Non-sens

Han tittade på mig förebådande, som om jag hade förolämpat honom genom att antyda att hans fru, Thérèse, var otrogen.

”Inte alls”, svarade jag hastigt för att släta över mitt misstag. ”Jag menar bara att det är ganska märkligt att du är så paranoid utan egentlig anledning.”

”Haha”, skrattade mannen sarkastiskt. ”Hon är en mycket klok kvinna, väl bevandrad i kvinnlig list. Det finns all anledning att vara misstänksam.”

”Men du kan väl lika gärna vänta tillsdu tar henne på bar gärning innan du nedvärderar dig själv."

”Kanske det…”, fortsatte han skeptiskt ”…men jag har mina egna tankar om detta. I vilket fall som helst är det därför jag bad dig komma hit. Jag behöver din hjälp. Thérèse kan urskilja en privatdetektiv ur vilken grå massa som helst. Vad jag behöver är en man som klädsamt axlar rollen som min vän.”

”Du menar att du vill att jag ska hjälpa dig spionera på henne?”

”Ja, nej, inte precis. Hon är för smart för det. Jag har något annat i åtanke. Jag vill att du ska vinna hennes förtroende. Hur? Det lämnar jag upp till dig. Jag är tämligen säker på att hon kommer att berätta allt för dig.”

”Kallas inte det för förtroendemissbruk?”

”Jag bryr mig inte vad det heter, Steely, så länge jag kommer till botten med denna affär.”

Till slut lyckades han övertala mig att ge honom mitt stöd. Som tack skulle jag få vara gäst i huset. Mannens överflöd av ägodelar skulle stå till mitt förfogande. Han ville göra min vistelse behaglig för att kompensera mig för besväret.

En flicka, som jag antog vara någon form av kammarfru, kom för att leda mig till mitt rum. Det var stort och överdådigt, inrett i den lätt bisarra smak som mannen var känd för. Jag gick ut på balkongen som tycktes omfamna hela byggnaden. Jaha, inte illa, tänkte jag och gick in igen.
Det fanns fortfarande gott om tid innan middagen så jag bestämde mig för att avnjuta en god dusch för att sedan spana in kläderna i garderoben som stod till mitt förfogande.
Mina spekulationer avbröts av en knackning på dörren. Tankspridd skrek jag: ”Kom in”, utan att tänka på att jag stod naken mitt i rummet. Flickan äntrade rummet med armarna fyade det runt mig. Den stackars flickan förlorade sitt grepp om lakanen. Hon föll över dem samtidigt som de störtade mot golvet. Hon förstod inte vad som hade hänt, eller varför, utan stirrade bara på mig som ett vettskrämt djur. Det fanns ingen tvekan omatt hon tyckte jag var en underlig figur. Där stod jag uppklädd som en romersk senator. Hon var säkerligen övertygad om att jag inte var riktig, utan en hallucination framkallad av hennes sinne. För att försöka lugna henne böjde jag mig ner, men innan jag kunde säga ett ord svimmade hon bort för en stund. En mycket känslig varelse, tänkte jag.

Den slanka svarta klänningen formade en inbjudande siluett över det nakna vita linnetyget. Hennes ansikte var nästan lika blekt som lakanen, men hennes armar bar en härligt rosa nyans. Samtidigt som jag böjde mig ned för att lyfta upp henne på sängen uppmärksammade jag ett halvblottat bröst som nästan sprack i dess strävan att bryta de band som höll det tillbaka. Det var fullkomligt. Jag var tvungenatt ge det en kyss. Den vackra formen rullade triumferande ur sin fälla, precis som om det var allt det förväntat sig i livet. Framför mina ögon reste sig en liten fruktig spene upp som bara tiggde om att bli smekt.

Min tunga skyndade till för att massera den lilla knoppen omsorgsfullt. Av bara farten upptäckte jag att jag lämnat ett fuktigt spår runt dess omkrets. Bröstvårtan erigerade nästan omedelbart och vid åsynen av dess provokativa stelhet, kände jag min egen soldat marschera undermina improviserade toga. Varje pulsering tvingade upp svullnaden med intensiva dunkningar; liksom en orkesterledare började min kuk oscillera högtidligt upp och ner.
Hennes klänning hade nu glidit tillbaka över hennes lår och avslöjade en frans av nätt svart spets som kryddats av ljuvlig oanständighet. Min hand närmade sig försiktigt hennes graciösa sköte. Fingrarna strök fram som tysta tjuvar i en region ännu dold för mina ögon, men vars välgynnade symmetri jag lätt kunde gissa. Allt med denna underbara varelse var välfriserat, välväxt och harmoniskt. Inte en fräkne, plåster eller fläck av något slag kunde jag se. Mina fingrar arbetade snabbare, jag kände mig fram i mörkret och plötsligt upptäckte jag de första håren på hennes underliv. Försiktig och malström. Han skulle rida på vågorna för han var trots allt en mästare i vetenskapen om vätskor i rörelse. Han viftade som en vindflöjel i en monsun. Jag slet av hennes trosor i ett utbrott. Framför mina glupska ögon avslöjades hennes naturliga historia, dess flora och fauna.
Hon kunde inte göra annat än att ligga lika stilla som Döden. Till slut trängde luften ned i hennes strupe, hon flämtade krampaktigt samtidigt som jag låste hennes armar och ben i ett förseglat järngrepp.
Sakta öppnade hon ögonen och tittade upp på mig ömt.

"Oh, c'était formidable!"

"Ah, ou?"

"AH, OUI"

Hon kysste mig passionerat. Klämde på mig hårt och ivrigt. Våra tungor möttes.Lugnet krossades, men denna gång hon var vid liv. Hennes höfter var vid liv, hennes rumpa var vid liv, och vi guppade, och brottades, föste och knuffade, gungade och rullade som ett par med glada ungar. Vi darrade tillsammans när vi drog in i en sista orgasm. Jag rullade runt, tog bort min halta kuk från hennes fitta. Hon kramade ut det sista ljuva på hennes mage. Vi kysstes igen.

”Comment tu t'appelles?” frågade jag henne.

”Thérèse. Et toi?"

”Steely.”

”Ah, c'est beau. Mais...”

Hon började bli ängslig. Jag tog henne runt midjan och frågade var som var fel. Men hon förklarade att hon hade stannat kvar alldeles för länge och var rädd att bli upptäckt. Det var med sorg jag såg henne gå, även om hon lovade att återvända så fort hon fick en chans.

Jag slängde en snabb blick på klockan och såg att jag hade precis tillräckligt med tid att klä på mig innan middag. Underbart, tänkte jag, jag har inget emot detta arbete alls.