Sagan om den lilla söta tjejen

Det var en gång en ovanligt vacker dag alldeles i slutet av maj.
Jag hade varit och handlat lite på stormarknaden som ligger en bit inåt mot stan.
Allting hade flutit ovanligt bra, och för en gångs skull verkade det som om jag hade valt rätt kö. Min rann nämligen på fortast av allihop, och jag stod och njöt lite triumferande ända tills det skulle bli min tur nästa.
Då hängde det upp sig, och jag såg till min besvikelse hur flera av dom andra kunderna i köerna bredvid seglade förbi mej och försvann ut genom dörrarna. Ut till solskenet och vindarna. Och här stod jag och trampade.

Vad var det som hände egentligen?
Jag kastade ett öga och och ett öra mot scenariot vid kassan framför mej.

- Men nu har jag ju slagit in 304:50, invände tjejen i kassan.

- Ja, ja. Då får jag väl ta bort någonting, svarade hon som stod framför mej. Jag tänkte faktiskt inte på att jag bara hade 300 med mej. Men det ordnar sej. Vi ska se här...

Aha, tänkte jag. Hon har förhandlat sej, och nu ska dom krångla med att plocka bort saker och ändra kassainslaget och allt möjligt, och här står jag och vill bara ut härifrån.

Jag kände efter i fickan.
Jodå, där låg en femma. Jag plockade upp den och räckte fram den till tjejen i kassan.

- Här, sa jag. Hade hål i fickan, så jag hade ändå tappat den innan jag hade kommit hem.

Kassatjejen tittade lite förvånat på mej, men sa inget utan var nog mest tacksam att slippa krångla.
Och hon som var framför mej - det var förresten en ung tjej det också - hon vred på huvudet och gav mej ett soligt leende.

- Tack! sa hon. Fast du hade inte behövt...

- Nej, nej, avbröt jag. Det spelar ju så liten roll. Du kan bjuda mej på ett tuggummi nästa gång vi träffas, så är vi kvitt.

Hon svarade inte, kastade bara ett frågande ögonkast på mej innan hon gick för att plocka ihop sina varor.
Hon tyckte säkert att jag var konstig. Konstig som lade mej i hennes affärer vid kassan, och konstig som pratade om tuggummi och att träffas igen.
Då får hon väl tycka det, tänkte jag för mej själv, och såg hur hon försvann ut genom dörrarna - utan att vända på huvudet.
+0c säkert hade minst tre lover boys som ringer henne varje kväll och tjatar om att få bjuda ut henne på stan.

Det skulle jag aldrig ha gjort, filosoferade jag vidare medan jag stack nyckeln i låset på bildörren. Står man med en kölapp i handen och väntar på att få träffa en tjej, då är man i jävligt taskigt förhandlingsläge. Man kan inte...

- Du... sa någon.

Jag kom tillbaka till verkligheten. Det var hon igen. Hon satt i sin bil med rutan nervevad och såg bekymrad ut.

- Ja? svarade jag och log. Jag hade ingen kölapp i handen, och tänkte inte ta någon heller.

- Min bil startar inte, fortsatte hon. Är du bra på sånt?

Det var tydligen hennes bil som stod bredvid min. Hon klev ur den och kom fram till mej.
Nu såg jag henne liksom för första gången. Jag hade inte lagt märke till henne innan där inne i affären. Hon var mörk och söt och hade en orange kort klänning på sej.

Jag blev omedelbart förtjust i hennes ben.
Hon är precis som romerska bågar, tänkte jag. Mörk choklad med apelsinsmak.
Min favorit.

- Nej, svarade jag till slut. Jag är inte ett dugg bra på sånt.

Hon såg besviken ut.

- Men jag kan köra dej hem, fortsatte jag, så att inte din mat blir förstörd.

- Kan du? sa hon och såg genast glad ut igen. Säkert? Jag menar, har du tid?

- Ja, det tror jag i alla fall. Om du inte bor i Norrland, vill säga.

Hon skrattade och började stuva in sina kassar på golvet i min bil.

- Det gör jag faktiskt, sa hon. I vanliga fall. Jag är bara här nere och hälsar på min mamma.

Fan vad fina ögon hon har, tänkte jag.

- Jaha, så din mamma bor i Skåne och du bor i Norrland.

- Nej, mamma bor också i Norrland. Men hon har hyrt en sommarstuga här nere över sommaren, och nu ska jag bo hos henne i två veckor. Det ska bli jätteskönt!

- Klart det ska, sa jag och startade bilen.

Jag var tacksam att den gick igång.

- Här nere i Skåne är ju fint som fan nu på sommaren, fortsatte jag och log. Fullt av fina badstränder, och en och annan sjysst bilverkstad också!

+0h såg förskräckt ut.

- Tror du det? Tror du att det blir dyrt?

Jag kunde inte låta bli att skratta.

- Jag har ingen aning. Jag vet inget om sånt där. Men det behöver ju inte bli dyrt alls. Det är säkert bara någon skitsak ska du se. Var bor du någonstans, då?

- I Badviken. På Sandvägen.

- Aha, Sandvägen! Där brukade vi alltid bada när vi var små. En kanonstrand!

- Ja, där är jättefint. Fast jag har inte badat ännu.

- Vad heter du? frågade jag och svängde lite nonchalant ut på stora vägen mot Badviken.

- Marie, sa hon. Du då?

Jag kände hur mina ögon vidgades.
Marie! Inte min Marie, väl?

I drygt ett halvår hade Marie och jag hållit på att maila ganska intensivt med varandra.
Vi var nog båda två rätt tända på varandra, men vi hade kommit överens om att vi inte skulle träffas, eftersom vi bägge hade sällskap som vi var väldigt rädda om. Därför hade vi inte skickat några bilder eller några mer detaljerade beskrivningar på varandra. Vi vågade helt enkelt inte avslöja mer än våra förnamn.

Jag vred på huvudet och tittade på henne igen, som om jag såg henne för allra första gången. Hon var verkligen jättefin! Men inte var det väl min lilla mailkompis som satt här bredvid mej, livs levande?
Sansa dej nu för fan, tänkte jag för mej själv. Fantasi är en sak och verklighet en annan.

- Jag heter Danne, svarade jag därförtill slut och kollade in henne noga i smyg.

Ingen reaktion.
Det var inte hon.
Så klart.

Och i ett huj var vi framme vid Sandvägen, och hon klev ur bilen och tog kassarna med sej.

- Jättetack! sa hon och log sitt blixtrande leende.

Jag kände hur jag blev alldeles matt av hennes ögon.

- Inga problem, svarade jag. Om jag får krångel med bilen i Norrland någon gång så kan du ju hjälpa mej då.

- Javisst gärna, log hon och gick iväg bort mot sommarstugan.

Hon vinkade glatt till mej innan innan hon försvann in genom dörren.
Jag vinkade lite tafatt tillbaka - och så var hon borta.

Hm, tänkte jag och skakade lite på huvudet sh på väg hemåt igen.

Dagen efter strålade solen från en alldeles klarblå himmel.
Jag hade precis ätit frukost, duschat och satt mej framför datorn när det ringde på dörren.
Jag sparade ner filen jag höll på att jobba med, gick för att öppna och tänkte att det är väl min bror som vill låna gräsklipparen igen.

Men det var det inte.
Det var Marie. Lika ljuvlig som igår med sin korta klänning, sina oemotståndliga ben och sina direkt livsfarliga ögon.

- Hej, sa jag förvånat. Hur visste du att jag bodde här?

- Tror du inte att jag kan komma ihåg ett bilnummer med tre bokstäver och tre siffror medan jag går från din bil till huset, va? frågade hon och log.

- Aha, lilla fröken Sherlock, va? Släkting i rakt nedstigande led till den store Sherlock Holmes, förstås. Kom in!

Hon tog dom tre stegen från trapphuset in i min lägenhet i ett enda skutt.

- Jag visste att det var du Danne, sa hon ochsåg allvarligt på mej.

Inte dom ögonen, tänkte jag. Jag klarar inte dom ögonen mer än två sekunder till.

- Men, hur...

- Jag visste det direkt när du sa vad du hette. Vi tjejer känner sånt på oss, vet du.

Jag var fångad i hennesa ögon, höll på att drunkna i dom.
Hon tog två steg närmare mej, fortfarande med blicken fäst på mej.

- Säg vad du brukar kalla mej, viskade hon.

Jag slöt ögonen, klarade inte mer.

- Kattungen, svarade jag lågt. Min lilla ängsblomma...

Jag kände hur hon tryckte sin mjuka kropp mot min, kände hennes armar runt min hals och när jag öppnade ögonen såg jag att hon också blundade.

- Kyss mej Danne, viskade hon. Kyss mej precis så som jag har drömt att du skulle...

Jag funderade i ganska precis två tusendels sekund om jag skulle göra det eller inte, och sedan kysste jag henne.

Det var inte alls som jag hade drömt om.
I mina fantasier var det alltid jättemysigt att kyssa henne, men det här var helt enkelt underbart. Tusen bilder exploderade i mitt huvud samtidigt som jag kände hennes mjuka tunga mot min.
Jag smekte henne sakta i nacken, och hon borrade inrister.

Hon tittade på mej.

- Alla dumma turister? Du slipper inte riktigt alla!

Jag skrattade. Det hade jag inte tänkt på.

- Nej, men en enda är väl okej. Om hon ser ut som du, alltså...

- Vilken tur att jag satte på mej min nya bikini, sa hon. Vill du se?

Det var klart som fan att jag hellre än allt annat ville se! Men jag ville ju inte verka alltför angelägen, så jag sa:

- Ja, okej då. Får jag se.

Och så knäppte hon upp knapparna i sidan på sin tunna klänning och öppnade den.

Under den hade hon världens helt enkelt skitsnyggaste svarta bikini, och jag kände, precis som igår då när hon sa vad hon hette, hur ögonen vidgades en aning.
Hon stod där i sina små söta gympadojor, och hennes kurviga lilla kropp såg nästan mer naken än påklädd ut just då.
Det spände oroväckande innanför mina jeans.

- Wow, Marie, sa jag lågt. Fattar du hur vacker du är?

- Nej, svarade hon och fnittrade lite retligt. Måste jag det?

- Nej, kanske inte. Men du måste nog knäppa klänningen igen innan det händer nåt förfärligt.

- Jag kanske gillar förfärliga saker, sa hon och lade sin ena hand utanpå min gylf. Mmm, vad hårt och skönt det var här, då...

- Marie, för helvete, sa jag och flydde ut genom ytterdörren. Jag är inte mer än människa! Kom nu så går vi!

Hon fnissade lite, knäppte sin klänning och följde lydigt efter mej.

- Har du tänkt på att på stranden har man ju bara bikinin på sej? frågade hon. Och jag gillar att sola toppless...

- Jag har tänkt på det, svarade jag. Och det oroar mej lite. Men man får ta en saki sänder!

Hon log och där gick vi, Marie och jag, under dom solbelysta ljusgröna träden på stigen som ledde ner till stranden. Jag höll hennes lilla hand i min.

- Du Danne, sa hon, vad tänkte du första gången när du såg mej inne i affären? Förstod du att det var jag?

- Nej för fan! Jag tänkte ingenting alls. Jo, förresten. När du hade gått ut genom dörrarna tänkte jag så här: Vilka ögon den tjejen hade!

- Men sen då? Ute på parkeringen, vad tänkt ben som du!

Och med ens tog jag tag i henne och kramade henne med ett ryck så hårt jag kunde. Luften gick ur henne med ett sött litet pip.

- Sluta! sa hon och skrattade. Jag är väl inget godis, heller!

- Att du är, svarade jag. Att du är!

Och så var vi nere på stranden som badade i ett intensivt ljushav, och hon började återigen att knäppa upp knapparna i sidan på sin klänning, och jag tänkte att hur fan ska jag klara det här...

- Guud vad underbart! utbrast hon och slog ut med bägge armarna och böjde huvudet bakåt mot solen.

Hon stod där barfota med bara sin supersnygga bikini på sej, och jag kollade på henne och höll med henne av hela mitt hjärta.
Gud, vadfin den tjejen är, tänkte jag. Jag skulle ge bra mycket för att få känna hennes mjuka former under händerna.

Men samtidigt hade jag ju bestämt mej för att vi SKULLE ju inte göra det!
Hon har sin kille, tänkte jag, och jag har min tjej. Och hon är så ung - minst 15 år yngre än jag, och hon är - hon är... helt jävla underbar!

Det var inte bara mina ögon som gillade hennes lilla kropp, och jag kände att det kunde vara strategiskt att lägga sej på mage och sola ryggen lite.
Marie såg det också, och fnittrade förtjust.

- Kolla på dej Danne, du måste nog köpa nya badbyxor snart! Minst en storlek större...

- Lägg av, sa jag och skrattade. Jag HAR köpt rätt storlek. Det är ju du som pajar alltihop!

Och så lade jag mej på mage där i den skyddande sanddynen där vi höll till, fast besluten att bara titta på himlen, horisonten och kanske en och annan fiskmås i fortsättningen.
Marie försvann ner till strandkanten för att doppa tårna och känna på vattnet lite.

Efter ett tag kände jag att det var okej igen att lägga sej på rygg, och jag vände på mej, blundade och dåsade nog till ett par minuter.

Plötsligt kände jag hur en skugga föll över ansiktet, och jag slog upp ögonen och fick syn på Marie. Hon stod där rakt framför mej i bara sina pyttesmå bikinitrosor och log mot mej. Överdelen av bikinin höll hon i handen.
Jag stönade och kände hur jag höll på att åka dit igen.

Fannsför stora.
Jag stönade igen.

- Lägg dej ner, Marie, sa jag. Stå för fan inte bara där...

Hon fnittrade och lade sej lydigt ner på sin handduk. På mage till och med, och jag tänkte att det var nog första gången hon harvarit lite sjysst mot mej idag.
Men det varade inte särskilt länge.

- Du Danne, sa hon och lät väldigt snäll och ordentlig. Skulle du kunna vara hygglig och smörja in mej med sololja på ryggen?

Dr Jekyll och Mr Hyde hade en rasande brottningskamp inne i huvudet på mej.

- Gör det inte! skrek dr Jekyll. Gör det inte - du torskar dit så att det stänker om det!

- Kom igen nu för fan, manade Mr Hyde. Vi lever väl bara en gång? It's now or never!

Jag gav både Dr Jekyll och Mr Hyde varsin smäll och bad båda två hålla käft.
Det här avgjorde jag själv.
Och det behövdes bara en enda blick på Maries mjukt rundade stjärt, hennes kurviga höfter och hennes gudomliga små ben och fötter - så var den saken avgjord.

- Såklart jag kan, sa jag och satte mej tvärs över hennes lår och började smeta ut sololjan över hennes rygg.
Jag gned och masserade, och jag tror att hon tyckte att det var rätt skönt, för ibland pep hon till lite, och ibland bara suckade hon av välbehag.

När jag var klar med ryggen övergick jag till att smörja in hennes ben.
Hon protesterade inte, och jag tror att sololjan liksom hade spelat ut sin roll nu.
Jagsmekte henne länge upp och ner över hennes sköna ben, och jag kan nästan svära på att hon andades lite fortare, där nere i handduken.

Mina badshorts var nu fullständigt gone by west vad det gällde passform och storlek, och det är bara att erkänna att jag var duktigt tänd på Marie vid det här laget.
Allt som liknade sans och vett hade flugit ur huvudet på mej lika lekande lätt som en sommarsvala, och jag hade bara en enda tanke i huvudet: att jag ville ha henne.

Det fick bli precis som det ville med allting annat, jag gav fullständigt fan i sådana oväsentligheter som till exempel om jorden snurrade eller inte - jag var kåt på henne, och jag tror att hon var det på mej också.
Jag tog tag med pekfingret innanför re, Danne...

Jag svalde och drog försiktigt av henne dom små trosorna.
Inget kunde vara mer fulländat än hennes lilla söta rumpa, och jag började mer och mer bli övertygad om att Vår Herre må ha gjort sina misstag på andra håll - men inte här, i alla fall.

Hon låg helt naken framför mej med ansiktet långt nere i handduken, och helt berusad av henne fortsatte jag att smeka hennes kropp, upp och ner. När jag kom till den mjuka sammetslena huden på insidan av hennes lår, särade hon på benen en liten aning, och jag kunde se att hon var våt nu.

Jag tog tag i hennes vrister med båda händerna och drog mjukt isär hennes ben ytterligare lite.
Hon protesterade inte.
Plötsligt var det en hel massa saker som jag ville göra med henne samtidigt, och jag tvekade en sekund, obeslutsam.

Då studsade det in en färggrann plastboll i sandhålan, och samtidigt hördes det glada barnskratt alldeles i närheten.
Min obeslutsamhet var med ens som bortblåst.

Jag slet åt mej min badhandduk som låg jämte Marie, kastade den över baken på henne, och sjönk själv ner på mage med huvudet lutat mot hennes rygg i vad jag hoppades skulle se ut som en fridfull slummer.
Men det var inte lätt att se fridfull ut när hela hennes rygg hoppade av återhållet fnitter.

- Ligg stilla nu för fan, väste jag ur mungipan. Tvingar du mej att resa mej upp förlåter jag dej aldrig!

Hoppandet snarare ökade än minskade, och jagtänkte att det här går åt helvete.

Ögonblicket efter stormade två barn i dagisåldern in på scenen. Den ena nappade åt sej bollen och den andra tog omedelbart upp jakten. Under vilt tumult försvann dom iväg igen, förmodligen utan att ens hamärkt att vi var där.
Marie brast ut i ett hejdlöst gapskratt, och jag förstod att min karriär som Den Store Strandförföraren för tillfället var över.

- Fan också! utbrast jag. Precis när jag hade bestämt mej för vad jag skulle göramed dej!

- Var inte ledsen, ömkade hon - fast jag såg nog hur svårt hon hade för att hålla sej allvarlig. Du har ju själv skrivit till mej så många gånger att vi inte ska göra det med varandra. Och just nu går det ju inte heller. Inte med all en glassbar?

- Ja! ropade hon och studsade upp från badhandduken, helt glömsk av att hon var spritt språngande naken.

- Marie, för helvete…

- Oj, sa hon. Kan du ge mej handduken?

Och ungefär 20 minuter senare satt vi i min bil på väg in till stan.
Himlen var oändligt blå och jag var fullkomligt lycklig.

- Vilken är din favorit? frågade jag när vi stod framför glasdisken på glassbaren och såg på raderna av plastlådor med olikfärgad glass.

- Jag vet inte riktigt, sa Marie och tittade och tittade. Dom ser så smarriga ut allesammans!

Jag misstänkte att hon ville ha allihop på en gång.

- Man får bara plats med tre kulor på ett rån,sa jag. Och sen får man ta ett nytt rån. Alltihop begränsas bara av hur många händer man har.

Till sist bestämde hon sej i alla fall, och vi satte oss vid ett litet bord ute på trottoaren under ett parasoll.

- Du skulle bli något kreativt, sa jag. Jag är säker på att du skulle kunna bli nyskapande inom nästan vilken branch du än ger dej på.

- Varför tror du det? frågade hon med glass på nästippen.

Jag tittade på hennes pecannöt-kola, rom-russin-vanilj och choklad-dajmkuleglass med hallonsylt-topping.

- Jag bara känner det på mej, svarade jag och tog ett bett av min jordgubbsglass.

- Du är knäpp, sa hon.

Vi åt ett par minuter under tystnad. Jag njöt avatt sitta där med min Marie i majsolen och inte ha ett enda bekymmer i hela världen.

- Ska vi gå på stan lite? undrade hon.

- Bra idé! Är det något speciellt du vill titta på?

- Jag tänkte att jag skulle köpa en ny kjol. Har dom det här i stan tror du?

- Och det frågar du mej? Ser jag ut som om jag brukar gå i kjol, kanske?

Hon fnittrade.

- Varför inte? du skulle säkert bli jättesexig! Du kan få prova tillsammans med mej i provrummet…

- Kom nu så går vi, sa jag och kände att jag inte alls gillade vändningen samtalet hade tagit. Jag i en kjol! Fy fan för sånt. Men jag hade ju förstås gärna följt med in i hennes provrum…

Vi gick och tittadefter bara ett par sekunder lade hon tillbaka dom ner i hyllan igen.

Inte förrän vi kom till den femte affären fick hon napp. Det var inne på H&M, och jag tyckte nog att den här kjolen var ännu mindre än alla dom andra. Den var så liten att jag fick för mej att det kunde väl nästan kvitta om hon hade den på sej eller ingenting alls.
Fast inte mej emot. Det var ju åt rätt håll, så att säga.

Marie försvann in i en provhytt, och jag ställde mej snällt utanför för att vänta.
Hade det inte varit för henne, så hade jag inte stått ut med att gå i alla dom här tråkiga affärerna, kände jag. Men som det var nu gick det rätt bra.

Efter ett litet tag öppnades dörren i hytten några centimeter, och jag såg ettöga och näsan på Marie i dörrspringan.

- Kan du kolla lite? undrade hon.

- Jag? undrade jag. Men jag kan väl inte gå in i en provhytt för tjejer?

- Dumbom! Kom nu…

Jag hoppades att ingen tittadeåt mitt håll, smet in i hytten och stängde dörren. Så kastade jag en blick på henne och drog efter andan.

Hon hade den svarta minikjolen på sej, men ingenting mer. Barfota och med sina vrålsnygga bröst helt nakna stod hon där bara och log mot mej.

- Vad tycker du? frågade hon och sträckte lite på sej.

- Köp den, sa jag. Den är sydd bara till dej. Det ser ut som om du vore född i den.

Hon skrattade och vände på sej.

- Hur ser den ut där bak?

Och så böjde hon sej ner på raka ben framför mina oförstående ögon. Under kjolen hade hon ingenting alls, och ju längre ner hon böjde sej, desto mer åkte kjolen upp, och desto kristallklarare blev det att hon var helt naken under.
Jag lovar att jag HÖRDE hur det knakade från min gylf.

- Sitter den bra? frågade hon glatt och tittade upp på mej över axeln.

Jag harklade mej. Vad fan skulle jag ta mej till?

- Du, om du fick göra reklam för den kjolen så kan jag svära på att dom inom en timma inte skulle ha kvar ett enda exemplar i hela Europa…

Hon fnittrade och rätade på sej.

- Då passar den, alltså? Bra! Kan du ta dom här så länge?

Hon stcn
- Men…men, vad spelar det…

- Seså gubben, ut med dej, sa hon och föste ut mej genom dörren.

Där stod jag utanför provhytten, fråntagen favoritgodiset ännu en gång, och blev plötsligt medveten om att jag hade halva hennes bikini i fickan.

- Marie, sa jag i dörrspringan och knackade lätt på dörren. Du glömde dina…

Jag avbröt mej och tittade mej runtomkring. Hur skulle jag säga? Jag kunde ju inte stå där i affären och ropa ut att hon hadeglömt sina trosor i min byxficka. Det gick ju inte!

- Jag kommer snart! kvittrade hon där inifrån.

Jag stönade och lutade mej mot dörrkarmen. Hur skulle det här sluta?

Så kom hon då ut i sin apelsinfärgade klänning, betalade kjolen i kassan, och så var vi ute på gatan igen. Jag böjde mej fram mot henne och sa lågt i hennes öra:

- Marie, din bikiniunderdel. Den ligger i min ficka!

Hon tittade oskyldigt upp på mej.

- Jag vet, sa hon. Och överdelen ligger i din bil. Jag är naken under…

Jag stirrade klentroget på henne.

- Har du blivit spritt språngande galen? fick jag fram till slut. Så där kan du ju bara inte göra!

Hon sträckte sej upp och gav mej en puss.

- Kan jag väl visst det. Ska vi gå och köpa några öl nu?

Systembolagets gröna skylt lyste mot oss i gatuvimlet lite längre fram.

- Okej, svarade jag. Om du lovar att hålla dej i skinnet, så.

Hon log snällt mot mej.

- Jag lovar, sa hon.

Men jag var inte helt övertygad.

I bilen på väg tillbaka frågade Marie:

- Varför ville du tvunget ha dom där gröna ölen?

- Dom är godast, sa jag och körde förbi en gammal Opel. Dessutom är det ett skånskt öl.

Hon skrattade.

- Aha! Står du ut med nånting som inte är från Skåne?

- Det är inte mycket, det. Men om jagkommer på något, så ska jag tala om det på stört!

- Vart ska du nu? undrade hon när jag svängde in mot stormarknaden där vi hade träffats dagen innan.

- Jag tänkte kolla om dom har hämtat din bil som dom sa, och samtidigt tänmej själv, när man har med sej en sådan underbar liten varelse som du.

När vi svängde in på parkeringen såg vi båda två på en gång att hennes bil var borta.

- Yes! sa hon. Dom har kommit och hämtat den! Då har jag snart bil igen!

- Ja, svarade jag. Och så slipper du hålla på att åka omkring med mej hela dagarna.

Hon smekte mej lätt på armen.

- Jag kanske vill åka i din bil, Danne…

Jag log och böjde mej fram och pussade henne.

- Okej, då. Då får du väl det. Hur skulle jag kunna neka dej nånting?

Och vi gick tillsammans in i affären och plockade ner två marinerade ryggbiffar, lite bröd, kryddor och en del annat i varukorgen.
När viställde oss i den kortaste kön för att betala, såg jag med förvåning att vi hade hamnat i samma kassa som igår.
Cirkeln sluter sej, tänkte jag, och alldeles av sej själv gick ögonen till Maries kurviga mjuka kropp där hon stod precis framför mej ikassakön.

Jag tänkte på hur det hade känts alla dom gånger jag hade suttit där framför datorn med henne på andra sidan nätet. Då när jag ännu aldrig hade träffat henne, men förstod att hon ville samma sak som jag, fastän en evighet skilde oss åt. Det hade varit jobbigt ibland.
Nu stod hon här en halv meter framför mej, med bara en kort tunn sommarklänning på sej, och jag visste att hon var fullständigt naken under - jag hade ju själv hennes
trosor i fickan!

Jagtittade på hennes höfter och hennes ben, och jag kände hur det började spänna under jeansen på mej igen.
Det hade varit jobbigt framför datorn många gånger, men fan vet om inte det här var ännu jobbigare!
Så blev det då vår tur, och jag betalade, och när vi gick mot utgången sa jag:

- Är inte du skyldig mej ett tuggummi, förresten?

Hon såg på mej med äkta förvåning i ögonen.

- Ett tuggummi? Varför det?

- Äsch, det var inget, log jag. Jag kan få det nästa gång vi träffas!

Och så var vi på väg igen.

På kvällen var vi tillbaka på stranden.

I min ryggsäck hade jag packat ner maten, ölen, en filt och en liten yxa, och det dröjde inte länge innån vinden.

- Men vad ska vi elda med? undrade Marie.

- Strandskogen är full av träd, sa jag och jag vet var det finns massor av torrt bränsle. Följ med, så ska vi snart ha ved så att det räcker åt en kung!

Ochmycket riktigt hade vi snart en muntert sprakande brasa, och jag bredde ut filten framför elden och plockade fram ölen.

- Så skönt! tyckte Marie och sträckte fram händerna mot värmen.

Jag förstod att det började bli lite kallt i hennes tunna sommarklänning, speciellt med tanke på hur mycket hon hade under. Jag var glad att jag hade stoppat ner den där extratröjan i ytterfacket på ryggsäcken.

Så satt vi där framför elden och drack lite öl, medan skymningen sänkte sej runtomkring oss. Himlen glödde rödgul borta i horisonten. Den hade ungefär samma färg som hennes orangefärgade klänning där framför lågorna, tyckte jag.

- Är inte du hungrig? frågade hon.

- Jo, visst fan är jag hungrig, sa jag. Ska bara göra i ordning en bra glödhärd först, och så ska vi ha dom här stenarna - aj som fan! Dom var visst varma! Men det ska dom vara!
Snart fräste köttbitarna på dom glödheta stenarna, och vi hann med att dricka en öl till medan vi väntade.

- Åh, vad det luktar gott! sa Marie. Är dom inte färdiga snart?

- Inte snart, sa jag. Dom är färdiga nu!

Och så åt vi, och det VAR verkligen gott.

- Varför blir det så himla gott med kött som man har grillat över öppen eld? funderade Marie.

- Det är väl ungefär så människan ska laga mat, svarade jag. Ute i det fria, och utan en massa krångliga anordningar och regler.

- Ungefär som att älska då? Vilt och hämningslöst...

- Nånting ditåt, ja.

Hon tittade på mej och log. Jag sa ingenting. Mörkret var kompakt runtomkring oss nu, och det låg som en förtrollning över hela kvällen. Elden, stjärnorna, Marie - allt var som i ett sagoland.

När vi hade ätit färdigt lade jag på lite mer ved på elden, som genast flammade upp igen.
Marie sträckte ut sej på filten.

- Vad mysigt det var här! sa hon och drack lite mer öl.

Jag lade mej ner på filtenör mej.

Jag visste att hon var vacker, hade ju sett det själv flera gånger innan idag, men ändå blev jag återigen totalt överraskad - som om det var första gången jag såg henne.

- Du fattar inte själv hur fin du är, va? frågade jag.

Hon skakade på huvudet.

Jag kysste henne. Mjukt och försiktigt, och hon svarade med att krama mej hårt.

Vi kysstes länge, och jag böjde mej ner och tog försiktigt in en av hennes bröstvårtor i munnen. Lät tungan göra små ringar runt den, och slickade ibland lite på själva spetsen. Jag kände hur bröstvårtan styvnade under tungan, och hon andades lite fortare.
Jag gjorde likadant med den andra, och när jag tittade upp på henne igen, låg hon med munnen halvöppen och kisade på mej.

- Gillar du att bli smekt på brösten? undrade jag.

- Ja-a, sa hon. Jag är jättekänslig där.

- Mysigt...

Vi kysstes igen, och jag lät min tunga fortsätta neråt över hennes hals och hennes axlar. Jag kysste hennes underbara kropp överallt - hennes armar, hennes mage, hennes höfter och hennes navel. Överallt var hon lite våt efter min tunga, och hon låg med slutna ögon utan att röra sej. Jag tror att hon tyckte om det jag gjorde med henne.

Så kröp jag nedanför filten där hon låg, och började försiktigt kyssa hennes ena fot. Slickade tårna, ovansidan på foten, ankeln och fortsatte uppåt utmed vaden. När jag kom till knät stannade jag och gick över tillden andra foten. Upprepade behandlingen upp även till det knät, men stannade inte där utan fortsatte långsamt uppför låret tills jag kom till ljumsken. Där stoppade jag och bytte ben. Började vid knät på andra benet, fortsatte uppför låret, men på insidan den här gången - just där huden är så len och mjuk som sammet.
Jag tittade upp på henne. Hon öppnade ögonen och tittade på mej också.

- Ska jag sluta? frågade jag.

Hon skakade på huvudet. Hennes ögon var blanka. Kanske var det skenet från elden som gjorde dom sådana.

Jag böjde mej ner och fortsatte att slicka henne på insidan av låret, sakta sakta uppåt tills jag nådde kanten av hennes allra känsligaste hårväxt.
Jag stannade, särade hennes ben enflämtade lågt - hon visste ju inte vad jag tänkte göra med henne, men jag tror att hon anade...

Så satte jag ner tungspetsen precis bredvid hennes lilla söta fitta - som nu hade blivit ganska så våt - och drog tungan raskt och bestämt raktöver öppningen.

- Åh... sa hon.

Jag tror inte att hon hade väntat sej detta.

Med en ängels tålamod - eller kanske en galnings? - började jag om igen nere vid hennes ena knä, fortsatte uppåt över låret och drogså återigen tungan rakt över hennes våta lilla öppning.

- Åh, Danne, sa hon mjukt, gör...gör nånting med mej....

- Nu? undrade jag.

- Ja, jag vill....

Jag hade egentligen tänkt att jag skulle göra om den där grejen med benen och tungdragningen ett par gånger till, men sannningen att säga visste jag inte riktigt själv om jag skulle stå ut med att vänta så värst länge till.
Jag bestämde mej för att det fick vara nog med krångel nu.

Istället satte jag tungan rakt emot hennes lilla fitta, och slickade henne sakta och mjukt upp och ner längs den våta skåran. Hon smakade friskt - ung, kåt tjej, och jag njöt av att känna henne så nära - njöt av henne med alla mina fem sinnen.
Om och om igen slickade jag henne, upp och ner ända tills jag hörde henne stöna svagt av lust.

- Fortsätt... sa hon, det är så skönt...

Jag hade inga som helst planer på att sluta. Istället lade jag upp bägge händerna på hennes mage, vidgade hennes lilla öppning ännu mer med tummarna, och slickade henne ytterst ytterst försiktigt där det var som allra skönast.
Hon ryckte till lite.

- Åh, ja...där... flämtade hon.

Jag doppade spetsen på tungan mot hennes känsligaste punkt, slickade ibland fjäderlätt på den, och var hela tiden mycket noga med att inte låta det bli FÖR skönt för henne. Jag ville ju att hon skulle pinas lite, att hon skulle hållas på sträckbänken en liten stund innan det gick för henne.
Men jag misslyckades.

Hon kom nästan med en gång. Utan att jag var med på det så bara helt plötsligt stelnade hon till och tryckte sej hårt upp mot mej, samtidigt som hon stönade mjukt.

- Det går för mej De till...

Jag skulle just knäppa upp läderbältet i mina jeans och iscensätta akt två av detta ljuvliga drama, när Marie plötsligt satte sej upp och lade sina händer på mina.

- Vänta lite, sa hon. Jag vill...

Och så lossade hon på livremmen, knäppte upp mina jeans och drog ner mina boxershorts.
Jag kände att jag var hård som en gammal flintyxa nu.
Hon flämtade till.

- Den är så stor, Danne...

- Den är mindre ibland, svarade jag, men då är den tråkig.

- Jag vill smaka på den, bestämde hon, och tog utan vidare ceremonier in den i munnen.

Jag tittade neråt och såg hur min kuk fyllde ut hennes lilla mun på ett nästan hemskt sätt.
Det där måste vara obehagligt, tänkte jag - men märkte plötsligt hur det började kännas allt annat än obehagligt någonstans nere i trakten av hennes söta små läppar.

Hon tycktes trivas rätt bra med vad hon höll på med, och fortsatte att göra detallt skönare och skönare för mej.
Jag kände att en hel dag tillsammans med Marie, med allt vad prövningar det hade inneburit, hade kapat ner min stubin till bara en bråkdel av den längd den brukade ha normalt.

- Du får nog...sluta nu Marie, sa jag något forcerat, om du inte vill att det ska hända något förfärligt...

Hon slutade, och log upp mot mej.

- Något förfärligt? sa hon. Vet du inte att jag gillar förfärliga saker?

Och så sjönk hon bakåt och lade hon sej ner på filten. Benen brett isär.

- Kom in i mej, Danne, sa hon med ögonen djupt i mina. Nu...

Jag tror att hon kunde ha bett mej att hämta ner månen i det ögonblicket, och jag hade utan att tveka gett mej iväg för att försöka. Lyckligtvis var det ju nu inte det hon bad mej om, och jag hade förmodligen inte ens märkt om månen hade trillat ner rakt i huvudet på mej just då. Jag var helt enkelt bara medveten om henne, och då framför allt en viss speciell punkt på ljuvliga underbara henne.

Jag lade mej ner över Marie, och började försiktigt, oändligt försiktigt att tränga in i henne.
Hon gnällde lite.

- Den är så stor Danne... sa hon igen.

- Mm, svarade jagi henne. Jag vet inte säkert om hon tyckte att det var jobbigt i början, men jag tror inte det.

Efterhand som jag blev lite bestämdare i mina rörelser kände jag hur hon började möta mej. Hon tryckte sej hårdare och hårdare mot mej för varje gång jag körde in kuken i henne, och jag tror aldrig att den har varit så hård i hela mitt liv som då.

- Åh, åh...stönade hon. Åh, Danne, det är så skönt...

- För mej med...svarade jag. Du är underbar att göra det med...

- Att göra vad med? frågade hon och tittade på mej.

Än hade hon inte tappat kontrollen helt.

- Sluta nu, sa jag. Du är jätteskön! Jag älskar att göra det med dej...

- Göra vad, Danne? Säg det!

Din lilla jävla retsticka, tänkte jag. Du ska få!
Och så drog jag ut kuken nästan helt ur henne och höll den stilla precis i öppningen.
Men det tyckte Marie inte om alls.

- Vad gör du? utbrast hon och tittade på mejmed stora ögon. Fortsätt!

Men jag gjorde ingenting.

- Vad dum du är! sa hon. Fortsätt nu!

Jag tittade på henne och log.

- Vad vill du att jag ska göra? frågade jag.

- Ta mej! viskade hon.

Jag ruskade på huvudet.

- M-m. Duger inte.

Hon försökte att trycka sej lite mot mej. Det hjälpte inte heller.

- Kör in den i mej! bad hon. Nu!

Men jag var obeveklig.

- Be mej! sa jag.

Hennes ögon blev ynkliga.

- Snälla Danne, sa hon och lät väldigt förtvivlad. Ta mej! Jag vill ju ha dej...

Jag tyckte inte att det där klingade särskilt äkta.

- Säg det, sa jag. Det där du ville att jag skulle säga...

Och så tryckte jag in kuken en liten centimeter i henne.

- Åh! stönade hon. Fortsätt!

- Säg det!

Jag var stenhård, både mellan benen och i hjärnan - för en gångs skull.

- Knull...

Hon kom sej inte för att fortsätta.

- Ja...? sa jag och tryckte in kuken en centimeter till.

- Knulla mej! ropade hon, och jag tänkte att - yes! Jag vann!
+0 efter kände jag hur hennes sköna lilla fitta kramade min kuk, mjölkade den i sköna pumpningar när det gick för henne, och nu var det min tur att tappa kontakten med verkligheten.

Jag slungades rakt upp i världsalltet samtidigt som jag sprutade ut stråle efter stråle av het sperma i henne - och efteråt fattade jag inte hur det kom sej att jag var kvar här nere på stranden, när jag nyss hade bränt iväg som en laserstråle rätt genom universum.

Jag flämtade och tittade på Marie. Hon flämtade också.
Ingen av oss sa någonting, vi låg bara stilla och såg varandra djupt in i ögonen.
Inte förrän efter ett par minuter bröt hon tystnaden.

- Gör det med mej igen, Danne... sa hon.

Jag sa fortfarande ingenting, men jag log för mej själv, plockade upp ett snäckskal som jag knäppte iväg med tummen och pekfingret, och tänkte att söta små sagor brukar ju alltid ha ett vackert slut - men det här var minsann ingen dum början!