Paket från en främling. Tändvätska för mig i alla fall :-)

Hon hade väntat på paketet och kände hur hjärtat tog ett par extra volter när hon tog lappen för att hämta det. Postkassörskan hämtade ett stort paket med mycket tejp runt den vita pappkartongen. Textilier stod det i innehållsrutan. Hon bar hem det och öppnade det med darrande fingrar.

Där låg en vit pappskiva, ovanpå pappskivan ett papper och ett fotografi. Hon läste.
" Här är det vi kom överens om på telefon. Följ mina instruktioner så ordnar det sig.
Möt mig sedan den 22:a kl. 19 på Stureplan. Du behöver inte känna igen mig.Jag känner igen dig. X"

Fotografiet var en riktigt gammal bild på Helen Wellton, hon som sålde datorer med sina bröst. På baksidan stod det.
" Klipp dig som på bilden, byt om på ditt jobb den 22:a. Den dagen ska du ta på dig det mest avslappnade du har när du går till jobbet. De kläderna ska du lämna kvar på jobbet när du bytt om. "

Hon rös av upphetsning och kände hur hon blev ordentligt fuktig på ett visst ställe. Men det fixade snart hennes batterifyllda avlånge vän. Hon tillfredställde sig själv så att hela hennes östrogenfyllda kropp skakade.

Nästa eftermiddag gick hon in till frisören och bad att få bli klippt "under öronen, med mittbena och kort i nacken"
"Ahh, bob kallas det" sa frisörskan och hämtade saxen.
Hemma igen tog hon fram paketet och och började packa upp dess innehåll.
Allting var nogrant ihopvikt och prydligt lagt ovanpå varandra.
Överst låg en svart knälång lacktrench. Under dem en mörkblå kritsreckrandig lårkort kjol och en lågt skuren dubbelknäppt kavaj, också kritstrecksrandig. Efter det fick hon upp ett par knähöga lackstövlar med minst 10 cm:s sylvass klack.
Under det ett två tum tjockt halsband i koppelmodell av vitt lack. Ett par svarta strumpor med lackkant och en himmelsblå strumpebandshållare i lack fiskade hon också upp. Underst låg en lackbehå av samma färg med ganska hårda kupor som skulle pusha upp hennes redan relativt stora bröst ytterligare. Ett par halvstringstrosor i lack fanns där också. Hon älskade såna eftersom det kändes så myckert sexigare att halva skinkorna syntes än att bara ha ett snöre i rumpan. Allra underst låg en ask med bordeauxfärgat läppstift, rouge i samma ton och grå ögonskugga och svart mascara. Hon blev alldeles matt när hon fantiserade om sig själv iklädd allt i lådan.
Den 22:a tog hon på sig en lite småsäckig polotröja och ett par jeans och la de andra sakerna i en stor påse och gick till jobbet. När alla gått hem framåt halvsextiden gick hon in i det duschrum som så lägligt fanns på detta kontor.
Hon duschade, sprutade på sig en ordentlig mängd parfym och började klä på sig. Trosor och behå åkte på. Sen strumpebandshållaren och strumporna som hon sedan noggrant fäste med alla fyra strumpebanden. Hon kände plastmaterialet strama mot skinkorna när hon böjde sig efter nästa plagg. Hon stannade upp och tittade på kvinnan i spegeln med blå lackunderkläder och ett stort dekolltage.
Sen åkte kjolen på. Den smet åt bra runt rumpan och slutade halvvägs på låret.
Efterdet tog hon på sig kavajen och knäpte de sex stora knapparna. Kåtheten steg när hon såg sig själv, sin urringning och den strikta dräkten. Hon knäppte lackopplet bakom nacken och sminkade sig ordentligt. Hon steg i stövlarna och drog upp blixtlåsen och kände hur nederdelen av hennes ben omslöts av stövlarna och hon blev en decimeter längre. Så tog hon på sig trenchcoaten, drog åt skärpet och gick för att möta sitt öde. Främlingen som varit borta i åtta månader på FN-uppdrag men som hon kände väl efter ja:et i kyrkan för fyra år sedan.