Romanen om ulph och kvinnorna (Kapitel 16)

Den hårda och kalla vinden piskar min kind, regnet slår mot kroppen. Långt bort vid horisonten ser jag stora blixtar. Jag försöker paddla in mot land med mina frusna händer, men båten styr inte dit jag vill. Tillslut ser jag varken fastlandet eller horisonten, det är en mycket tät dimma. Det regnar och åskar runt omkring mig. Jag slutar paddla och försöker att hålla mig varm istället. Jag kryper ihop med kroppen. Mina tankar går nu endast till 19-åringen och de australienska tonårsflickorna, endast de kan få mig att känna lite värme........

Efter ett tag blir jag helt medvetslös, båten driver vidare och natten blir till dag. 50-talet fiskmåsar cirkulerar runt båten, de för ett väldigt oväsen.
Det fruktansvärda oljudet av måsarna når ända in till land.
”Sture! hör du hur fiskmåsarna väsnas idag, det måste vara ett jättestim med fisk där ute”, säger Oskar glatt
Sture tar fram sin kikare och tittar upp mot himlen.
”Ja, det är minst 100 fiskmåsar där ute, vi tar båten och åker dit...”, säger Sture

De båda fiskarna tar sin lilla motorbåt och ger sig av. De är på gott humör och sjunger en glad fiskevisa.
”vi ska dra upp en riktig torsk, en stor,ful,fet och tjock...tralla laa !!”, sjunger de båda och skrattar så de nästan ramlar över bord.
Plötsligt får de se att det ligger en båt precis där fiskmåsarna och fiskstimmet är.
”NEJ!! har du sett, oskar, en tjuvfiskare..”,vrålar sture
”ja titta, öka farten på båten han ska inte komma undan”, ropar oskar
”fy sjutton för tjuvfiskare”, säger sture argt

Men när de kommer fram till båten upptäcker de istället en naken man som ligger avsvimmad. De båda hjälps åt att rädda upp mig från roddbåten. Med en väldig fart kör de in mig till land. Båda två bär mig till deras fiskestuga och lägger mig på en soffa.
”Hur ska vi få liv i honom nu då?” undrar Sture
”jag vet, vi häller i honom det sista av spriten vi har kvar, vi ska ju ändå in till stan imorgon och köpa nytt”, säger oskar klokt

Oskar tar fram ett par flaskor med explorer och vodka, sedan häller han ner allt i strupen på mig. Sakta vaknar jag upp. De båda fiskarna tittar på varann och ser mycket nöjda ut.
”öhhhhhhhhhhhh urrrrrrrrrrggh”, mumlar jag
”men är han inte väldigt lik han gubben som vi har på tavlan i köket” säger oskar
Sture går till köket och studerar tavlan väldigt noggrant och kommer fram till att så är fallet.
”hej, är du naturens man?”, frågar oskar mig
”öhhhhhhh ehhhhhhhhhh” svarar jag väldigt otydligt

Sture går till köket och plockar ner tavlan och visar den för mig. Framför mig ser jag den tavla som Diana målade för länge sen.
”ja, det är jag...vart har ni fått den ifrån”, frågar jag
”vi köpte tavlan av en kvinna, hon bor lite längre bort i en stuga, ensam med sin hund Karo”, säger oskar
”nej, sanna är i närheten, båten drev mig inte tillräckligt långt bort från henne”,, tänker jag
”En mycket läcker liten kvinna...”, säger sture och slickar sig om munnen
”Jaha? och hur vet ni det? och hur vet ni att hennes hund heter karo”,undrar jag

”Jo, hon är stures hemlige älskare, de brukar träffas lite då och då”, skrattar oskar
”Hon kommer hit idag för att få betalt för tavlan vi köpte av henne”, säger sture
”Ja, då har du chans att få se den lilla läckerbiten”, ler oskar
Så sanna har alltså en hemlig älskare samtidigt som hon ivrigt försöker hålla mig inlåst. Det är därför hon vill låsa in mig, för att hon inte ska bli upptäckt med sture. Men ärligt talat så skiter jag fullständigt i vad sanna gör, den enda som spelar nån roll i mtt liv är.....jag funderar en lång stund...
”DIANA!”, utbrister jag och greppar tag i tavlar

”vad gör du!?” ropar sture medan jag springer ut med tavlan under armen
Oskar springer efter men orkar inte mer än 50 meter innan han faller ihop helt utmattad.
Nu gäller det att hitta nånstans där man kan få lift med en bil. Nu vet jag, det enda som betyder något är Tavlan, Diana och vårat barn. De dansande små tonårsflickorna och 19 åringen är bara illusioner. Den enda jag vill ha är Diana, med eller utan hår. Jag måste tillbaka till tyskland inget får stoppa mig. Diana ska snart föda vårat barn och då ska jag vara med och tavlan ska hänga på väggen i den sal som barnet föds.....det är mitt mål...inget annat..inget annat...