Nystart i Sverige. del 2.

Nystart i Sverige. del 2.


Vad höll på att hända? Hade Heinz lurat henne in på något som skulle bli farligt för henne? Hennes oro var på väg att stiga till ett panikanfall, men Heinz höll sitt löfte och släppte ut henne, även om Sabina tyckte att halvtimman kändes oändligt lång.
När hon började krypa tillbaka över lasten så hörde hon honom fnittra:
- Kom med fötterna först, så kan jag slicka dig innan du hoppar ner... Jag har tänkt hela förmiddagen på hur häftig du var när det gick för dig.
- Jo det vore väl snyggt... Jag gissar att vi står alldeles intill vägen nu?
. Precis, så jag skojade bara, men skynda dig nu, det är helt tomt med bilar på vägen just nu.

Färden fortsatte. Samtidigt som Sabina slappnade av så insåg Heinz vad som skulle bli ett av hennes stora problem i Tyskland, så han började genast tragla med henne, någon slags intensivkurs i Tyska. Sabina förstod att han nog hade rätt, för han började med att säga en mening på Tyska, och tittade frågande på henne, som att han väntade på ett svar, och när hon till sist frågade vad han egentligen sa, så översatte han: "För att du ska få ligga med mig ikväll så kräver jag att du lärt dig lite tyska först."
- Jag lovar, och jag vill lära mig så mycket det bara går... Hur ska jag annars klara mig?
Sabina anade inte så rätt hon hade, för det är inte lätt att komma till ett nytt land och inte ens kunna göra sig förstådd.

Färden gick vidare. Dom skulle passera fler gränser, så Sabina fick gömma sig igen, men den här gången var hon inte lika orolig. När kvällen kom var det ingen tvekan om var hon skulle sova, så dom kröp tillsammans bak till sängen. Avklädningen blev en hetsig akt, och kåtheten var om möjligt större än kvällen före.
- Ikväll vill jag att du älskar med mig på det allra mest vanliga sättet, ovanpå mig, så jag får känna din kropp tynga ner mig, och knulla mig långsamt, så får vi se hur länge vi klarar av att hålla på innan någon av oss bara ger upp för kåtheten. viskade hon.
- Okay, jag gör vad du vill, för det är så fantastiskt att träffa en tjej som tycker så mycket om att älska. viskade han tillbaka, och smekningarna blev allt intensivare, så det var bara en tidsfråga innan han ville tränga in i henne.
- Nu måste jag bara få komma in i dig... Det lyser kåthet om hela dig!
- Ja älska med mig... Jag vet att du kommer att göra det skönt för mig... Ooooooohhhh. flämtade hon när hans hårda lem långsamt gick i botten.
Heinz hade problem att hålla nere tempot, för Sabinas utstrålning sporrade honom att bara öka hela tiden.
- Håll ut lite till... Jag känner hur det pirrar mer och mer, så nu kommer jag snart. flämtade hon när hon insåg att han närmade sig finalen.
- Nu klarar jag inte längre, din mus kramar så jag smäller av! Det gååååååår! stönade han fram, och precis då så kände Sabina att en fantastisk orgasm förlöstes i hennes kropp, så dom var nästan exakt samtidiga.
- Är alla tyska killar som du, jag menar, så duktiga älskare? viskade Sabina när hon senare låg avslappnad på hans mage och bröstkorg.
- Det varierar säkert, men tack för komplimangen, och du är då helt underbar att älska med. Tänk om du alltid kunde åka med mig.
- Det vore häftigt, men hur schysst vore det mot din tjej? Hon som dessutom väntar ditt barn.
- Nja, jag försöker att inte tänka på det, men det är svårt att inte jaga prostituerade när man är borta hemmifrån så långa perioder.
- Men hur blir det för din tjej då? Accepterar du att hon har någon annan när du är ute och reser?
- Fick jag veta något sånt så tror jag att jag... började han säga med ilska i rösten, men Sabina hade fått honom att börja tänka, så efter att bara varit tyst några sekunder fortsatte han: - Du har ju faktiskt rätt... Jag har alltid tyckt att det är som en rättighet som jag har, eftersom jag är borta så mycket hemmifrån, men naturligtvis är det fel... Det blir ju precis lika för henne...
- Skit också... Det där skulle jag förståss ha väntat med att säga tills vi är framme... Nu blir det väl inget mer knulla är jag rädd.
- Vi kan säga att det gäller när den här resan är slut då. Jag kan bara inte motstå dig.
- Och jag kan inte motstå dig... Vill du igen? fnissade Sabina.
- Mmmm. Hämta ett kådis till, du som är liten och vig.

Sabina kröp på alla fyra för att hämta en kondom i handskfacket.
- Gudars vilken syn! Din rumpa är ju det absolut sexigaste jag sett! Får jag ta dig bakifrån? flämtade Heinz.
- Gärna, kuken kommer extra långt in då, och det är bara så häftigt.
Heinz kunde inte se sig mätt på utsikten när han såg sitt ollon som började pressa sig in mellan hennes fuktglänsande blygdläppar. Det blev en häftig omgång i högt tempo. Sabina tjöt oavbrutet medan han stötte brutalt i henne. Han kände hennes orgasm krama kuken helt sanslöst, och då kunde han inte längre hålla sig, utan släppte iväg satsen med ett vrål.
Utmattade somnade dom sedan skönt och det var tur att Heinz hade väckarklockan med sig, för annars hade dom nog sovit hela förmiddagen.

När Heinz för sista gången öppnade dörrarna bak för att släppa ut Sabina så sa han:
- Jaha... Välkommen till Tyskland får jag väl säga då.
- Tack... Hur långt är det kvar nu?
- Tja, vi ska lossa en del längs vägen, så vi är inte i Hamburg förrän i kväll, så då kan vi ta vägen förbi den där restaurangen jag pratade om, så kan jag hjälpa dig med snacket, så han förstår att du vill ha jobb och bostad.
- Tack... Så jättesnällt... Jag är ju inte så bra på tyska ännu, men jag ska göra allt för att bli det.

Efter en intensiv avskedskyss så följdes dom in på restaurangen, och blev väl mottagna. Sabina förstod inte så mycket av det som sas, men hon tyckte sig snappa upp att hon kommit precis lämpligt, för det var en annan som just slutat.
När Heinz hade gått ut så blev hon visad ut till köket, och fick lite att äta, men behövde inte göra något den kvällen, utan väntade till stängning, och följde ägaren hem.
Hon blev visad till ett litet rum i ett uthus ute på bakgården, där det även fanns fler rum, där det bodde fler svartjobbare.
Hon var evigt tacksam för de tyska ord som Heinz lärt henne, för annars hade det definitivt blivit svårt.
Hon började jobba nästa dag, och tyckte att det faktiskt var helt okay, även om hon insåg att hon bara tjänade en bråkdel på det här mot att vara hora i Ankara. Jobbet var ju oftast på eftermiddagar och kvällar, så det dröjde en vecka innan hon hade sin första lediga kväll. Hon passade då på att gå ut en sväng, för att bekanta sig med omgivningarna. Det var höst, och hon frös kopiöst, så hon bestämde sig att så fort hon fick tillfälle så skulle hon köpa en varmare jacka. Hon visste inte riktigt vart hon skulle gå, men hon tänkte spana efter en klädaffär, och hon konstaterade att hon kommit till en stor park, men det såg mera ut som något slags centrum på andra sidan, så hon tog genvägen genom parken.

Sabina hade inte ens kommit halvvägs genom, när hon utan förvarning känner hur någon greppar hennes arm och drar henne från gångvägen och in i ett stort buskage.
- Va fan! Släpp mig! börjar hon, men då får hon genast en handske över munnen. Det är mörkt, så hon har svårt att se den som attackerar henne, men det är en man som är betydligt större än vad hon är, så hon har inget att sätta emot när han trycker ner henne på marken och börjar slita i hennes kläder. Sabina insåg genast att hon var på väg att bli våldtagen, men innan hon ens hann fundera på vad hon skulle göra så stönade mannen till med ett kraftigt "AAAOOOoohhh", och sedan föll han tungt över henne. Sabina hann inte ens fundera på vad som hände innan mannen lika hastigt slets bort från henne. Hon kunde just så pass urskilja en person till i mörkret, och anar en äldre man, och känner en lukt, som om han inte skött sin hygien på det sista halvåret.
- Du borde inte gå själv här... Det finns för många idioter här som ger sig på tjejer. Jag sparkade honom i skrevet. Är det något du vill säga honom? sa den smutsiga mannen, och när Sabina nu rest sig så såg hon hur den som attackerat henne låg på marken och vred sig av smärta, med händerna mellan benen.
Hon kände ett ursinne som hon aldrig känt, och började sparka honom. När han skyddade sitt ansikte med händerna så passade även Sabina på att sparka honom i skrevet, och hon kände hur raseriet bara växte, men plötsligt tog den smutsige mannen tag i hennes arm och drog henne tillbaka ut på gångvägen.
- Det räcker nu... Du vill väl inte döda honom?
- Jo för fan!.. Skrek hon först uppjagat, men lugnade sig: - Eller, kanske... Nä inte döda... sa hon eftertänksamt, och fortsatte: - Tack för att du hjälpte mig.
- Ingen orsak... Jag bor här, och jag har sett sånt här hända förr, och det gör mig vansinnig.
- Bor här? Inte kan du väl bo i parken?
- Jodå, jag har ett krypin i ett buskage här borta... Jag har bott här i snart tre år. Förresten, Fritz heter jag.
- Jag heter Sabina, och kommer från Turkiet. svarade hon artigt.

Sabinas dåliga tyska gjorde att hon hade svårt att uveckla samtalet, men hon tackade igen, och till och med kramade mannen, trots att han stank. "Stackars sate... Bo i en park" tänkte hon, och skyndade hemåt igen, för nu ville hon inte promenera längre.
De närmast dagarna funderade hon mycket på det som hänt, och en tanke som hon inte kunde släppa var att hon borde tacka Fritz på något sätt, med någon present eller nåt... Men vad köper man till en uteliggare? Hon kom på något som han kanske ändå skulle uppskatta: Restaurangen där hon jobbade sålde ju även hämtmat, så när dom stängde nästa dag, så bad hon att få köpa lite överbliven mat, att ta med som en hämtportion.
- Är du så hungrig mitt i natten? Ta det du vill ha bara, du får det... Det är ju ändå bara att kasta annars.
- Nä, det är inte jag som är hungrig... Det är till en som hjälpt mig, och han är värd något gott. Vad kostar en öl?
- Jag får inte sälja öl till dig, du är för ung, så du kan ta en bara.

Sabina tackade artigt, och bad en kille som också jobbade svart på restaurangen att följa henne, för hon vågade inte gå själv till parken igen.
Hon gick till platsen där hon blivit överfallen och började ropa hans namn samtidigt som hon gick lite fram och åter längs gångvägarna. Plötsligt dyker han upp framför henne, som ur ingenstans.
- Det var då fasligt vad du hojtar... Aha... Du igen... Har någon varit på dig igen?
- Nädå, jag tog sällskap med mig idag... Jag ville bara tacka för att du hjälpte mig tidigare. sa hon och sträckte fram kassen med maten.
- Ahhhh, så gott det luktar. Var har du stulit det här?
- Nä inte stulit, jag fick det av han jag jobbar för, på en restaurang. Det är köttgryta med grönsaker och stekt potatis, och en öl. Gillar du det?
- Hå, hå hå, skrockade mannen, ungefär som en jultomte, och fortsatte: - Det här är ju som att bli bjuden på middag hos förbundskanslern! Man tackar!
- Det är fortfarande jag som ska tacka. Hoppas det smakar. Och tack för att du finns här, om något mer skulle hända. sa Sabina och kramade honom igen.
- Festmiddag, och en kram av en ung vacker flicka... Hade jag haft några pengar så skulle jag nog köpa en lott idag. log mannen när Sabina gick.

Hennes jobbarkompis hade svårt att fatta att hon verkligen ville krama honom, så äckligt som han luktade, men när hon förklarat vad som hänt, så förstod han, och Sabina sa att hon skulle ju ändå duscha och lägga kläderna i tvättmaskinen när hon kom hem.

Allt eftersom veckorna gick så började allt bli rutin, och rent av lite trist. Hennes jobbarkompisar var killar som var några år äldre, och dom söp ofta tillsammans när dom inte jobbade. Det var inget som tilltalade Sabina, så hon umgicks inte speciellt mycket med dom, så det som från början verkat väldigt bra, var nu plötsligt bara trist och enformigt, och chefen som från början verkat allt igenom bussig, upplevde hon nu mera som en tyrann, som gormade och svor om något inte gick tillräckligt fort.
Sabina jobbade ändå hårt, så han hade inte så många anledningar att klaga, så därför stod hon ut.
Det hon saknade mest var någon att vara nära vän med... En pojkvän stod högst på önskelistan, och hon hade många ensamma nätter med handen i trosorna, medan hon tänkte på Emil eller Heinz.

En liten ljusglimt kom i alla fall mitt i all tristess. Hon fick besök en förmiddag, inte bara av Heinz, utan han hade faktiskt med sig både sin sambo och ett litet barn i barnvagn.
Sabina blev först förbryllad, för hon var ju helt säker på att Heinz inte skulle berätta om henne för sin gravida tjej, men Heinz berättade:
- Det här är min tjej, Helga, och i vagnen ligger vår son Anton. Jag ville så gärna att Helga skulle få träffa dig, för du har ändå hjälpt mig med en viktig sak.
- Va? Har jag hjälpt dig? Visst var det väl tvärt om, när du tog mig med hit?
- Så här blev det: När jag var otrogen med dig, så råkade du riva mig på ryggen, och det såg ju Helga när jag kom hem, och redan innan det så hade jag hunnit tänka jättemycket på det du sa, om att jag inte gjorde rätt mot henne när jag var otrogen. Sedan blev jag blev så överrumplad när hon kom på mig, att jag bara erkände, rätt upp och ner. Det var nog nära att jag blev utslängd då, men egentligen hade jag ju redan bestämt mig för att bättra mig, så jag grät och bad om förlåtelse, och till sist så hade vi pratat ut om det hela och var sams igen, och tur var väl det, för nästa dag gick vattnet, så då var lilla Anton på väg.
Medan Heinz berättade började barnet att gny, så Sabina tittade ner i vagnen, och frågade med tindrande ögon:
- Får jag ta upp honom och hålla honom lite?
- Visst, var så god. sa Helga.
- O himmel så söt han är... Så liten och... så lik pappa!
- Jo verkligen! Det säger alla som ser honom! skrattade en stolt Heinz.

Dom tog en promenad tillsammans, och Heinz berättade:
- Det fanns en anledning till att jag ville besöka dig... Jag har funderat så mycket på hur det gått för dig, så jag ville veta innan vi flyttar... Min arbetsgivare flyttar hela firman till Berlin, så vi flyttar också, för annars blir jag ju arbetslös... Det blir i nästa vecka.
- Okay, hoppas det går bra för er då... Skulle ni komma tillbaka till Hamburg någon gång så vet ni ju var jag finns... Det känns jättebra att träffas igen.

Det var således ett kort avbrott i tristessen, så allt återgick sedan till det vanliga. Sabina undrade då och då hur hennes liv skulle bli, men egentligen ville hon helst inte fundera på det, för hon hade inte kommit på något som hon kunde sätta upp som mål, som skulle vara möjligt att genomföra.
Ett helt år hade gått och hon insåg inte själv att hon nog höll på att bli apatisk, för hon hade slutat grubbla på framtiden. En liten ljusglimt dök upp på sensommaren ändå, när chefen visade sig från sin bättre sida, och bjöd på tårta på hennes 17-årsdag. Hon undrade hur han kunde komma ihåg hennes födelsedag, för det hade hon inte gjort själv, men det lilla tårtkalaset var ändå början på något nytt. När hon gått och lagt sig den kvällen så hörde hon att det stökades på i rummet intill. Det rummet hade stått tomt länge, så hon anade att någon flyttade in. Nästa morgon fick hon även se personen.

- Guten morgen, ich heise Sabina. sa hon artigt och sträckte fram en hand.
- My name is Niklas. fick hon till svar, och även om hon inte förstod hans språk, så snappade hon ändå upp namnet. Dom åt frukotst tillsammans under tystnad, men hon såg något speciellt i hans blick. Han hade snälla ögon... Lite sorgsna kanske, men hela killen såg genomsnäll ut, och snygg var han ju dessutom. Dom jobbade tillsammans fram till klockan sex, och följdes sedan tillbaka, lika tysta som tidigare, men hon kände på sig att Niklas nog skulle bli en vän att kunna luta sig mot. Hon bestämde sig medan dom åt middag att hon skulle försöka fånga honom genast, innan han blev kompis med dom där grabbarna som bara drack öl, och det lyckades, och slutade i hennes säng, och dom förstod plötsligt varandra hur bra som helst, utan att använda ord, för smekningar, kyssar och att älska är nog det mest internationella språk som finns.

De närmast veckorna blev intensiva, och dom gav varandra så mycket kärlek dom bara kunde. Ni som läser det här har förmodligen redan läst om Niklas, och vet att hela historien slutade med att Niklas faster och farbror, Sylvia och Rolf, adopterade Sabina efter att hon först blivit våldtagen av sin chef och blivit gravid. Därför hoppar historien snabbt vidare till vad som hände sedan hon kommit till Sverige. Sabina var lycklig, och försökte att inte vara svartsjuk på Angelica, som ju numera var Niklas flickvän, men Sabina visste ju att dom varit vänner i alla år, så det hade gjort dom oskiljaktliga.

Sabina gick komvux i Sverige, lärde sig svenska medan hennes mage växte, och hade väl trivts helt perfekt, om hon bara hade haft en pojkvän att krama och älska. Hennes längtan blev till sist så desperat att hon inte kunde kontrollera sig själv. Det var lördag morgon och Sylvia hade farit till jobbet, eftersom hon jobbade helg, så Rolf klev inte upp förrän en halvtimma efter att Sylvia åkt. Sabina hade legat vaken ett långt tag, utan att kliva upp, men när hon hörde Rolf skruva på vattnet i duschen klev hon också upp.
Han hade låst badrumsdörren, men hon hittade snabbt en liten skruvmejsel som fungerade att öppna med.
Ljudlöst vred hon om låset, slängde nattlinnet och trosorna utanför dörren och smög in.
Hon såg konturerna av Rolf bakom duschdraperiet, och klev in till honom.
- Men Sabina! Vad gör du här? sa han förskräckt.
- Jag vill kramas, hjälpa dig att tvätta dig, och jag vill att du tvålar in mig också... Jag är desperat. sa hon och började tvåla in hans bröstkorg.
- Men snälla... Tänk på att jag är din pappa... Det här är förbjudet!
- Det borde vara förbjudet att vara utan kille för länge också... Jag trivs ju hur bra som helst hos dig och Sylvia, och ni är så snälla med mig, men jag har ju inte kännt på en kuk sedan jag låg med Niklas i Hamburg... Ja, jag blev ju våldtagen två gånger också, men det var ju bara fruktansvärt. sa hon lugnt och hade nu börjat tvåla in kuken, som genast reste sig, utan att han ville det.
- Sabina... det här går inte? Vad vill du jag ska göra? Jag kan ju inte bara åka ut på stan och haffa en kille åt dig, vilken som helst.
- Nä jag vet, så du kan väl i alla fall älska med mig en gång... snälla... viskade hon med bedjande ögon, och Rolf insåg att hon nu hade fått kuken att stå fullständigt stenhård.
- Jag kommer aldrig att ligga med dig... Det är fel! Du måste förstå det. Och även om du tycker att det låter konstigt så är det ju för att jag älskar dig. Jag älskar dig som mitt barn!
- Om du älskar mig så kan du väl åtminstone hjälpa mig att komma... Jag vill inte bara pulla musen själv varje kväll.... Snälla! bad hon ömkligt och styrde hans hand till fittan, och höll sin hand kvar utanpå så han inte skulle ta bort den.

Sabina är ju definitivt en vacker ung tjej, nu med en lika vacker trind mage, och dessutom hade hon lyckats runka honom kåt, så han gav upp protesterna och pullade hennes fitta.
Sabina stönade tungt av välllust, och snart hade Rolf hamnat i samma fälla som bla Heinz och Niklas: Hennes utstrålning, blicken som lyste av kåthet och brände i hans egna ögon och hennes små tjut, kombinerat med att hennes kropp riste oregelbundet av den annalkande orgasmen, gjorde honom fullständigt paralyserad. Att sluta var helt omöjligt, men det faktum att hon runkade honom så han själv var bara en hårsmån från att spruta var inget som han ens hade en tanke på.
- OOOoooohhhhhh guuuuuuuud! kved hon tyst och Rolf greppade henne om llivet för att hon inte skulle ramla ihop på golvet, och det var just då som han blev varse om vad hon gjort medan han pullat fittan:
- AAAaaaahhhhhhhh. stönade han tungt av vällust, och satsen sprutade mot väggen i duschkabinen.

Rolf blev stående och bara kramade henne intensivt medan hon hämtade andan så att hon återfick kraften i benen, han kunde inte låta bli att njuta av att känna hennes trinda fylliga bröst mot sin kropp,men sedan började han genast ångra sig.
- Sabina... Hur mycket jag än älskar dig, så är det här inte rätt. Vi torkar oss och klär oss, så kan vi äta frukost och prata vidare om det här.
- Okay... Jag vet att det var fel, men jag klarade inte av att behärska mig... Jag har ju ingen kille, och du är ju ändå en sån där fin människa som man bara inte kan låta bli att älska, även om du är min pappa nu. sa hon och tryckte sin kind hårt mot hans bröst en sista gång innan som gick ur duschen.

Under frukosten redde dom ut begreppen, och Sabina berättade ingående om sin uppväxt, massor av detaljer som Rolf aldrig känt till, och hur hon varje gång hon känt att hon blivit kär, och älskat någon intensivt, så har det alltid inträffat något, så det hela tagit slut.
Rolf förstod att hennes sexliv hade startat allt för tidigt, även om det samtidigt bidragit till att ge henne de få ljusglimter hon haft i livet, så vad hon egentligen behövde mest just nu var inte en mamma och pappa, för hon hade lärt sig att ta hand om sig själv, utan det hon behövde var en kille som ville älska henne till mer än hundra procent, och någon som kunde bli som en pappa till hennes barn. Rolf var rörd till tårar av hennes berättelse, men han fick henne att först och främst lova att aldrig försöka förföra honom igen, och det var mest för att han insåg att han skulle inte klara av att stå emot henne, och sedan hade han ett förslag:
- Nu när du är i nionde månaden så kan vi inte planera så mycket mer än för att ditt barn ska födas, men sedan, när barnet börjar bli någon månad och inte längre är helt beroende av att du ska amma, så lovar jag att jag och Sylvia ställer upp så ofta du vill, för att du ska tex kunna gå ut på dans och träffa jämnåriga, och förhoppningsvis träffa någon kille som är värdig att vara tillsammans med en så fin tjej som du.
Sabina var otroligt nöjd med det förslaget, och det kändes plötsligt mycket lättare, för hon hade tidigare inte ens reflekterat över den möjligheten, eftersom alla hennes fosterföräldrar på ett eller annat sätt alltid svikit henne, så hon gav Rolf en lång och intensiv kram och tackade, och sa att den här sortens omtanke var hon definitivt inte bortskämd med från den äldre generationen, om det inte var från någon uteliggare då, eller någon byfåne, eller... Rolf avbröt henne och viskade sedan han gett henne en lätt kyss i pannan.
- Jag tror jag förstår nu, och jag ska definitivt göra mitt yttersta för att du aldrig ska behöva bli så besviken på mig.

Tre veckor senare var det dags. Vattnet gick tidigt en morgon, och Rolf upptäckte plötsligt en detalj som dom glömt att diskutera:
- Vill du att jag eller Sylvia, eller kanske båda, följer dig och är med när barnet föds?
- Jag vet inte... Jag tror jag kommer att göra dig jättebesviken, och kanske det inte ens går, men jag kände när jag vaknade av att vattnet gick, att den som skulle kunna vara närmast till att vara pappa till mitt barn, om det nu inte hade varit restaurang-slusken, det är ju Niklas... Jag försökte ju till och med att övertyga honom att han skulle göra mig med barn innan han åkte hem till Sverige. Är jag fullständigt knäpp om jag vill att han är med? Angelica får också gärna vara med, för jag älskar dom båda som mina absolut bästa vänner.
- Du är definitivt inte det minsta knäpp. .Jag ringer och väcker dom.
Klockan var bara kvart över sex på morgonen, det var en strålande dag slutet av maj, och det var lördag, så det var ingen som vare sig skulle till jobbet eller till skolan. Hon hörde hur Rolf försökte övetyga sin bror om att gå och väcka Niklas. Det tog en stund, innan Niklas dessutom väckt Angelica för att få höra vad hon tyckte, men det var ingen tvekan om att dom ville följa med och vara ett stöd för henne. Det kände mest som en ära hade Angelica sagt.

Efter en lång dag av väntan, massor med kramande och uppmuntran, så var allt till sist klart strax efter midnatt. Angelica led med Sabina, när hon såg hennes smärtor men såg ändå att det fanns lyckokänslor i hennes ansikte samtidigt. Nilkas bara gapade när han såg den lilla pojken till sist komma fram. Personalen gjorde bara en snabb gransking och konstaterade att allt såg väldigt normalt ut, och dom fick dom även höra det första lilla skriket, men när Sabina fick barnet uppe på sitt bröst och en filt över, så var det defiinitivt ingen tvekan om att det var lycka som lyste från hennes ögon. Sabina råkade titta lite åt sidan, och såg Angelica krama Niklas intensivt, samtidigt som en tår trillade, men hon gissade att Angelica bara var rörd, för samtidigt viskade hon tyst i Niklas öra:
- Det här var det abolut finaste jag någonsin varit med om, och nästa gång jag är med om det så vill jag att det är jag som ligger där, och föder vårt barn.
- Visst kan det dröja några år? viskade Niklas oroligt tillbaka.
- Jo självklart, men inte allt för många... Jag älskar dig.

Ett helt nytt llv startade för Sabina. Nu var hon mamma, med allt vad det innebar, och plötsligt kändes det där med killar inte lika angeläget längre, för viktigast av allt var ju lilla Emil, som hon döpt honom efter sin första stora kärlek.

När det närmde sig midsommar fick hon uppleva mycket nytt. Det var ju en festhelg som hon inte upplevt någon motsvarighet till hemma i Turkiet. Även det här året skulle det traditionsenligt bli stor släktfest i Rolf och Sylvias sommarstuga. Det kom massor med folk som Sabina inte kände, men hon visste ju att på ett eller annat sätt så var dom ändå släkt. Det jobbiga var bara att alla hade ju hört talas om henne, och visste vem hon var, men själv kände hon bara en tredjedel av alla som samlats.
Det var i vilket fall som helst en midsommar som inte var som midsommrar brukar vara. Det fanns inga regnmoln, det var fullständigt vindstilla och det var inte ens kallt, så hon trivdes med att få lära sig de svenska traditionerna, och hjälpte till med att plocka blommor till midsommarstången.
Emil låg i sin vagn, som hon dragit in i köket, så hon gick då och då in och tittade till honom... Dvs, ungefär var femte minut. Dom åt middag ute i trädgården och Sabina tittade ofta på klockan, för hon väntade att Emil snart skulle vakna och vilja ha mat.
- Du kan ju dra ut barnvagnen, så slipper du springa in så ofta. föreslog en kvinna som Sabina inte kände.
- Jo egentligen, men det springer ju så många barn här, så jag är rädd att någon springer omkull barnvagnen, så jag låter honom sova inne. sa hon och gick in för att titta till honom.
I köket satt då även en kille som hon inte kände... hon gissade att han var drygt 25, såg alldagligt bra ut, men det hon reagerade på var att han såg så olycklig ut, mitt i allt festande.
- Hej. sa Sabina kort.
- Hej... Visst är det Sabina du heter?
- Jo det stämmer, och du?
- Lars... Ja, vi är faktiskt tremenningar.
- Det vet jag inte vad det betyder. sa Sabina kort.
- Det betyder att våra föräldrar är kusiner, eller närmare bestämt din mamma och min pappa, så din mormor och min farmor är systrar.
- Okay... Så häftigt. sa hon och försökte få ordning på släktleden i sina tankar. Emil sov fortfarande så hon var på väg ut, men vände sig mot Lars och sa:
- Vi ses nog mer under kvällen... Trevligt att prata med dig.
- Trevligt att prata med dig också, och du har en otroligt söt liten son. Om du vill så kan jag sitta kvar och passa honom, så kommer jag ut och säger till om han vaknar.
- Men vill inte du gå ut och ha trevligt med dom andra då?
- Nä det roar mig inte så mycket... Jag följde med hit mest för att det har varit så i alla år.
- Okay, jättesnällt att du tittar till honom... Han vaknar nog snart. sa Sabina och gick ut.

Hon gick med Niklas och Angelica ner till stranden för att bara se sig omkrig och snacka lite.
Det tog inte mer än fem minuter innan Lars kom springande med andan i halsen, flämtande:
- Sabina! Han.., är.., vaken.., och.., gråter.
- Då är han nog hungrig... Tack för att du sa till. sa hon och gick tillbaka, och framför henne småsprang Lars, som inte fattade varför inte Sabina sprang, men hon småskrattade åt honom:
- Det är ingen fara om han får vänta ett par minuter, så det finns ingen anledning att springa.
Lars följde nyfiket med, såg henne ta upp Emil, gosa en stund med honom innan hon började med att byta blöja, och sedan sätta sig för att amma honom. När hon dragit upp jumpern och låtit Emil börja suga så råkade hon se Lars fachinerade blick.
- Jag hoppas du inte tar illa upp, att jag sitter här och ammar precis framför dig.
- Inte alls... Jag känner bara att jag måse då säga.., att.., du har så vackra bröst. flämtade han.
- Tack... Det lät faktiskt som du verkligen menade det, så jag antar att det inte bara var en artighetsfras.
- Nä, jag har aldrig sagt något sådant till en flicka förut. sa han matt.
- Oj, vilken ära för mig då... Så du har ingen flickvän?
- Nä, har aldrig haft, och kommer nog aldrig att få... Jag är rädd att det ska bli som för mina föräldrar.
- Och vad hände med dom?
- Jag har inga andra minnen än att dom bråkade när dom bodde tillsammans, så nu har jag bott ensam med min pappa sedan jag var 13. Jag trodde jag skulle mista pappa också när dom skilde sig, för då söp han så han var fullständigt redlös i tre veckor, så det var faktiskt dina föräldrar som kom och tog tag i det hela sedan, och hjälpte honom att komma på fötter igen.
- Vilken tur... Jag menar att det ordnade sig, men det där med skilsmässor är ju aldrig roligt.
- Nä, och så har man då sett kompisar som skaffat flickvänner, och allt har varit hur bra som helst, tills det en dag tagit slut och då är livet bara pest för dom... Jag skulle aldrig klara av en sån grej.
- Där har du faktiskt fel, för du klarar mer än du tror. Jag miste ju mina föräldrar när jag var nio... Ja, jag har några fotografier, men annars minns jag dom knappt, och sedan har jag blivit sviken ett otal gånger, men ändå sitter jag här och mår riktigt bra nu.
- Okay... det ser jag ju faktiskt, och då ska jag väl inte sitta här och gnälla över mitt liv, för jag gissar att det du har varit med om är mycket värre.
- Se det för allt i världen inte så, det är ju ingen tävlig i elände vi håller på med, men jag menar bara att du nog borde våga lite, för bara det att du kommenterade mina bröst tyder ju på att du trots allt tittar på flickor, och fömodligen njuter av det.
- Lars blev totalt knäpptyst... De där tankarna hade ingen fått honom att tänka tidigare, och han insåg mer och mer att han faktiskt gillade att sitta och se på medan hon ammade Emil, för det var ju absolut det han kände, det han sa om hennes bröst för en stund sedan. Han vaknade till när hon drog ner tröjan och lade upp Emil mot axeln för att rapa, med orden:
- Slut på föreställningen... Du får du vänta till sent i kväll innan han ska äta igen.
- Förlåt... Jag inser nu att jag suttit och stirrat på dig, och jag har just blivit nyfiken på hur du kunde hamna i Sverige... Ja, att du träffade Niklas i Hamburg, det vet jag, men hur kan man plötsligt hamna i Hamburg om man är född i Turkiet och inte har sina föräldrar kvar?
- Oj... Det är en lång historia... Vill du verkligen höra den? sa Sabina.
- Absolut! Jag kan sitta här hela kvällen och lyssna, om du vill förståss. Du kanske vill festa med dom andra?
En ljudlig rap kom från Emil och hon började lägga ner honom i vagnen igen.
- Jag har ett förslag... Jag tar vagnen med mig ut, så somnar han fortare, och så kan vi ta en promenad medan vi pratar. Jag är heller inte så mycket för att festa, åtminstone inte om det betyder att man måste bli redlös, och förresten, nu när jag ammar så dricker jag ju ingen sprit alls.

Dom gick sakta bort längs skogsvägen som ledde ner till stugan och stranden. Sabina berättade, men försökte att göra avbrott, för att även Lars skulle få säga något, så hon försökte få honom att berätta mer om sig själv.
När klockan passerat två på natten, och Sabina fortfarande inte ens kommit fram till tiden som hora i Ankara, så sa hon:
- Det var otroligt trevligt att snacka med dig... Jag måste gå och lägga mig nu om jag ska orka upp oc ge Emil mat imorgon bitti, men var bor du? Kan vi ses fler gånger?
- Jättegärna! Jag bor i Grycksbo, en dryg mil utanför Falun, och jag har ju egen bil så jag kan åka när och var jag vill.
- Kul! Kom imorgon bitti! Jag har sett att mamma och pappa är ganska fulla, så dom tar nog sovmorgon, och då får vi en stund för oss själva.
- Jag kommer! lita på det! log han och vände för att försöka få sin onyktra far med sig hem, men han kom bara ett par steg, så vände han igen, ställde sig tätt framför henne och viskade:
- Kan du förklara det här: När jag nu snackat med dig om en massa elände, så känner jag mig ändå glad så jag skulle kunna ställa mig uppe på skorstenen och gala som en tupp...
- Mmmm, det låter konstigt, och allvarligt... men jag tror jag vet. log hon finurligt.
- Vad då? Jag fattar inte! sa han, nästan flåsande.
- Har du aldrig kännt dig på det viset tidigare någon gång?
- Nää aldrig, jo kanske lite, när jag vann tiotusen på styktipset.
- Okay, men då är nog det här något annat i alla fall. Symptomen tyder närmast på att du är kär.
- Va? Är jag...? Men...?
- Hysch, säg inget mer, men det skulle inte förvåna mig, för jag känner lika. Vi ses imorgon. viskade hon och ställde sig på tå så hon kunde ge honom en snabb kyss på munnen.

Lars stod kvar och bara gapade när Sabina vände sig för att gå in. Just när hon klev upp på trappan, och vände sig för att dra upp barnvagnen baklänges, så ser hon hur Lars just vaknar till liv igen.
- JIIIHAOOO ! ! ! vrålar han så det ekar över vattnet, och sedan rycker han upp sin pappa från hamocken och tjoar glatt till honom:
- Kom nu ditt gamla fyllo! Dags att fara hem och sussa!
Festande pågick ännu utanför när Sabina gav ge Emil kvällens sista mål innan hon skulle lägga sig, men hon visste ju att Emil skulle väcka henner vid halv åtta, så hon ville få sova några timmar i alla fall.
Hon hade många funderingar innan hon somnade... Den här killen Lars... Lite udda, väldigt blyg och verkade nästan rädd för henne, men definitivt inte otrevlig, och han verkade ju ha humor. Hon tyckte först att han verkade vara en riktig tråkmåns, men det stämde då inte heller, så hon hade inget emot att träffa honom igen. Till sist somnade hon ändå, för festandet utanför hade slutat och nu var istället tystnaden öronbedövande.

Sabina vaknade nästa morgon av att Emil gnydde. Inget skrik, utan mer bara som ett påpekande: "Vakna morsan, jag vill ha en torr blöja och lite käk!", så Sabina tog upp honom ur barnvagnen och höll honom mot sitt bröst, som hon brukar göra när han vaknat. Hon småpratade lite med honom, också som brukade, för hon väntade sig att om hon bara fortsatte med det, så skulle hon förr eller senare få ett svar, även om det kanske dröjde ett år. Hon råkade kasta en blick ut genom fönstret, och såg att Lars satt ute vid trädgårdsbordet, så hon skyndade sig att öppna dörren och ropa:
- Lars! Är du här redan? Kom in vet ja!
- Kalla mig Lasse, för det gör alla andra... Vet du... Jag tror du hade rätt i det du gissade just innan jag åkte hem i natt... Jag har nästan inte sovit en blund, för jag bara väntade på att det skulle bli morgon så jag kunde åka hit igen.
Sabina skrattade åt honom, och kände sig samtidigt smickrad, för hon hade tydligen väckt känslor i honom som ingen annan tjej gjort tidigare.
- Det låter ju lovande, men vet du... Vill du vara tillsammans med mig så blir du ju samtidigt tillsammans med Emil, så du kan få byta blöja på honom medan jag går ut och kissar. Okay? sa hon och räckte över Emil, och gick sedan ut, utan att vänta på ett svar.
Hon skrattade tyst för sig själv medan hon satt på utedasset, för hon antog att han skulle få problem, och mycket riktigt, när hon kom in igen så stod Lasse kvar på exakt samma fläck som han stod när hon gick ut.
- Hur har du tänkt dig det här? Jag vet ju ingenting om bebisar! sa han uppgivet.
- Jag förstod det, och jag tror även att du förstod att jag bara retas med dig.
. Ja... Jo... Men okay då... Lär mig! sa han, och gjorde ingen antydan att vilja lämna tillbaka Emil till henne.

Sabina blev verkligen förvånad, men berättade vad han skulle göra, och även om det verkade lite tafatt, så gjorde han i alla fall sitt bästa.
- Se upp! Hojtade Sabina med ett skratt, och Lasse hoppade raskt ett skutt bakåt, när Emil passade på att kissa en hög båge medan han låg på skötbordet med rumpan bar.
- Shit, det var nära! skrattade Lasse... och fortsatte: - Det borde finnans någon slags varningslampa som talar om innan man blir duschad!
- Nä, den modellen är inte uppfunnen ännu, och det finns väl inte på dig heller, eller bllinkar det rött någonstans innan du sprutar? skrattade hon.
Lasse blev både tyst och högröd i ansiktet, så Sabina insåg strax att hon skämtat lite mer än vad han klarade.
- Förlåt... Jag tänkte inte på att du inte haft någon tjej tidigare. Jag vill absolut inte göra dig generad eller förlöjliga dig för att du är oerfaren, för jag gillar faktiskt dig.
- Okay... Men du har i alla fall rätt i att jag är oerfaren. Normalt skulle jag nog aldrig våga erkänna det, men du har ju redan förstått, så det skulle ju bara låta dumt om jag nekade.
- Ta det lugnt! Även om det var precis tvärt om för mig, att min sexdebut var alldeles för tidigt, så betyder det väl inte att det är något fel på dig. Om du känner dig kär och glad just nu så är det väl bara att vara glad åt det, för det är jag också.
- Du är då verkligen snäll med mig, och varsågod... En liten kille med torr blöja... Nu är det bäst du tar över, för amma klarar jag då inte, hur mycket jag än tränar.sa Lasse och räcket över Emil till henne.
Sabina tog emot Emil, men räckte genast tillbaka honom:
- Håll honom ett ögonblick till... Jag blev ju så uppjagad när jag såg att du kommit redan, så jag har glömt bort att klä mig. Du var ju inte generad igår, så då funkar det kanske idag också.sa hon och krängde av sig nattlinnet, så nu stod hon enbart iklädd trosor, och tog emot sin son för att amma honom.
- Håhhh, du är då definitivt inte blyg, men du är sanlöst vacker... flämtade han och satte sig.
- Nä, har man jobbat som hora så får man vänja sig av med att vara blyg. sa hon utan betänklighet.
- Hora? Du kan väl ändå inte vara någon hora! sa han förfärad.

Sabina fortsatte nu berättelsen om sig själv, och Lasse lyssnade andäktigt. När Emil sedan hade slutat äta så reste hon sig.
- Kom, vi sätter oss i soffan medan jag får honom att rapa. det är bekvämare där.
Lasse satte sig intill henne, och insåg att han nu hade hennes fantastiskt läckra bröst bara ett par decimeter ifrån sig. Han skulle kunna göra nästan vad som helt för att få känna på dom, smeka dom och krama dom lätt, men det vågade han absolut inte.
Sabina kände emellertid hans blickar och tyckte sig nästan läsa hans tankar, för dom var så intensiva, så hon tog bara hans hand och placerade den över ena bröstet.
- Du får känna på mig... Jag vill det. viskade hon.

Lasse kände hur tungan skrumpnade ihop av torka i hans mun, så han fick inte fram ett ljud, men han smekte hennes bröst varsamt, och nöp ytterst försiktigt i hennes bröstvårta, och kände hur den hårdnade.
- Emil tycks ha somnat igen... Vänta bara lite medan jag lägger honom. viskade hon och reste sig.
Så snart hon var tillbaka så fortsatte han att smeka henne, och Sabina sträckte sig mot hans ansikte för att få en kyss, och det blev inte bara en, utan dom fortsatte mer och mer intensivt.
Hon sneglade på hans shorts och såg att det var trångt där. Hon sneglade även på klockan och insåg att det fanns risk för att hennes föräldrar skulle vakna snart.
- Du kan ju inte se ut så där när Rolf och Sylvia vaknar, men jag fixar det. viskade hon och lät handen snudda hans stånd utanpå shortsen.
- Bli inte rädd nu, för så här ska vi nog göra många gånger sedan.
Lasse ryckte till när hon snuddade vid honom, men lyfte villigt på rumpan, utan att han egentligen tänkte på det, när hon glidit ner på golvet och drog ner hans shorts.
Kuken sprätte upp stenhård, och intinktivt försökte han dölja den med händerna, men hon förde bort dom och viskade:
- Du ska inte dölja en sån fin kuk. Egentligen skulle jag vilja älska med dig, men dels så har jag inget skydd, och sedan vill jag att vi ska ha gott om tid och vara garanterat ostörda när vi gör det första gången, så vi får sikta in oss på att hitta en snabb lösning nu innan Rolf och Sylvia vaknar. flämtade hon och drog ner sina trosor en bit.
- Känn så våt jag är. flämtade hon och styrde dit hans hand, och när han fått känna på den våta musen en liten stund så sjönk hon ner på knä och tog hans stenhårda lem mellan läpparna.
- Akta... Jag kommer att spruta på en gång! kved han, så då tittade hon lyckligt upp mot hans ansikte och viskade:
- Så bra, det är det jag hoppas på. log hon och tog kuken i munnen igen.
Lasse reagerade på att hon rörde sig spasmiskt, tills han upptäckte hennes hand som frenetiskt jobbad i fittan. Han hörde ett fint klibbljud från hennes pullande och det var det som fick honom att brinna av.
- Gnnnnnnnnn... stönade han tungt, och lyfte underlivet mot hennes diande mun, och hon svalde för glatta livet, för det var inte lite det som kom.
När hon svalt sista droppen lutade hon sig bakåt, på rygg på golvet, drog upp benen så hon låg helt dubbelvikt, och med två fingar i fittan och andra handen på klittan jobbade hon sig snabbt fram till orgasm.
- Ooooooooooo... stönade hon dämpat, men ansträngde sig verkligen för att inte väcka upp resten av stugan.

Sabina reste sig med viss ansträngning, och satte sig grensle över Lasses ben, och dom började kyssas medan dom hämtade andan.
- Har jag gjort bort mig nu?, Skrämt dig så du aldrig vill träffa mig igen? flämtade Sabina.
- Nä, jag blev livrädd först, men du gör ju verkligen allt för att jag inte ska känna mig dum, trots att jag är 26 år och oskuld. Du är definitivt en fantastisk tjej.

Deras efterspel avbröts av att dom hörde röster i sovrummet, så dom fick nu bråttom att få ordning på sina kläder.
- God morgon Lasse... Har du sovit över i hamoken? sa Rolf med en förvånad min, men ändå lite skämtsamt.
- Egentligen hade det nog varit lika bra, men jag blev bara så fachinerad när jag hörde Sabina berätta om sitt liv igår, så jag kom tillbaka nu på morgonen för att få höra fortsättningen... Om hon ville skriva ner det där så skulle det kunna bli en bestseller.
- Bestseller? Nä knappast... Jag kan ju inte ens svenska ordentligt ännu, och vem vill läsa om en hora från Turkiet? skrattade hon.
- Men sluta kalla dig hora... Du är ju den absolut finaste tjej jag någonsin träffat. sa Lasse, nästan med ilska i rösten.
- Jojo.. Nu tror jag till och med att Lasse har fastnat i fällan, men grattis, om ni nu är tillsammans. log Rolf mot dom.
- Vi är inte tillsammans... sa dom med en mun, men tittade samtidigt förvånat på varandra, och Rolf väntade sig att dom båda skulle säga till varandra: "Varför ljuger du?", men ingen sa något.
Att det fanns en intensiv spänning i luften mellan dom var det emellertid ingen tvekan om, så Rolf förstod att det kanske var för tidigt för dom att erkänna, så han försökte inte pressa dom mer.

När det närmade sig lunchtid så frågade Sabina Sylvia lite diskret:
- Är det okay om Lasse stannar kvar och äter med oss?
- Jovisst... Jag ser att du trivs tillsammans med honom. Men ta det lungt bara. Han har inte haft det så lätt, så jag tror aldrig att han haft någon flickvän tidigare.
- Han har berättat det, så jag vet, men faktum är att jag gillar honom bara mer och mer, så jag får hela tiden anstränga mig för att inte bli för ivrig.

Efter att som ätit så tog Lasse Sabina och Emil med sig på en utflykt till Sundborn, och dom strosade runt i lugn och ro, fikade och blev till sist sittande på en parkbänk och kysstes, och det blev mer och mer intensivt, tills Sabina flämtade:
- Nu är det bäst vi hejdar oss, innan det händer någon olycka... Typ att jag blöter igenom trosorna eller att du sprutar i brallorna.
- Det har du garanterat rätt i, men jag har funderat hela dagen på det du sa i morse... Vill du verkligen ligga med mig?
- Så klart jag vill... Tror du att jag skulle ha gett dig en avsugning annars? Det enda jag inte kommit på är när och var det ska kunna ske, för jag känner att jag vill göra det här till något som blir fint för dig... Premiären ska inte vara något hafs. sa hon och kramade honom.
- Tack för att du inte retar mig för att jag är oskuld... Jag är säker på att jag är den enda 26-åringen i trakten som aldrig legat med en tjej, och framtill i morse så hade jag inte ens provat att smeka en tjej på brösten... Tänk att man kan bli så kär bara över en natt... Jag trodde ända till igår att jag alltid skulle förbli ungkarl.
- Åhå!.. här går det undan... Det låter nästan på dig som vi har flyttat ihop redan! skrattade Sabina.
- Nej inte så heller... Nu blir jag generad... Men jag måste ändå säga det... Jag har aldrig sagt det förr, så jag får hjärtklappning bara av att tänka att jag ska säga det... Att jag älskar dig...
- Och jag älskar dig också, men vi kan väl skynda långsamt. Vi har ju båda blivit ganska rejält svikna, så det kanske är bäst att inte springa så fort att vi ramlar, om du förstår vad jag menar.
- Jag fattar precis, och jag håller med dig, men visst kan det vara en lagom mjukstart om jag bjuder dig på middag idag? Vi åker tillbaka till stan och käkar.

Sabina nappade så klart. Enda lilla problemet var att deras middag sammanföll med Emils middag, men hon hade ju hans mat med sig, så det fixade sig. Lasse var väl bara lite besviken, för hon var ju väldigt diskret när hon amade på restaurangen, så han fick inte se så mycket av hennes bröst den här gången.

Efter maten följdes dom till Rolf och Sylvias stuga igen och hade det allmänt trevligt tillsammans med dem, men dom blev mycket förvånade när Lasse till sist kysste henne godnatt och åkte hem.
- Det där såg så allvarligt ut att jag hade räknat med att han skulle sova över sa Sylvia.
- Jo, det vore mysigt, men vi har inte kommit så långt ännu. Vi är helt överens om att inte göra något förhastat.
- Herregud så klokt det låter... Kommer du ihåg när vi träffades? skrattade Rolf till Sylvia.
- Jo precis... Din galning... Eller var det jag som var galen? Jag minns inte, men roligt hade vi i alla fall.
- Nu får ni allt berätta! sa Sabina nyfiket.
- Äsch. det var egentligen inget att skryta med. Vi var på en festplats... En sån där "folkets park" som var väldigt populär för drygt 20 år sedan. Jag tror Sylvia hade petat i sig en del vin, och själv hade jag druckit väl så mycket vodka, så jag var väldigt styv i korken när jag bjöd upp henne på dansbanan. Vi dansade en tryckare... Jag tror dom spelade "A whiter shade of pale", och jag fick världens ståfräs i brallorna, så hon fnittrade när vi dansat färdigt: "Jag tror visst att du gillar mig!" och som sagt, jag hade inte mycket koll på vad jag sa, så jag hävde ur mig: "Jo herregud vad jag gillar dig! Om det inte vore så mycket folk här så skulle jag spetsa dig på spettet på en gång!", och då fnittrade hon bara: "Knäppskalle.. Vi kan ju inte göra det här på dansbanan... Kom!" sa hon och drog mig med in bakom en lotterikiosk. Snabbt klev hon ur trosorna och lyfte på klänningen. Hon lutade sig mot väggen. lyfte ena foten, höll upp benet med en hand i knävecket och stirrade på mig med orden: "Vad väntar du på? Nu får du väl visa att du klarar det du skröt om!" Ja, jag blev så chockad att jag höll på att missa alltihopa, men till sist så fick jag fram pitten och körde igång. Vi knullade som galningar mot väggen, och jag vrålade när jag kände satsen komma skenande och Sylvia höll på att falla ihop, så jag hölll henne under armarna när dörren till lottkiosken plötsligt öppnades intill oss, och en ilsken tjej stack ut huvudet: "Vad är det för jävla liv..." och sedan tvärtystnade hon och flämtade bara "Sylvia..." innan hon stängde igen. Jag, mitt ärade pucko säger då: "Åhh, så du heter Sylvia... vilket vackert namn.. Jag heter Rolf." Tjejen i kiosken var alltså Sylvias lillasyster som hade fått rycka in och jobba extra just den kvällen... Gissa om vi blev påminnda ganska många gånger om det där senare!

Sabina fick sig ett gott skratt, och insåg att det var nog bland det snabbaste hon hört talas om när det gällde att bli tillsammans. Lasse dök förståss upp nästa dag igen, lika tidigt, men nu hade dom ju inte festat kvällen före, så Sylvia och Rolf var redan vakna när han kom. Han var märkbart besviken, men det var ju bara Sabina som förstod varför han inte verkade lika glad idag, och det var ju förståss för att han hoppats på en repris av morgonen före.
Dom lyfte istället korgen från barnvagnen ner i båten och tog en roddtur, och hann diskutera allt möjligt. Dom hade ju inte hunnit lära känna varandra mer än ytligt, med det var ändå uppenbart att dom skulle bli ett par, för på något sätt kändes det ändå som om dom känt varandra länge. Långt ut på sjön vaknade Emil, och med lite joxande så lyckades Sabina med ett blöjbyte i båten, och sedan tittade hon sig omkring, log och konsterade:
- Vi är då långt från land, så jag kan väl i alla fall ge dig lite kompensation för det vi inte kunde göra i morse. och därefter krängde hon av sig t-shirten.
Emil låg i hennes knä och jollrade och hon smekte själv sina bröst:
- Du gillar visst att titta på dom här va?
- Om jag gör... Dom är så vackra, och när man dessutom vet hur mjuka och lena dom är att hålla i så blir man alldeles knottrig över hela kroppen.
- Det är ungefär som man blir när man smakar din fina kuk då... Den är verkligen läcker.
- Det säger du väl bara för att vara snäll? Jag tycker den är för liten... När jag gick i skolan så jämförde jag ju med dom andra grabbarna, och jag hade nog bland som minsta.
- Bekymra dig inte över det... Emil, min allra första kille alltså, hade inte heller speciellt stor, men han lyckades ändå få mig att njuta så jag nästan svimmade ibland, så jag tror det hänger mer på hur killen är som person, än det hänger på storleken, om det ska bli bra.
- Jag hoppas du har rätt, och jag hoppas att vi snart får tillfälle att vara ostörda, för du har verkligen väckt mig... Jag har nog sovit hela mitt liv fram till nu.
- Så trevligt, och jag längtar precis lika mycket, för även om du inte älskat på riktigt ännu, så känner jag på mig att du är en naturbegåvning... Det kan bara bli bra...

Samtalet stannade av och Lasse studerade hela tiden Sabinas unga välformade kropp medan Emil fick sin mat. Hon upptäckte att hans blick var helt fastsvetsad vid hennes bröst, och det putade i hans shots igen.
- Vad tänker du på vännen? sa hon tyst.
Lasse ryckte till, som om hon ruskat om honom för att han somnat.
- Åhhhh... Jag tänker på... började han och hon såg hur han rodnade och svalde tungt, men kunde inte få fram ett ord till.
- Du tänker på när vi ska älska för första gången, eller?
Han bara nickade långsamt.
- Och du är nervös för att göra bort dig för du har aldrig gjort det förut, eller?
- Du läser mina tankar... Hur går det här till?
- Jag gissade bara, men egentligen var det väl inte så svårt... Du äter mig med blicken och det putar i dina shorts.
- Himmel... Det är så pinsamt... Det putar så fort jag bara tänker på dig... Hur gör man för att det ska sluta puta? sa han med ett generat fnitter.
- Det enklaste sättet som finns är att spruta... Då brukar den väl mjukna sedan, eller hur?
- Ja... I och för sig... Men det kan jag ju inte göra här och nu.
- Varför inte? Emil sover nu, så jag lägger honom igen... Vi gör något häftigt, galet... Bara för att avdramatisera det hela lite grann. Ingen kan ju se oss här, mitt ute på sjön, så lägg bara upp årorna en stund, visa mig din fina kuk och runka, så kan jag smeka mig själv samtidigt.
- Då skulle jag hellre vilja att vi hjälper varandra. flämtade Lasse.
- Tror du det är så smart? I en liten vinglig roddbåt mitt ute på sjön? Nä, om jag börjar så törs du också. sa hon och drog av sig trosorna.
Sabina satte sig så bredbent hon kunde, höll isär blygdläpparna och log:
- Har du sett en fitta så här ingående tidigare? Visa mig kuken och tänk på hur det kommer att kännas när du får köra in den här. flämtade hon och körde in långfingret så långt det gick.
- Skyll dig själv... Med den utsikten så kommer jag att spruta ända bort till dig. flämtade han och drog ner resåren på shortsen över kuken.
- Men visa mig mer! Jag blir ju också kåt, när jag ser dig naken... Ta av dig shortsen, sätt dig bredbent, smek pungen och runka kuken... Kolla, min klitta är lika hård som din kuk. stönade hon och höll isär blygdläpparna för att visa honom ordentligt.
- Makalöst vad du gör med mig, och ändå sitter du en meter ifrån mig... Jag är sprutfärdig!
- Inte än... titta noga på min fitta nu, jag smeker klittan och juckar med två fingrar... Ooooo så kåt jag bli av att se dig runka, jag kommmmmmeeeeeer! kved hon och hennes kropp började då skaka okontrollerat.
- Herrejävlar... Jag behöver knappt runka... det bara gåååååååår! stönade han, och hon såg mycket riktigt att har runkade nästan i ultrarapid, men satsen kom ändå flygande i långa kaskader. Hon fick lite klet på kjolen som hon knölat ihop runt midjan, men det bekymrade henne inte det minsta.
Lasse höll på att ramla bakåt när orgasmen var som kraftigast, men han klarade sig. Sabina sträckte fram en hand mot honom, och han gav henne sin.
- Nej andra handen. sa hon fnittrande.
- Men den är så kladdig.
- Ja, det var ju det jag såg. fnittrade hon busigt.
Lasse sträckte tveksamt sin spermakladdiga hand mot henne och hon tog den, och slickade den ren, för att sedan triumfera:
- Så där ja... synd att vi fortfarande sitter i en ranglig liten båt, annars hade du fått slicka mig ren, sa hon och lekte med fingertoppen i fittöppningen så det hördet ett smackande ljud .
- Men låt mig då få börja med fingrarna då... Jag vill veta hur du smakar... Det måste väl ändå vara någon rättvisa. sa han, och visst, med förtjusning lät hon honom slicka hennes fingrar.

När Lasse rodde tillbaka så hade idéerna börjat ta form för Sabina:
- Visst sa du att du började din semester nu?
- Jovisst... Äntligen, kan jag väl säga... Det har varit mycket på jobbet hela våren och fram till nu.
- Vad skulle du säga om en semestervecka med mig, i Rolf och Sylvias stuga? Dom jobbar ju en vecka till, och jag har inte tänkt att vara här själv, för jag har ju vare sig körkort eller bil, men du har ju det. Jag tror säkert att vi får låna stugan.

fortsättning följer...