Här kommer då uppföljaren till "Jakten på ett värdigt liv", som handlar om Sabinas krokiga väg till Sverige, och hur hennes liv utvecklade sig i den nya familjen. Den går att läsa helt fristående, men behållningen blir nog större om man har bakgrunden från den tidigare novellen.
Hoppas läsningen smakar!
Nystart i Sverige. Del 1.
Sabina är en tjej som delvis haft en jobbig uppväxt. Hon föddes i Turkiet, och de första nio åren var ju inget problem, för precis som det brukade vara, så älskade hennes föräldrar henne mer än något annat.
Hon hade gått till sin granne när skolan slutade en höstdag när hon nyss fyllt nio, och det var ju precis som det brukade vara, för hennes föräldrar jobbade på den stora frabriken, ett par mil bort, så den här dagen, precis som alla andra, så väntade hon otåligt på att mamma skulle komma hem.
Hon tittade på klockan som passerat fem med några minuter.
- Kommer inte mamma snart?.. tjatade hon på sin dagmamma.
- Jodå, dom är nog bara lite sena... Det kanske är mycket trafik idag.
- En timma senare så ringde det på dörren. Sabina reagerade och följde med när grannfrun skulle öppna, trots att hon var säker på att det inte var mamma, för mamma brukade aldrig ringa på, utan bara knacka två gånger, kliva in och ropa:
- Finns det någon snäll liten flicka här?
Sabina ryggade tillbaka, för utanför dörren stod en stor bredaxlad polisman. Han bad att få prata med kvinnan, ensam, så hon bad Sabina att gå ut i köket.
Sabina hördet henne vråla i förtvivlan:
- Neeeeej! Det får bara inte vara sant!
Sabina skakade av rädsla, för hon förstod att någonting var riktigt på tok, och inte blev det ju bättre när hon senare fick höra att en lastbil väjt för en hjort, och släpet hade då tippat över mötande körbana, just framför bilen som hennes föräldrar kom i, så hennes pappa hade avlidit omgående, och hennes mamma hade lyckats berätta för den som var först på platsen:
- Vår flicka är hos vår granne... på samma våning... Hälsa henne att jag älskar henne... och därefter stängde även hon sina ögon för alltid.
Med den informationen hade polisen letat reda på deras adress, och därefter farit ut för att meddela det tragiska.
Sabina kunde inte sova mycket den natten, efter att hon först gråtit sig till sömns. Grannfrun satt hos henne hela natten, men att försöka trösta var förståss omöjligt.
Redan nästa dag kom en kvinna från de sociala myndigheterna och hämtade Sabina, så hon pacerades i ett fosterhem på andra sidan stan, där hon inte längre var ensamt barn utan hamnade i en grupp på sju, och dessutom fick hon byta skola, så ingenting av hennes gamla trygghet fanns kvar.
Kaoset blev totalt, för i den stora barnaskaran så hade ingen tid att ägna sig åt henne, så hon slöt sig fullständigt, pratade inte med någon och slutade till sist även att äta, så det slutade på sjukhus, där hon blev kvar en månad och levde i alla fall upp lite grann, för personalen var verkligen mån om henne.
Det blev ett nytt fosterhem, den här gången i en mindre barngrupp, men det blev ny skola igen, och eftersom hon numera blivit tyst och tillbakadragen så var hon en utmärkt måltavla för skolans mobbare, vilket slutade med att hon åter slutade äta och vägrade gå till skolan.
Det blev en tragisk cirkus med flyttande till olika fosterhem. Den enda person som hon litade på, som hon även sagt att hon ville bo hos, var hennes moster, men hon blev inte godkänd av myndigheterna som fosterförälder på grund av ett förflutet som knarkare, även om det nu var många år sedan.
Till sist hamnade hon vid tolv års ålder hos ett par ute på landet, som var bönder. Här trivdes hon faktiskt rätt bra, men det var väl mest för att det inte fungerat alls på dom ställen hon varit tidigare, så det här var ju i alla fall bättre. Hon fick hjälpa till en hel del på gården, så hon somnade nästan alltid utan problem, näst intill utarbetad. Ett par av anledningarna till att hon ändå trivdes skapligt var väl att dels så trivdes hon i den nya skolan, och dels så blev hon väldigt bra kompis med Emil, sonen på gården, som var tre år äldre än henne.
Sabina kände sig skapligt trygg igen, och hon började så långsamt att släppa tankarna på sina riktiga föräldrar. Hon hade bott på gården i drygt ett år när Emil plötsligt märkte att hennes kropp höll på att börja förvandlas. Han ville gärna se mer av Sabinas kropp och föreslog:
- Visst vill du hänga med ner till ån och fiska? Det är ju så varmt så vi kanske kan bada också! förslog han, och hon nappade genast.
Efter att ha metat en stund utan att få något napp så började Emil trevande:
- Jag tycker vi badar istället... Skulle jag kunna få se på när du sätter på dig baddräkten? Du börjar ju bli så... vuxen...
- Ehhh...? Törs jag det? Jag borde väl inte visa mig naken för någon kille.
- Ja men du känner ju mig i alla fall... Snälla! bad han, och snäll som hon var så ville hon inte neka.
- Det där är ju fusk... Du hade badbyxorna under byxorna! klagade hon när hon just dragit ner trosorna, och förväntade sig att samtidigt få se vad som dolt sig i hans kalsonger.
- Nä, inte fusk... Jag ville bara inte skrämma dig, för den brukar liksom peka rätt upp när man ser eller tänker på en snygg tjej.
Emils hormoner hade verkligen börjat jobba på högtryck, nu när han var 16, och inte fått chansen att ens kyssa en flicka.Att nu få en skymt av Sabina naken gav honom näst intill frispel.
- Varför putar dina badbyxor så konstigt? frågade hon nyfiken, för någon sexundervisning hade hon definitivt aldrig fått, och den enda minnesbild hon hade av en manslem var ju hennes biologiska pappa, och hans penis hade hon ju aldrig sett annat än när den hängde rakt ner.
- Det var ju det jag sa... Jag ville inte att du skulle behöva se den, så du kanske blir rädd. flämtade Emil och kände kåtheten tränga på explosionsartat.
Hur som helst så badade dom, och stojade i vattnet, precis som dom gjort förra sommaren, men hon kände på sig att någonting höll på att förändras. Hon visste inte om det var bara av en slump, men hon anade i alla fall att det inte var så, när han flera gånger snuddade hennes nyknoppade små bröst, eller rumpan.
När dom efter en stund badat färdigt så kunde hon inte hålla inne sin nyfikenhet:
- Du kan ju ändå inte ha dom där blöta badbyxorna i byxorna, så nu vill jag se vad du gömmer.
- Okay... Men ta av dig baddräkten först du då... flämtade han så ansträngt att hon undrade vad som var fel med honom.
- Nä, inte igen. Vi tar av oss samtidigt! sa hon bestämt, och sedan räknade dom "ett... två... tre!" och slet av sig badkläderna samtidigt. Emils blick var som fastnaglad vid hennes lilla springa, och Sabina bara gapade med vidöppen mun när hon såg den i hennes ögon gigantiska kuken som sprätte upp och ställde sig lodrätt.
- Vad är det med den där? flämtade hon, både imponerad och förskräckt.
- Den blir så för att du är här, och för att du också är naken.
- Va??? Vad har den med mig att göra? Jag har ju inte ens sett den tidigare! Min pappas hängde bara rätt ner, även om jag tittade på den när han klädde av sig.
- Jo, men då var du bara ett litet barn, och dessutom var han din pappa, så han borde inte reagera... Om han var naken tillsammans med din mamma så pekade nog även hans snopp rakt upp. Nu är du snart vuxen, och har en vacker kropp, så min snopp reagerar när jag ser dig klä av dig.
Sabina var förbryllad, och fick strax veta en hel del av sådant som hon inte begripit tidigare, tex vad storken kunde tänkas ha med barn att göra, eller rättare sagt vad den INTE hade med barn att göra, för hon visste ju ändå att en väldigt tjock kvinna oftast hade en bebis i magen. Det hon hade svårt att smälta var att hennes mamma och pappa kunde ha sysslat med någonting sådant där som Emil beskrev.
- Så nu när din snopp pekar rätt upp så betyder det att du vill stoppa in den i mig och så blir det en bebis i min mage?
Emil fick tunghäfta för några sekunder för han visste inte vad han skulle svara, för samtidigt som han gärna ville att det här skulle vara början på någonting nytt och spännande, så var han rädd att gå för fort fram så han skulle skrämma henne.
- Jag menar inte att vi skulle skaffa barn nu på en gång, men det där som jag beskrev, när det sprutade små små simmande saker från mig, det känns jättteskönt för mig när det gör det, och det kan kännas lika skönt även för dig, även om det inte sprutar någonting... Om du vill får du hålla i den...
- Varför det? sa hon fortfarande förbryllad.
- För att det blir skönt för mig, och samtidigt kan jag röra dig så det blir skönt.
Sabina var åtskilligt förbryllad, men Emil lyckades ändå övertyga henne om att krama kuken, men han fick inte röra henne.
- Ooooo, nu är det jätteskönt... Rör handen lite fram och åter! stönade Emil, och hon märkte hur han stelnade till.
Förskräckt släppte hon kuken, och såg hur långa vita strålar pumpades ut i en hög båge, och kuken vippade till för varje kaskad.
- Vad hände? Kissade du? flämtade Sabina förskräckt.
- Nej, det blev så där skönt som jag pratade om, så det var mina spermier som sprutade nu... Tänk om jag ändå fick visa dig så skönt det skulle kunna bli för dig också.
- Nej du får inte röra mellan mina ben... Min mamma sa att där skulle man inte peta i onödan.
- Det var när du var liten det... Nu är du stor... Sätt dig ner och sära på benen så kan jag i alla fall berätta vad du kan göra själv, så förstår du snart det sköna.
Sabina var trots allt ofantligt nyfiken just nu, och hon kände en pirrande känsla av att dom gjorde något förbjudet, så hon gjorde som han sa, och när hon särade på benen så märkte hon att det verkade kladdigt mellan blygdläpparna.
- Du är otroligt vacker mellan benen... Ser du den där lilla knoppen längst upp i springan? Pilla lite på den så blir det så där skönt för dig också.
- Du menar den här? sa hon och satte ett finger på klittan, samtidigt som hon insåg att den var alldeles hård... Det brukade den inte vara, och det gick som en elektrisk stöt genom henne när hon rörde den... Det var också något nytt.
- Jag såg på dig att du kände något... Var det skönt?
- Det som kittlades konstigt... Jag vet inte... Jag tror inte jag törs. sa hon och slog ihop låren.
Emil ville helst bara vräka sig över henne och knulla, men han kämpade verkligen hårt med att behärska sig, så inget mer hände och dom klädde sig istället.
När kvällen kom och det blev läggdags så viskade Emil hastigt i hennes öra.
- Känn efter mellan benen när du lagt dig... Det vi pratade om tidigare.
- Sabina kände att hon förmodligen rodnade när han sa det, så hon vågade aldrig möta hans blick, men nyfkenheten fanns där, och det hade den gjort även om han inte sagt något.
Sabina kröp ner under täcket och lät genast en hand smyga sig ner i trosorna. Hon hade tänkt mycket under kvällen på det som hänt nere vid ån, och märkte genast att det kändes lite klibbigt mellan blygdläpparna igen, och fingret gled lätt upp och ner i springan. Hon rörde vid klittan och kände precis som tidigare, hur en häftigt pirrande känsla kilade runt i kroppen, likt kulan på ett flipperspel när den studsar hit och dit. Hon försökte även fantisera om att Emil skulle stoppa sin snopp i hennes hål, men det antog hon skulle vara helt omöjligt, för det var då så trångt att hon nästan inte ens fick in fingertoppen. Hon återkom flera gånger till att röra sin klitta, och spännigen steg likt en nyårsraket, så varje gång slutade hon tvärt, för hon visste inte vad som höll på att hända.
Nästa dag var vädret lika vackert som dagen före, så när Emil och Sabina hade gjort dom uppgifter som dom fått på gården så föreslog han, till synes helt oskyldigt, för hans föräldrar hörde när han frågade Sabina:
- Vill du följa med och fiska idag också?
- Okay, det är ju roligt att fiska, så det gör vi! kvittrade hon.
Så snart dom kom fram så frågade Emil:
- Vill du verkligen fiska, eller ska vi bada på en gång?
- Vi badar... Men jag har ingen baddräkt med mig idag. sa hon och kände hur hon rodnade samtidigt som hon sa det.
- Då struntar jag i badbyxorna också. sa Emil, och sedan tog det inte lång stund innan dom var nakna och klev ner i vattnet.
När dom busat en stund, precis som dagen före, kunde Sabina inte låta bli att fråga:
- Varför rör du mina bröst hela tiden? Jag tror inte att du bara råkar komma åt dom.
- Oj... jag trodde att du skulle tro att det var av misstag, men så klart är det för att dom är så fina... Kan jag inte få känna på dom ordentligt?
- Okay... Om du gillar det... Det sa då aldrig mamma någonting om.
- Och det var kanske för att dom bara var två små prickar då, men nu är dom jättefina. flämtade han och ställde sig bakom henne, så han kunde kupa händerna över och smeka dom. Hennes bröst var inte större än att dom helt och hållet rymdes i hans händer.
Vårtorna styvnade hastigt, och Sabina fnittrade:
- Det kittlas jättehäftigt, och så känner jag någonting hårt som petar mig i ryggen. Vill du att jag ska göra som igår?
- Jag hade tänkt fråga om du ville... Kom så går vi upp i gräset. sa han och tog hennes hand.
Sabina satte sig på sidan om Emil, för nu var hon ju beredd på vad som skulle hända, och hon ville ju inte få sprutet på sig.
- Får jag röra dig samtidigt? Så blir det skönt för dig också? flämtade han när hon tog hans stenhårda lem i handen.
- Nej, kanske någon annan gång, senare... Jag törs inte riktigt. viskade hon, men kunde ändå inte låta bli att själv smeka klittan lite försiktigt.
- Är det skönt för dig också? Jag sprutar strax... stönade Emil.
- Det pirrar jättekonstigt... Jag tror... började hon, men tystnade och såg fachinerat på när han sprutade satsen ut över gräset.
- O himmel så häftigt... Gick det för dig också? flämtade han.
- Vadå gick?.. Vet inte...
- Då gick det inte, det skulle du ha märkt, för det finns inget häftigare... Jag hjälper dig. flämtade han, och nu kunde han inte behärska sig, utan lade sig intill henne, lade handen över hennes lilla fitta och lät ett finger leta sig in mellan blygdläpparna.
- Nehhhheeeeejjjj. flämtade hon när han vidrörde hennes klitta, och slog hastigt ihop knäna så hon klämde fast hans hand, men den var ju redan på plats, så han fortsatte pilla på den hårda lilla knoppen, vilket för övrigt var första gången han rörde en flickas kön.
Sabina ryckte allt kraftigare i kroppen. hennes ögon var lika vidöppna som hennes mun, och till sist så spratt det till i hennes och ett diskret "iiihhhhhh" hördes innan hon säckade ihop över Emil.
- Nu gick det även för dig... Visst märkte du? viskade han, och hon tyckte det var världens dummaste fråga, för hon kände det som om hela hon exploderat.
Sabina blev liggande och bara kramade honom. Hon kramade som hon aldrig gjort förr, utom möjligen när hon kramade sin riktiga mamma och pappa, men det var ju nu flera år sedan, så hon mindes inte riktigt säkert.
- Emil, nu förstår jag varför du ville att jag skulle röra dig, och jag förstod det där med att det skulle bli så otroligt skönt... Jag hade ingen aning om att min kropp kunde göra så där.
- Jo visst var det häftigt, och vet du det bästa?.. Man kan göra det lite då och då, eller ibland rätt ofta, och det är lika fantastiskt varje gång.
- Jag har många gånger undrat hur det är att vara kär... Jag har aldrig träffat någon som jag tyckt om så mycket att jag ens skulle vilja gissa att jag var kär tidigare. Undrar om det är det jag känner nu, för jag vill bara krama dig hela tiden.
- Du är så varm och det känns så härligt när du kramar... Visst kan vi göra så här fler gånger? sa Emil och log mot henne. Han kände sig helnöjd med att ha väckt hennes kåthet.
Dom låg länge och bara småpratade i gräset, och Emil försökte lirka med henne för att locka henne till att knulla på riktigt. Det hade han ju inte gjort själv heller, men han insåg att trots hennes ålder så var nog Sabina den tjej han hade störst chans att få prova med. Han var emellertid väl medveten om hur barn blir till, så just nu undrade han dels om hon fått någon mens ännu, och om hon hade det, så var han ju tvungen att följa med in till stan någon gång, så han skulle kunna köpa kådis. Han beslöt sig för att öppenhet nog var det som skulle fungera bäst:
- Du Sabina... En sak som jag undrar, nu när jag ser att du håller på att bli vuxen... Ha du fått någon mens ännu?
- Ähmmm, nja, inte så mycket ännu...
- Men lite då alltså... Brukar du få bindor av mamma?
- Vad snackar du om? Visst menar du att jag har fått lite hår ovanför springan?
Emil förstod att hon hade absolut ingen koll, så han berättade allt han visste, vilket då mest handlade om sådant han hört från kompisar, som hade äldre systrar. Sabina var chockad, men ändå glad att få veta i förväg att endera dagen så kanske det kommer blod från hennes lilla hål mellan benen, men i så fall så skulle det vara helt normalt.
Emil och Sabina blev något av ett hemligt par. Emil var säker på att hans föräldrar inte skulle gilla det dom sysslade med, men vare sig han eller Sabina ville sluta med deras små träffar, så blev allt mer avancerade, så det hade inte gått mer än en dryg vecka innan hon även fick fittan slickad, och sög kuken med spänning, och det blev som en sport att suga så länge som möjligt, utan att få satsen i munnen.
Dom träffades vid ån om det var vackert väder, men annars hittade dom fler ställen, i höladan, i ett gammalt förråd, där det lyckligtvis fanns ett par gamla madrasser, men det hände till och med att Sabina smög in till Emils rum sedan föräldrarna somnat.
En månad senare hände det som Emil upplyst henne om... Hon fick sin första mens, och fick då samtidigt en aning om hur lite hennes fosterföräldrar uppskattade henne, för de bindor hon sett i föräldrarnas badrum fick hon inte ta av, utan fick en bunt trasor, som hon dessutom fick tvätta själv.
Det som gjorde att hon accepterade livet på gården var definitivt Emil, för han visade då både kärlek och hjälpsamhet mot henne.
En kväll såg hon på honom att något speciellt var på gång. Det var en dag när han fått följa sin pappa till stan och sälja grönsaker på marknaden.
- Kolla vad jag köpt. viskade han med ett brett leende och visade upp ett kondompaket.
- Vad är det där?
- Kondomer! Nu kan vi göra det på riktigt! Visst vill du?
- Nja... Jag vet inte... Tror du inte att det gör ont för mig?
- Det jag hört är att det kan göra lite ont för en tjej att bli av med mödisen, men sedan är det inga problem, då blir det bara häftigt, även för dig.
- Jag tror jag vill vänta, men visst kan vi smeka varandra ikväll, precis som vi brukar?
Den kvällen var det inte som vanligt, dvs att Sabina smög in till Emil, utan nu var det tvärt om.
- Visst kan vi väl ändå prova på riktigt... Jag lovar att vara jätteförsiktigt, och sluta om du tycker att det gör allt för ont.
- I så fall vill jag att du bara har den precis i öppningen, lite så jag får känna om den verkligen ryms... Den är ju så grov. sa hon, och han kände sig nästa stolt över det omdömmet, om hans högst ordinära kuk.
- Okay, men i så fall behöver jag nog inte slösa någon kondom då.
- Jo det måste du, annars får du inte prova alls!
Emil rullade på en kondom och lade sig över henne, för att med största möjlilga försiktighet placera ollonet i hennes slidöppning.
- Åhhh, den känns jättetstor, men det är faktiskt skönt. flämtade hon.
- Får jag prova lite längre in då? flåsade han ivrigt tillbaka.
- Jo lite, och ta det sakta... Det känns som om det tar emot någonting.
- Precis, det är din mödis... Jag har läst om sånt där, så bara jag har trängt in i dig en gång, så är den borta, och då kan jag lätt få in hela... flämtade han och hoppades intensivt att hon skulle be honom om att fortsätta, men även om kåtheten steg för dom båda, så höll hon händerna mellan dom, för att hindra att han trängde in för långt.
- Vet du att det här är sanslöst skönt, trots att jag bara har toppen inne i dig... Jag tror jag sprutar snart! kved Emil.
- Ja gör det... Jag kommer också snart... Det pirrar fantastiskt! viskade hon flämtande tillbaka, och kunde inte låta bli att göra små motjuck, tills hennes orgasm plötsligt kreverade, och hon gick upp i brygga när hon kom, så helt oplanerat så hade hon nu själv spetsat sig själv på kuken, och den känslan fick Emil att omgående explodera.
Han pressade sig hårt mot henne medan kuken sprutade, och Sabinas orgasm hade inte ebbat ut ännu, utan hon lindade både armar och ben hårt runt honom, för att få känna den fantastiska känslan av riktig kroppskontakt.
- Oj, förlåt, det där var inte meningen. flämtade han när han började vakna till liv.
- Det är okay... Det var nog minst lika mycket mitt fel, och det blev jätteskönt... Vet du att jag faktiskt älskar dig jättemycket! flämtade hon med ett brett leende.
Den här kvällen blev förståss startskottet för ett passionerat älskande. Det märkliga var att dom lyckades hålla det hemligt för föräldrarna, men lika bra var nog det, för dom var båda övertygade om att deras förhållande nog inte skulle ses med blida ögon.
Sabina kände att tiden trots allt gick ganska fort, som den brukar göra när man har roligt, men säg den glädje som varar.
När hon var 14 så hade Emil gått ut skolan. Han skulle fortsätta på universitetet, det hade pappa bestämt, och det innebar då att han flyttade hemifrån. Hans studier kostade penger, och samtidigt hade det varit en dålig sommar för jordbruket, så dom hade inte råd att ha kvar den killen som varit anställd som dräng.
Sabina fick en smärre chock när hon en dag fick höra av sin fosterpappa:
- Nu kan vi inte slänga bort en massa tid på att skicka dig till skolan varje dag, så du blir här hemma och jobbar på gården!
Och jobba blev det... Åtta till tio timmar varje dag, sju dagar i veckan. Hennes andningshål, stunderna med Emil fanns inte längre, så det fanns abolut inget att se fram emot.
Efter en och en halv månad fick hon se genom fönstret att hennes lärare kom över gårdsplanen och hon blev jätteglad, för det var ju ändå en person som hon gillade, så hon hojtade ut sin glädje till sin fostermamma, som inte alls blev lika glad.
- Gå in på ditt rum, stäng dörren och håll tyst! fick Sabina till order, men hon stängde inte dörren helt, för hon ville höra samtalet.
Efter att ha hälsat på varandra började lärarinnan:
- Jag ville bara höra hur det är med Sabina... Hon har ju inte varit på skolan på länge. Är hon sjuk?
- Inte vad jag vet... Hon bor ju inte kvar här... Har myndigheten inte meddelat skolan? sa Sabinas fostermamma med en ton som om hon verkligen var förvånad.
Sabina blev rasande, för hon förstod att eftersom bluffen tydligen fungerade, så skulle skolan inte fråga efter henne i fortsättningen. Tankarna på att rymma började träda fram, men det kändes inte som ett steg hon skulle våga ta, så hon kämpade vidare och mådde allt sämre.
En kort ljusglilmt blev det när Emil kom hem över julen, men det blev ändå inte som det varit, för han hade, som han sa, "en riktig flickvän" på universitetet.
Det hindrade honom inte från att ändå ligga med Sabina, men hon kände sig hela tiden som att hon var nummer två, och hon kände sig ungefär som en begagnad leksak, som han tidigare använt för att träna på. De känslor hon kände för Emil nu var definitivt inte samma, trots att dom haft det underbart tillsammans, så hon försökte på något vis förtrycka det som hände i julhelgen, och istället leva på minnena från perioden innan han flyttade.
När nästa vår stod hon inte ut längre. Utan att veta hur hon skulle försörja sig eller var hon skulle bo, så packade hon en kväll ner de kläder hon hade... Dom rymdes i hennes gamla skolväska. När hon var säker på att föräldrarna sov så smög hon sig ut i mörkret och började gå längs den smala landsvägen. Inte en enda bil såg hon, men tyckte det var lika bra, för det kunde ju vara någon granne, som kände igen henne.
Det blev en lång promenad. När hon kom till stora vägen så svängde hon inte mot stan, utan tog den motsatta riktningen, mot... Tja, egentligen visste hon inte, för där stod bara ett ortsnamn på skylten, men hon hade aldrig varit där, så hon hade ingen aning om det var en liten by eller en storstad, jo hon gissade att det var en stor stad, men hade ändå ingen aning om hur stor, för det stod Ankara på skylten, och hon hade lärt sig i skolan att det var huvudstaden i Turkiet.
Sabina hade gått i över sex timmar, genom små byar och samhällen, men det var ju natt, så alla sov.
Hennes krafter höll på att ta slut, så hon hade nästan ångrat sig att hon rymt, när någon ropar från sidan av vägen:
- Hej, Har du gått vilse?
- Nädå... Jag ska åt det här hållet. sa hon tveksamt.
- Men vad gör du ute klockan fem på morgonen? Var kommer du ifrån?
Sabina svarade inte, för hon blev rädd att kanske bli infångad och tillbakaskickad, så hon gick vidare med raska steg.
Mannen försökte ropa henne tillbaka, men hon fortsatte, tills en bil plötsligt sneddar in framför henne och spärrar hennes väg. Hon kände igen mannen som hon nyss pratat med.
- Spring inte snälla du. Jag ska inte fråga mer, men du måste ju vara hungrig... Det blir man när man är på rymmen... Visst kan jag bjuda dig på ett glas mjölk och ett par smörgåsar?
- Mamma har sagt att jag inte får prata med främlingar... började hon förskräckt, men snart hade hungern övertalat henne om att acceptera erbjudandet. Att kliva in i hans bil verkade ändå som att ta ett steg för mycket, så hon småsprang de trehundra metrarna tillbaka.
Mannen och hans fru skrattade åt henne när hon frågade om hon fick ta en smörgås till... Hon hade redan ätit fem, men givetvis fick hon fortsätta att äta. Hon hoppades att hennes instikt stämde, att det verkligen var trevliga människor hon träffat, så hon gjorde sig ingen brådska att fortsätta sin vandring mot osäkerheten.
Mannen var emellertid ganska pratsam:
- Jag tyckte mig se på dig, redan när du gick förbi, att du är en tjej med massor av problem. Du såg ut att vara på rymmen... Jag är rätt bra på att se sådant tycker jag själv, och jag har även haft det ganska struligt själv. Just nu så lever vi rätt skapligt, även om det alltid är gränsfall att få ihop pengar så det räcker. Jag brukar kallas för "byfånen", här i byn, men jag bryr mig inte, för vad det handlar om är att jag fått söka mig egna vägar för att överleva, för att tigga av det sociala, det kommer jag aldrig att göra.
- Oj, då känns det ju inte rätt att jag sitter här och äter upp ert bröd!. Förlåt, men jag kan inte ens betala för mig, för jag har inga pengar... Jag måste nog gå nu... Tack för all vänlighet.
Mannen såg för ett ögonblick nästan arg ut, rösten blev barsk, men hon hejdade sig ändå när hon hörde vad han sa.
- Du ska stanna här ett tag till. Du behöver vila efter att ha gått hela natten. Det minsta vi kan göra är då att bjuda dig på lunch, men vill du så får du stanna längre och även sova över. Vi som har det svårt måste hålla ihop... Nästa gång kanske det är jag som behöver din hjälp.
- Jag fattar inte... Vad har du för anledning att vara snäll med mig? Jag har inte gjort något för dig, och för det mesta har jag bara känt mig som en extra ryggsäck hos dom jag bott... Ja, med undantag för min riktiga mamma och pappa då, men dom lever ju inte.
- Äntligen börjar du prata... Jag förstod att du inte haft det bra, men berätta hela ditt livs historia för oss. Jag vet att första steget till att må bättre är att få berätta, och lyssna, det kan jag... Helt gratis dessutom.
Sabina blev kvar hela dagen, och hon fick sova över på en trasig madrass som dom lade ut i köket, men för Sabina var det samma service som att bo på hotell, för hon visste att det här var ändå det absolut bästa dom kunde åstadkomma i sin lilla stuga.
Nästa morgon fick Sabina en stadig grötfrukost, innan hon gav sig iväg. Egentligen hade hon gärna stannat, för hon var ju inte på bortskämd med att träffa vuxna som tycktes bry sig om henne helhjärtat. Hon gick hela dagen, utan att äta något, och vid sextiden var hon i Ankara. Storstaden skrämde henne, för så mycket hus, gator och människor hade hon aldrig sett på en gång tidigare, och samma problem kvarstod: Inga pengar, ingenstans att sova. Hon vandrade planlöst längs gatorna, och kände en doft som gjorde henne extra hungrig, när hon passerade en hamburgerrestaurang. Butiksgatorna verkade ta slut, och bara bostadshus tog vid, så hon vände helt om, och när hon nästan var utanför hamburgerstället igen så mötte hon en kvinna med ett barn i 7 -8 årsåldern, som gnällde:
- Mamma jag är mätt... Jag vill inte ha mer!
- Ja men så sluta gnäll då. sa mamman och tog av flickan hamburgaren och slängde den i en papperskorg.
Sabina stannade och väntade tills dom passerat en bit, och sedan kikade hon ner i papperskorgen. Flickan hade inte bitit mycket mer än en tugga av hamburgaren, och den hade landat på en gammal tidning, så hon tog upp den och åt, utan minsta fundering.
Efter en natt i en trappuppgång var livet verkligen pest. Hon kände sig allt annat än fräsch, och hamburgaren från kvällen före kändes förbrukad, så att hitta någonting ätbart stod nu högst upp på listan. Hon gick på måfå, och när hon kom till en restaurang så gick hon in på bakgården. Tanken var att kanske hitta något i soporna som trots allt var ätbart. Det var definitivt ingen angenäm doft i soptunnan, men överst låg en halv pizza, så hon tog upp den och viftade med den i friska luften en stund, sniffade, och konstaterade att det var då inte den som gjorde stanken. Hon smakade, och kände att den förmodligen hamnat i soporna kvällen före, så hon började knapra i sig den. Hon hoppade till när en man i overall plötsligt dyker upp. Han greppar soptunnan och får samtidigt syn på Sabina.
- O stackars sate... Inte äter du väl ur soptunnan?
- Jo... pep hon tyst, och var rädd att han skulle köra iväg henne.
- Här... Gå och köp dig något ätbart istället. sa han och räckte henne en näve med mynt.
- Åhhh, tack snälla... Jag menade inte att tigga...
- Det gjorde du inte heller, men du kommer ju att bli sjuk om du äter ur soptunnorna, så det kan ju inte vara något vidare. Sköt om dig tjejen! sa han och lämnade en tom tunna samtidigt som han drog iväg med den fulla.
Pizzabiten stillade i alla fall hungern just nu, och med lite småpengar i fickan så tyckte hon sig åtminstone ha lite koll på läget just nu, men det blev fortsatt kärvt.
Hon träffade en medelålders kvinna som var bostadslös, och slog följe med henne, trots att hon hela tiden tjatade om att Sabina borde fara hem igen, för att leva på gatan var ju inget liv. Kvinnan lärde i alla fall Sabina hur man överlevde. Dvs, hur man gjorde för att ha någon framgång när man tiggde, var man kunde sova, osv.
Det fanns mycket att upptäcka på Ankaras bakgator, så hon var ofta ute och gick, för det mesta helt på måfå, men hon träffade även nya människor, med de mest skiftade bakgrund. Hon var inne på sin tredje vecka på rymmen, när hon träffade ett par tjejer som var lite äldre än henne. Dom var hårt sminkade, var klädda i korta kjolar och hade högklackade läderstövlar. Sabina förstod inte varför dom klätt sig just så, och hade ingen aning om vad dom sysslade med, när hon frågade:
- Har ni ett par spänn att avvara, eller har ni något ätbart som jag kan få? Jag har inte ätit sedan igår morse.
- Men stackars lilltjejen... visst har du hamnat på fel gata... Inte tänker väl du jobba här?
- Jobba? Nä, jag letar mat... Jag är hungrig.
- Aha, du vet alltså inte vad det här är för gata?
- Vadå? En gata som vilken som helst, tycker jag det ser ut som.
Samtidigt stannar en bil intill dom. Mannen som kör har vevat ner fönstret på passagerarsidan, men säger först inget, utan bara granskar de två tjejerna som stått där, men sedan säger han:
- Du lilltjejen, vänd på dig så jag får se hur du ser ut... Du är ny här va?
Sabina tittar på honom förvånat, men en av de andra tjejerna hinner öppna munnen före:
- Du får Cattis idag också. Du ser väl att tjejen är alldeles för ung, det är min lillasyrra.
Cattis, som den ena tjejen tydligen kallas, hoppar in i bilen och han kör iväg.
Sabina fattar fortfarande inte, så hon frågar:
- Varför sa du att jag är din syster?
Tjejen svarade inte utan sa bara "Kom!" och vinkade henne med sig, och Sabina följde med utan att ha en aning om vad tjejen ville.
Dom gick in i en port, och upp för trapporna till en vindslägenhet, ett kvarter från där Sabina träffat tjejerna. "Sätt dig." sa tjejen och pekade på en stol vid köksbordet, så Sabina satte sig, medan tjejen gick fram till kylskåpet och öppnade.
- Vi har lite köttgryta från igår... Vill du att jag ska värma det?
- Tack jättegärna... Jag är så hungrig så jag kan äta den kall.
- Nä, jag värmer den... Förresten, Sonja heter jag, och du?
- Sabina.
- Har du fattat nu vad jag och Cattis jobbar med?
- Nja, inte riktigt... sa Sabina dröjande, men hade egentligen inte en aning, för att Sonja och Cattis skulle kunna vara två livs levande horor, det trodde hon bara inte, för dom var ju både välklädda och snälla, och det stämde inet alls med hur Sabinas tankebild av en hora såg ut.
- Inte riktigt? Du menar, att du vet inte, eller? skrattade Sonja.
- Jo precis... sa Sabina tyst och skämdes lite för att hon inte fattade..
Sonja förklarade medan Sabina åt, och sedan var det Sonjas tur att vara nyfiken, så hon ville veta vem Sabina var och hur hon kunde hamna bara ute på gatan och driva omkring. Så Sabina berättade, och hade svårt att hålla tillbaka tårarna, dels när hon berättade om sina riktiga föräldrar, och sedan när hon berättade om Emil, som tvingades iväg till en skola han inte ville gå.
- Så du är ingen liten oskuld då? Det trodde jag, när du inte förstod att vi var horor.
- Nä, Emil har lärt mig så mycket, och han är en så fin kille... Honom skulle jag vilja gifta mig med.
- Men det kommer tyvärr aldrig att hända... Inte för att jag vill göra dig ledsen, men det skulle aldrig hans far tillåta, tro mig... Som du berättat så förstår jag att du är inte fin nog åt honom. Ja, jag tycker själv att det är för jävligt att resonera så, men som du beskriver allt så förstår jag att det är så. Du har bara varit gratis arbetskraft åt dina fosterföräldrar, och dessutom har dom fått betalt för att ha dig boende där.
Sabina började gråta, för Emil var ändå en person hon hade hoppats på en framtid tillsammans med, men med den beskrivningen så insåg hon att det nog aldrig skulle bli. Att han hade en annan flickvän hade hon förträngt, och var övertygad om att det var henne som Emil älskade.
Hon blev kvar och fick sova hos Sonja och Cattis över natten, och nästa morgon så började Sonja prata om det hon redan hunnit fundera över.
- Du kanske skulle bo här hos oss, och jobba på gatan? Ja, du behöver ju inte ligga med torskarna, men det vore ju lättförtjänta pengar att runka av någon gubbe då och då... Säkert skulle dom belala lite extra, för att du är så ung.
- Så konstigt, jag hade redan tänkt tanken, men menar du verkligen att ni ligger med gubbarna?
- Jo, det är ju bästa pengarna, men det kan du inte göra, för du har väl inga p-piller?
- Nä, visst måste man gå till en läkare för att få det?
- Jo precis, men jag känner en som du kan gå till... Han frågar ingenting. Om du vill förståss.
- Vi får se... Jag har lärt mig att sex ska vara något fint, mellan två personer som tycker om varandra, men att runka någon gubbe kan jag ju göra i alla fall.
Sabina började träffa kunder, män av de mest skilda typer, men ingen fick henne till mer än att runka. Åtminstone inte första veckan, men sedan lät hon sig även övertalas till att göra en avsugning, och det var ju bara början, tills hon träffade på en karl som greppade hennes huvud när han höll på att spruta, så hon fick fulla munnen. Det var första gången hon fick en hel sats i munnen, och eftersom hon tyckte mannen var motbjudande så äcklades hon så till den milda grad att hon genast spydde, och spyorna rann ner för karlns kostymbyxor, för han hade ju bara öppnat gylfen när hon skulle göra sitt jobb.
- Skyll dig själv! Gubbjävel! skrek hon och sprang, för samtidigt blev hon rädd att han skulle bli arg.
Det här var inget drömjobb för Sabina. Hon älskade ju sex, men det här innehöll ju ingen kärlek, så efter ett antal jobb varje kväll så kände hon ändå bara tomhet. Hon bestämde sig rätt tidigt att hon skulle aldrig gå så långt som att släppa till musen. Det skulle hon bara göra till en pojke eller man som hon verkligen kände att hon kunde älska.
Hon hatade sitt jobb mer och mer, men efter en månad kom vändpunkten. En kund som kom gående, bad henne följa med, för han hade en långtradare med sängplats i hytten där dom kunde hålla till.
Sabina reagerade på att det nog var den yngsta kund hon haft... Knappast mer än något enstaka år över 20. Hon reagerade också på hans uttal, att han inte var turk. Det var några kvarter att gå, så dom började prata, och hon kände genast förtroende för honom, så omärkligt smög hon in sin hand i hans.
När dom kommit upp i långtradarhytten var plötsligt allt affärsmässigt igen, hon fick betalt för en avsugning, och utförde den med största finess, och den här gången svalde hon allt, utan att äcklas.
- Vilken fin kille du verkar vara... Tänk om jag kunde följa med dig i din långtradare, så skulle jag kunna bli din tjej.
- Jag tycker du är jättefin också... Definitivt inte som en vanlig hora, så egentligen skulle jag gärna säga ja, om det inte vore för att jag redan har en flickvän hemma... Hon ska snart föda vårt barn dessutom.
- Va? Och ändå ber du mig om en avsugning?
- Jag vet att det är fel, men det är så jobbigt att vara borta en hel vecka i taget... Kåtheten tränger på, så att säga.
Dom fortsatte att prata, så Sabina berättade lite om sin bakgrund, och killen chockades när han fick veta hennes låga ålder.
- Du borde ju inte jobba så här... Jag vet något som borde passa bättre! Jag kommer ju från Tyskland, och Hamburg för att vara mer precis, men säkert hade du redan räknat ut att jag kom från ett annat land, för så bra är jag ändå inte på turkiska. Jag känner till en kille hemma som driver restaurang. Ja, faktum är att han frågade mig så sent som för en vecka sedan, om jag visste var han kunde få tag på billig personal som gick med på att jobba svart.
Säkert betalar han inte så bra, men då slipper du i alla fall den här skiten.
Sabina nappade, och killen, som hette Heinz, följde henne till lägenheten för att hon skulle hämta sina saker. Hon hade ju köpt mera kläder nu, så den gamla skolväskan gick inte längre att stänga. Hon skev en lapp och lade på bordet: "Hejsan tjejer. Jag har träffat en kille från tysklad, så jag drar nu. Det här jobbet är ändå inget för mig. Pengarna jag lämnar är för mat och hyra, och jag hoppas ni är nöjda med det, för jag kan inte lämna mer om jag ska ha några matpengar kvar själv. Var rädda om er! Kramar, Sabina"
Lycklig hoppade hon upp i långtradaren igen... Den här killen verkade definitivt inte som någon som skulle blåsa henne. Dom reste genast, för att åtminstone vara en bit på väg innan dom behövde stanna för att sova.
- Kan du ge mig mina cigaretter är du snäll. Dom ligger i hanskfacket. sa Heinz.
- Okay... men vad är det här? Har du kondomer i handskfacket också? skrattade Sabina.
- Ja, det är ifall jag träffar tjejer som du, eller rättare sagt, tjejer som är lite mindre fina och inte så ung som du... Jag ville inte ens fråga dig, för det kändes inte rätt. Men jag gissar att du är ändå inte oskuld, för du var då helt suverän på att suga... Det där var inte första gången.
- Nä, jag har ju faktiskt haft pojkvän, men det är ett helt år sedan nu, och apropå det du sa tidigare, så har jag aldrig legat med någon torsk... Det skulle bara äckla mig.
Heinz svängde så småningom in på en rastplats.
- Då är det dags att sova en stund. Vill du sitta där, eller törs du krypa ner hos mig? sa han och klängde sig över till sängen.
- Jag sitter här... Det går fint. sa Sabina, men var inte helt säker på att svaret stämde med vad hon själv ville.
- Okay... God natt och sov gott då. sa Heinz och drog upp täcket, efter att han slängt av sig t-shirten och krånglat sig ur byxorna.
Sabina hade svårt att somna. Nu har hon ju åter på väg någonstans... Till det okända, men hon hade ändå hunnit skaffa sig en hel del erfarenhet, så nu kände hon sig inte lika orolig. Att sova var det ändå inte tal om, och till sist så kapitulerade hon, tog diskret fram en kondom och kröp bak i sängen till Heinz.
Han grymtade och skruvade lite på sig när hon pressade sig ner, men vaknade ändå inte förrän hon började smeka kuken utanpå hans kalsonger.
- Åhhh, så du kom hit i alla fall. sa han sömnigt, innan han hade insett att hon smekt kuken så att den redan var hård.
- Mmmm, jag gillar faktiskt dig, och jag vill att du använder den här. sa hon och gav honom kondomen, och fortsatte: - Jag har inte fått älska ordentligt på snart ett år, och det blir så förtvivlat tråkigt att bara smeka sig själv. Jag känner på mig att du är duktig. Låt mig känna din fina kuk inne i mig. viskade hon.
- Du var mig en het flicka... Skickar du räkning på det här sedan då? skrockade han, men hon tog inte illa upp utan svarade:
- Mitt förra yrke tog slut när jag hämtade väskan. Nu känns det mer som om jag utnyttjar dig. Vill du ha betalt?
- Nä sluta nu... Men däremot vill jag smaka på din fina lilla mus. Får jag slicka dig innan vi älskar?
- Jag älskar att bli slickad, så det får väl bli tjänster och gentjänster, fnittrade hon sött och grenslade hans ansikte.
- Ahhh guuuud! tjöt hon när hans tunga letade sig in mellan blygdläpparna... Som hon hade saknat detta...
I nästa ögonblick kom ett tungt stön även från Heinz, när hon tog så mycket hon klarade av staken i munnen och började långsamt munknulla honom samtidigt som hon sög intensivt.
Sabina hade ändå lärt sig en hel del, så hon var noga med att inte bli för intensiv med sitt sugande, men däremot så lät hon honom slicka henne till hon kreverade med ett tjut. Så snart orgasmvågorna ebbat ut så lade hon sig intill honom och flämtade.
- Jag är fortfarande lika kåt! Knulla mig allt du orkar!
- Herregud, du är vildarer än min tjej hemma, och aldrig har jag köpt sex av någon som varit så het. flämtade han tillbaka och lade sig över henne så snart han fått kondomen på plats.
- Jag är inge hora... Det var ett misstag... Jag klarar inte att spela så här, så det är äkta! kved hon och samtidigt kände Heinz hur fittan bara blev trängre och trängre.
- Hårdare, fortare! tjöt hon och rev långa revor med naglarna på hans rygg, och strax efter kom ett utdraget tjut när hennes orgasm briserade. Heniz drogs med i hennes kåthet och avfyrade en jättesats, med ett brölande som säkert hördes långt utanför hytten, men som tur var stod det ju inga fler bilar där.
- O himmel... helt makalöst... Vem har lärt dig älska så, om du nu är bara 15?
- Emil... Han har lärt mig allt om sex. Ja, jättemycket annat också, men han tog min oskuld redan när jag var 13, och därefter tog det inte lång tid innan det var jag som tjatade mest för att vi skulle älska.
- Lyckliga den kille som får bli din... Jag skulle gärna vilja ha en hel natt att bara älska med dig, men då pajar jag min tidtabell... Är det okay om vi sover nu?
- Jodå, bara jag får ligga riktigt nära dig... Det finns inget skönare än att få ligga tätt intill den man älskar och känna värmen när man somnar.
Sabina somnade tvärt, och sov så hårt att Heinz hade svårt att väcka henne nästa morgon.
- Godmorgon... Du var då inte lätt att få fart på. Jag har försökt en halvtimma nu, så nu måste vi skynda oss att komma vidare.
- Oooo, snacka om att jag sovit skönt... Synd att vi inte hinner med en snabbis då, jag älskar snabbisar på morgonen. gäspade hon och sträckte på sig.
- Vi får ta det i kväll då. Du vet, det är långt till Hamburg, så vi är inte framme förrän imorgon.
Efer att ha varit ut i skogen och morgonkissat och ätit lite, så åkte dom vidare, men bara en timma, innan Heinz svängde åt sidan och sa:
- Gissar jag rätt om jag tror att du inte har något pass?
- Nää... Visst är det sånt som man måste ha om man åker till ett annat land?
- Just det, och vi kör snart in i Bulgarien, så medan vi passerar gränsen blir det tyvärr lite obekvämt för dig. Du måste gömma dig bak, i lastskåpet.
- Ehh..? Säkert att du släpper ut mig sedan då?
- Ja, jag lovar på heder och samvete. Du märker ju när vi stannar nästa gång, det är vid tullstationen, och sedan kommer jag att köra ungefär en halvtimma till innan jag stannar och släpper ut dig.
Sabina tyckte det kändes obehagligt. Han hjälpte henne upp, överst på en massa jättestora kartonger, så hon kunde krypa över dom och ta sig längt in, och där fanns faktiskt lite utrymme, så hon kunde krypa neråt igen, och sitta på någon slags maskin som stod där. Det kändes obehagligt när Heinz stängde dörrarna längst bak, och det blev alldeles mörkt. Dom hade inte åkt mer än kanske tio minuter, gissade hon, när lastbilen stannade och dörrarna öppnades. Det här stämde inte, men hon antog att dom var vid gränsen, så hon satt bara blick stilla och var tyst, och såg hur ljuskäglan från en ficklampa lyste in, en bit ovanför hennes huvud. Hon hörde röster, men förstod inte vad som sas, och strax efter så stängdes dörrarna och färden fortsatte efter en stund.
fortsättning följer...
Sugen på sexleksaker?
Författare: 
Publicerad: 2006-02-02
Kategori: 
Betyg: 3/5 (1 röster)
Kommentarer
Inga kommentarer än så länge. Bli först med att kommentera!