Romanen om ulph och kvinnorna (Kapitel 13)

Dagen där på ska Diana åka till stan för att köpa en peruk som är en exakt kopia av sitt gamla hår. Själv ligger jag i sängen å funderar på vad jag ska hitta på under dagen.
”jag åker ner till stan nu!” ropar diana
”nej nej, åk inte än, jag hänger med, jag ska om se om det finns nån gitarr” ropar jag tebax
Diana står i hallen och väntar på mig. Hennes avsaknad av hår på huvudet skrämmer mig. Hon borde åtminstone ha något på huvudet, tänker jag
”diana,du måste sätta på dig något på huvudet så det döljer katastrofen” säger jag
”jag har inga mössor eller kepsar” svarar hon
”hmmmmmm, då gör vi så här: du åker ner till stan utan mig, sen går du direkt till en affär och köper en mössa eller keps, när du är klar så ringer du till mig så kommer jag ner till stan och möter dig” säger jag med en mycket bestämd ton
”okey, det blir bra”, svarar diana

Hon stänger dörren och tar trapporna ner jag hör hur ytterdörren stängs i trapphuset. Jag ser att hennes gamla hår ligger kvar på golvet sen igår då jurgen rakade henne. Att diana inte frågade mig först innan hon rakade av sig allt. Jag tar en bit av hennes hår och buntar ihop med en gummisnodd. Sen när hon köper en fin peruk så kan vi ju jämföra färgen med henne gamla hår, tänker jag

Då ringer telefonen, äntligen ringer diana, tänker jag. Jag svarar, men det är inte diana.
”Hey, wo sind Diana”, säger en röst i telefonen
”sorry i dont speak german”, svarar jag
”okey, can u tell diana that the theater is depleted” säger han
”what depleted means?” undrar jag
”oh, that means fucked up, the show is down, our moneys are gone” säger jag förklarade
”oh, i understand”, säger jag
Sen lägger vi på luren.

Jaha, typiskt dianas har rakat sitt hår helt i onödan, tänker jag ilsket. Nu kan ivarjefall diana och jag ut och resa, nu slipper vi vänta på att hennes teater är färdigspelad. då ringer telefonen.
”hej, det är diana, nu har jag hittat en mössa, kom ner och möt mig på torget” säger hon
”japp, jag kommer så fort jag kan”, svarar jag

Diana står på torget och väntar, hon har en grön mössa på huvudet. Tillslut träffas vi och jag accepterar hennes val av mössa.
”Förresten jag har en sak att berätta”, säger jag
”jaha, vad då för något?” undrar hon nyfiket
”Du har rakat av dig allt ditt hår i onödan”, säger jag uppretat
”nej det har jag väl inte, jag ska ju vara med i en pjäs”, säger hon glatt
”nej,det va nån snubbe från teatern som ringde å sa att teatern blivit nedlagd pågrund av pengabrist, så nu är ditt hår borta helt i onödan, varför skulle du börja spela teater för?”, utbrister jag
”Bryr du dig bara om mitt hår? är du inte något ledsen för att jag inte får vara med i pjäsen? jag ville ju så gärna vara med..” säger diana ledsamt och irriterat
”vadå? vad menar du? ” undrar jag
”jag menar att du inte förstår mig” svarar hon upprört
”äääääääääääääh, kom nu så går vi och köper en peruk till dig, jag har med en liten bunt av ditt gamla hår så du får samma färg som förut” säger jag tröstande

Men diana har tröttnat på allt tjat om hennes hår och hon är ledsen för att det inte blir någon teaterpjäs. Diana tar av sin gröna mössa och säger: ” jag tror inte att det är mig du vill ha, du vill bara ha mitt hår och min ungdom, du bryr dig inte ett dugg om mig egentligen.”
”va !! vad gör du?! sätt på dig mössan igen...”, ropar jag
Diana säger: ” hej då ulph....du får klara dig själv nu....jag hör av mig om du blir far till en son eller dotter....” hon lägger sin gröna mössa på gatan och går sin väg mot en busshållsplats. Jag står kvar och undrar vad som händer. Jag ser hur diana stiger ombord på en buss, bussen kör iväg och svänger av, bussen syns inte mer och diana är borta. På marken ligger hennes gröna mössa och i handen håller jag en bunt av hennes hår. Vart ska jag ta vägen nu?
Jag har ingenstans att ta vägen, sakta går jag iväg rakt ut i vägen utan att riktigt se mig för. En stor lastbil tutar högt och gör ett försök att bromsa, jag försöker kasta mig bort från vägen. Liggandes på gatan märker jag hur allt svartnar och alla ljud försvinner.