Mörkret

Ok, den kanske är lite skum i början, men det blir bättre

Han gick där i mörkret, inga gatlyktor i närheten, mörkret omslöt honom och gav honom den trygghet han sökte. Sakta lät han kylan från natten omsluta honom, tränga igenom kläderna han bar sparsamt på kroppen, igenom huden, ända in till benmärgen. Det lugnade honom, när värmen från kroppen inte var närvarande, när han skakade av kylan så våldsamt att han inte kunde tänka på nått annat. Hans brustna hjärta värkte i hans bröst, men hankände inte det nu, nu kände han bara kylan, tårarna letade sig sakta fram när han satt ensam i den lilla skogsdungen och lät allt slippa ut.

Något prasslade i buskarna och han ryckte till, rädd att någon var där och såg honom gråta, ingenfår se hans tårar, han saknade henne mer än blodet hans brustna kropp spydde upp i våldsamma konvulsioner, han saknade henne mer än värmen han en gång haft i sitt hjärta, han saknade henne mer än livet självt. Han älskade henne, nej, det gjorde han inte,älska var ett för svagt ord för hans känslor för henne, hon var rädd för att han var beroende av henne, det var han inte, han hade ett eget liv, men som alltid blir den man älskar en del av det livet, och den delen saknades, han var inkomplett.

Sakta letade ett leende sig fram till hans läppar, han hade ju trots allt henne ibland, nära sig, med hennes armar runt sig, då levde han, då slog hans hjärta som annars saktat ner tills det nästan stod still. Han tänkte på den senaste gång då han fick känna hennes varma hud under sina fingertoppar, den senaste gången han fick känna hennes läppar mot sina egna. Tårarna letade sig fram igen, han var rädd han med, rädd att hon skulle lämna honom helt, och aldrig komma tillbaka, han visste att han inte skulle överleva det, rädslan för att dö vaknade till liv inom honom och han kände paniken välla fram. Han ville inte dö, han var inte rädd för döden i sig, den hade han redan smakat på, han tyckte om smaken, men ville inte stänga ögonen för evigt ännu, hon fanns ju kvar, hon, som var den enda anledning att hans hjärta slog alls. Han hånlog åt kärleken, tanken på att kärleken skulle vara det underbaraste som fanns slog honom, han skrattade åt tanken, den må vara vacker, underbar, njutningsfull, men det fatt öppna sina kärl och låta livet rinna ur honom. Han skakade vid tanken på att han gjort det utan att ens tänka på det, var hans liv verkligen så ruttet att det var värt att avsluta så tvärt? Ja, det var det, han hade förlorat det mest värdefulla han hade, han hade förlorat det enda hopp om en glad framtid han nånsin haft sedan han kastats ut i livet på egen hand. Tankarna vandrade till hans barndom, han saknade den tiden, då en pinne var ett svärd och skogen var hans slagfält, då var han riddare, kung,kejsare, han var allt, och inget kunde stoppa honom. Nu fann han att han var omringad av murar, murar han själv inte byggt, murar som ständigt stoppade hans försök att ta sig upp här i världen. Hon hade gett honom hopp, hon hade gett honom en underbar värme, han hade fallit för henne direkt och nu var hon borta. Han grät ljudligt och skakade våldsamt från all ledsamhet som fanns inom honom. Nu var allt över, nu var allt slut, nu insåg han äntligen vad han behövde göra för att slippa allt lidande som han igen och åter igen blivit drabbad av igenom sitt liv, han klarade inte att hantera allt, det vällde upp inom honom och han viskade tyst orden för sig själv â‚ÂÂ�Jag kommer aldrig att sluta älska digâ‚ÂÂ� sedan höjde han kniven, och läthonom...

Han förväntade sig det plötsliga hugget då kniven trängde in i hans hjärta, men det kom aldrig, istället kände han en liten hand omsluta hans handled som höll i kniven och förvånat tittade han upp. Där stod en ung tjej, runt 19 årgammal, helt naken... han stirrade på hennes runda bröst och långa vackra hår, hans blick letade sig sedan neråt och fann hennes kön helt renrakat. Slutligen såg han henne i ögonen och verkade slukas totalt av deras djup och färg, plötsligt tog han notisom nått som fladdrade bakom henne och noterade 2 stora vingar i vackert fjärilsmönster. Hon log och kysste honom ömt, han ville kämpa emot men fann sig själv oförmögen att göra så. Hon skrattade lite, ett varmt härligt skratt som värmde hans kalla själ. Han såg ner på sig själv och fann att alla hans kläder var borta, han kände ett plötsligt stick i ena armvecket men ignorerade det.

Hon satte sig på huk framför honom med en glansig blick, hon talade inte men hennes öppna mun och djupa andnitanke. Hon klättrade sakta upp i hans knä och knuffade omkull honom i gräset med ett belåtet fnitter. Sedan satte hon sig över hans fullt errigerade mandom och började rida sakta, ett mjukt stön letade sig ut igenom hennes läppar som sedan började le igen och ögonen sökte återigen kontakt med hans. Han bara låg där och kände en otroligt njutning av denna undersköna varelse som sakta red honom, hennes slidmuskler masserade hans mandom på ett sätt han aldrig varit med om förut, hennes blick gjorde honom paralyserad av förundran över denna varelse, hennes små runda bröst guppade lätt i takt med att hon red honom. Hon började plötsligt rida snabbare, och hennes andhämtning blev snabbare, hon kastade huvudet bakåt och hennes tjocka röda hår vällde nerför hennes slanka rygg. Hon stönade högt, gnyende, nästan som om nånting gjorde ont, han kände sig orolig, tänk om han skadade henne...

Ljus blixtrade för hans ögon då hon plötsligt kom i en våldsam orgasm, hennes slidmuskler mjölkade hans mandomsom formligen exploderade i våldsamma kaskader innuti henne. Hon skrattade nöjt då hon kände hans säd innuti sig. *FUMP!* han ryckte till våldsamt som om elektricitet forsade igenom honom, han såg på henne förvånat, hon log. *FUMP!!* han ryckte till igenoch hans syn började långsamt försvinna, sakta tyna till svart. *FUMP!!* med ett ryck öppnade han sina ögon och såg rakt upp i taket, en stor lampa lyste ner på honom och någon med grönt munskydd tittade ner på honom "Vi har puls" hörde han någon ropa varpå en våldsam smärta i hans bröst fick honom att titta neråt, han hade ett stort knivsår på bröstkorgen, insikten slog emot honom med kraften av ett godståg och han skrek. Han hade inget kvar i denna världen längre, han ville tillbaka till henne, hans lilla älva, han kände kroppen sakta ner efter ansträngningen att skrika, han hörde maskinen skifta från sitt rytmiska pipande till ett enda långdraget skri. mörkret omslukade honom igen och han hörde det underbara skrattet från flickan eka i sitt huvud. "Kom till mig" hörde han hennes röst eka, sedan blev allt tyst och mörkret slukade honom en sista gång och han log.