Syskonkärlek

Flickan med det långa mörkbruna håret och de stora mörkgröna ögonen stod och såg ut över de djupblå och klara vattnet vid sjön hennes barndomshem låg vid. Hon önskade sig långt bort från platsen där hon stod. När hon slog igen dörren till familjens treplansvilla tidigare den kvällen och försvann ut i den mörka oktobernatten, efter sexton år, var de ångest och sorgsenhet som fyllde hennes tonårshjärta. Men allt eftersom tiden gick ändrades känslorna från ångest till ondska och vrede. Hon hade gråtit sedan dess, tårarna föll på hennes redan uppsvullna kinder och ögonen var rödsprängda. Om och om igen upprepades samma fråga inuti hennes huvud. Varför hade hennes födsel över huvudtaget blivit av?


Det var sexton år sedan hon blivit utlämnad till två helt okända människor. Hon hade bara varit tre år gammal då, men än idag kunde hon komma ihåg den där första dagen. Hennes biologiska mamma hade berättat för henne att hon skulle få komma till ett bättre hem och få nya föräldrar. Till en början hade hon tyckt att det var en bra id©, eftersom hennes mamma var sjuk i Alzheimers och inte längre var tillräckligt frisk för att ta hand om henne, men desto närmare dagen för överlämnandet hon kom kände flickan en ångest. Vad skulle hänär hon kom till det nya huset och till sina nya föräldrar? Hon var osäker på om det var det här som hon ville.


Redan från första dagen tillsammans med sin nya familj kände hon att det var något som inte stämde. Adoptionsbyrån som hon kommit ifrån hade sedan länge berättat om familjen men bilden hon haft av dem stämde inte alls. Kvinnan i familjen, som enligt sina egna önskemål skulle kallas för mamma, var inte alls vacker som hon förutspått utan en övre medelålders tant med sneda tänder och råttfärgat hår. När kvinnan log gick en rysning genom flickan. Den började i ryggraden och slutade inte förren den nådde hårrötterna. Kvinnan var oerhört gräslig. Hennes nye far var inte heller speciellt vacker, men han verkade ha ett hjärta avguld. Men i samma sits som Hans och Gretas pappa var i berättelsen befann sig även flickans adoptivfar då hennes nya mor var manipulativ.
Nu stod hon där vid vattnet och försökte komma på en lösning som kunde ställa hennes liv till rätta. Hon hadeått där med öppna armar och kramat om henne när hon, två veckor före sin fyra årsdag, hade stått där på familjens trappa, liten, ensam och utlämnad. Det var kärlek vid första ögonkastet, och det var inte svårt för en utomstående att se att dessa två, de älskade varandra.
När flickan nu tänkte tillbaka fick hon osynliga knivhugg i magen och hon började må dåligt av sitt eget beteende. Hon hade trots allt lämnat hemmet utan att i förväg berätta något för Sebastian, hennes livskärlek. Vad skulle han tänka om henne nu? Flickan började förvirrat gå mot det vädersträck som hon uppfattade som norr. Hon försökte koncentrera sig på sitt eget liv och sin egen framtid, men vart hon än vände sig så såg hon ett ansikte framför sig, Sebastians. Hon hade bestämt sig och nu kunde hon inte ändra sig. Hon skulle åtminstone försöka. Hon ville så gärna slå sig till ro, ta hand om sig själv och bli någonting, eller åtminstone känna sig som någonting.


Kvällen började närma sig natt och att söka läger för natten var nu för sent för flickan, så hon fortsätter framåt med raska steg och fortsätter i sina egna tankar att tänka på Sebastian. Natten blev så småningom till gryning och hennes fötter hade nu börjat bli fulla av skavsår och rejält ömma av nattens promenad. Hon hade fortfarande inte något mål med sin vandring, men en sak var säker, hon skulle inte gå tillbaka.


Efter ännu några timmars gående hade hon inte fått mat på säkert ett dygn och hungern gjorde sig mer och mer påmind. Magen gjorde uppror och morrade högt så den nästan överröstade de bilar som nu börjat visa sig på vägen igen. Hon var tvungen att äta något, men vad? Hon hade inga pengar, så när hon såg McDonaldâ‚â„s skylten skymta en bit längre ben kunde hon inte annat än skratta för sig själv. Hur kunde hon vara så dum att glömma att ta med plånboken? Hon visste precis var den låg. Kvällen innan, när hon packat de viktigaste sakerna i sin ryggsäck, hade hon tyckt att plånboken inte hörde hemma där utan skulle ligga i hennes vänstra jackficka som den alltid brukade göra. Där hade hon också lagt den. Det enda misstaget hon hade gjort var att lägga den i sin brors jackficka istället för hennes egen. För hennes styvföräldrar hade sedan hon flyttat i jacka. Snopet, men vad kunde hon göra?
När hon kände efter kunde hon även uppmärksamma att hon börjat frysa, och ganska ordentligt också. Vad skulle hon göra nu? Hon tänkte igenom de mest realistiska alternativen hon hade kvar, och efter en stundkunde man ana ett leende på flickans läppar. Hon hade en uppmaning inom sig. En uppmaning som gick ut på att göra allt som hon aldrig fått göra för sina styvföräldrar. Därför hade hon nu bestämt sig för att göra något som de hade gått i taket av, om de visste att hon tänkt göra de. Hon tänkte lifta.


Hon gick en bit längre bort för att hitta det perfekta liftstället, men det var inte så lätt eftersom hon aldrig liftat förut. Den enda erfarenhet hon hade av lift, var filmen Thelma och Louise, där hennes favorit skådespelare Brad Pitt spelade liftare. Så det var efter den filmen hon nu skulle bestämma sig för sitt liftställe. Som om det var en signal från ovan såg hon ett ljussken en bit längre bort på vägen och där fanns en mötesskylt. Perfekt, tänkte flickan och närmade sig skylten med ivriga steg. Om hon varit uppmärksammad hade hon nog märkt att det var gatlyktorna som lyste upp platsen, men hon var för exalterad för att ens lägga märke till detta. Hon tog ett djupt andetag, drog upp sin hand från byxfickan och riktade sedan sin tumme mot de håll hon valt att hon ville färdas åt.
Bil på bil åkte förbi hennes i en susande fart och hon var på väg att ge upp när föraren i en liten blå Saab stannade framför henne och vevade nerrutan. Hon sprang med hjärtat i halsgropen fram till bilen och ansiktet som mötte henne tillhörde en kille i hennes egen ålder.


Han hade ljusblont hår och havsblå ögon och den mest attraktiva ansiktsform hon någonsin sett. Hon log stort mot honom och slog sig sen ner bredvid honom på passagerarplatsen i framsätet. Han presenterade sig som Viktor och berättade att han var på väg till sina föräldrars sommarställe på Ljusterö, det var dags att göra i ordning därute inför vintern. Flickan lyssnade intresserat men fokuserade mer på Viktors bringa som syntes tydligt genom den tunna vita tshirt han hade på sig, än på vad han egentligen sa. Viktor uppmärksammade detta men sa ingenting. Flickan hade inte haft sex på mycket länge och hennes ligt det hade varit att ha en stor och pulserande kuk i sig nu, tänkte hon. Och som om Viktor läst hennes tankar erbjöd han henne att följa med till Ljusterö och sova över i familjens gäststuga tillsammans med honom. Hon funderade en stund men kort därefter tackade hon ja med ett stort finurligt leende på läpparna.
Den natten visste hon att hon inte skulle sova speciellt mycket och det var först när Viktor trängde in i henne som hon kom att tänka på varför hon egentligen hade försökt att få lift.


Hon vaknade med ett ryck efter en hel natts sexiga drömmar om hennes egen Sebastian och hon tyckte det kändes som om hon kommit strax innan hon vaknat. Hon kunde verkligen inte förstå sig på sig själv som lämnat sin älskade. Hon såg på Viktor där han låg bredvid henne iklädd endast ett täcke som knappt täckte något av hans vältränade kropp. Hon plockade ihop sina saker och tog snabbt på sig sina kläder och vandrade sedan ut ur rummet. I köket stekte hon ägg och bacon. Hon log stortmot Viktor som kom inramlandes precis när hon ätit upp det sista av frukosten men förklarade snabbt sitt misstag av att lämna sitt föräldrahem och att hon genast skulle ge sig av hem igen. Han förstod henne men man kunde ana en viss besvikelse över men han erbjöd henne att skjutsa henne tillbaka till platsen han hämtat upp henne på. Fast bara på ett villkor, att han fick ge henne en sista orgasm innan de tog farväl. Vad kunde hon säga? Hon la sig på köksbordet och Viktor borrade in sin tunga i hennes längtande hål.
Efter sin tredje orgasm satte hon stopp och de satte sig åter igen i bilen och de tog inte lång stund innan hon kände igen sig. Där var McDonald hon passerat dagen innan och hon bad honom stanna bilen. Han erbjöd henne att skjutsa henneända hem men hon avböjde med ett leende. Hon sa adjö kort men vänligt och de bytte mobilnummer för eventull kontakt senare i livet. Han var ju faktiskt en hingst i sängen och vem vet hur länge det skulle hålla med Sebastian.


Saknaden kändes större och större för var minut som gick. Men hon visste att det inte var långt kvar nu. Snart skulle hon få känna hans kropp emot hennes igen känns hans kuk som pulserade när hon sög in honom i munnen och stunden senare nästan fick hennes mun ö föreställde två nakna människor som låg på varandra på en lövklädd gräsmatta någon gång under september månad. Hon brast ännu en gång ut i tårar och började småspringa på stigen där hon tidigare gått.


Hon visste att hon nu närmadesig huset med snabba steg och snart kunde hon skymta huset där nere på gatan. Hon sprang snabbare och snabbare och de största leende man kunnat skymta hos henne på många år sprack upp i hennes ansikte. Tårarna gjorde sig påminda och sakta började de rinna ner för hennes rosiga kinder. Hon var så nära nu, så nära sin älskade.


Flickan svängde in runt den sista kröken på vägen där hon bara några dagar innan lämnat huset, skrikande och spottandes. Men nu var humöret något annat, en längtan som aldrig skymtats hos henne tidigare. Hon fortsätter springa men innan hon hunnit in på grusgången som leder fram till huset så hörs en rejäl smäll och flickan faller till marken.


Samtidigt inne i huset där familjen bor vaknar Sebastian till liv när väckarklockans oväsen fyller rummet. Eftersom hans föräldrar är på solsemester till Grekland den här veckan har han fått ställa klockan istället men han har ännu inte vant sig vid ljudet. Han tittar yrvaket upp och upptäcker till sin fasa att han är mer än en timme sen till jobbet. Jag skulle aldrig ha åkt i väg på den där idiotiska datakursen, tänker han medan han hasar sig upp från sängen och börjar gå mot dörren där hans älskade styvsyster brukar sova. Vad han inte vet är att hans syster inte sovit hemma på två nätter och att hon inte alls ligger i sin säng. Han knackar försiktigt på dörren och väntar på svar, men inte ett ljud hörs. Han knackar ännu en gång och använder sig nu utav hennes namn för att göra henne uppmärksammad på att även hon är sen till skolan. Men inte ett ljud hörs innanför dörren. Han öppnar dörren och ser till sin förvåning att sängen är bäddad och allt på sin plats. Hon måste ha varit uppe tidigt, tänker han förvånat och stänger dörren bakom sig och begersig mot köket.
De första som möter hans blick när han gör entr© i köket är ett brev som ligger på köksbordet. Det är adresserat till honom själv men saknar frimärke och poststämpel. Han känner igen handstilen och det är med ett leende på läjar visa sig i hans ansikte och han upptäcker att hon inte svarar på mobiltelefonen, bryter han ihop. Han kan inte sluta gråta. Hans älskade är borta och har lämnat honom ensam kvar.


Utanför fönstret har det samlats en stor grupp människor, och på avstånd hör han ambulansens dova ljud närma sig. Han försöker se genom fönstret vad som skett, men han ser inte annat än de gamla granntanterna som står och tittar ner på marken. Har någon av de gamla ramlat och brutit foten? Han torkar tårarna och beger sig ut för att se om han kan hjälpa till.
Det första som möter honom utanför huset är synen av en långtradare som förmodligen varit på väg mot kvarterets bageri. Föraren ser skräckslagen ut och granntanterna ser på honom med dystra ansiktsuttryck. Han tränger sig fram i folkklungan och de ansikte som möter honom på vägen är inte de han förväntat sig. Där på vägen, ligger en ung flicka med nedblodat ansikte. Man kan avskilja ett leende på hennes läppar och tårar har runnit ner på hennes något uppknäppta skjorta. Hon blundar. Det är något vackert och speciellt med henne där hon ligger. Hon ser så fridfull ut. I hans ögon bildas återigen tårar och en efter en rinner nu sakta ner för hans redan våta kinder. Han ser på sin syster en sista gång och ser att hon i hennes hand håller sin mobiltelefon. Han tar den ifrån henne och ser på displayen att hon har ett missat samtal, och han vet ifrån vem.
Hur kunde han låta det ske? Han visste hur olycklig hon hade varit från första stundhon kommit till familjen. Nu skulle han aldrig kunna förändra någonting. Nu var det för sent. Och han visste att det var hans fel att hans älskade somnat in och lämnat honom en sista gång.