Romanen om Ulph och kvinnorna Kapitel 5

Det var en underbar morgon,solen lös in genom vårt fönster. Fåglarna kvittrade i de gröna träden utanför. De varma solstrålarna smekte dianas kind. Jag gick försiktigt upp från sängen för att inte väcka min diamant. Ute i köket förberedde jag en romantisk frukostbricka. Jag tog fram min gitarr, stämde strängarna rätt okey, sen satte jag mig på en stol vid sängen där diana låg och sov.
Iaktog henne för att finna känslan i detta ögonblick , till slut fann jag orden och harmonin som jag sökte. Jag började försiktigt sjunga å spela:

”hennes kind mot kudden
likt en sång om kärlek
hennes kind mot min
och livet är här”

Diana öppnade försiktigt sina blåa ögon och gäspade bara som en vacker kvinna kan.
”God morgon min sköna, hoppas jag inte störde dig med min sång” sa jag till henne lite tyst
”nej då, det var helt underbart att vakna till din vackra stämma”, log hon
”jag har gjort iordning en frukostbricka här åt dig fylld med saker jag hittade i kylen och skafferiet”,sa jag och räckte fram brickan

Diana börjar äta av frukosten och jag beundrar henne och följer varenda tugga hon tar. Så här skulle livet vara föralltid tänker jag. Plötligt hoppar jag till och får en otäck känsla av att jag är förföljd. Diana tittar på mig konstigt.
” vad hände ?” undrar hon
”Jag kanske borde berättat det här för dig tidigare, jag har en fru hemma i Sverige, vi bor i en tvåa i Stockholm. Hon är det mest svartsjuka kvinna jag någonsin träffat, men hon ä vacker som få, men hon kväver mig. just nu känner jag på mig att hon är ute efter mig och får hon tag i mig kommer hon göra mos av mig.” sa jag till diana

Diana förstod direkt hur allvarlig situationen var. Hon kastade i sig frukosten och började packa en väska åt mig.
”Det är nog bäst att du ger dig av här ifrån innan din fru får tag på dig” sa diana
”vad synd att det skulle sluta så här” sa jag sorgset till diana
”jo, verkligen, men nu är det viktigaste att du flyr iväg”,sa diana och kramade mig

Jag tog farväl av diana och vi lovade att höras av så fort vi fick chansen. Det regnade när jag gick ensam genom hamburg med min väska och min gitarr på ryggen.
vart skulle jag nu ta vägen?
jag ställde mig vid en vägkant för att försöka få lift. regnet piskade mot mitt ansikte och jag blev blötare å blötare. Bilarna körde bara förbi mig utan att ens göra något försök att stanna. Till slut stannar en lastbil och frågar om jag är musiker.
”of course im a musician”, svarar jag glatt
”which way do u wanna go?” frågade föraren i lastbilen
”im on the run, far away”, svarade jag lite coolt
”Sounds great, jump in here, I drive you to Amsterdam” sa föraren i lastbilen
Jag klev in i lastbilen och stängde dörren.
”whats your name?” frågade jag honom
”my name is Ruedi” svarade han
”and whatś your name” frågade Ruedi
”Ulph” sa jag
Mina engelska kunskaper är typ noll så vi sa inte så mycket under resans gång. Men plötsligt frågar han: ”do U like young girls and womans?”
”oh yes” svarade jag
”Good, maybe you can play guitar and sing at my nightclub in Amsterdam,” skrattade Ruedi
”of course I can, can you pay me some money for that?” frågade jag försiktigt
” I Pay in beers” Skrattade han
Färden med lastbilen gick vidare, till slut blev det allt för sent för att köra. Vi stannade till vid en rastplats för att sova lite. Ruedi somnade väldigt fort, började snarka. Själv satt jag vaken och kunde inte somna i allt snarkljud. Då hör jag plötsligt som knackande ljud från lastbilens flak. Jag bli så klart lite rädd,men som den modiga man jag är går jag ut från lastbilen för att titta in i flaket.