Trappa ner

En eftermiddag då jag var på väg uppför trapporna till min tomma lägenhet, så hindrades min väg av en liten rund stjärt i ett par slitna jeans. Stjärten och jeansen tillhörde en ung tjej som stod och höll i ena ändan av en soffa. Hon hade på sig ett vitt linne och ner längs hennes rygg böljade ett korpsvart hår.
– Nej fan jag ger snart upp, den här soffan väger bly.
Flickan med det korpsvarta håret talade med någon som jag inget kunde se röken av. Men min slutledningsförmåga sa att det var personen i andra ändan av soffan som hon pratade med.
Trots att jag utan problem kunnat tänka mig och se på hur hon spände sina lår och stjärt för var gång som hon försökte rubba soffan uppåt. Så bestämde jag mig för att påkalla hennes uppmärksamhet, jag harklade mig övertydligt.
Hon vände sig lite förskräckt om och såg på mig. Hennes mörkbruna ögon granskade mig för en sekund, innan hennes mun formades till ett stort leende och fniss.
– Oj, du kanske vill komma fram. Jag håller på att flytta in och den här djävla…
– Du kanske behöver ett handtag, svarade jag snabbt och avlöste hennes plats.
Hon lät mig ta över greppet på soffan och backade sakta. Jag kände hur hennes varma, hårda bröst gneds mot min överarm, då hon flyttade sig åt sidan.
– Vem är det som står uppe i trappan, sa jag och lyfta upp soffan en bit så att den mörka gasellen vid min sida skulle få en skymt av min spända biceps.
– Det är bara jag, hörde jag en annan flickröst nästan snyfta en bit uppe i trappan.
– Ja det är min kompis Josefin, hon hjälper mig att flytta. Fortsatte korpflickan och log lite förläget.
– Tror du att du kan ta dig upp till henne på något vis? Så kanske ni två kan hjälpas åt där uppe så bär jag här nere, sa jag och log mot min nya granna.
– Självklart sa hon och klippte med de svarta ögonfransarna.

Efter några åhej, några ”fan också” och ett och annat ”skit med”, så stod soffan i det nästan tomma vardagsrummet.
I den blå tygsoffan från IKEA satte vi oss alla tre och pustade ut. Jag presenterade mig och berättade att jag bodde en trappa upp. Sedan skakade jag hand med min nya granna som bar det vackra namnet Isabell. Ett namn som verkligen satt på rätt flicka. Hennes ansikte var docklikt och den ljusbruna huden och de mörka ögonen hade sällskap av en vacker liten röd mun. Hennes kompis Josefin gick inte heller hon av för några hackor. Hon såg ut mallen för ”svenska vackra flicka”, med sitt blonda hår, blå ögon och ganska stora bröst.
Båda skönheterna var klädda i jeans och linnen, med nakna fötter nedstuckna i flipflop-tofflor.
Efter att ha suttit och småpratat lite grand i så lutade Isabell sitt huvud mot min axel och sa med sin allra vänaste röst:
– Tror du att du skulle vilja hjälpa oss med köksbordet och fåtöljerna också?
Och vem, jag bara undrar, kunde svara nej på en sådan vädjan.


I samma ögonblick som jag bar den sista fåtöljen över tröskeln. Så mindes jag hur jag själv svurit då jag flyttade in, över hur man kunde montera en så djävla liten hiss i ett hyreshus.
– Tack, hur schyst som helst, sa Isabell och gav mig en kram då hon kunde konstatera att alla möbler var på plats.
Hastigt som en vessla borrade jag in min näsa i hennes hår och drog in den ljuvliga doften.

– Det var väl inte så mycket att tacka för, sa jag. Men det var ju inte dumt med en kram fortsatte jag och blinkade mot Isabell.
– Då skall du få en till sa Josefin och lade sina armar om min hals.
Vet inte ifall jag inbillade mig eller inte. Men nog kändes det som att hon gned sina runda bröst lite extra mot mina överarmar.

Nu var det bråttom in i duschen. Måste verkligen göra något åt det verkade ståndet som kommit krypande under den senaste halvtimman.
Då jag sagt farväl till flickorna inunder så hade Isabell avbrutit mig och sagt att jag var väldigt välkommen ner på lite mat och vin om ett par timmar.
– Vi skall bara röja av det värsta och fräscha till oss lite, sen tänkte vi laga lite pasta, hade Isabell sagt.
Mitt svar löd, ja tack.

Efter det att jag spelat en stund på skinnflöjten och tvättat mig, så satt jag nu i min egen soffa och funderade över situationen. Med mina fönster på vid gavel, för att släppa in sommarkvällen och en kall öl i handen, så satt jag mest och mös.
Tänk att få äta middag tillsammans med två artonåriga spjut. Jag som inte käkat mat tillsammans med någon från det täcka könet, sedan det tog slut med min flickvän åtta månader tillbaka.
Då vi suttit i Isabells soffa så hade de båda härligheterna lättat lite på sina hjärtan. Isabell berättade att hon från början var adoptivbarn från Brasilien, och att hon fram tills nu bott i en av de mindre grannkommunerna. Där hade hon bott med sina föräldrar, men nu sedan det tagit slut med hennes kille så ville hon hellre flytta hit.
– Jag skiter i min kille nu, har betydligt roligare med Josefin. Det är därför jag flyttat hit, hon har sin lägenhet bara några kvarter härifrån. Så hade Isabell sagt, efter det hade Josefin tagit vid.
Det var hon som hade berättat att de var arton år gamla, ja åtminstone snart. Isabell fyller år i september, men jag är arton. Hade hon sagt och sträckt lite på sig, så att hennes fylliga bröst spänt ut tyget i linnet.
– Och jag har inte heller någon kille, avslutade hon med och såg på mig med sina blå ögon.
Sen hade de frågat lite om mig, som då blivit tvungen att avslöja att jag var nästan tio år äldre. Men det avslöjandet fick inte väntade reaktion, eller jag vet inte vad jag väntat mig. Men de båda mamsellerna hade titta på varann och fnissat lite grand. Sedan hade Isabell sagt något om hur skönt det var att ha en riktig karl… som granne, och så hade de båda börjat skratta.

Jag tog en sipp på den kalla ölen och slängde ett getöga på klockan vid videon. Kvart över sju, skit också. Jag kan ju inte gärna gå ner redan, det verkar ju desperat. Och föresten, vad trodde jag egentligen. De fagra flickorna hade bjudit mig på pasta, om några timmar skulle jag på nytt befinna mig i min lägenhet med ett praktstånd som jag själv fick avhjälpa.

– Hej välkommen in. Det var Josefin som öppnat dörren.
– Hej är allt lugnt, har ni fått någon ordning, sa jag och klev innanför dörren.
– Vi har fått bort en del men vi får fortsätta imorgon, jag skall sova över här och hjälper Isabell mera då.

Jag gick in i lägenheten och såg mig omkring. Vardagsrummet var ljust och ganska stort. Köket mindre, men där fanns plats för ett bord och några stolar.

– Isabell håller fortfarande på att göra sig i ordning, vill du ha lite vin, sa Josefin som nu stod bakom mig i köket.
Jag vände mig om och tackade jag. Hon hade på sig en liten vit kort kjol och ett rött linne, med en bh under. Vilket jag kunde räkna ut med hjälp av de vita bh-banden som låg över hennes nakna axlar. Hon var verkligen hur vacker som helst, med en fantastisk figur. Och visst kunde jag ana hennes små bröstvårtor under tyget.
Hon hällde upp ett glas kallt vittvin och sträckte mig det. Våra fingrar snuddade vid varann och jag kände hur det gick en stöt genom kroppen. Hon log mot mig, och jag tillbaks. Det var två ganska rejält flörtiga flickor det här.
– Vill du se sovrummet, sa hon och försvann ut ur köket.

Hon öppnade en dörr från vardagsrummet och där innanför låg sovrummet. Rummet var näst intill tomt sånär som på en dubbelsäng av maxformat.
– Sängen är bäddad, det är ju ändå det viktigaste sa Josefin och kastade sig på rygg i den nybäddade sängen.
– Hur fick ni upp den här?
– Där tog jag flytthjälp, hörde jag en röst bakom mig säga.
Jag vände mig om och där stod Isabell, om möjligt ännu vackrare en tidigare. Hon hade bytt ut jeansen mot ett annat par som var ännu slitnare och vars midja var något av det lägsta jag sett. En bit uppför den brunbrända platta magen, tog ett ljusgult linne över. Det smet om hennes kropp och avslöjade mer en vad som är hälsosamt för en kille som levt i celibat nästan i åtta månader. Med undantag för några tröstragg precis efter uppbrottet.
Det mörka långa håret var fortfarande lite vått efter duschen, och det låg nu samlat över ena axeln.
– Jag trodde knappast att Josefin och jag skulle fixa att få upp den där för trapporna, sa Isabell och tittade in på sin kompis som låg i sängen. Så du ville visa min granne sängen din lilla hynda, sa Isabell samtidigt som hon på skoj spände ögonen i den blonda flickan.
– Ja, det är väl ingenting att vänta med, fnittrade hon till svar.
– Du kan hjälpa mig att duka, så kan det där kåta stycket ligga där och tråna. Sa Isabell och tog min hand och ledde ut mig i köket.


– Du får ursäkta ifall vi är lite flamsiga, vi har smådruckit lite vin medan vi röjde.
– Det är helt okej, svarade jag och försökte se cool ut. Men i själva verket virvlade det av tankar i mitt huvud, lustfyllda och erotiska tankar.

Jag och Josefin hjälptes åt att duka. Isabell stod för maten. Och de båda var lika mycket utefter att testa mig.
Då jag kom ut i köket så stod Isabell lutad över köksbordet och svankade med sin stjärt retfullt emot mig.
– Jag bara läser receptet om du undrar, sa hon utan att vända sig om. Så du kan ju passa på att spana in din nya grannes häck.
– Det gör jag gärna, svarade jag.
När jag sedan kom tillbaka in i vardagsrummet för att fortsätta duka det lilla soffbordet, så hade Josefin tagit plats i soffan. Där satt hon nu med den ena foten på golvet och den andra uppe på bordet. Så att man utan större ansträngning kunde se en bra bit upp på de nakna låren, och också ana de vita trosorna.
Jag följde hennes ben med blicken samtidigt som jag ställde ner tallrikarna på bordet.
-– Du fluktar väl inte under kjolen, tänk på att jag bara är arton år. Sa Josefin och jag såg hur hon lite lätt smekte sin ena hand över brösten.
Plötsligt blev hon allvarlig. Kom hit fort väste hon och såg på mig med glansig blick.
Jag tog ett par steg fram till henne och hon tog tag om min handled.
– Känn här sa hon och drog mig ner i knästående jämte soffan. Hon tog min hand och förde upp den mellan sina ben. Jag placerade ett par fingrar utanpå det tunna tyget och kände med ens hur fuktigt det var.
– Känner du sa hon. Känner du hur våt jag är?
Hon böjde sig fram och andades tungt i mitt öra, samtidigt som hon viskade: – Jag är så kåt, kan vi inte smita in i sovrummet.
– Hallå, är det ingen som kan hjälpa mig lite? Det var Isabells ljuvliga röst från köket.
Jag reste mig sakta och såg in i Josefins längtande ögon.
– Vi skall nog kunna göra något åt det där senare, viskade jag tillbaka.
– Jag kan snart inte vänta längre, hörde jag Josefin viska på väg ut mot köket.

– Vad håller ni på med därinne det är ju alldeles knäpptyst, sa Isabell då jag kom ut i köket. Och av hennes blick att döma så ville hon ha ett svar.

– Nej vi satt mest och småpratade…
Längre hann jag inte, innan det att Isabell kom fram till mig och ställde sig riktigt nära. Jag såg ner på hennes vackra ansikte.
– Erkänn att hon var på dig?
– Lite kanske, svarade jag och visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen.
– Så typiskt henne, hon försöker så fort man vänder ryggen till. Säger Isabell och kommer ännu tätare intill mig.
– Kyss mig, säger hon.