Tornerspelen Del 2

Med ett ryck blir jag medveten om var jag befinner mig och att Lisa fortfarande står och väntar på ett svar från mig.
– Ja, Lisa. Jag vill att du knådar mina muskler som ömmar efter torneringen.
– Ja, Sir Michael. Det gör jag gärna.
Jag slänger av mig T-shirten och jeansen innan jag lägger mig på mage, och Lisa frågar försynt:
– Får jag krypa upp i sängen så jag kommer åt bättre?
– Javisst, naturligtvis Lisa.
Det är inte utan att jag blir lite förvånad över hennes fråga, men så kommer jag att tänka på att uppfostran och kommunikationen mellan ”högreståndspersoner”, dit jag väl räknas, och tjänstefolket säkert var en hel del annorlunda på medeltiden än vad den är i dagens läge.

Lisa knådar uppifrån och ner och upp igen ett par gånger och jag håller på att somna så skönt är det innan jag väcks av hennes fråga:
– Kan ni tänka er ett vända er om Sir Michael så jag kommer åt andra sidan också?
– Javisst, naturligtvis Lisa. Säg bara till hur du vill ha det.
Lisa svarar inte utan ser bara generad ut, och jag förstår att hon inte är van vid att någon tilltalar henne så hövligt.

När jag har lagt mig på rygg ser jag att Lisa är bra svettig i pannan, och jag frågar:
– Är det varmt, Lisa.
– Ja Sir Michael.
– Du kan väl lätta lite på kläder då.
– Tack Sir Michael, det gör jag gärna.
Lisa tar av sig klänningen så hon blir bar på överkroppen innan hon fortsätter massagen, och jag ligger bara på rygg och njuter medan jag studerar hennes gungande bröst.
Åter en gång funderar jag på om jag ska ta mig ett nyp till med Lisa, men besluter mig för att vänta tills Lady Marianne kommer.

Fast Lisa kan vara nog så hård i nyporna närhon masserar mig slappnar jag av så pass mycket att jag dåsar till, och jag vaknar med ett ryck av att Lisa säger:
– Sir Michael, det knackar på dörren.
– Kom in hojtar jag lite yrvaket, och in glider Lady Marianne.
– Lisa. Vad gör du här fräser hon fram när hon får se Lisa halvnaken i sängen jämte mig, och jag förstår att hon är lika eldig i humöret som hårfärgen tyder på.

Stackars Lisa studsar som en stålfjäder ner på golvet och sliter tag i sin klänning medan hon mumler som är ömma efter lekarna, så låt bli att skälla på henne.
– Nåja, det får väl gå för denna gången då, svarar Lady Marianne surt.
– Lady Marianne, jag vill inte att varken ni eller någon annan här behandlar någon tjänare illa bara för att jag har bett dem om en sak.
– Som ni vill, riddar Michael. Lisa vill du vara vänlig och gå härifrån nu för jag vill prata med Sir Michael ensam, säger Lady Marianne i betydligt mildare ton.
– Ja Lady Marianne. Tack Sir Michael, säger Lisatyst innan hon niger djupt och snabbt lämnar rummet utan att ens rätta till kläderna först.
– Jag märker att ni har god hand med tjänarna, Sir Michael.
– Ja, Lady Marianne, jag tror att men kommer betydligt längre med vänlighet än med enbart hårda ord.
– Ni talar klokt, Sir Michael, det ska jag tänka på, svarar Lady Marianne medan hon ser fundersam ut.
– Var det enbart prata ni ville när ni kom, Lady Marianne?
– Nej, naturligtvis inte, Sir Michael, men jag var ju tvungen att säga så när Lisa var här.
– Hon förstod nog vad det handlade om ändå.
– Gud nåde henne om hon skvallrar!
– Det tror jag inte att hon gör.
– Nej, jag hoppas verkligen det.
– Känner jag Lisa rätt kan hon hålla tand för tunga.
– Ni tycks känna Lisa väl fast ni inte har varit här i borgen så länge.
– Jadå, Lady Marianne, det gör jag. Med vänliga ord kommer man snabbt människorna in på livet.
– Kloka ord, Sir Michael. Jag ska följa edra goda råd.

Eftersom Lady Marianne inte gör något mer än står och ser fundersam ut säger jag lugnt:
– Lady Marianne, ska ni inte göra som Lisa och lätta lite på kläderna? Här är ju trots allt ganska varmt.
– Jo, naturligtvis Sir Michael. Jag stod bara och funderade på det ni sa.
– Hur är det, Lady Marianne. Är det ingen risk för att någon kommer och överraskar oss här nu då.
– Jag tror inte det Sir Michael, jag sa att jag hade huvudvärk och ville vara ifred när jag drog mig tillbaka till mitt rum.
– Låter bra, min sköna Lady, för jag har ingen lust att utkämpa någon duell på riktigt.

Medan Marianne pratar knäpper hon sakta upp klänningen och hon framträder allt mer i sin nakna skönhet framför mina granska


Allt eftersom plaggen faller ser jag att Lady Marianne är sjukligt blek över hela kroppen, men jag vet ju att det efter denna tidens sed bara visar att hon och hennes familj är så pass rik att hon inte behöver vara utomhus och utsätta sig försolens strålar, så det är helt naturligt.

När sista plagget har fallit ser jag att hon är äkta rödhårig.
Nåja, vad annat var väl att vänta sig. Jag tror inte att tjejerna färgade eller blekte håret på medeltiden. Men vad vet jag egentligen om det.
När Lady Marianne ser hur jag granskar henne rodnar hon lätt.
– Lady Marianne, säger jag allvarligt, vill ni inte göra mig den äran att lägga er jämte mig här i sängen?
– Jo naturligtvis Sir Michael, svarar Marianne tyst medan hon snabbt kommer fram till sängen och lägger sig.

När Marianne ha lagt sig jämte mig smeker och kramar jag hennes bröst innan jag låter handen glida ner över hennes mage till fittan, och jag hör att hon tar ett djupt andetag.
– Hur känns det, Lady Marianne, frågar jag med ett litet leende.
– Skönt, svarar Marianne med en flämtning, men jag förstår inte hur ni, Sir Michael, som är så hårdhänt i stridslekarna kan vara så mjuk på handen.
– Det gäller att skilja på stridsmän och sköna damer, min Lady, svarar jag med ett leende.
– Ja, och det kan ni, det känner jag, fnittrar Marianne.
Jag svarar inte, men för med cirkulerande rörelser fingrarna längre och längre upp i hennes allt våtare fitta.

När jag har fått in hela lång- och pekfingern sätter jag tummen mot hennes clitta och medan jag låter fingrarna glida in och ut i slidan med vridande rörelser låter jag tummen massera clittan.
Marianne stönar allt högre medan jag suger på och biter lätt i hennes bröstvårtor.
Jag småskrattar för mig själv när jag tittar på Marianne som hoppar med underlivet som om hon låg med rumpan i en myrstack.

Det tar inte så värst lång tid innan behandlingen får önskad verkan, förmed ett gnyende och en kraftig skakning i kroppen får Lady Marianne sin orgasm.

Jag funderar på om jag ska be henne suga kuken, men för att inte riskera att göra bort mig fullständigt låter bli, då jag inte vet om man gör sådant på medeltidianne, ännu har alla jag spetsat på denna lansen överlevt.
– Det låter förtroendegivande, Sir Michael. Då får ni spetsa även mig.
– Tack Lady Marianne. Det gör jag gärna.

Eftersom Marianne fortfarande är våt efter fingerpullandet glider kuken lätt in i slidan i hela sin längd, och Lady Marianne flämtar:
– Sir Michael, vilken praktfull lans ni har. Den fyller ju upp mig fullständigt och når ända in i botten av mig.
– Hoppas ni kommer att uppskatta mitt sätt att sköta lansen på också.
– Det gör jag säkert. Är ni bara hälften så bra på att sköta denna lansen som ni var med vapnen i torneringen kommer jag att vara mer än nöjd.

För att göra så gott ifrån mig som möjlig lägger jag upp Mariannes ben på axlarna, tar ett stadigt tag om hennes höfter, och medan jag står på knä mellan hennes ben lyfter jag upp henne mot mig och knullar på i långa hårda tag medan jag rycker henne mot mig varje gång jag kör in kuken till roten.
– Sir Michael, smågnäller Marianne, ni är ju så lång så jag tror att ni snart kommer upp i magen på mig.
Jag ignorerar hennes gnäll fullständigt för jag har gett mig fan på att hon ska få riddarkuk så hon inte glömmer det i första taget.

Efter en bra stunds hårdknullande flämtar Marianne fram mellan gnällandena:
– Sir Michael, försiktig, jag är snart framme.
Försiktigt. Nej så fan heller. Den här bortskämda slynan ska minsann få vad hon tål. Och lite till kanske.

Med ett långdraget ahhååå kommer Lady Marianne med en skakning i kroppen och jag saktar ner lite.
Härligt. Det kändes skönt att riktigt få knulla skiten ur den bortskämda ungen, men ännu är jag inte färdig med henne.

– Ställ er på knä, Lady Marianne, så fortsätter vi.
– Nej snälla Sir Michael, jag orkar inte mer nu.
– Åjo, Lady Marianne. Jag tror säkert att ni klarar en hel del till, skrattar jag och daskar till henne på låret.
– Ajj, försiktigt Sir Michael. Tänk på att jag är en bräcklig kvinna. Inte någon hårdhudad riddare.
– Ingen fara min sköna. Mina motståndare i torneringen behandlade jag betydligt hårdhäntare.
– Ja, jag såg det, Sir Michael. En del av edra motståndare hade ju svårt för att röra sig eft slår jag ett par hårda slag i rumpan på henne och hon gnäller:
– Nej, inte så Sir Michael, jag är inte van vid att bli behandlad på det viset.
– ”Nej, tänker jag, men du är väl van vid att behandla tjänstefolket så.” Högt säger jag:
– Kan så vara, Lady Marianne, men då får ni vänja er vid det nu då.
Efter ytterligare en hård dask drar jag isär skinkorna och blygdläpparna och trycker in kuken hårt i hela dess längd och Marianne piper:
– Försiktigt Sir Michael, ni gör mig illa.
Medan jag knullar på med långa hårda tag så att jag ”går i botten” vid varje tag säger jag hårt:
– Visa att ni är en vuxen kvinna nu och inte en liten flicka som gnäller för det minsta lilla.
– Jag försöker Sir Michael, men niär ju så välutrustad att det inte är lätt.

Jag fortsätter att knulla i långa hårda tag och Marianne stönar högt i stort sett varenda gång jag kör in kuken.
Efter en dryg halvtimmas hårdknullande kommer Marianne för andra gången med ett långdraget jämrande medan hon skakar till i kroppen, och jag tycker att nu får det vara nog.
Med några extra kraftig stötar fullbordar jag samlaget genom att spruta henne så långt upp i slidan jag kan komma, utan en tanke på att jag kan göra henne med barn.
Men vad fan, skulle hon bli på smällen får hon väl skylla på någon av dom andra riddarna, för jag är säker på att jag inte är den enda här i borgen som har plumpat i protokollet.

När jag släpper taget om henne höfter sjunker Marianne utan ett ljud ner i sängen, och jag lägger mig tillfredställd ner jämte henne.
Efter någon timmas tid tycker jag att det är på tiden att hon går tillbaka till sitt eget rum innan någon saknar henne, så jag knuffar lätt på henne utan att hon reagerar.
En titt säger mig att hon sover gott, så jag ruskar hårt i henne medan jag säger:
– Lady Marianne, dags att vakna.
– Låt mig sova. Jag vill inte gå upp, mumlar hon surt.
– Upp och hoppa, Lady Marianne, skrattar jag. Det är bäst att ni går tillbaka till ert eget rum nu.
– Åh Sir Michael, gnäller Marianne, ni har ju behandlat mig så att jag knappt orkar röra på mig.
– Ta orka till hjälp då, skrattar jag, för det är väl knappast lämpligt att någon hin– Tack Lady Marianne, det var snällt sagt
– Måste ni resa vidare?
– Ja, min sköna. Jag har plikter som väntar mig.
– Så synd Sir Michael, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att hälsa på er fler gånger.
– Trots behandlingenni fick av mig.
– Ja, Sir Michael, trots den oförskämda behandlingen ni gav mig.
– Jag får se Lady Marianne, men jag lovar inget.
– Jag hoppas, Sir Michael. God natt.
– God natt, Lady Marianne.
När Marianne har gått tardet inte lång stund innan jag somnar, trött och tillfredställd.

Ganska tidigt på morgonen, långt innan den övriga delen av slottet har vaknat, bortsett från tjänstefolket då förstås, som ju är uppe i ottan, kliver jag upp och går ut mot parkeringen för att kolla om jag fortfarande kan komma genom tidsporten till min egen tid eller om jag är fast här på medeltiden.

När jag sneddar över borggården kommer Lisa springande mot mig och medan hon niger djupt frågar hon:
– Ska ni resa vidare nu, Sir Michael?
– Ja Lisa, jag måste starta tidigt om jag ska hinna någonstans innan kvällen,
– Åh, jag önskar att jag kunde få följa med er Sir Michael.
– Men du har ju din trolovade här.
– Jag vet, Sir Michael, jag vill ändå följa med er till Malmö´s borg.
– Jamen varför, Lisa?
– Sir Michael, ni är den första riddaren som har varit snäll mot mig.

Medan jag tänker på hennes ord funderar jag på hur hon skulle reagera om hon fick semin ”häst” och det övriga 2000: talet. Förutsatt att tidsporten är kvar förstås, annars fick hon ju inte se något av det. Och inte jag heller förresten. Hemska tanke.

– Lisa lilla vän, svarar jag och smeker henne lätt över kinden. Jag vågar inte ta med dig härifrån. Det skulle kunna orsaka stridigheter mellan borgherren här och borgherren i Malmö´s borg.
– Jag förstår, Sir Michael, men jag kommer aldrig att glömma er hur gammal jag än kommer att bli.
– Jag kommer att minnas dig också, Lisa. En ovanligt snäll och väluppfostrad liten flicka.
Medan Lisa rodnar niger hon åter en gång djupt och svarar:
– Tack Sir Michael, ni är verkligen snäll mot mig.

Medan vi har pratat har vi kommit fram till portval0cnLugnad går jag åter in genom valvet och tidsporten igen, och när jag kommer in på borggården säger Lisa förvånat:
– Vad hände, Sir Michael? Ni försvann ju bara.
Stackars Lisa flämtar fram orden och ser alldeles förskräckt ut.
– Jadu Lisa det är rena trolleriet, skrattar jag till svar.
– Sir Michael, stammar Lisa fram medan hon skrämt backar bakåt. Är ni trollerikunnig också?
– Lite grann, Lisa, men du behöver inte vara orolig.
– Ni skrämmer mig Sir Michael, men ni är ju så snäll också så jag blir ändå inte riktigt rädd för er.

Nu när jag vet att tidsporten är kvar tycker jag att jag hinner ha lite mer skönt med Lisa innan jag lämnar henne, och när jag säger att vi ska gå någonstans där vi kan prata lite i lugn och ro svarar hon:
– Jag vågar inte Sir Michael. Jag har redan varit borta från mina sysslor allt för länge.
– Var finns den där snubben som tog emot mig?
Han är nere i köket.
– Visa mig dit.
– Ja Sir Michael.

Direkt när Lisa kommer innanför dörren hör jag pajasfiguren ryta:
– Var har du varit Lisa? Dina sysslor väntar.
– Det är jag som har uppehållit Lisa, svarar jag lugnt.
– Förlåt Sir Michael. Det visste jag inte. Jag trodde att hon bara höll sig undan.
– Nejdå. Visst inte. Men jag vill gärna åtnjuta Lisas tjänster än en gång innan jag far vidare.
– Naturligtvis, Sir Michael, jag förstår. Jag ska genast sätt någon annan att utföra hennes sysslor.

När jag har fått klartecken från pajasen går jag mot stallet och Lisa följer snällt efter mig.
Inne i stallet går en ung kille som tydligen är stalldräng och sopar golvet, och jag frågar honom:
– Finns det någon annan än du här i stallet?
– Nej Sir Michael. Det är bara jag här, svarar han med en skrämd blick på mig och Lisa.
– Vad heter du?
– Sven, Sir, svarar han medan han och ser fullkomligt livrädd ut.
– Du behöver inte vara rädd Sven, men vad säger du. Kan du tänka dig att lämna mig och Lisa ensamma en stund? Vi har lite att prata om innan jag reser vidare.
– Ja, Sir Michael. Genast Sir Michael, stammar pojkstackaren fram medan han nästan snubblar på sina egna ben när han snabbt försöker kommaamtal jag tänker på.

Jag går före henne upp för stegen som leder upp till höskullen, så som en gentleman ska göra, för att inte ska kunna kika in under hennes kjol.
När jag har kommit upp vänder jag mig om, räcker henne handen, och med ett kraftigt ryck drar jag upp henne så att hon kommer rakt i famnen på mig.
Innan jag släpper ner henne på golvet passar jag på att klämma lite på hennes fina tuttar och hon viskar tyst medan hon rodnar än en gång:
– Tack Sir Michael.
– Det var väl inget speciellt att tacka för.
– Ni är så annorlunda Sir Michael. Jag är inte van vid att riddarna hjälper oss tjänstefolk med något alls.
– Alla riddare är inte lika, Lisa.
– Jag har förstått det Sir Michael, och så är ni så stark också. Men det måste ni ju vara för att kunna vinna över Sir Arne.
– Det var rena turen, Lisa.
– Nej, det tror jag inte, Sir Michael. Jag har ju känt hur stark ni är, och jag tror säkert att ni är en väldigt duktig riddare.

Medan vi har pratat har jag knäppt upp och dragit ner blusen, eller vad det nu kallas som hon har på överkroppen, och smeker nu hennes fina fasta bröst.
Jag böjer mig ner och biter lätt i det ena bröstet innan jag säger:
– Taav dig resten också, Lisa.
– Ja, Sir Michael, svarar hon lätt flämtande medan hon än en gång rodnar svagt.
Medan Lisa snabbt tar av sig resten av kläderna studerar jag hennes unga fina kropp som jag snart måste lämna, och medan jag klär av mig funderar jag än en gång på hur hon skulle reagera om jag tog med henne till 2000: talet.
– ”Nej”, säger jag till mig själv. ”Glöm dom tankarna nu Michael. Det skulle aldrig fungera att ta med henne dit”.

När jag har fått av mig kläderna är Lisa redan naken och medan jag lägger mig i höet säger till henne:
– Kom hit och ta dig en ridtur, Lisa. Det gjorde du så bra i badet.
– Ja, Sir Michael. Tack Sir Michael, svarar Lisa medan hon rodnar lite igen.
När Lisa har ställt sig grensle över mig särar hon på blygdläpparna med ena handen innan hon sjunker mer på min redan styva ”lans”, och jag känner när jag tränger in i henne att hon redan är bra våt i slidan.

Medan Lisa skumpar på i en allt snabbare taet är igen fara Lisa, det är inte alltid så lätt att hålla något som man inte har i händerna.
– Hi hi hi, Sir Michael, fnittrar Lisa, det var roligt sagt. Det ska jag komma ihåg.
– Ställ dig på knä Lisa, så fortsätter vi.
– Ja Sir Michael, genast.
Snabbt ställer sig Lisa på knä i höet och putar med rumpan mot mig.

– Är du beredd, Lisa, frågar jag skrattande medan jag tänker på hur snabb hon är med att uppfylla mina önskemål.
– Ja, Sir Michael, om ni tar det försiktigt. Den är ju jättestor.
– Ingen fara Lisa, du har ju redan smakat på den så du vet att klarar att ta emot den.
– Jag vet, Sir Michael, men den ser ju ändå så jättestor ut så jag blir nästan rädd fast jag vet att jag tål att ta emot den.

Jag särar på Lisas blygdläppar med tummarna innan jag låter kuken glida in i slidan, och med ett lätt tryck når jag ända i botten av fittan där jag känner att jag träffar livmodern med kukhuvudet.
– Ahh, försiktigt Sir Michael så ni inte gör mig illa, gnäller Lisa till.
– Bara lugn Lisa, jag ska inte göra dig illa, svarar jag medan jag knullar på i långa hårda tag.

Allt eftersom jag knullar ökar jag takten och Lisa gnäller till varje gång jag trycker till extra hårt så att jag träffar slidbotten lite hårdare.
När jag har knullat på en bra stund känner jag att jag börjar närma mig min utlösning, så jag ökar tempot ytterligare.
– Sir Michael, jag är snart framme igen, piper Lisa, och det blirsignalen till mig att släppa loss satsen.
Med ett par extra hårda stötar når jag kulmen och med ett högt stön, som ackompanjeras av Lisas orgasmgnällanden, pumpar jag in vad jag har kvar av sperma i hennes härligt trånga fitta.

När vi har hämtat oss lite från orgasmens hetta klär vi på oss och jag säger till Lisa:
– Litar du på mig, Lisa?
– Ja, Sir Michael.
– Hur mycket då?
– Hur mycket som helst, Sir Michael.
– Ok, vänta här då medan jag klättrar ner.
– Ja, Sir MIchael, svarar Lisa snällt medan hon niger.
Medan Lisa tittar undrande på mig klättar jag ner och tar bort stegen innan jag säger:
– Hoppa ner nu Lisa, så tar jag emot dig.
– Ja Sir Michael, svarar Lisa medan hondd.
– Men ändå hoppade du.
– Ja Sir Michael, men det var bara för att det var ni som sa det. Hade det varit någon annan riddare hade jag inte hoppat fast jag vet att jag hade blivit straffad sedan för att jag inte hade lytt.

När vi tillsammans går över borggården mot köket säger jag:
– Du har varit väldigt duktig och snäll Lisa, men nu måste jag lämna dig och fara vidare.
– Jag förstår Sir Michael, men jag kommer att sakna er väldigt mycket, säger Lisa medan ettpar tårar rinner ner för kinderna på henne.
– Var inte ledsen Lisa. Du vet att jag inte kan ta med dig även om jag vill.
– Jag vet Sir Michael, svarar Lisa med en snyftning, och så kastar hon sig om halsen på mig och ger mig en hård kram.
När hon släpper taget ser hon rädd ut och viskar:
– Förlåt mig Sir Michael, men jag kommer att sakna er så väldigt mycket.
– Du behöver inte be om förlåtelse Lisa, och jag kommer att sakna dig också.
– Tack Sir Michael.
–Jag hoppas du kommer att bli lycklig med din väpnare.
– Tack så hemskt mycket Sir Michael, svarar Lisa med ytterligare en snyftning och så slänger sig åter en gång om halsen på mig och kramar hårt. Denna gången betydligt längre och utan att se rädd ut efteråt.

När vi kommer in i köket säger jag till pajasen:
– Lisa har varit mycket snäll och hjälpsam på alla sätt, så jag hoppas att hon inte får något straff nu för att hon inte har arbetat som hon skulle.
– Nej naturligtvis inte, Sir Michael, hon har ju hjälpt er.
– Det låter bra. Vill ni kanske vara så vänlig och hälsa borgherren och Lady Marianne och tacka för deras gästfrihet.
– Naturligtvis, Sir Michael. Hoppas ni får en fortsatt trevlig resa.
–Tackar, det får jag säkert.

När jag har startat hojen funderar jag än en gång på om jag kanske skulle ta med mig Lisa ändå. Hon kanske kan vänja sig vid 2000: talet.
– ”Ja för fan”, mumlar jag för mig själv. ”Det må bära eller brista. Jag gör det. Jag får väl försöka förklara för henne hur det ligger till innan vi går ut till hojen, så att hon inte får en allt för stor chock.”
Jag stänger av hojen igen och går med raska steg in genom portvalvet och vidare in på borggården, somske är lika bra det, jag har ju ändå ingen hjälm till henne.

När jag sedan åker vidare mot nya äventyr funderar jag på vad ”farbror haffa” hade sagt om vi hade blivit stoppade för att Lisa inte hade någon hjälm, och hon hade sagt att hon kom från 1700: talet.
Kanske hade dom sagt:
– Många dåliga ursäkter har vi hört, men det här var nog den sämsta hittills.
Eller kanske:
– Ta den om jultomten också när du ändå håller på. Vi kanske går på den också