Snövit och rosenröd (kvinnlig dominans, facesitting och bondage)

Så jag har tvinnat den röda tråden själv, det är ett grått filter över verkligheten i vardagsrummet och jag vet inte var alla knutarna kommer ifrån, men jag antar att jag knutit dem själv eftersom tråden är min egen. Huden på mina händer gör ont och det slår mig plötsligt att tråden var grå, silvergrå som allt annat, men nu är röd. Hudlöshet, kallas det.

Jag binder dig, hårt, händerna över ditt huvud, surrar fast dem med min tråd och fortsätter sedan med benen tills du ligger utsträckt och orörlig, inlindad i min dyrkan och mitt blod. Jag ska tillbe dig med min fitta.

Gränsle över dig, jag står med ett ben på var sida om dig, pressar benen tätt intill dina sidor, gör illa dig medan jag drar upp kjolen och låter dig se handen innanför trosorna som är tunna och du ser precis vad jag gör, ser varje rörelse och jag ser även jag. Elden i dina ögon. Just för att du vill slita sönder dem, trosorna, så ger jag dig mjukhet istället för våld.

Tunn transparens och genombrutet spetsmönster glider ner över höfterna och du hatar mig för det, hatar, hatar för att jag retas och trosorna halkar så lätt och hatar för att fittan är våt och jag njuter, du hatar för att jag styr och du är fast när allt du vill är att ta sönder. Jag tror du hatar mig för att mina sprickor inte är tillräckligt många. Än.

Jag sitter på ditt bröst och särar på benen för jag vill att du ska se och jag trycker ner dina armar med mina fötter, inte för att det behövs, tråden runt handlederna håller dig ändå på plats, men jag gör det för jag vill att du ska känna min tyngd. Jag visar dig min insida, vränger mig själv ut och in för dig fast jag vet att jag inte borde men det är ju som du redan varit där så många gånger och vet. Känner. Tänker mina tankar. Och samtidigt är det just därför jag inte borde. Gud vad jag hatar att vara kliché.

Jag rider ditt ansikte och din tunga och du äter mig fast motvilligt för egentligen vill du ju fortfarande bara ta sönder, och jag håller verkligen på att gå sönder mot din tunga, upplösas liksom. Jag är så nära, hela tiden nästan framme och under ett ögonblick av vakenhet inser jag att gråheten i rummet är överväldigande, mörk. Jag sträcker mig bakåt, söker dig, tar dig i min hand och du är hård, jag håller dig bara, omsluter utan att röra handen. Mina höfters gnidande fortplantar sig, och du känner det i din kuk.

Plötsligt bryter solen sig igenom, jag skälver, kvider, kommer i din mun. Din värme rinner över min hand och jag sjunker ihop nära, intill dig. Genom persiennerna ser jag snöflingor, men de faller inte rakt ner, utan mer liksom virvlar runt i luften, som vore de viktlösa och jag tänker att det är just det dem är. Minnet av att stå ute, med blicken lyft och munnen öppen. Viktlös, vit kyla mot min utsträckta röda tunga.

Jag går innan du tar dig loss.


En sexnovell från Alice i Underlandet. Mer snusk finns på
http://alice-underlandet.blogspot.com