min närhet några korta sekunder, men att jag ska fortsätta lita på honom. Han ger mig en stilla kyss och sen försvinner hans varma och trygga kropp från mig. Direkt känner jag hur ett mörkt hål sveper in över mig, hur en rädsla träffar mig med en sådan kraft att jag nästan svajar till. Men som av ett under kommer han precis tillbaka, men rädslan som träffade mig så starkt finns kvar. Samlar all kraft jag har, försöker få all rädsla försvinna och spänningen, lusten och förväntan att återvända. Men det känns som det svarta hålet har mig totalt i sin makt. Stilla känner jag då hur han omsluter mig med sina armar, han smeker min hals med lätta fingertoppar och för bort mitt hår från mitt öra. Han viskar i mitt öra att jag ska släppa all rädsla, att han såg hur rädslan sköljde över min kropp likt en stormvind träffar ett ensamt segel på det öppna havet. Vi står där och hans varma famn, smekande händer och lätta kyssar får mig snart att återvända till den trygga, varma platsen som han tidigare fört mig till. Jag känner hur allt mörker försvinner och hur rädsla byts ut till den tidigare spänningen. Han viskar efter en stund i mitt öra att han älskar att se på mig när jag kämpar emot min rädsla och att han beundrar mitt mod. Att han längtat efter denna dag och att han endast kommer att föra mig dig jag själv vill. Han leder mig sen fram och ber mig stiga in i en bil. Jag gör honom till viljes och märker att jag snart sitter fram i en bil och så lämnar han mig och går och sätter sig vid ratten. Han startar bilen och kör iväg med mig till en plats känd för honom men inte för mig. Han talar hela tiden med mig, med en varm och lugn röst. Mina ord har inte plats i allt han säger, det behövs inga ord från mig. Det räcker med hans. I bakgrunden hör jag en lugn härlig musik och det i kombination med hans röst och värmen från bilen slappnar jag helt av. Känner ingen rädsla för vart vi är på väg. Men efter en liten stund berättar han ändå vart vi är på väg. Vi är på väg till hans lägenhet.