Ödets Möte

Ödets möte

Jävla karl, att bara lämna henne så där!

Emelie hade inte trott sina öron när hennes pojkvän, utan att skämmas, förmedlat att han var gift och hade två barn.
Hon hade sagt till honom att stanna bilen, vilket han gjort. Hon hade stigit ur och tagit av sig de smycken hon fått av honom, under de tre månaderna som de haft ett förhållande. Han hade sett ganska chockad ut när hon tyckt att han kunde stoppa dem någonstans där solen inte skiner.
Emelie var så arg att hon inte tänkte helt klart. Hon hade sett på honom med stora ögon när han slängt ut hennes väska ur bilen och sedan kört iväg.
Mumlandes, inte så fina ord om den grisen, började hon gå i motsatt riktning. Hon visste inte exakt vart hon var, men mindes en skylt om ett motell. Frågan var bara, hur långt var det dit?

En timme hade nu gått, varken några bilar eller skyltar hade hon sett och hennes mobil hade, naturligtvis, lagt av.
Hon satte sig ner på sin väska för att vila en stund. Hon lade huvudet i sina händer och suckade irriterat. Så hörde hon någonting, motor muller, en bil. Hon ställde sig upp, såg sig om och såg en stor vit Pickup komma körande från rätt håll. Hon började vinka åt föraren som saktade in och stannade bredvid henne.
Det var en ung kille, inte mer än fem år äldre än hennes tjugotvå, som lutade sig ut genom förarefönstret och tittade frågande på henne.
- Har ingen talat om för dig att det kan vara farligt att lifta? Sa han med ett lätt roat leende.
- Jo, sa hon och log tillbaka, men jag hade inte mycket till val. Kan jag åka med till närmsta motell?
- Javisst, hoppa in, sa killen och öppnade passagerardörren, Emelie nästan skuttade runt bilen och hoppade in.
- Tack, sa hon och slängde bak sin väska, du har räddat mitt liv.
- Varsågod, sa han med ett leende och körde iväg.
Emelie sneglade på killen, han såg mycket bra ut tyckte hon, klarblå ögon, mjuka ansiktsdrag, rödblont hår i en snygg kortfrisyr.
- Nu är jag oartig, sa Emelie och killen höjde på ögonbrynen. Emelie heter jag, sa hon och höll fram sin hand.
- Mikael, sa han och tog hennes hand, han hade ett fast handgrepp. Han såg ut att vara ganska vältränad också.
- Så, sa hon efter en lång tystnad, har du flickvän som väntar på dig? Mikael skakade bara på huvudet som svar.
- Fästmö? fru? Pojkvän? Frågade hon sedan när hon fått samma huvudskakning som svar. Han började skratta och skakade på huvudet.
- Nej, inget av det. Misstänker att du kommer att fråga tills jag svarar eller hur?! Emelie nickade med ett leende. Hon tittade hela tiden på honom. Han såg in i hennes gröna ögon för ett kort ögonblick och suckade sedan.
- Min flickvän, som nuär mitt ex, var otrogen mot mig med en av mina polare. Blev lite drama över det hela, sa åt henne att jag inte tänkte vara med om det och tog mina saker och drog. Vet inte riktigt vart jag är på väg faktiskt.
- Korkat fruntimmer! Sa Emelie och Mikael gav henne ett höjt ögonbryn.
- Korkad karl! Sa han och Emelie fnös till. Så vem lämnade dig mitt i ingenstans?
- En korkad karljävel som glömt att nämna att han var gift och har två barn. Jag vill inte vara en älskarinna, även om jag är bra i sängen är det inte bara det ett förhållande går ut på. Mikael hade tittat till på henne.
- Ha, där är den där fördömda skylten! Trodde inte det var så långt kvar till motellet. Hon suckade och lutade sig bakåt.
- Du hade troligen inte varit framme fören i morgon lunch om jag inte kommit förbi. Emelie muttrade några fula ord ut genom fönstret.
Det hade nu börjat mörkna och Mikael kände hur trött han var, han hade kört sedan klockan sex på morgonen och visste att det skulle vara farligt att fortsätta.

Så såg de motellet, de svängde av vägen och parkerade bland de andra bilarna.

- Ni har tur, sa kvinnan i receptionen och log. Det är det sista rummet.
Mikael tittade på Emelie som stod enbit bort och studerade en karta för att få någorlunda grepp om var hon befann sig.
- Vi tar det, sa han och betalade för natten.
- De hade bara ett rum, en säng, du kan ta det, så sover jag i bilen, sa han och höll fram nyckeln. Emelie såg på den och skakade på huvudet.
- Kommer inte på frågan, jag kan sova på golvet det gör mig detsamma, men du kan inte sova i bilen, sa hon och tog upp sin väska. Mikael gjorde en axelryckning och de gick till rummet.

Det var ett gaick in i badrummet.
Emelie började leta uttag, hon ville få igång sin mobil igen. Hon kröp ner på golvet och fram till en av lamporna och drog ur den ur vägen. Hon satte i sin laddare och suckade nöjt. Nu skulle det inte ta lång stund innan hon kunde ringa sin kompis.
- Är du hungrig? Frågade hon sedan när hon kände hur det kurrade i magen. Mikael kom ut och såg henne sitta på golvet vid sängen.
- Jo lite kanske, jag tar en dusch. Han stannade på väg in till badrummet igen, skakade på huvudet och stängde sedan dörren om sig.
Emelie höjde ett ögonbryn åt hela situationen, de lät inte precis som två främlingar som nyligen träffats. Hon ryckte på axlarna och satte igång mobilen. Hon lade den på nattduksbordet, tog nyckeln, sin plånbok och gick för att se om hon kunde få tag på mat.

När hon kom tillbaka stod han fortfarande i duschen.
Mobilen låg och blinkade, hon hade precis fått ett meddelande. Hon lade ifrån sig mackorna och drickat på sängen och togupp mobilen. Fem nya mess och tre av dem var röstmeddelande. Hon började lyssna av meddelandena, de var från honom alla tre, han bad om ursäkt för att han lämnar henne och hoppades att hon var oskadd. Han ville att hon skulle höra av sig så han kunde plocka upp henne och hon skulle få en fin present av honom när de sågs igen.
- Gå och dö din gris, sa hon argt, hon lade sig över sängen och började läsa meddelandena.
- Du låter som en sann djurvän. Emelie vände sig om och såg skrämt på Mikael som stod och rotade efter kläder i sin väska. Hon kunde inte undgå att flämta till. Handduken dolde inte mycket och hon kunde inte låta bli att smeka honom med blicken.
Hon skakade på huvudet åt sina tankar. De var två främlingar, och man har inte sex med främlingar, hur fina de än är.
Främlingar ja, som troligen aldrig mer skulle träffas.
- Höger eller vänster? Frågade hon för att få tankarna på annat håll, vilket inte funkade. Gärna över mig, tänkte hon och suckade åt sig själv. Mikael hade vänt sig om och stod nu och tittade på henne.
- Jag tar den sidan du inte sover på, sa han. Gärna under dig, tänkte han och drog åt handduken om midjan. Emelie bet sig i läppen och koncentrerade sig sin mobil.
- Det finns maände sig om igen och hittade sina sovbyxor som han drog på sig. Emelie smygtittade på honom och rös till. Så kände hon att hon nog också skulle ta sig en dusch. Hon drog av sig tröjan som hon hade över ett linne och kände magen kurra igen. Äta först duscha sen, tänkte hon och grabbade tag i en av mackorna utan att titta.
- Oj förlåt, sa hon när hon tog tag i Mikaels hand. Hon drog en tyst suck och tog den andra mackan med ett leende.
- Ingen fara, sa han och satte sig på golvet vid sängens kortände.
Emelie tittade på honom och tog en tugga av mackan, så ryckte hon till av att mobilen ringde. Hon såg vem det var, svor åt mobilen och stängde av den. Mikael hade tittat upp på henne och misstänkte att det var exet som ringt.
-Är du klar i badrummet? Frågade hon, Mikael nickade och Emelie stängde in sig. Hon åt upp sin macka medan hon klädde av sig och satte på vattnet.
Tankarna virvlade runt i hennes huvud medan vattnet smekte hennes kropp.
Varför kändes det som om kroppen var svulten på närhet? Som om hon levt i celibat, vilket hon inte gjort.
Det pirrade i kroppen, hon smekte sin knottriga hud och rös.

Mikael satt också och funderade på samma sak, det var någonting med Emelie som fickdet att koka i hans ådror. Höll han på att bli galen? De var främlingar och ändå ville han brotta ner henne i sängen. Han skakade på huvudet åt sig själv. Det var troligen bara en efterchock, kroppen reagerade på att han nu var singel. Ja så var det nog.Men varför hade han då aldrig känt så här tidigare?

Emelie stängde av vattnet och gick ur duschkabinen, hon var mer upptänd än innan. Men hon kunde ju inte bara gå ut och dra ner honom i sängen, eller? Hon virade in sig i en handduk och satte sig på toalettsitsen för att torka håret och för att lugna ner kroppen innan hon gick ut igen.
Hon öppnade dörren och fick syn på Mikael som åter stod och rotade i sin väska. Han vände på huvudet och tittade på henne. Hans ögon avslöjade honom, Emelie gick fram och kysste honom hett. Hon struntade fullständigt i att de var främlingar. Mikael svarade på kyssen, han lyfte upp och bar bort henne till sängen. Emelie släppte handduken och pressade sig mot honom. Hennes kropp skrek efter honom. Hon hon var. Hon sträckte lite på sig och kände Mikaels arm om sig. Hon vände på sig och tittade på honom. Första tanken var att hennes kompis kulle tycka hon var en komplett idiot, andra var att hon aldrig känt som hon gjorde denna morgon.
Mikael öppnade sakta ögonen och tittade in i Emelies.
De låg och tittade på varandra några minuter innan de sakta började gå upp.
Emelie klädde på sig och startade upp sin mobil. Hon lyssnade av meddelandet från grisen och ringde sedan sin kompis.
Mikael klädde på sig, satte sig på sängen och tittade på Emelie som gick runt i rummet medan hon pratade med sin kompis.
- Ja precis, där är jag, kan du komma? Tack, jag väntar vi parkeringen, ja du kommer att se mig oroa dig inte för det. då ses vi om en halvtimme, bra hej! Emelie vände sig mot Mikael. Han ställde sig upp och gick fram till henne. Hon log och lade armarna om honom. Han suckade lätt och kramade om henne. De sa ingenting, det behövdes inte.
De tog sina väskor och lämnade rummet bakom sig.

Emelie ställde ifrån sig sin väska på en bänk ute vid parkeringen. Mikael låste upp Pickupen och slängde in sin väska i bak.
- Tack för liften, sa Emelie med ett leende och Mikael småskrattade.
- Det var ett nöje, sa han och log. De stod och tittade på varandra en stund. Emelie tog upp en pappersbit och en penna ur sin väska och skrev sitt mobil numer och namn på den.
- Om du någon gång kommer förbi mina hemtrakter och behöver husrum eller något annat kan du slå en signal, sa hon och gav lappen till Mikael som nickade.
- Man vet ju aldrig, sa han och stoppade ner lappen i sin plånbok. Mikael hoppade in i bilen och startade. Emelie såg efter honom när han åkte iväg. Hon log och satte sig sedan på bänken för att vänta in sin kompis.

Ett år senare var Emelie på väg hem från att varit på ett ärende åt sin chef. För att slippa all trafik svängde hon in på en väg hon viste inte var lika trafikerad.
Hon satt och tänkte på Mikael, hon funderade mycket på honom och på den natten de spenderade tillsammans.
Det var nog därför hon reagerade som hon gjorde när hon såg en stor vit Pickup vid vägkanten. Hon saktade in och stannade framför, hon hoppade ur och gick förriktigt tro på det. Hon saktade in bredvid honom och öppnade passagerardörren.
- Har ingen talat om för dig att det kan vara farligt att lifta? Frågade hon och log när hon såg Mikaels förvånade min.
- Jo, men jag hade inte mycket till val, sa han och hoppade in och lade bak sin väska. De satt bara och tittade på varandra. Hade inte mobilen dött skulle jag ha ring, sa han efter några minuter och Emelie skrattade.