Påhittad berättelse. Påhittade karaktärerEn liten snuskig novell

Det lyste varmt från hans fönster på bottenvåningen.
Julstaken var uppställd, blommorna välvattnade vid fönsterkarmen.
Det var tomt på garageuppfarten in mot det lilla röda huset i utkanten av staden.
Ett gott tecken.
Jag masade mig igenom snön och placerade mig utanför den massiva trä dörren.
Jag var nervös, men inombords fanns vetskapen om att jag var välkommen.
Jag visste att det var fel, men ändå så rätt. Det var egoismen som talade.

Efter min mjuka knackning öppnade han dörren. Han tittade på mig med åtrå i blicken. Han log, spejade snett bakom mig mot båda hållen, för att vara säker på att ingen såg oss. Han log mot mig igen. Smilgropen på hans vänstra sida. De lysande ögonen med glitter likt tusen stjärnor. Han ville ha mig. Jag ville mera.

Han började försiktigt. Hällde upp ett glas av det finaste vinet han kunde finna i skåpet. Dess glasdörr såg nypolerad ut. En kvinna hade varit i farten. Allt för de speciella ögonblicken, sade han med glimten i ögat och blickade mot vinflaskan.
Jag fnittrade flörtigt, men fick ändå en dålig känsla i magen.

Kom, sade han och signalerade mot trappan.
Den var ganska brant och svängde i 180 grader vidare mot övervåningen.
Hallen var väl möblerad med diverse vackra tavlor och tyger. Hade precis kommit upp när han pressade mig upp mot väggen. Vardera hand om mina handleder, också dem upptryckta. Frenetiskt och sensuellt började han kyssa min hals och nacke, ner mot mina nyckelben, vidare upp mot mitt ansikte. Mjuka, passionerade kyssar. Något jag inte känt av på länge. Min mage kittlade till och mina lustar fylldes till max.

Vi fortsatte, tätt intill varandra. Han ledde oss båda in i sovrummet. Försiktigt men bestämt puttade han mig bakåt ner i den välbäddade sängen. Nya lakan. En säng ämnade för två. Ingen klump i magen den här gången.
Min åtrå var alltför stor. Det fanns inga gränser. Det fanns inget rätt och fel. Det fanns vi.

Han fortsatte kyssa mig. Nu i större utsträckning.
Han slet varsamt men vilt i mitt hår. Jag besvarade.
Hans händer tycktes vara överallt. Ingen tid fick gå till spillo. Knapp efter knapp på min vita skjorta. Min kofta försvann någonstans ute i hallen. Mina bröst blottades och likt ett hungrigt djur var han snabbt där. Smekandes och kyssandes.
Hans tunga varm mot min kalla kropp, som vistats allt för länge ute i vinterkylan. Rysningar. Ack, såna rysningar.


--------------------------------------------------------------------------------

Färdiga. Hans hud så varm och salt av oss.
Gick iväg en sväng men kröp snabbt ner i värmen bredvid honom igen.
Avslappnad och sovande. Jag höll mina armar omkring honom. Mina fingrar vandrande längst med hans rygg, försiktigt upp i nacken och början på hans härliga, tjocka kalufs och vidare ner mot ryggslutet. Han vaknade till. Log mot mig, och kysste mig lätt på munnen. Vilken mun, vilket leende. Han slöt sina ögon och jag kunde ana hans kropp röra sig under täcket. Han hade somnat.

Jag drog på mig mina byxor och sprang ut i hallen för att hämta min kofta som låg slängd vid trappslutet. Väl färdig stod jag på undervåningen. Tittandes upp mot trappan. Lyssnandes efter steg. Det var ingen idé.
Han skulle inte komma rännande efter mig.
Jag drog en suck, lite besviken men ändå galet tillfredsställd.

Det var mörkt ute. Kylan låg på mer än någonsin. Snö flingorna fallandes på mitt rufsiga hår. Min hud fortfarande varm.
Jag visste att det var fel, men ändå så rätt. Det var egoismen som talade.