Oliver del 1.

BDSM-novell med både känslor, längtan och tidvis ganska hårda nypor.


Augusti, 2006.

Oliver var knappast ett namn som passade, tyckte Tanya när hon satt och smygtittade på honom över axeln på sin kompis Anna.
Hans ganska maskulina utstrålning behövde ett betydligt tuffare namn tyckte hon.
Men efter en stunds funderande gav hon upp. Vilket namn skulle både vara tufft, maskulint och passa på honom? Jimmy? Carl, Frank?
Hon började fnissa lite för sig själv. Vilka töntiga namn. Fanns det över huvud taget namn som var tuffa?
Tanya kom inte på något nu i alla fall. Men efter alla de där konstiga groggarna och bålet som hon druckit kände hon sig allt annat än smart.
Lika lite gjorde hon då Oliver kom fram en stund senare för att prata med Anna, och hennes vänninna presenterade henne.
"Det här är Tanya, det är för henne vi har lite välkomstfest idag. Tanya-Oliver, Oliver-Tanya." Sa hon på slutet och pekade på de båda som en presentation.
Tanya sträckte fram handen för att hälsa, och efter en viss väntan där Oliver distraherats av något bakom honom kom hans hand mot hennes.
Den var stor, varm och grov utan att vara så där rivig som en hantverkares hand kunde vara. På översidan löpte hans blodådror och senor i ett tydligt mönster över handryggen.
Han höll kvar handen en stund, tills hon såg upp på honom och rodnade, vilket fick det henne att ilskna till lite,
Hon gillade inte att folk tvingade fram den där rodnaden på henne. Det var något hon tyckte var jobbigt och pinsamt, även om hon vant sig vid att en del av rent nöje tittade henne djupt in i ögonen eller sa något som fick hennes kinder att blossa så där jobbigt.
Hon gav honom en ilsken blick. Men fick inget svar. Han hade redan vänt sig om och pratade med två söta tjejer med stora urringningar som de gjorde stor sak att framhäva.
Men Oliver tycktes inte bry sig nämnvärt om det. Som att sådana futtigheter verkade inte bekoma honom. Utan han pratade med tjejerna som att han faktiskt var intresserad av vad de sa.
Tanya började granska honom igen. Han var helt klart äldst i rummet. Men hon kunde inte bestämma åldern. Han var säkert 30, kanske även 35, och i sidoljuset från köket kunde hon se de fina linjerna som strålade ut från ögonen, och gav honom ett lite trött men mycket självsäkert uttryck. Kunde han rent av vara 40?
Han var i vilket fall välbyggd. Inte tränad till det, utan hade ett naturligt starkt utseende, förstärkt av de breda axlarna och senigheten som inte bara gällde händer, utan även armar och upp på halsen.
Men det var de mörkblå ögonen som nyss stirrat i hennes som gav honom mycket av utstrålningen. De tycktes ha sett det mesta, gjort det mesta, och såg på mänskligheten med en viss distans.
Munnen var inte så dum heller. Ovanligt fyllig som den var, för att vara en kille. Och det blonda kortsnaggade håret som fick honom att se lite militärisk ut.
Men plötsligt började Anna visa henne uppmärksamhet eftersom killen bredvid henne plötsligt försvunnit för att hämta öl, pissa eller göra något annat killar brukade göra på fyllan, så Tanya fick vända blicken nedåt och titta in i sin kompis fylledimmiga blick i stället.

Tanya hade befunnit sig i Stockholm i ett knappt dygn nu. Tåget från Vimmerby hade tagit henne till cetralen där hon möts av Anna. Sedan hade hon slussats med tunnelbana till Annas andrahandstvåa vid Roslagstull, eller om det var Odenplan. Hon visste inte säkert.
Anna, den driftiga av de två, hade redan tillbringat ett halvår på universitetet, men nu var det även Tanyas tur att ge sig in i studentlivet. Och tanken var att de båda skulle bo i hop medan de pluggade.
Det blev bra trångt i den lilla lägenheten. Men eftersom de kände varandra sedan gammalt var det inget stort problem.

"Vem är han?" Undrade Tanya.
"Va, vem?" frågade Anna som nu fått syn på killen hon haft bredvid sig i den nedsuttna gamla soffan hon hittat i grovsoprummet ett halvår tidigare, och tappade koncentrationen.
Tanya gillade inte alls Annas smak av killar. Den här såg ut som han, tappert, försökte likna en hallick i en hollywodrulle från 60-talet. Bara den där fjuniga lilla mustachen ensamt var för larvig.
"Han du presenterade mig för. Oliver eller vad han hette.Vem är han?" Sa hon när hon slitit sig från Annas smaklösa flört.
"Va, är du intresserad?" Flinade Anna på det där elaka viset hon i bland kunde göra..
Anna hade alltid haft lätt med killar och konsumerade dom på löpande band. Och hon försökte alltid plocka en poäng på Tanyas bekostnad eftersom hon själv inte var lika dan.
"Nej, herregud, han måste ju vara 40 minst" Utbrast Tanya med spelad avsmak.
"Trodde du gillade mogna män." Konstaterade Ana torrt och syftade på en kille som var 28, som Tanya dejtat med några gånger hemma i Vimmerby.
Hon rullade lite med ögonen till svar för att slippa ta diskussionen igen.
"Han är halvt storebrorsa till Frida. De umgås visst och festar ibland, trots att det skiljer en del i ålder mellan dom." Sa Anna och vände sig sedan om mot den töntiga snubben med fjunig mustasch igen.

Det blev en rätt vild fest på de 40 kvadraten som inte slutade för en framåt 4-snåret.
Tanya hade försökt ta det lite lugnt. En del alkohol blev det förstås, men givetvis inte en massa killar så som Anna brukade förbruka dom på löpande band.
Däremot hade hon pratat lite med Olivers syster Frida, som verkade vara en rätt trevlig tjej. Tanya hade inte vågat säga något om henness brorsa, av rädsla för att framstå som intresserad.

Då de röjde det värsta fram på morgonen låg Annas senaste ragg kvar på soffan och tittade på då de plockade undan flaskor och burkar ut till köket.
Det var svinigt, men under kontroll. Fast en stund senare såg de att tvättstället var helt demolerat. En tydlig sittskada hade vridit det ur sitt fäste och det droppade vatten från kallvattenröret.
De satte en hink in under. Var inte mer de kunde göra.
Men Anna var märkbart störd. Lägenheten var hyrd i andra hand. Och hon var mer eller mindre förbjuden att ha sådana här fester. Det var risk att hon kunde bli utslängd för en sådan här sak.
Trots det försvann hon snart in med sin nya erövring i sovrummet och inte långt där efter började ljuden tränga ut till Tanya där hon låg med kläderna på i den slitna soffan för att försöka sova lite. Hon hade inte ens hunnit få en madrass att ligga på än, det skulle de köpa på IKEA så fort de kunde låna en bil.
Med Annas stönanden och en massa gnisslanden från den enkla sängen där inne i sovrumet somnade Tanya. Trots oljudet var hon extremt trött och alkoholen gjorde sitt till.

Och Anna hade all anledning att vara orolig. Hon hade visserligen reparerat handfatet med hjälp av Tanyas pengar redan på måndagen. Men ett antal grannar hade tydligen hört av sig till personen hon hyrde av och klagat på att det var stökigt i lägenheten ibland, vilket fick effekten att Annas andrahandskontrakt sades upp med omedelbar verkan.
Det skapade inte bara problem för Anna, utan även en katastrof för Tanya.
Anna kände folk, hon kunde klara sig. Men Tanya som räknat med att ha boendet fixat hos Anna och inte kände en enda människa här uppe i Stockholm fick det svårare.
Och i sådana här situationer var inte Anna mycket till vän.
Själv flyttade hon nästan omedelbart hem till sin senaste erövring. Men inför Tanyas problem var hon nästan kallsinnig.
Lite hjälp hade hon givit i alla fall. Hon hade tyckt att hon skulle bo med "hallickens" killpolare. Dela rum med en slemboll av samma kaliber som "hallicken" själv, och som försökt tafsa på Tanya ute i köket där på festen, när den led mot sitt slut.
För Tanya var det inget alternativ, och Anna poängterade hur otacksam hon var då hon inte valde att bo med en massa killar.
Tanya började då omedelbart packa sin väska för att åka hem igen, och strunta i sin plats på universitet, och det gjorde Anna lite nervös, vilket fick henne att stänga in sig i sovrummet och ringa en massa samtal för att försöka hitta någon stans för Tanya att bo.
Efter ett tag kom hon ned med nedslagen min.
"Fan, det är så gott som kört att hitta något så här års. Alla polare jag snackat med har fullt." Sa Anna och som för en gångs skull verkade uppriktigt ledsen.
"Men vad bra." Sa Tanya ironiskt. "Då kan har jag ju inga alternativ att fundera på. Bara att ta bussen hem till gamla Vimmerby och försöka igen till nästa termin."
"Men vafan, Tanya. Vilket skit det har blivit!" Utbrast hon med tårar i ögonen och kramade om Tanya.
"Det finns en chans. En liten en." Fortsatte hon då hon släppt Tanya.
"Vilken då? Undrande Tanya samtidigt som hon greppade några behåar och petade ned dom i ryggsäcken.
"Frida, du vet, hon har ju en brorsa som är äldre. Oliver heter han. Du träffade väl honom föresten på festen. Men i vilket fall som helst. Han har en rätt stor lägenhet i Vasastan någon stans, och med ett rum extra.
Jag vet att det är hos en kille, en betydligt äldre också. Men han är vettig, rummet är bra och du får en egen toalett." Avslutade Anna.
"Jaha, och vad är problemet då?" Undrade Tanya som förstod att det fanns någon hake.
"Att han kanske inte vill hyra ut förstås." Svarade Anna. "Men vi får se. Frida ringer och snackar med honom just nu, för att se om han kan ställa upp."
Det tog en dryg timme för Frida att ringa tillbaks. Och då Tanya packat färdigt sina prylar satt hon oföretagsam i den gamla nedsuttna soffan och visste inte hur hon skulle tycka om att bo hos den där Oliver, om hon nu ens fick det.
Till slut började Annas mobil att ringa och Frida var på andra sidan luren. Tanya hörde tydligt hur positiv hon lät i luren, så hon förstod direkt att hon fått ett jakande svar genom Frida.

Med nervösa kliv banade sig Tanya en timme senare fram genom sensommarkvällen där alla utom hon tycktes ha fullt upp med att skratta, svärma och umgås som om de inte hade några problem alls, medan Tanya kände sig ganska modfälld där hon traskade fram genom Stockholm med en dåligt gandritadritad karta från eniros söktjänst.
Remmen från ryggsäcken skavde och armen som höll i väskan höll på att domna. Hon kände svetten rinna ned för ryggen och armhålorna.
Typiskt. Tänkte hon. Komma som en mosig stinkbomb till sin hyresvärd var ingen vidare början.
En gata till, sedan vänster. Och då var hon på rätt ställe och letade efter nummer 21.
Husen var från sekelskiftet och stoltserade med sina dekorerade fasader på ett sätt som fick henne att känna sig än mindre. Det kändes extra tydligt att hon var en bra bit hemifrån bara hon stod där på gatan och såg på de stora stenhusen som var så helt annorlunda från det hon var van vid.
Oliver bodde på bottenplanet. Och då hon satte fingret på ringklockan såg hon hur hennes pekfinger darrade häftigt av nervositet och det tunga släpandet av väskor.
Med en smäll for dörren upp strax där efter. Men i stället för att hälsa henne välkommen vinkade han sakligt in henne i hallen och fortsatte prata i telefon, vilket han tydligen gjort då hon ringde på.
Hon såg sig om i hallen medan hon hörde honom prata uppretat, inne i vad som måste vara köket. Hallen var ljus och fylld med det mäklarna kallade sekelskiftescharm. Stukatur, breda lister och en del panel. Allt gick i vitt och matchades av svartvita fotografier på väggarna.
Hon ställde ned väskan och hängde av sig ryggsäcken och kände tyget på linnet isa över ryggen av den kallnande svetten. Fan också. Hon måste se helt upplöst ut i ansiktet av rinnande smink och annat.
Hon stod där säkert i fem minuter utan att våga gå in. Magen började värka av obehaget och hon längtade efter ett glas vatten och någon stans att sitta.
Från köket var det nu helt tyst.

"Vad står du kvar där för. Kom in!" Utropade Oliver och stack ut huvudet ur dörröppningen till det hon trodde var köket.
Hon krängde av sig skorna och kände sig omedelbart livrädd för att lämna svettspår på det fina trägolvet då hon gick in.
"Oliver stod mycket riktigt i köket, även om innerväggarna saknades och det var hopslaget med ett tidigare vardagsrum där det stod en matsalsgrupp i ek. Han fumlade med lite papper och lade den sista handen på ett sms.
Tanya slogs åter av vilken kraft han utstrålade, trots att han var enkelt klädd i ett par slitna jeans och en vit, tajt t-shirt utan tryck.
Han lade ned telefonen på diskbänken och tittade långsamt upp på henne. Tanya kände direkt hur rodnaden kom på kinderna.
"Syrran sa att du satt i skiten och behövde bo här några dagar. Och det är klart du kan få. Kom sa jag visa dig till ditt rum." Sa han utan omsvep och gick vidare in i lägenheten.
Några dagar? Jävla Anna tänkte Tanya. Det hade hon glömt att berätta. Att hennes boende bara var för några dagar.
Inte för att Tanya tänkt sig bo här i tid och evighet. Men skillnaden från tidigare var bara marginell. Bostadslös omgående eller om ett par dagar.
Nåväl. Inte mycket att göra nu. Hon fick hoppas hon kunde få tag på något studentrum då hon väl kommit på plats på universitetet.

Hon gick efter Oliver in till det som skulle bli hennes sovrum och hon slogs direkt över hur vackert det var med sina ljusa medaljongtapeter och den vitlackade sängen i gammaldags stil med sirliga stålrör.
På väggarna hängde ett par smakfulla tavlor och det fanns ett litet skrivbord, några bokhyllor och en garderob.
"Det trådlösa bredbandet når hit in, så det är bara att logga på, jag skriver lösenordet här. Har du sängkläder, eller vill du låna?" Undrade Oliver och tolkade hennes ledsna min på det vis att han genast försvann ut och kom tillbaks med lakan och örngott, var efter han kluddrade ned inloggningen på ett block som låg på skrivbordet.
"Vad fint det är." Stammade Tanya fram lite nervöst.
"Tack. Och här har du toaletten som du kan ta." Sa han och visade med en hand mot en smal dörr bredvid hennes. Men vill du bada får du ta badrummet som ligger där ute i hallen. Kom så visar jag dig undervåningen." Fortsatte han och styrde i väg utan att invänta på svar från Tanya.
Hon sprang efter och såg honom försvinna ned i en spiraltrappa till en våning under. Här gick det undan
"Wow!" Utropade hon spontant då hon kom ned.
Undervåningen var i själva verket en gammal källare med valv och allt. Små fönstergluggar satt uppe vid taket med tjocka fönsterluckor som stod öppna och släppte in lite av det blåa skymningsljuset utanför.
Väggarna var vitmålade så när som på gavlarna i det stora tunneliliknande rummet där man frigjort teglet från murbruket och nu gav en dekorativ effekt åt rummet.
Golvet var av tjocka ekplankor, och på det, en soffa i stilfullt mörkbrunt läder.
"Wow!" Sa hon igen. "Vilken lägenhet du har!"
"Kul att du gillar den, för jag har kämpat en hel del med den. Källaren här är det bara något år sedan jag köpte loss den från föreningen." Sa han och stängde samtidigt till en dörr. "Mitt sovrum". Sa han bara kort och nickade inåt.
Hon tittade sig storögt runt igen.
"Projektor." Han pekade på en trähylla som bar upp en projektor och sedan på en duk som var dold bakom en trälist och kunde hissas ned på ena kortväggen mitt emot projektorn. "Sedan finns det en liten teve uppe vid köket också." Sa han och började gå upp för trappan igen med viga kliv som fick hans muskulösa ben att framträda svagt under jeanstyget.

Tanya gick in till sitt rum och packade upp det lilla hon hade och slogs för första gången av tanken på hur oprivat hennes situation var.
Hon hade aldrig bott i hop med någon förut, undantaget ett par dygn hos Anna. Men nu insåg hon att hennes grejor plötsligt var tillgängliga för någon annan, om den personen kände för att snoka.
Hon la trosor och mensskydd längst in i garderoben och travade upp tröjor och byxor framför. Samtidigt som hon lättat insåg det kloka i att inte plocka med sig sin lilla leksak hon först tänkte sig ha med i bagaget.
Ja inte alla de andra prylarna heller. För hon hade en hel del i sin låda där hemma numera. En hel liten samling. Men den lilla staven i guld som hon ofta bar med sig på resor hade hon av någon anledning stoppat tillbaks i lådan med de betydligt större sakerna, oljorna, kondomerna, handklovarna och lite annat smått och gott, och låst som hon alltid gjorde med den lilla nyckeln hon alltid bar med sig i nyckelknippan.
Sedan la hon fram lite kläder och annat för att gå och duscha. Hon kände sig inte fräsch alls. Och letade sig ut efter badrumsdörren Oliver tidigare pekat på.
"Ska du duscha?" Undrade Oliver bakom henne, vilket fick henne att hoppa till och tappa trosorna på golvet framför honom tillsammans med en schampoflaska och en hårsnodd.
Han böjde sig automatiskt fram för att hjälpa henne att plocka upp grejorna och Tanya det samma så att de törnade i hop mitt på vägen ned.
När de rätade upp sig hade Tanya schampot i handen. Medan Oliver stod där med hennes trosor och hårsnodd, och för en gång skull en smula generad då han insåg vad han hade plockat upp.
Tanya kände hela ansiktet hetta och hon insåg att hon förmodligen såg ut som en tomat då hon tog emot sina trosor och sedan av någon anledning gjorde en knappt märkbar nigning då hon sa "tack!". Hon hade nog aldrig nigit för någon tidigare. Varför gjorde hon det nu? Och hon blev än mer generad.
"Eh, du kanske vill ta ett bad. Jag har ett toppenbadkarl i det stora badrummet." Sa han och drog sig mot badrumsdörren ute i hallen och öppnade den.
Tanya följde efter med ett krampaktigt tag om sina prylar, förkrossad av sin egna blygsel och det pinsamma i situationen. Hon ville helst bara duscha snabbt och gå och lägga sig med en bok. Låsas som om hon var hemma i Vimmerby.
Men då hon såg badrummet blev hon än en gång hänförd över hur fint det var. Den svarta blanka stenen på golvet, den mörkgrå naturstenen på väggarna, blandat med gulddetaljer och så ett stort hörnbadkar som såg mer än inbjudande ut.
"Wow!" Utropade hon fåordigt igen.
"Verkar vara dit favoritord." Skrattade Oliver och höll fram badskum och visade på vart kranar och reglage för massagestrålarna i badkaret satt.
"Gör dig i ordning så kommer jag strax. Klä inte av dig än, spola bara upp vatten. Jag kommer tillbaks" Beordrade han självklart och försvann ut.
Tanya stod där och visste inte hur hon skulle göra. Allt gick så fort nu. Hon hängde inte med.
Men efter ett tag suckade hon lite, lade ifrån sig högen med kläder och handukar och började fixa med badet.
Just då hon börjat bli färdig och börjat fundera på att lätta på kläderna, kom Oliver in igen.
I ena handen hade han en kulört och till synes perfekt gjord drink som han satte ned på badkarskanten tillsammans med ett litet silverfat med några lyxiga praliner på.
Hon bara tittade på honom och det han bar in.
"Jag tycker om att skämma bort mina gäster. Dessutom får jag en anledning att själv ta en drink." Sa han och log. Sedan fiskade han fram en ytterligare en drink från något bord strax utanför dörren.
"Skål!" Utropade han och slog glaset mot Tanyas som börjat imma av den ångande värmen från badet, och log brett på ett sätt som fick henne att känna sig än mer knäsvag.
"Skål! Och tack för att jag fick komma." Svarade hon och smakade på drinken.
"Då ska jag låta dig vara ifred, jag ska bara..." Oliver avslutade inte meningen utan började tända några levande ljus som satt i ett par stora kandelabrar på badkarskanten innan han dimmade ned takbelysningen och gick ut.

Nu kändes det så där märkligt igen. Den allmänna oron i maggruppen, blandat med olusten att klä av sig i ett främmande badrum. Samtidigt som en del av henne verkligen ville njuta av chansen hon fått.
Tanyas uppväxt hade väl varit helt okej, även om den spårat ur lite under tonåren. Eller ganska mycket, under en period.
Men hon tyckte sig inte kunna skylla på sina föräldrar som hon trots allt älskade. Däremot hade hemmet i Vimmerby inte varit speciellt fyllt av sinnliga njutingar eller någon som helst lyx.
Mamma som kom från ryssland och pappa som smålänning utgjorde en fenomenal kombination för att skapa en måttfull uppväxt.
Man skulle inte tro man var något, man skulle jobba hårt och unna sig så lite som möjligt. Det var det underförstådda måttot hon präglats av.
Att ligga i ett lyxigt badrum med skum, drink och levande ljus var inte något som fanns på dagordningen i föräldrahemmet.
Därför var det med en fnittrig spänning Taya drog linnet över huvudet och knäppte upp behån. Hon masserade sina bröst eftersom behån suttit åt lite för mycket. Hon hade gått upp lite i vikt den senaste tiden.
Sedan av med resten av kläderna, och försiktigt ned med en fot i det varma löddriga vattnet som glittrade så inbjudande i stearinljusens sken.

Värmen omslöt Tanya och chockade kroppen som var fylld av stress, spänningar och oro. Hon gled ned lite till så vattnet nästan skvimpade över kanten.
Hon låg så en långs stund och kände att hon gradvis började må bättre, även om vattnets varma smekningar över hennes nakna hud påkallade reaktioner hon inte riktigt ville ha.
Hon lät sin hand glida över huden på benet och in mellan låren. Kroppen svarade direkt, men samtidigt kände hon oron komma tillbaks i magen.
Hon flyttade händerna till sina bröst, tog i bröstvårtorna som börjat styvna. Sedan pressade hon i naglarna i dom så hårt att det gjorde riktigt ont. Sedan en gång till. Och efter det tog hon sats och nöp hänsynslöst hårt. Så hårt att hon stönade till och kroppen vred sig ofrivilligt frivilliga smärtan.
Först då slutade hon och andades ut. Självbestraffningen hade lättat lite på trycket och oron. Och hon kände en bekräftelse inom sig att det var det där hon förtjänade.
Tanya böjde sig nu i stället över kanten och fiskade upp sin drink och chokladen. Båda var himmelsk goda. Utan tvekan det godaste hon smakat, konstaterade hon när hon fortsatte ta för sig.
Ytan på det tunna glaset var täckt av dimmig kondens och isen som börjat smälta lite kluckade förföriskt. Hon tog en stor klunk och sjönk ned i vattnet igen.
Hon visste inte hur länge hon låg där och bara fokuserade mot de många lågorna från stearinljusen runt om henne. Men efter ett tag upptäckte hon att drinken var urdrucken, chokladen slut och vattnet kallt.

Hon tvättade sig lite med tvål, men insåg snart att ett sådant där badkar mer var för att njuta i, än för att rengöra sig i. Så hon tvålade in sig lite, där det behövdes som mest, och blaskade sedan av det.
Sedan klev hon upp, svepte in sig i frottéhandduken och fastnade framför den immiga stora spegeln. Hon såg konturerna av den lilla flickan från Småland som givit sig ut på äventyr, men med en ganska misslyckad start.
Konturerna framträdde lite medan hon stod där, och såg hennes svarta långa hår rama in ansiktet med de mandelformade ögonen och den en aning förstora munnen. Hon såg konturen av sina bröst som fortfarande stolt pekade lite uppåt med sina små skära bröstvårtor. Magen och höfterna hängde med bra, de också, även om de blivit lite mjukare de senaste månaderna.
Nöjd av det hon sett slutade hon titta och började torka håret som hängde trassligt utmed ansiktet. Sedan insåg fön att fön och kam var kvar i sovrummet, och hon drog på sig började kläderna på sig i stället.
Hon tog upp trosorna, tittade på dom och scenen en stund tidigare där Oliver stått med hennes högst privata klädesplagg i handen kom tillbaks. Men den här gången då hon var ensam kändes det inte pinsamt, utan mest pirrigt.
Hon var glad att hon valt rätt trosor att tappa framför honom. Ett par silkiga, svarta string. Tänk om hon tappat de där fula turkosa hon alltid ångrat att hon köpt, men som hon tvingat sig att använda ändå. Snålt uppfostrad som hon ändå var.
Påklädd men barfota och med trassligt hår tassade hon ut i hallen igen och försökte smita in till sitt rum. Men Oliver stod precis i öppningen mellan hallen och köket med en stor och till synes väldigt vass blank kniv och hackade lite grönsaker.
"Så där är hon, Poseidons dotter, som nyss uppstigen ur havet." Skojade han med teatralisk basröst och tog det urdruckna glaset ur sin hennes hand medan han tittade på henne så där lite för rakt in i ögonen.
"Tack!" Sa hon kort och gjorde allt för att inte tappa sina kläder den här gången med. Vilket hade känts än värre eftersom de var använda. Oliver med hennes använda trosor i handen...hon rodnade igen. "Eh, jag ska torka håret." Stammade hon fram och drog sig ut från köket.
"Dröj inte för läge. Maten är snart klar!" Ropade han efter henne.
Mat? Mat med Oliver? Sitta och äta med honom. Åter igen genomfors hon av känslor hon inte visste om de var positiva eller negativa.

Med nödtorftigt torkat och kammat hår, och med en snabb enkel sminkning, för att inte känna sig helt naken inför Oliver smög hon sedan ut mot köket. Dofterna av vitlök och kryddor slog emot henne och hon kände sig trots allt hungrig.
Men Oliver var inte där, och hon blev lite förvirrad tills hon såg en dörr ut mot husets baksida stå öppen. Hon smög fram. Där ute stod han och grejade vid en grill och såg upp när han fick syn på henne.
Det började kännas lite mycket nu, tyckte Tanya. Och det såg förmodligen Oliver i hennes ansikte för att han såg en smula besvärad ut.
"Du kanske tycker det blir lite för mycket av det goda. Men syrran och hennes polare skulle kommit över och käkat, men syrran blev sjuk. Mensvärk tror jag. Så här stod jag med lite grillmat, och då tyckte jag att jag lika gärna kunde brassa på det. Men du kanske hade tänkt dig att gå ut i kväll. Det är ju trots allt fredag." Sa han lite ursäktande och vände ett par grillspett som såg mycket goda ut.
"Nej, nej, inte alls. Jag känner mig bara lite...överväldigad av allt." Svarade Tanya då hon hittat orden.
"Bra, för jag har redan öppnat vinet!" Flinade han och såg ut som en busig pojke.


Maten var givetvis god. Tanya hade redan lärt sig så mycket om Oliver att något annat var otänkbart. Lamfärsspetten hade en annorlunda kryddning hon aldrig smakat tidigare och mycket saftiga.
Till det serverade Oliver en enkel sallad och lite bröd han värmt på grillen. Sedan givetvis vin. Rött vin från Bekaadalen.
Tanya hade ingen aning om vart den där dalen låg, än mindre vart det vin hon brukade dricka kom ifrån. Hon hade aldrig brytt sig om sådant utan drack helt enkelt det som var gott. Det var inte utan att oliver ibland framstod som en smula snobbig trots sitt enkla sätt och sitt okomplicerade yttre.
"Och vem är Tanya då, annat än kompis till Anna och med småländskbakgrund?" Undrade Oliver efter en stunds tystnad.
Tanya satte nästan maten i halsen. Vad skulle man svara på det?
"Eh, vem. Ja det är väl en svår fråga." Stammade hon?
"Vad ska du plugga?" Frågan kom snabbt.
"Kriminologi." Så långt var det lätt tyckte hon.
"Familj? Syskon? Hund? Guldfisk? Pojkvän? Hobby? Favoritmat, favoritfärg? Favoritförfattare?" Frågorna kom som vid en tredje gradens förhör från honom, även om han log okynnigt under tiden.
"Familj: Mamma-pappa, enda barnet. Igen hund, ingen guldfisk. Ingen pojkvän. Jag har lite svårt för sådant." Hon tittade upp förvirrat och rodnade. "Husdjur alltså. Inte pojkvän." Sa hon och log lite generat.
"Tja, man kan väl alltid ha sin pojkvän som husdjur." Svarade Oliver lite utmanande.
"Och mat. Jag gillar rätt mycket olika. Det här var jätte-jätte gott tillexempel. Sedan har jag nog lila som favoritfärg. Favoritförfattare har jag alltid nya. Och hobby har jag inte så mycket av. Red mycket förr. Men inte så ofta nu." Avslutade hon lättad över att frågorna tagit slut.
"Ja det där med lila har jag förstått." Sa han och såg ned på hennes lila t-shirt. Eller om det var hennes bröst han tittade på, och log lite. "Men det klär dig bra mot dina gråa ögon." Sa han och mötte hennes blick tills hon vände bort den generat.
"Förlåt. Jag kan bara inte låta bli." Sa han, Men Tanya fattade inte riktigt vad det var an inte kunde låta bli. Hon fattade mod till sig.
"Och du själv då?" Undrade hon trotsigt. Irriterad på sig själv över att bara han styrde samtalet.
"You want my biography baby." Svarade han och sippade in lite vin, som om han hämtade andan.
"Ja, om det inte blir för personligt." Svarade hon med skrapig röst.
"Okej, då kommer snabbversionen här." Sa han och tog en klunk vin innan han började rabbla. "Uppväxt med farsan eftersom morsan dog då jag var ung. Han var rätt alkoholiserad redan när jag var barn. Men det fungerade. Han skaffade en ny fru och fick min syrra Frida. Han skiljde sig och vi tre var ensamma. Sedan när jag blev 18 drog jag iväg, tog värvning i främlingslegionen och gjorde några år där. Sedan hem och lumpen som sjukvårdare. Efter det har jag jobbat med Röda Korset, Läkare utan gränser och andra hjälporganisationer. Varit ute och jobbat en del i världen. Även ett par missioner för försvaret. Där efter och i mellan jobbar jag med utbildning för hjälparbetare och andra som ska ut i världen. En del projekt för SIDA. Jag har som sagt bara syrran som familj, eftersom farsan numera är död, har grått som favoritfärg, läser gärna klassiska deckare , har inga husdjur och ingen flickvän. Det var väl allt." Svalde Oliver och drog ett par djupa andetag efter rabblandet.
"Oj, det var mycket det." Svarade Tanya och försökte smälta all input.
"Jag gillar inte att vara långrandig av mig." Log han till svar. "Kaffe?"
"Eh, ja, tack. Tror jag." Sa Tanya lite förvirrat. Hon hängde inte alltid riktigt med de snabba kasten i Olivers dialog.

Hon satt ensam där ute på den lilla gården utanför Olivers lägenhet. Det var ingen riktigt uteplats. Mer en dörr rakt ut på gården. Men han tycktes ha en egen grill, några stolar, ett bord och några krukor med kryddor.
Hon böjde nacken uppåt stjärnorna och drog in doften av stad och sensommar. Livet kunde vara rätt underbart ibland. Speciellt med lite vin i kroppen, god mat och en spännande person att dela det med.
Han måste haft en rätt tuff uppväxt och ett rätt tufft liv. Främlingslegionen. Hon smakade lite på namnet. Men hade bara vaga föreställningar om att det var en rätt otrevlig form av militärtjänstgöring.
Men sedan allt det där mjuka som han tycktes syssla med nu. Hjälparbete, sjukvård. Var han mjuk från början? Eller hade han tuffa första tid gjort att han ville sona något? Hård på ytan, men kanske mjuk inuti. Undra om han älskade med samma glöd som när han pratade?
Funderingarna gled i väg mot hans seniga händer som tog i henne mjukt men bestämt. Lät dom glida ned från nacken över höfterna samtidigt som han nästan krävande tvingade till sig en djup kyss.
Hon slets något generad av att Oliver kom ut igen, med en liten bricka där det fanns två koppar vanligt bryggkaffe och något som såg ut som cognac men som visade sig vara whisky. Tanya hade alltid sagt sig själv att hon inte gillade whisky. Men efter att ha smakat på den här, insåg hon att det faktiskt fanns sådan som var god också.
De pratade fram till en bit in på natten, om det ena och det andra. Oliver berättade mer om hans nära relation med sin syster som byggde på att han tagit hand om henne mycket genom åren, och Tanya i sin tur berättade om sin mer stilla uppväxt i det lilla småländska samhället.
Det var ett otvunget samtal som gick lätt att föra. Oliver var en lätt person, trots hans komplexitet. Och Tanya kände en stark gemenskap med honom.
Då de till slut dukade av det sista så kände Tanya att hon fått en ny vän. Och att även om det fanns mycket som var erotiskt med Oliver så fanns det också ganska mycket bakom den glada och lite hårda fasaden. Inte bara någon som ville ha sig ett snabbt skjut.
"Har du allt du behöver? Tandkräm? Pyjamas? Sömntabletter?" Undrade han lätt då de skiljdes åt utanför hennes dörr.
"Jag har tandkräm. Behöver knappast en sömntablett med tanke på hur trött jag är. Och jag sover inte i pyjamas." Tillade hon lite illmarigt på slutet.
"Inte pyjamas? Så...spännande!" Sa han retsamt nästan för sig själv då han stegade ned för trappan till sitt egna sovrum.
Tanya stod kvar och sa tyst för sig själv: Men du glömde fråga om jag ville ha sällskap i sängen.
Plötsligt stack Oliver upp huvudet nerifrån trappan igen. "Sa du något?"
"Nej, nej. Inget viktigt alls. God natt." Sa Tanya röd i ansiktet och vände sig om för att gå in till sig.


Hon somnade så fort hon lade huvudet på kudden. Det hade varit en jobbig dag och en ansträngande vecka. Och med lite alkohol i blodet behövdes det knappast någa sömntabletter.
Men när natten började gå över i dag gled hennes medvetande sakta och plågsamt in i vaket tillstånd. Hon hade drömt. Eller hade hon det. Det hade varit så verkligt.
Oliver hade varit hos henne. Han hade varit hård och krävande, och med den stora blanka kniven han haft tidigare i köket i sin hand.
Han hade väst i hennes öra att inte göra motstånd. Sedan hade hon känt det hårda, vassa, kalla stålet mot sin kropp. Mot halsen först, och då hade hon inte vågat röra sig och han hade tvingat in sin tunga i hennes mun utan att hon vågat knysta. Sedan hade bladet glidit ned över brösten, mot magen där den hade rispat lite. Sedan hade den glidit innan för troskanten och med ett lätt snitt avlägsnat den lilla skyddande tygbiten.
Nu hade han särat på hennes lår. Hon hade känt det grova jeanstyget mot sina nakna ben. Och utan att hon visste hur det gått till var han sedan inne i henne och fyllde henne smärtsamt mycket.
Snabbt och hårt rörde han sig sedan inne i henne. Kniven glödde mot hennes kind och hon vågade knappt andas. Han kysste henne igen, men lät sedan kniven närma sig hennes bröst igen.
Den vassa eggen trycktes in i hennes bröstvårtor. Men hon vågade inte skrika. Gång på gång perforerade toppen hennes känsliga hud tills det trängde fram broddroppar kring bröstvårtorna. Då böjde han sig fram och sög i sig hennes blod.
Sög bröstvårtorna, och mjölkade henne på hennes blod. Smärtan i brösten pulserade och fick henne nästan att svimma. Och det var då hon börjat vakna.
Hon kände på sin kropp. Brösten var onaturligt ömma. Hon drog av täcket och tittade på dom i det gråa gryningsljuset från fönstret. Var de inte lite blodiga?
Sedan lät hon fingrarna nervöst leta sig ned i trosorna och hon kände att hon var plaskvåt där nere.
Hon tittade på brösten igen och såg märken på dom. Det kunde väl ändå inte vara möjligt?
Hon böjde sig själv framåt så hon kom åt att slicka på bröstvårtorna. De smakade lite blod.
Herre gud, tänkte hon. Vad är det som hänt?
Sedan kom hon att tänka på trosorna. Hon kände på dom igen. De var hela.
Hon sjönk ned i kudden igen. Lättad över att det bara varit en dröm. Hon hade klöst sig själv på brösten. Det hade hänt förr i drömmar.
Men ganska snart ersattes lättnaden av en irritation. Hon ville inte att det skulle försvinna. Hon ville att Oliver skulle vara där. Med eller utan sin kniv.
Han skulle ta henne hårt. Så hårt han ville. Och hon skulle bara låta det ske. Han var värd det. Han förtjänade att utnyttja hennes kropp som han ville. Som att hon inte hade något att säga till om.
Snälla, kom upp ur källaren. Jag ska göra allt för dig. Tänkte hon och bet sig i underläppen tills det smakade blod igen, och kände att tårarna var på väg.
Sedan la hon handen mellan benen och lät ett finger glida in i det varma kletiga och började onanera.

Hon vaknade sent, med huvudvärk och ont i kroppen. De sista timmarna sömn hade varit oroliga. Och hon mindes plötsligt drömmen, som nu med solljuset strömmande in mellan gliporna i persiennen tedde sig barnsligt löjlig.
Hon steg upp och kände direkt att hon måste byta trosor, och började fundera på hur hon skulle göra för att tvätta kläder. Garderoben hon hade med sig skulle inte räcka länge innan den var smutsig. Alltså, tvätta var viktigt de närmsta dagarna.
Hon drog på sig kläder och smög barfota ut i lägenheten. Sov Oliver fortfarande? Hon gick fram till köket, och där stod all disken från i går.
På bordet låg en lapp och en nyckelknippa.
"Hej lilla T! Glömde att ge dig nyckeln igår, så här är den. Är borta hela dagen, så du slipper mej. Ses i kväll." Stod det på lappen som bara var signerat med ett stort "O" som mer liknade en spiral än en cirkel.
Ensam? Vad skulle hon göra nu? Söndag och hon ville inte ringa Anna, för henne var hon fortfarande lite sur på. Hon kände ingen, och trots att det var fint väder ville hon inte gå ut. Men hon var tvungen att fixa lite frukost. För hon hade inte lust att börja dra i Olivers grejor i skåpen.
Hon smög ut ur lägenheten som under tolv timmar börjat kännas som hennes nya trygghet, ut i det okända. De självmedvetna människorna som söndagsflanerade, satt på fik och hade fullt upp med att se upptagna ut, gjorde henne nervös.
Hon gick till matbutiken som hon sett på vägen till Oliver och köpte lite frukt, yoghurt, knäckebröd och en läsk. Sedan smög hon hem igen och åt lite.
Magen sög efter mat, men hon var inte det minsta hungrig. Knuten i magen fanns där och värkte på det där jobbigt varma sättet som den gjort så ofta numera.
Hon plockade undan och började diska gårdagens lämningar som låg i vasken. Trots diskmaskinen gjorde hon det för hand. Det kändes inte bara mer rätt, utan fick henne att tänka en del medan hon jobbade. Dessutom hade hon inte enaning om hur diskmaskinen hos Oliver fungerade.
När hon var färdig blev hon åter igen stressad av att inte ha något att göra. Ett par smulor på golvet styrde henne in mot städskåpet och hon började helt enkelt städa med en brinnande iver. Det skulle skina blankt när Oliver kom hem, så att han kanske tyckte hon var värd att ha kvar lite längre än några dagar.
Först städade hon i köket, sedan i badrummen och sist i allrummet och hallen. Det var inte speciellt smutsigt. Men lite bättre blev det.
Sedan blev hon stående. Bottenvåningen med det stora rummet och Olivers sovrum?
Sovrummet kände hon sig inte kunna städa i, men att ta ett par drag med trasan där nere, kunde förstås inte skada.
Hon samlade på sig det hon behövde och tassade ned för trappan och såg sig om. Det var inte mycket att städa på där nere. Tjugo minuter senare var hon färdig. Bra för att ha något att göra så strök hon med trasan lite över golvpanelen i hop om att det skulle göra skillnad. Det gjorde det förstås inte. Men hon fick syn på några stålögglor som robust satt inskruvade i väggen. De var svarta och hon kunde inte för sitt liv förstå vad de skulle göra för nytta.
Inte långt där ifrån såg hon något som såg ut som en dörr som Oliver försökt göra så osynlig som möjligt, infälld i väggen med bara smala lister och i samma färg som väggen bredvid. Det såg nästan ut som en garderob Hon kände på den, men den var låst.

Med sin nyfikenhet väckt styrde hon stegen mot Olivers sovrum som låg bakom en robust trädörr i ek. Hon gläntade de lite på den nervöst och tittade in.
Den var ganska stilrent. Vita väggar, svartlackad stålsäng, några garderober och som enda pynt en stor svartvit bild på honom själv och hans syster. En svartvit bild där Oliver såg uppriktigt glad ut, och Frida mycket snyggare än hon mindes henne.
Försiktigt på nakna fötter smög hon in. Golvet kändes kallt mot hennes fötter. Som om golvet självt ville säga att hon inte hade där att göra.
Men nyfikenheten drog henne vidare in. Satte sig en stund på den obäddade sängen. Tittade lite i garderoberna på hans kläder. Kände doften av nytvättade underkläder då hon öppnade lådan med strumpor och kalsonger.
Sedan satte hon sig vid sängen igen. Den var obäddad. oliver hade haft bråttom i morse. Hon strök lite över täcket och kudden och kände en stark känsla av tillhörighet.
Hon la sig ned lite och kände det svala tyget mot sin kind och blundade en stund. Då hon slöt ögonen och kände doften av Oliver var det nästan som han stod där framför henne igen. Tanya slog händerna om kudden och kramade och försökte frammana en bild av att det var Oliver hon kramade. Det fungerade inget vidare. Men istället kände hon något kallt mot handen.
Hon satte sig upp och lyfte på kudden. En nyckel. En gammaldags nyckel. Vad gjorde den där? Varför hade Oliver lagt den under kudden? Låg den alltid där? Konstigt ställe att förvara en nyckel på.
Sedan dök det upp en tanke i hennes huvud. Garderoben! Tänk om...
Hon tassade ut ur sovrummet och fram till den hemlighetsfulla dörren. Nu kunde hon inte hejda sin nyfikenhet. Speciellt eftersom Oliver verkar gjort sig ett visst besvär med att hon inte skulle se vad som fanns där inne.
Men vad kunde det vara? Vad dolde han? Vad var så hemligt att det behövde låsas in?
Instinktivt visste redan Tanya att nyckeln skulle passa. Men kanske var det bara skräp han inte ville hon skulle se.
Hon satte nyckeln i låset och vred om. Det klickade till och dörren gick genast upp mjukt och ljudlöst på välsmorda gångjärn.
Det verkade inte vara en garderob som hon först trott, utan ett rum. Men Tanya såg nästan inget eftersom det var så mörkt. Hon fumlade innanför dörren efter en ljusknapp, och där var den. Med ett klick badade plötsligt rummet i hårt och kallt ljus från ett lysrör i taket.
Tanya gapade. Vad var det här för något? Inget hon hade väntat sig i alla fall. Det var en massa konstiga prylar och bänkar staplat om vart annat. Och längst med väggen löpte det skåp. Hon öppnade en dörr på måfå och tog ett häpet steg tillbaks Hon kunde inte tro sina ögon.
Det första hon såg var piskor. Inte en eller två, utan massor. Ridspön i alla längder och kulörer, långa läderpiskor som hängde från krokar, knutpiskor, konstiga käppar, läderremmar och något som såg ut som brännbollsträn, blandat med saker hon inte ens kunde förstå vad de skulle användas till.
Hon öppnade en dörr till, och en till. Alla dörrarna var öppna och visade ett gigantiskt förråd med underliga saker.
En del kunde hon givetvis uttolka. Som handklovarna, läderbojorna, kedjorna. Annat förstod hon inte alls. Men det fanns mer att kolla på.
det fanns en hel hylla med dildos och det Tanya lärt sig vara buttpluggs. De låg alla i öppna askar och var märkta med namn. "Eva, Moa, Sandra, Hanna och Cherry". Sedan fanns det oöppnade förpackningar med ännu fler leksaker som bara tycktes vänta på en ny ägare och ett nytt namn. En kort stund såg hon framför sig namnet "Tanya" på några av de grova stavarna, och funderade på om hon ville vara en del av Olivers dildo-harem. Hon ryste till lite, utan att veta vad hon skulle tycka.

Hon tittade vidare i skåpen och hittade enbart redskap för att leka och plåga med. Rummet var en komplett tortyrkammare. Allt staplat och organiserat efter Olivers vanliga känsla för ordning. Och Tanya förstod att då han använde grejorna plockades de ut i det stora källarrummet. Det var därför det satt konstiga fästanordningar där.
I ena skåpet stod det en papplåda med namnet "Cherry" på, skrivet med tuschpenna. Vilket namn. Undra om tjejen hette så på riktigt?
Hon öppnade lådan och tittade ned.
Där fanns det kläder och skor. Ett par högklackade skinnpumps som såg väldigt läckra ut.
Hon kände lite på skinnet, drog med fingret över stålklacken. Sulan såg ny ut. Skorna hade bara använts inomhus. Tanya satte ned skorna på golvet och prövade dom försiktigt. De passade nästan perfekt och hon genomfors av en underlig upphetsande känsla när hon plötsligt höjde sig en decimeter högre än tidigare och kände brösten nästan peka rakt ut av den nya kroppshållningen hon fick. Hon brukade inte gå i högklackat. Känslan var ovan men pirrande.
Det låg kläder också. En boddy och några svarta behåar som tydde på stora bröst. Dessutom flera par minimala svarta stringtrosor. Bredvid låg en liten plastpåse som hon genast öppnade upp.
Det var trosor där i. Använda trosor. De flesta små svarta, och hon kunde inte undgå att se att "Cherry" varit mycket, mycket kåt då hon bar dom. Där fanns också ett par större vanliga bomullstrosor. Hon väcklade upp dom.
Först förstod hon återigen inte vad hon såg, Men sedan klarnade det och hon kände en isande kyla sprida sig över ryggen och fram på magen.
Hela baksidan av trosorna var fläckade mörkt, mörkt röda. I mitten var det nästan svart, sedan hade det spridit sig via tygfibrerna och återgav en mer ljust rostfärgad nyans ut i kanterna.
De var fortfarande lite fuktiga eftersom de legat i en stäng plastpåse och Tanya petade ned dom där igen med en rysning. Den där "Cherry" hade fått mycket, mycket pisk på sin bakdel då hon hade de där på sig. Den saken var klar.
Det kände Tanya att hon var också. Klar. Hon ville ut och därifrån snabbt. Mycket snabbt.
Skorna slamrade till på golvet och hon ställde ned dom i lådan igen och packade ned alla andra saker som hon kom ihåg att de legat. Sedan stängde hon dörrarna, låste efter sig och lade tillbaks nyckeln under Olivers kudde igen, innan hon skyndade sig upp med alla städprylarna hängande efter sig.

Tanya kröp ned i sin säng igen och drog häftigt täcket över sig. Det här var som en chock för henne. Var Oliver sådan? Kunde han slå på en tjej så att hon blödde ned trosorna på det där viset?
Tanya mindes drömmen hon haft på natten. Ja, det kunde han nog. Han kunde nog gilla att göra det dessutom.
Hon stirrade ned på sina nakna fötter som stack fram där nedanför kanten på täcket. På översidan kunde hon fortfarande se märkena efter där de där läderpumpsen klämt fast hennes fötter. "Cherrys" skor.
Vad stryk hon måste fått av Oliver. Stackars tjej.
Hon tittade en stund på fötterna och vickade lite på tårna för att huden skulle släppa efter lite och märkena försvinna. Och hon tänkte på Oliver som gillade att se tjejer i sådana skor. Som gillade att de skulle vara klädda som luder.
Luder som piskades och plågades så att de måste vara totalt lydiga, underkuvade inför Olivers starka vilja. Som ett löv om hösten fladdrade bilder och känslor förbi snabbt och okontrollerat. Bilder av kvinnor som viljelöst utnyttjades fyllde hennes inre.
Och plötsligt kom en ny känsla. Två känslor.
Den ena som fick henne att inte längre tycka synd om "Cherry", utan känna upphetsning över vad Oliver gjort med henne. "Cherry" förtjänade säkert stryket, annars hade Oliver inte slagit henne så, tänkte hon.
Sedan pockade den andra känslan på allt starkare. Och den var mer en vilja, en önskan, en dröm, över att få göra allt för Oliver så han skulle kunna njuta av henne också. Att få vara tillags. Tillfredsställa. Att han skulle väja henne framför de där andra tjejerna.
Den nya känslan fick det att pirra allt starkare där nere och hon började riva av sig jeansen. De nya trosorna var lika kladdiga som nattens hade varit. Hon svor tyst för sig själv och slängde dom på golvet. Sedan började hon smeka sig själv intensivt och hon hade inte långt till orgasmen. Då smällde det till hårt i ytterdörren.
Paniken välde upp i Tanya. Fan också! Oliver var hemma igen.
Hon slängde sig efter trosorna och fumlade sig på dom. De var otäckt kalla och kladdiga i grenen. Men hon han inte byta. Sedan på med jeansen.
Nu var hon klädd igen. Men hon kände sig fortfarande rätt kåt-rufsig, och andades djupt flera gånger innan hon gick ut.
Oliver stod i köket och bläddrade i några reklamblad som trillat ned i brevlådan då hon varit i sovrummet.
"Hej! Jag trodde inte du var hemma. Det var så tyst." Sa han och tittade ingående på henne som att han undrade vad som var fel med henne.
Tanyas inre var i kaos. Hon såg framför sig Olivers vänliga, omtänksamma leende från gårdagskvällen som korta minnesblixtar. Sedan såg hon honom livsfarligt elak med en piska i handen och en liten värnlös tjej framför sig. Tjejen var hon själv. Sedan kom nattens dröm tillbaks. den med kniven och blodet.
"Är du okej Tanya?" Undrade han oroligt och tittade än mer forskande på henne.
"Ja, eh. Jag blev bara lite snurrig." Sa hon ursäktande.
"Men kom här och sätt dig. Har du ätit?" Undrade han och tog henne i armen och förde henne till närmsta stol. Beröringen fick henne att rycka till, men trots att han bara var omtänksam spred sig en isande rädsla genom henne helt okontrollerat.
Han lämnade henne på stolen och hämtade ett glas vatten och gav till henne. Oliver tittade sig lite omkring.
"Du har städat." Konstaterade han och tittade på Tanya.
Hon nickade med glaset till munnen, och han tittade åter igen nyfiket på henne.
"Du har städat och inte ätit. Så är det va?" Undrade han och log.
Hon nickade tacksamt åt undanflykten.
"Så ni kan vara, ni kvinnor!" Utropade han retsamt och skrattade lite. "Ska vi köpa pizza? Jag är svinhungrig också. Och det finns en jätterbra pizzeria här nere på hörnet."
Mat var knappast det första Tanya var sugen på just nu. Men det gav ett visst andrum att säga ja till förslaget.


En tre kvarts pizza och lite folköl senare kände hon faktiskt att hon mådde bättre. Och ganska fånig över sin tidigare reaktion.
Det var ju Oliver som satt mitt emot henne vid köksbordet och såg fundersamt en stund på epressobryggaren innan han reste sig upp och började pyssla med kaffet. Kära gamla Oliver, inget sadistiskt monster som hämtad ur en skräckfilm.
Så fånig hon kunde vara.
"Är det lite nervöst inför uppropet i morgon?" Undrade Oliver med ryggen mot henne.
"Uppropet?" Först fattade inte Tayna vad han snackade om. "Ja just det. Nja, inte speciellt" Erkände hon. Och det var sant. För upprop var det hon tänkt minst på det senaste dygnet.
"De går nog bra ska du se." Sa Oliver och log lite mot henne medan han tog ned koppar och fat.

Natten blev åter en mara. Tanya kom inte i håg vad hon drömt om riktigt. Men hon vaknade genomsvett och kände en stark känsla av skuld och skam. Men kåtheten hade kommit tillbaks och kladdat ned tredje paret trosor på ett dygn, och för att trösta sig lite, onanerade hon försiktigt och försökte göra allt för att Oliver inte skulle dyka upp i fantasierna och göra henne illa.
Hon lyckade inget vidare, men kompromissade till fantasin att hon låg naken så när som på ett par små trosor och ett par svarta skinnpumps mellan Olivers ben och sög honom.
Hon såg inte kuken, bara hans ögon. Men munnen kändes så full av honom att hon nästan kräktes.
Oliver lade sin fasta ådriga hand om hennes nacke och tryckte på lite.
"Sug nu din slyna, annars kommer du få lika mycket stryk som horan Cherry. Hon sög också dåligt, så jag blev tvungen att lära henne, straffa henne." Sa Oliver till henne med en röst som nästan tycktes hoppas på att hon skulle suga dåligt.
Men Tanya kände inte rädsla, utan svartsjuka mot den där Cherry. Hon ville minsann också göra det skönt för Oliver. Och det behövde han inte slå henne för.
Med förnyad ansträngning började hon suga djupt och girigt. Oliver stönade högt och vred sig av njutning under henne
Och precis när Tanya kände sin orgasm komma kved hon högt "Snälla Oliver, kan jag få ta din sperma i munnen, snälla". Och då sprutade han massor av vit sperma in i hennes mun som varm och kletig gled ned för läpparna och över hennes bröst i strida strömmar.
Rummet svajade och hon tycktes höra ekot av de ord hon uttalat högt dröja sig kvar i luften och förstärkte känslan av skam som kom över henne utan att hon kunde hindra det.
Fan också, vad krångligt allt var. Hon svepte täcket av sin nakna kropp och kände luften isa mot den svettfuktiga huden.
Tanya hade alltid vetat att hon behövde ha en undergiven roll mot män. I alla fall sexuellt, sa hon sig.
I tonåren hade det resulterat i att hon slagit sig i hop med två äldre killar som båda använde henne mer eller mindre som en sexleksak.
De hade sex med henne dagligen, och hon kommenderades suga av dom titt som tätt. I bland medan den andra tittade på.
Hon blev ganska grovt förnedrad och utnyttjad. Men själv kände hon att det var vad hon förtjänade. Att det var hennes rätta plats och rätta jag.
Det var en del alkohol inblandat också och skolan och socialen grep in. Hennes umgänge med de två killarna upphörde, men hon hävdade hela tiden att hon gjort allt frivilligt när tanterna från soc pumpade henne på vad som hänt.
Sedan dess hade hon lagt allt det där bakom sig och försökt ha normala relationer med killar. Det hade funkat si så där.
Det var bara ensam hemma i sängen, eller framför datorn med bilderna hon laddat hem, hon kunde vara sig själv.
Men nu kom allt det där tillbaks än starkare än tidigare. Och hon gillade det inte. Hon ville inte bli jagad längre. Hon ville inte fly. Hon ville ha ro att plugga och bete sig som alla de där tjejerna runt om Anna. Glada, duktiga och omtyckta. Normala.
Skit också! Helvete!

Uppropet dagen efter var en stor dimma av trötthet och förvirring. Om inte en av Annas snälla väninnor tagit hand om henne hade förmodligen Tanya inte ens hittar rätt bland alla studenter och byggnader ute på universitetet.
Svimmfärdig ramlade hon ned i sängen hemma hos Oliver efteråt med kläderna på, och grät tyst en stund i kudden innan hon förlorade medvetandet.
Och så gick hela veckan. Tanya försökte hänga med på dagarna, och fika med Anna och hennes kompisar. Men nätterna var ett inferno av drömmar, svett och kladdiga trosor. Var inte Oliver där hos henne i drömmen, bannades hon av någon nitisk kvinnlig socialsekreterare över hennes omoraliska beteende.
Oftast gick hon bara hem och låg på sängen i fosterställning och kramade kudden timme efter timme.

Men efter någon vecka, då Oliver inte varit hemma så mycket började hon åter igen hitta lite jämnvikt i tillvaron. Men då började Oliver hinta försiktigt om att det kanske vore dags att hitta någon annan stans för henne att bo.
Han sa det snällt, men hade en irriterad underton. Tanya ville bara svara "Men jag har någon stans att bo. Här hos dig Oliver."
Och sedan en dag kom det på riktigt. Utan möjlighet att låssas.
De hade suttit och sett på teve tillsammans efter att ha ätit lite kvällsmat. Oliver hade varit ovanligt tyst och stämningen kändes obehagligt tryckt.
"Tanya. Letar du över huvud taget efter någon stans att bo?" Undrade han från hörnet av soffan.
Hon blundade hårt en stund och bet sig i läppen. Nu hade han sagt det. Sagt det högt, utan möjlighet att slippa undan.
"Klart jag gör." Sa hon lite förorättad. För hon hade faktiskt letat lite. Även om det var ganska halvhjärtat.
"Men du kan faktiskt inte bo kvar här. Det var inte vad vi kom överens om. Jag sa några dagar Och nu har det gått nästan tre veckor." Sa han tonlöst.
"Tycker du inte jag hjälper till och gör fint här hemma." Svarade hon. För den tid hon inte legat avsvimmad på sängen hade hon faktiskt jobbat rätt hårt med att göra fint i lägenheten.
"För det första är det inte det som det handlar om. Och för det andra är det här inte "hemma" för dig. Svarade han.
Hans svar om att det här inte var Tanyas hem var som ett hårt knytnävsslag i magen, även om hon visste att han hade rätt. Men hon hade hoppats så mycket.
"Och vad är det som det handlar om då. Varför kan jag inte få bo här. Det där rummet står ju bara där." Sa hon trotsig men kände gråten bränna inför ögonlocken.
"För att...För att det inte går." Svarade han tjurigt.
"Varför inte?"
Oliver suckade. "Okej, jag ska vara väldigt väldigt rak mot dig. Som du vet har jag levt ett rätt udda liv. Det har lärt mig en viktig sak, och det är att ta hand om mig själv och mina behov. Givetvis utan att trampa på andra. Livet är helt enkelt för kort för att inte levas som man vill leva det."
"Och du vill inte leva med mig." Pep Tanya förorättad och kurade i hop sig i soffhörnet med benen mot bröstet.
"Det är inte du. Det är mina behov som jag inte får tillfredsställda så länge du bor här." Svarade han.
"Men kan inte jag fylla dina behov." Undrade hon trotsigt.
Han skrattade. "Jag tror inte ens du vet vad du erbjuder dig till." Han skrattade lite till. Sedan såg han plötsligt lite tankfull ut. "Eller det kanske du gör. Du har ju vart nere i källaren och snokat i mitt låsta rum. Tyckte du de var intressant?" Undrade han. Och på slutet var rösten hård och inte alls vänlig.
Tanya drog sig närmare Olver. Kunde se hans breda axlar där under t-shirten och armarna i kors över bröstet. Men dunklet avslöjade inget av hans ögon.
"Nej, jag har kanske ingen aning om vad jag erbjuder mig till. Men varken du eller jag kommer ju få veta om jag duger eller ej om du inte berättar för mig vad du vill ha av mig." Svarade hon och kände sig självsäkrare än hon gjort på mycket länge. Nu var kursen ofrånkomligen utstakad och bara att åka med.
Oliver satt tyst en stund.
"Okej, jag ska vara lite tydligare mot dig. För det första ska du veta att jag tycker om dig som person, och tycker du är vansinnigt sexigt, mysig, gullig och smart.
Jag kan också utan problem säga att du gör mig kåt. Och det är ett av problemen. Jag har svårt att bo med en kompis som jag tänder på, men som inte kan ha sex med."
Nåja, det var väl inget stort problem tänkte Tanya, men lät honom fortsätta.
Sedan vad det gäller sådant där som du såg nere i rummet så är jag mer flexibel än du kanske tror. Det behöver inte pågå dygnet runt. Det går att utöva det under vissa avgränsade tider. Det finns inga regler för hur det måste utövas. Men...när jag gör något, gör jag det fullt ut. Dessutom är jag polygam och även om jag har en lekkamrat som jag tycker mycket om, så har jag svårt att inte kunna göra en del saker med andra." Fyllde Oliver på.
"Okej..." Sa Tanya och drog lite på det, utan att veta om han skulle säga något mer eller ej.
"Men, det är inget vi ska eller bör bestämma nu. Det kan vi vänta med ett tag och fatta ett beslut längre fram. Fast i övermorgon kommer jag att få besök här av en liten vän. Han betonade orden "vän" så Tanya omöjligen skulle kunna undgå vad han menade.
Det är något som inte kan vänta längre. Hon och jag har väntat i en månad nu.
Då har du att bestämma om du ska hålla dig hemifrån eller titta på." Oliver böjde sig fram och fixerade henne i dunklet med blicken.
"Eh, titta på! Hur då? Men funkar det för er då?" Frågorna snurrade i huvudet.
"Ja, villkoret för att hon skulle få komma var att du kanske skulle vara med. Det ville hon först inte. Men efter ett tag började hon bli lite desperat och senaste gångerna har hon faktiskt bett om att du skulle vara med." Han log då han sa det där sista.
"Men ska du ha sex med henne? Blir inte du generad av att ha mig att titta på då?" Undrade hon.
"Nej, jag är inte så blyg av mig. Det skulle snarare tända mig om du såg på." Svarade han och synade hennes kropp på ett sätt han inte gjort tidigare med ett leende som inte gick att missta sig på.

Tiden till "övermorgon" kändes lång. Delvis för att Oliver inte var hemma, dels för att Tanyas studier gick än sämre än tidigare, vilket fick henne att vandra oroligt fram och åter i lägenheten, som nu började kännas som en blandning av trygghet och fängelse.
Hon orkade knappt gå ut, och tillbringade bara den mest nödvändiga tiden på universitetet. Men även då kände hon sig som insluten i en bubbla. Hon hörde nästan inte vad lärarna sa utan försvann i väg ut i funderingar som hon sedan tvärt avbröt för att de blev för detaljerande och rent av skrämmande.
I hennes kropp byggdes upp ett behovsom blev starkare och starkare. Det kändes som hon hade en bristsjukdom av något slag, samtidigt som det kliade oroligt över allt. Hon förmådde sig inte ens onanera för att lätta på trycket.
De gånger hon faktiskt lagt sig på sängen och börjat smekt sig själv, kändes även det som om hon var bedövad. Hennes händer kändes bara vagt då de vidrörde kroppen och det var inte nog för att förlösas från spänningen, utan byggde bara upp mer pockande begär.

De sista timmarna innan Oliver skulle komma hem, och där efter hans lilla "vän" var Tanya nästan nära ett sammanbrott. Hon sprang gång på gång till fönstret för att se om Oliver var på väg hem. Sedan packade hon upp sina få tillhörigheter , lade dom till rätta, blev sittande på sängen en lång stund, för att sedan återvända till fönstret och sedan börja om med något annat.
När det väl rasslade till i låset hade hon missat Oliver i fönstret och greps av panik. Sprang in på rummen, lade sig för att låssas sova, hoppade upp igen och låssades plugga Och när Ollivers försiktiga knackning på hennes dörr kom, ville hon bara försvinna.

"Får jag komma in?" Olivers lite hesa röst hördes från dörren. Han hade frågat tyst, som för att inte väcka henne om hon sov.
Han steg in utan att fråga. Hon vände sig inte om utan satt kvar vid skrivbordet med blyertspennan kvar i handen, men spetsen knäckt mot anteckningen hon försökte uttyda för att skriva ren.
Ett par mjuka varma händer greppade om hennes och drog dom bort från pappret. Oliver satte sig i hennes säng, men med hennes händer fortfarande i hans, och försökte fånga hennes blick.
"Är du nervös?" Undrade han?
Hon nickade häftigt till svar och kände hur tårarna steg upp i ögonen.
"Vill du inte vara med i dag?" Olivers röst var mjuk, och det fanns inget i den som tycktes klandra henne om hon flydde från lägenheten nu.
"Jo, det vill jag. Mycket." Sa hon, utan att orden var speciellt planerade, samtidigt som den första stora tåren föll längs med hennes kind och kittlade henne lätt på näsan innan den nådde halsen.
"Men du tycker det är jobbigt?" Oliver satte en hand under hennes haka och höjde hennes ansikte så han kunde se henne rakt in i ögonen. Det svindlade till
då hon såg rakt in i de där mörkblå, trygga och kloka ögonen.
Hon kunde inte annat än nicka.
"Du har aldrig testat sådant här tidigare? Är det därför du är nervös?" Undrade han.
"Nej, jag har testat förut, men försökt sluta. Det är det som är så jobbigt". Hickade hon i gråten. Samtidigt som hon visste att hon måste se för bedrövlig ut där hon satt med tårar och snor och darrande underläpp.
"Försökt sluta?" Oliver lät för första gången häpen över något hon sagt. Sedan började han le lite som om hon sagt något lätt korkat. "Okej. Vi ska prata en hel del om det där senare. Men nu tycker jag du är med i kväll, sedan avgör du om du vill gå vidare på ett eller annat sätt." Sa han och strök bort några fuktiga hårtestar från hennes ansikte.
Hon nickade igen för att visa att hon var med på hans argument.
Jag tänker inte tvinga dig själv till något, eller pusha dig. Du får titta på, och om du vill vara med på ett litet hörn så får du det. Vill du gå, så går du bara. Inget problem för mig." Han väntade åter igen ett tecken från henne.
Hon såg upp, men självmant denna gång, och gjorde en ytterligare en nickning.
"Sedan har jag med några grejor till dig. Du får välja om du själv vill ha på dom, eller ej. För mig är det ingen större skillnad. Men jag skaffade dom för att du inte skulle känna dig felklädd, eftersom Moa ofta är ganska uppklädd. I alla fall till en början." Då han lade till det där sista, log han brett.
Moa, så det var Moa som skulle komma. Hon mindes vagt kartongen med Moas namn på. Hon hade för sig att det legat en väldigt grov svart dildo, en stadig buttplugg, några klämmor, och en del andra saker som hon inte sett i den.
Hon kände att Oliver tittade forskande på henne när tankarna for genom huvudet på henne. Det kändes som han läste hennes tankar.
"Kila nu in i duschen. När du kommer ut ligger det lite grejor på sängen. Men kom ihåg att du inte måste ha dom. Ta dom på dig om det känns kul och rätt. Inte annars." Sa han och släppte hennes händer.
Då kände hon plötsligt saknaden av dom, och kände sig lite som en idiot över att hon inte tänkt på att de höll varandra i handen. Men nu kändes det bara lite kallt och svettigt i handflatan. Känslan var borta redan innan Oliver klivit ut genom dörren.


Ångan steg mot kaklet i Olivers lilla badrum, medan det heta vattnet rann längs Tanyas kropp och tycktes svepa med sig lite av hennes oro och tvehågsenhet.
Vad var det egentligen att oroa sig för? Hon hade inget att skämmas för. Hon hade bara blivit inbjuden att titta på ett udda skådespel. Och de som borde känna sig generade var huvudpersonerna. Inte hon.
Det var typiskt henne att oroa sig en massa för något som hon inte behövde oroa sig för.
Så med litet nyvunnet självförtroende och ett trassligt blött hår, smet hon tillbaks in i sitt rum med handduken hårt virad kring kroppen.
Men där lev hon stående. Sängen var ny fylld med kläder. Och det var inte hennes, utan sådant som Oliver skaffat fram eller köpt till henne.
Köpt, konstaterade hon, för att lappar satt fortfarande kvar och strumpbyxorna i sitt plastkuvert var fortfarande förseglat.
Det som först lockade hennes intresse var givetvis kartongen med ett snirklig sil på, som utan tvekan var en skokartong. Hon lyfte på locket och en doft av nytt skinn slog emot henne samtidi