Romanen om ulph och kvinnorna (Kapitel 17)

Efter att ha gått ungefär 2 km på en smal skogsväg så kommer jag fram till en asfalterad landsväg. Det är gott om trafik på vägen och det dröjer inte länge förrens en bil stannar.
”Varför står ni där helt naken med en tavla under armen?”, undrar chaffören
”Jag ska till Tyskland, till min flickvän Diana, hon ska snart föda vårat barn”, säger jag glatt
”jaha, Du kan få lift till Arlanda, jag har ett par byxor och en tröjja i bilen du kan ta på dig”,säger chaffören
”tack, det va snällt”, säger jag

”Är den inte fin?” frågar jag glatt och visar tavlan
Chaffören tittar till på tavlan och nickar. Vi säger inte så mycket till varann under bildfärden utan jag sitter mest och tänker på diana. Hur ska jag få henne att tro på vårat förhållande igen. Jag måste helt klart köpa henne något dyrt och fint och blommor ska hon få. Plötsligt får jag en ide.

”Stanna bilen!!”, ropar jag
Jag kliver ur bilen och springer in i en skog bredvid vägen. Här nånstans borde det finnas blommor, svenska vackra blommor. Efter ett tag tutar chaffören och ropar:”Vart tog du vägen!?”
Chaffören sitter och väntar i bilen och minuterna går, sakta sakta. Tillslut kommer jag ut från skogen med en stor blombukett med tusselago,hundkex och blåsippor.
”Jag var tvungen att kissa och på vägen tillbaka hittade jag några fina blommor.” sa jag och använde mig av en liten vit lögn
Jag kliver in i bilen, chaffören tittar på mig konstigt, lägger i ettan och kör iväg.

Under resans gång påminner jag mig hela tiden om vilket romantiskt och fint paket diana ska få. Ett kärlekspaket bestående av blombuketten med svenska blommor,tavla och nån dyr present.
”Vad är det dyrbaraste du skulle kunna få från nån som du älskar?”, frågar jag för att få förslag på något att köpa
Chaffören som varit skild sen 5 år tillbaka och nu lever ensam och deprimerad tänker till en stund och svarar med en tår i ena ögat:
”Trohet, att hon ger mig trohet.....att hon visar att jag är allt för henne.....”

Då var det klart, Diana ska inte få nån dyr present utan hon ska få hela mitt hjärta. Bilen svänger av mot arlanda och jag funderar på vad chaffören ska få som tack för sjussen. Jag tänker ett tag och rycker sedan bort ett hundkex från min bukett.
”här får du som tack för sjussen” säger jag
Chafförens ögon blänker när han säger: ”Tack det va länge sedan jag fick något så här fint av någon”. Han tar hundkexet och hänger upp det i fönsterutan där fram.
”Förresten , vad heter du?” frågar jag
”jag heter Hans men kallas hasse, vad heter du då?” frågar han
”jag heter Ulph..... naturens man”, säger jag

Hasse stänger dörren och kör iväg, jag står kvar och tänker:
”han verkade lite olycklig, stackars honom, tur att man inte har det lika illa”.
Jag går in på arlanda flygplats, det är fullt med folk. Hoppas nu att det finns biljetter kvar till tyskland. Jag går och tar en kölapp och sätter mig på en bänk och väntar på min tur. Under tiden går det förbi flertalet vackra kvinnor som jag lätt skulle kunna sätta tänderna i. Men då skulle ju hela mitt kärlekspaket till diana vara fördärvat. Trohet, trohet,trohet ordet ekar i mitt huvud. Diana är verkligen värd det.

En ung kille sitter bredvid mig på bänken och läser Aftonbladet. När han bläddrar över till Kultursidorna ser jag rubriken som gör mig kallsvettig och helt matt:

”KONSTNÄRINNAN DIANA TALAR UT OM DEN NYA KÄRLEKEN OCH ABORTEN”

”skulle jag kunna få låna tidningen”, kväser jag fram mycket svagt
”jarå de e' lugna puckar vettu, jag ska ändå gå till flyget nu, ska ner till tyskland å hälsa på bruden”, säger den unga killen glatt

Jag tar tidningen och tavlan under armen, går med tunga steg ut från flygplatsen. Den har börjat skymma klockan är runt 6. Vid en parkbänk under en gatlampa sätter jag mig ner. Jag bläddrar upp till kultursidorna och läser:
”Beslutet om abort blev rätt självklart efter att jag träffade Steve. Steve är en så underbar man och nu vill vi, både han och jag börja på något nytt och spännande. Jag vill bara glömma Ulph, mitt största misstag i hela mitt liv.”

Jag slutar direkt att läsa och reser mig upp från bänken och går iväg. vart vet jag inte men jag går ivarjefall. Jag hör ljudet av porlande vatten och får en ide'. Även fast jag är borta i tanke och medvetande känns det ändå som en bra ide'.
Jag kommer till slut fram till en liten å. Vattnet är smutsigt och iskall. ”Det är bra så ska det vara....”, tänker jag
Jag tar mig en bit ut i ån, jag fryser så jag skakar. Långt bort ifrån hörs ungdomar som ropar, jag uppfattar inte vad, men något ropar de.

Jag tar fram tavlan med naturens man och lägger den i vattnet , ovan på tavlan lägger jag den vackra blombuketten diana skulle ha fått. Allting sjunker sakta ner mot den slammiga botten. Tavlan och blommorna kommer förstöras precis som mina drömmar om Diana.

Sugen på sexleksaker?