Ovetande

För bara några minuter sedan kom SMS:et till hennes mobil. Den första riktiga kontakten vid sidan av alla mailande och msn-konversation. Meddelandet innehöll precis vad det skulle, en adress och inget annat. Nu stod hon här, utanför den dörr han hade angivit, och väntade på att minutvisaren skulle närma sig det exakta klockslag då hon skulle ringa på dörren. Det kändes helt galet. Här stod hon och väntade på en man hon aldrig ens sett på bild. Den enda kontakt hon haft med honom var all den internetkonversation dom delat de senaste veckorna. Skulle hon verkligen fullfölja det här? Var hon tokig? Tog hon för stora risker? Tänk om han var skitful, eller ännu värre, livsfarlig?

Hon var obekväm och kände sig fånig att bara stå där, tänk om någon skulle komma ut ur en grannlägenhet och undra varför hon stod där och väntade. Det pirrade i henne och hon log för sig själv över den smått makabra situationen. Sekundvisaren på armbandsuret gick ohyggligt sakta, men på något sätt blev det ändå dags. Hon inväntade de sista tio sekunderna och satte fingret på ringklockan. Snabbt vände hon sig om och ställde sig med ryggen mot dörren. Det var Hans order, hon visste inte varför men hon hade sina misstankar. Genom dörren hördes ringsignalen dovt eka inne ilägenheten och hon höll andan. Nästan en halvminut passerade och hon började undra om hon gått fel. Eller hade han lurat henne? Skulle han verkligen göra så?

Till slut rasslade det i dörren, en låskedja häktades av och dörrvredet gav ifrånsig ett ljud. Han öppnade dörren, det hörde hon, men inget hände. Ytterligare tid flöt förbi, vad som kändes som en evighet, och slutligen kände hon en hand på sig högra axel.

”Backa in några steg, jag leder dig” sa han. Hon gjorde som honblev tillsagd, och med hans båda händer nu lätt om hennes midja, styrde han henne in i den mörka hallen. ”Stäng och lås dörren” sa han tätt bakom hennes huvud och hon böjde sig fram och slog igen och vred om låset. ”Stå kvar”, sa han och hon lydde, samtidigt som hon hörde att han gick ifrån henne där hon stod kvar i hallen, med ögonen fästa på ytterdörren.

Snart kom han tillbaka och med en van hand täckte han över hennes ögon med en bindel, band den hårt bakom hennes huvud, och frågade; ”Vaba och hårda rörelser, och nu kände hon att de stod öga mot öga, trots att hon verkligen inte såg någonting. Tystnaden och stämningen skvallrade om att han synade henne från topp till tå, och även om hon på något plan var otroligt obekväm med situationenvar det eggande, väldigt eggande.
Han tog ett stadigt tag om hennes hår och mer drog än ledde henne in i lägenheten. Hon följde med så gott hon kunde och ganska snart stannade han och tryckte istället ner henne på golvet, stående på knä. Hans styrka var mycket större än hennes, och det fanns ingen som helst poäng för henne att kämpa emot, även om hon skulle vilja det. Men det ville hon inte, det var precis för det här som hon kommit.

Det hade gått lång tid sedan hennes förra sessionoch vaniljlivet med maken hade börjat tära på henne. Hon behövde båda delarna i sitt liv, utan den ena delen hade den andra inget syfte eller tjusning. Hon behövde det här för att kunna återgå till att vara mamma, hustru och allt det andra som hörde hennes vanliga liv till. Hon älskade sin man oändligt, men han kunde inte ge henne detta och hon hade valt att hitta det ändå.

Den man hon nu var ensam med, som nyss hade tryckt ner henne på golvet, var i den här situationen allt annat än vaniljsmakande. Hon visste att han skulle ta för sig av henne, hon visste inte hur mycket eller på vilket sätt, men på något sätt skulle hon få bjuda på sig själv. På ett eller annat sätt skulle han leka med henne. Hon älskade det.
Hon satt kvar på knä på golvet, fortfarande med ögonbindel, och hörde honom ta några steg bort från henne för att, vad hon antog, sätta sig ned. ”Klä av dig. Sakta. Ett plagg i taget, tills du bara har trosor på dig”. Hon visste att tvekan inte var ett alternativ utan börjadeblixtsnabbt lyda hans uppmaning. Hon kände kinderna värmas, hur mycket hon än varit med om så var det aldrig annat än nervöst att klä av sig inför någon med så inspekterande blickar. Plagg efter plagg föll till golvet, och hon var väldigt nära att göra misstaget att ställa sig upp när hon skulle få av sig jeansen, men hejdade sig i sista sekund och lyckades kränga av sig dem sittandes. Det var tur, tänkte hon. Det hade kunnat kosta smärta.

Hon satt naken, sånär som på ett par minimala trososom en hundvalp som försöker sitta fint. ”Duktig flicka”, sa han och klappade henne på huvudet. Plötsligt kände hon hans stadiga tag om hennes ena bröst. Han kände, klämde, som om han inspekterade det, innan han gick över till det andra bröstet för att göra samma sak där. Han var hårdhänt och även om det inte gjorde direkt ont så var det inte heller skönt, och i ett svagt ögonblick ryckte hon till med kroppen som för att komma undan hans hand och utbrast i ett gnällade.
Direkt insåg hon sitt misstag, och innan hon ens hann tänka på hur hon skulle botgöra detta tog han åter ett stadigt tag om hennes hår och böjde hennes huvud bakåt. Han uttalade orden i hårda stavelser, samtidigt som han med sin lediga hand gav henne en örfil efter varje ord. ”Vad.Håller. Horan. På. Med!?”

Efter 5 snabba, dock inte speciellt hårda, örfilar hettade det om hennes ena kind. ”Att det ska vara så svårt vännen”, fortsatte han, nästan med medömkan i rösten. ”Du måste betala. Jag måste statuera ett exempel för dig nu, det är helt oacceptabelt att du börjar trotsa efter bara några minuter.”. Hon hann inte reagera, plötsligt kände hon hans kuk mot sina läppar och hur han fullkomligt tryckte in den i hennes mun, med en hand nu bakom hennes huvud och den andra under hennes haka. Hon gapade, hon kunde inte göra så mycket annat, och lät honom fortsätta att mycket systematiskt och grundligt, sakta knulla henne i munnen. Hon förtjänade det, det visste hon, och dessutom var det för just den här typen av behandling hon var här.

Tårarna började rinna sakta i hennes ögon, för varje gång hans kuk var på väg in i hennes mun tryckte han den lite längre in. Hon flämtade och dreglade, och precis när hon kände att hon snart inte skulle klara mer så slutade han. Han torkade henne ömt runt munnen och längs med kinderna, kysste henne försiktigt och lätt, och berömde henne. ”Du är duktig. Och skön. En perfekt leksak.”. Hon log försiktigt och han smekte hennes kind.

Han beordrade henne att ställa sigupp och hon gjorde så utan att tveka. Fortfarande hade hon ögonbindel och trosor på, men så snart hon ställt sig upp så kände hon hur han drog ner dem, lyfte hennes ben för att få av dom, och stoppade in dom i munnen på henne. Bryskt och hårt, åter med enumpan, och samtidigt pressades hennes överkropp ner mot den kalla soffan. Hon kände hans hand mot sin rumpa, knådandes hårt och fjärran ifrån ursäktande, innan han lät handflatan falla resolut mot hennes skinka. En svidande värme spred sig genom hennes kropp och för varje gång handflatan föll mot hennes skinkor, växelvis den ena och den andra, ökade hettan i kroppen på henne.

”Som jag sa, ett exempel måste statueras. Jag föreställde mig inte vårt första möte såhär, men du har själv orsakatdet”. Hans hand slutade att smiska hennes nu rosenröda stjärt, och började febrilt fingra mellan hennes ben. Hon var redan våt, det kände hon, och så snart han ansåg att hon var tillräckligt blöt tryckte han in två fingrar i henne till botten. Hon försökte andas genom trosorna hon hade i munnen och juckade försiktigt emot när han började knulla henne med fingrarna, fortfarande med en tung hand som tryckte ner hennes ansikte i soffan. Takten ökade och hans tumme masserade samtidigt hennes klitta när han kom åt, och svankade så mycket hon kunde.
Plötsligt slutade han och backade upp bakom henne. Handen försvann ifrån hennes huvud och istället tog han tag i hennes båda armar och höll dem mot sig där han stod bakom henne. Med något, kanske ett rep, snörade han snabbt ihop hennes handleder till varandra och på några korta sekunder var hon fullständigt bakbunden.
Hon både kände och hörde honom sätta sig på huk bakom henne, och med båda händerna i ett stadigt tag om hennes skinkor kände hon hans tunga begravas i hennes fitta. Han slickade sakta, metodiskt och skönt, och det tog inte lång stund innan han började öka takten och koncentrera sig på hennes svullna klitta. Han sög in den i munnen, slickade, och nästan nafsade på den med läpparna. Hon kände att hon snart skulle kunna komma om hon ville.

Han slutade tvärt, ställde sig upp bakom, och tryckte in sin kuk i henne. Våldsamt och i ett rasande tempo knullade han henne bakifrån, framåttvingad över soffans armstöd, bakbunden, med trosor i munnen och fortfarande oförmögen att se något. Det redan våldsamma tempot i hans stötar ökade, som om han bara ville komma utan att dra ut på det, och snart hörde hon på hans andning att han var på gång. Han drog sig ur, gick runt till henne, tog ur. Hon svalde så gott hon kunde, hon hade inget val. Det var svårt med hans kuk i munnen, men så snart han lugnade ner sig så lyckades hon svälja det sista.

Han sa ingenting, men hon kände hans hand ömt mot hennes kind. Efter ett kort ögonblick ställde han henne upp och började klä på henne. Fortfarande var han tyst. Hon förstod ingenting, var han klar nu? Var detta straffet för det lilla, lilla misstag hon gjort? Var det verkligen möjligt? Han fick på henne trosor och byxor, knöt henne loss, och snart hade hon alla kläder på sig. Han ledde henne, fortfarande med ögonbindel, ut i vad hon antog var hallen. Han hjälpte henne på med skor och jacka, öppnade dörren, och sa åt henne att ta ett steg ut i trapphuset. Han stod bakom henne, så tätt att hon kände hans andning mot hennes öra när han tog av hennes ögonbindel. Han viskade tyst i hennes öra.
”Ditt straff för din egen kroppsliga reaktion är delat. För det första kommer du att få gå härifrån sexuellt frustrerad. För det andra kommer du att få gå en hel vecka och fundera, tills vi ses igen, utan att veta vem som nyss knullade dig och vems sperma du svalde. Tänk på det lilla flicka, och bättra dig till nästa gång. Vi ses om en vecka.”. En sekund senare hörde hon dörren slå igen bakom henne, och hon stod en stund och begrundade vad som faktiskt hade hänt innan hon fann sig i situationen och började gå nedför trappan.

Han hade rätt, tanken hade redan etsat sig fast i hennes huvud. Hon skulle få gå en vecka ovetandes om vemhan var och hur han såg ut. Det skrämde henne samtidigt som det gjorde hennes riktigt kåt, och hon kunde inte annat än längta till nästa vecka. Då skulle hon kontrollera sina reaktioner bättre, det var ett som var säkert.