My face

Jag smeker över din svart/vita päls,
men svansen slår inte mera.
Ögonlocken är stängda,
över ögon som inte kan se.

Ditt goda hjärta har slutat att slå,
aldrig mera hoppa, springa eller gå.
Allt är slut det är över nu.

Jag lägger mitt huvud mot ditt,
och tårarna droppar som blod.
Aldrig mera skall det bli som förr,
aldrig mera vi två.

Som en isande kyla inuti dig,
känner jag något som dör inom mig.
Jag måste resa på mig, säger du.

Jag går mot en dörr,
där ute är livet exakt som förr.
Du kan inte komma, även om du ville.

Skriket vill ut men jag stänger
min mun.

Vem var det som sa?

"Bara en hund".