Vi presenterades av gemensamma

En middag med möjlig baktanke lagad av omtänksamhet och av personer oss kära. Tanken var god och jag förstod dem. Båda hade vi nära gett upp hoppet i sökandet, längtan efter den varma närheten och villkorslösa banden. För sent insåg jag att det var bara par på kvällens tillställning. Förutom hon och jag, som det skulle visa sig. Satte mig i soffan och grymtade lite inombords för upplägget och hur jag hade lurats in i det mest krystade av umgänge då med tanke på att de skulle försöka para ihop oss. Länge hade värdinnan sagt hur hon tyckte att vi skulle passa så otroligt bra ihop. Jag hade aldrig lyssnat på det örat. Försökte ignorera det faktum att allas ögon var riktade åt samma håll i ögonvrån. Jag ville gå hem.

Hon hade ringt och sagt att hon skulle bli sen på grund av det klena utbudet av taxibilar i stan och att vi andra lika gärna kunde börja äta eftersom maten annars skulle bli kall. Motvilligt gav värdparet med sig och vi högg in på maten. Ölen jag drack till smakade gudomligt. Vi hade kommit en bra bit in på varmrätten när det ringde på dörren. Värdinnans ögon sken upp och hon gav mig en blick som inte gick att missförstå. Detta var verkligen hela och det enda egentliga syftet med kvällen ur hennes synvinkel. Jag ville kasta en bitav vitlöksbrödet jag hade låg bredvid tallriken på henne. Jag skruvade lite nervöst på mig.

Hon kom in och sa hej till de andra som hon redan kände sedan tidigare. Jag ställde mig upp och tog hennes hand som blivit kall av höstkylan som lagt sig utanför fönstret. Den var len och hennes grepp var medvetet och framåt. Hon hade fått gå en liten bit så hennes kinder hade hunnit få en lätt röd nyans som var söt på henne. Inombords gav jag motvilligt med att värdinnan hade haft rätt i att jag skulle gilla hennes utseende. Men det var just den där glimten i ögat hon hade när hon presenterade sig som fick intresset att blossa upp. Eftersom jag ändå hade blivit medlurad i detta så tänkte jag att jag skulle försöka göra det bästa av situationen.

Vi satt kvar vid matbordet och medan den nyanlända gästen startade med varmrätten så gick vi andra in på efterrätten. En hemmagjord hallon- och jordgubbsglass som var som från himmelriket hämtad. Var tugga var som en explosion på smaklökarna. Jmed henne. Jag förstod genast innebörden och gav en nick tillbaks. Hon hade haft rätt. Kvinnan som kom blev bara vackrare och vackrare för var sekund som gick. Hennes sätt att tala, att inkludera alla i samtalet, sättet hennes hud rynkade sig i ögonvrån på ett speciellt sätt när hon log.

Vi gick alla och satte oss i soffan när vi var klara med maten och som av en händelse, kan man ju tro, så hamnade vi bredvid varandra Hon och jag i soffan. Hon frågade om hon skulle hämta något att dricka åt mig samtidigt som ändå hämtade åt sig. Jag tackade ja. Hon hjälpte värdparet att plocka ut den sista disken och när hon kom tillbaks hade hon två glas med sig. Hon sträckte fram sin hand och som jag tar glaset så känner jag hennes fingrar snudda vid mina. Hon håller kvar sin hand ett tag och tittar på mig och ler. Plötsligt känns det som om allt det som är jag ska implodera. Det susar till i hela kroppen och jag kan inte slita min blick från hennes smaragdgröna ögon. Vad som säkert är en sekund eller två känns nu som en hel evighet. Hennes underbart gröna ögon.

Vi sitter där bredvid varandra och samtalet flyter på som om vi känt varandra hela livet. Jag kommer på mig själv med att verkligen älska att lyssna på hennes ljuva ord. Hur hon ibland fuktar läpparna innan hon ska till att säga något. Hur hennes läppar då för en stund glänser i stearinljusens varma sken. Sättet hennes långa, vackra fingrar håller om glaset. Naglarna är långa med vitmålade toppar. Sättet kondensen från det kalla glaset ibland fastnar kvar på hennes fingertoppar. Sättet hon lägger sitt långa mörka hår bakom örat ibland. Sättet hon nästan rodnar när hon ler. Hennes skönhet verkar inte visa några gränser då hon sitter där framför mig som en uppenbarelse som skulle gjort den sköna Helena av Troja grön av avund.

Jag försöker komma med något att säga emellanåt men jag känner mig mest bara klumpig och dum. Hon får mig att känna mig som fjorton igen och jag känner att jag måste rycka upp mig och visa att jag visst har något att komma med. Men hon gör det svårt. Jag drunknar i hennes ögon.

När kvällen börjar närma sig natt bestämmer vi oss alla för att vi ska gå ner på stan för att fortsätta kvällen där tills den blir natt. Istället för att taar och blickar ner över oss, blinkar som för att mena på något underbart som komma skall. Då känner jag hennes arm under min och hon drar mig nära intill sig. Hennes andedräkt dansar ut mot mörkret som älvor i diset på en sommaräng. Hon viskar ett hej i mitt öra och frågar om det är ok om hon går nära. Jag får inte fram ett ord utan lägger min hand över hennes på min arm.

Vi går ner mot staden och vi har alla väldigt kul. Friskheten och klarheten i luften har varit efterlängtad och även såvänskapen. Alla pratar gamla minnen och jag får höra en del om Henne. Men allt som sägs binder bara mitt hjärta till henne allt mer. Denna underbara varelse som stigen ur en sagobok, med ett sådant varmt leende att det kan smälta även det kallaste av hjärtan. När det är dags för att gå in på ett av stadens uteställen drar hon mig återigen nära sig och frågar om vi inte kan fortsätta gå och prata lite istället. Hon menar på att det är ju en sådan underbar kväll. Kanske aningens för snabbt svarar jag ok. Vi säger hej då till de andra och värdinnans leende lyser i natten. Hon kysser mig på kinden och säger: "Ta väl hand om Henne." Jag ger värdinnan mitt ord på det och Hon och jag lämnar det övriga sällskapet.

Vi går långt utan att tänkadet minsta på hur långt eller hur länge. Tiden är som försvunnen och jag vill aldrig att den ska ta slut. Vi går längst vattnet och månen gör sitt bästa för att glittra i kapp med stjärnorna på de vågor som havet erbjuder. Hennes arm under min är som en funnen helig graal. Jag har äntligen hittat det jag letat efter och jag vill aldrig släppa det. Så kort tid i mitt liv, så länge jag vill att hon ska stanna. Hela min kropp längtar efter hennes. Jag stannar och hon tittar förvånat på mig. Vi står ansikte mot ansikte och jag lägger mina händer lätt runt hennes kinder och för henne mot mig. Våra läppar möts och världen stannar. Allt är tyst. Allt är lugnt. Allt är underbart. När jag känner att hon trycker sig närmre känner lyckan inga gränser.

Hon frågar efter en stund om vi inte kan gå hem till mig och med viss tvekan säger jag ja. Jag vill inte förstöra detta underbara med att göra det till något lätt och tillfälligt. Jag har hittat vad jag hoppas på kan vara en bit av min framtid och det ärmer innanför dörren lätt frusna och bestämmer oss för att sätta oss i köket och ta en varsin kopp te. Konversationen fortsätter att flyta på och jag kommer på mig själv med att sitta och le. Ett lyckligt leende. Jag ser henne le samtidigt och undrar och hoppas att det är av samma anledning. En vag gäspning undslipper mina läppar. Hon tar min hand i sin och säger: "Kom".
Jag följer henne in i sovrummet där hon långsamt tar av sig sina kläder. Jag ser hur plagg efter plagg faller till marken och kan inte slita mina ögon från hennes kropp. Varenda centimeter av hennes hud är som en symfoni av skönhet. Hon kryper in under mitt dubbla duntäcke och jag kommer på mig själv med att vara helt påklädd. Jag tar även jag av mig mina kläder och kryper inunder täcket bredvid henne. Hon lägger sig på sidan och säger: "Håll om mig, snälla". Hon behöver verkligen inte be mig fler gånger. Jag lägger mina armar runt henne och håller henne tätt, tätt. Kysser henne i nacken och viskar i hennes öra: "Nuvet jag hur änglar ser ut" och vi somnar tillsammans.

På morgonen ligger jag på rygg och Hon ligger på mitt bröst. Jag skiner upp när jag minns kvällen innan. Ligger ett tag och lyssnar på hennes andetag. Känner hur jag verkligen inte vill väcka henne för att jag inte vill att ögonblicket ska ta slut. Jag vill verkligen inte att hon ska gå hem. Hon vaknar till och tittar upp på mig med trötta ögon och väger god morgon. Hon kysser mig och gräver in sitt ansikte vid min hals. Hon luktar ljuvligt. Återigen tittar hon upp på mig och ser mig djupt i ögonen. Hon ser nästan bekymrad ut och hon säger: "Är det ok om jag stannar kvar ett tag?". Jag skiner upp och kysser henne och håller henne nära.

Hon går inte hem dagen där på heller. Och jag vill heller inte att hon ska det.